Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Den osynliga människan

När vi satt och pratade fann vi någonting att utgå ifrån:
”Att det är bara du själv som kan avgöra om du blir kränkt eller känner dig utsatt. ”
Vad menar vi med det?

Det är svårt för de som är runtikring att avgöra hur man uppfattar ord eller slag. Det är lätt att se det som är mest synligt, slag eller hårda ord som slängs i korridorer. Det är alltid det mest uppenbara. Men sedan finns det som är mer osynligt.

Det skapar den osynliga människan. En person som inte tydligt har sitt utanförskap och manifesterar det i klädsel, sätt att vara på eller jargong; den osynliga människan är den som ses som normal och som vi bara ser är närvarande. Den sticker inte ut. Den bara är.
Ingen kan sätta ord på det; den klarar sig i skolan, den verkar ha någon att umgås med, föräldrarna kanske känner att det är något men hittar andra förklaringar.
Som lärare reagerar du på att någon blir knuffad, kallad hora, sitter ensam.
Men om någon bara ”är” så märker du ingenting.
Du kan inte veta vad någon känner eller läsa någon annans tankar. Men tänk dig att gå tre år på en högstadieskola och inte känna någon – på riktigt – det måste vara jävligare än att få alla slag eller glåpord.
Tänk dig att inte ha en riktig vän.
Tänk att komma hem och behöva vara med mamma och pappa när andra har sina vänner, går ut, är på bio och du inte får vara med. Det är det osynliga som tyvärr är alltför vanligt.
Det är lätt att på konferens peka ut vissa som mobbar, de som är värst; det är det som gör vissa synliga. Men det osynliga är det som vi också måste försöka komma åt.
Att skapa olika typer av grupper, t.ex. tjejgrupper är ett sätt. Det skapar beröring av andra människor. För du kan inte nå någon om du inte skapar empati. För kan du spegla dig i någon annan skapar du en identitet som faktiskt betyder någonting.
Jag ( Mikaela ) blir många gånger förvånad när jag sitter med tjejer och förstår hur lite det vet om varandra. Det är en sak att veta någonting om en annan person; det är en annan sak att förstå. För att förstå en annan människa måste du tillåta dig själv att öppna upp men det gör du inte utan tillit.
Man kan arbeta med sätt som kan påverka saker hos både grupp och individ men det behöver inte vara direkt relaterat till ordet mobbning. Arbeta med gruppdynamik och hur grupper fungerar tillsammans är några sätt men allting ska leda fram till en bättre självkänsla.
Många som har en dålig självkänsla – som kan ha skapats t.ex. genom mobbing – kan ha svårt i sociala sammanhang. Där är vi vuxna en verktygslåda. Men då måste även vuxna inom skolan lära sig att vara sociala och förstå sin egen roll.
Du måste vara professionell men samtidigt varm. Du kan aldrig få en kontakt med en annan människa om du inte visar upp den värme som du faktiskt har; att du är i skolan för att du är engagerad i barn och ungdomars liv.
Öppnar du inte upp kommer du som lärare heller aldrig att kunna se den osynliga människan. Den som faktiskt går till skolan och har ont i magen och passerar framför dina ögon varje dag, utan att du ens såg hur den egentligen mådde. ( skriven tillsammans med Mikaela Johansson )

Annonser

Information

This entry was posted on november 17, 2009 by in Funderingar.
%d bloggare gillar detta: