Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Förnekelse av rektorer – inlärt mönster

Svininfluensan är här.

Ja, nu är det faktiskt inte lika hysteriskt som det låter  – åtminstone bland oss vanliga dödliga. Det är mer media som vill sälja lösnummer och skapa lite panik, speciellt bland den miljon hypokondriker som bor i vårt land.

Men det var inte det jag skulle skriva om, utan om förnekelse. Om rektorers förnekelser. Jag undrar om det är någonting man som ett slags mantra får lära sig på rektorsutbildningar?

Under de här åren jag arbetat med IDA finns det några saker som kommit igen och en sak är rektorsförnekelser, speciellt utåt. Och idag blev det nästan komiskt när jag slog upp VLT. Det finns konstaterade fall av svininfluensa på skolor, många ligger hemma och är dåliga och VLT ringer runt och frågar:

” Nej, det är nog förkylning. ”
” Nej, det har jag inte hört talas om. ”

” Jag är inte tillräckligt insatt. ”

Men hallå, det där måste sitta i ryggmärgen hos en rektor.

Att förneka. Säg istället vi har 70 sjukanmälda och troligtvis har vi ett utbrott just nu men kan inte vara helt säkra. Några prover visar att några elever har fått svininfluensa och det lutar åt det hållet.

Istället för, nej.

Men som sagt, det sitter nog i ryggmärgen – att inte kunna erkänna någonting som är jobbigt, problem – att inte våga säga att jag behöver faktiskt hjälp.  Jag har sett och ser det här, och de som blir lidande är personal, elever, föräldrar.

Men så har vi även den andra svårigheten i ett ledarskap – att våga säga att jag har en vision – jag vill att vi ska bli Sveriges bästa skola, vi ska ha den bästa miljön, vi ska ha de bästa betygen. Våga var lite mer modiga och kaxiga, inte så moderat mesiga.

Annonser

Information

This entry was posted on november 19, 2009 by in Funderingar.
%d bloggare gillar detta: