En värdegrund – en kraft som faktiskt kan förändra

Vi är du och jag som blir ett slags tillsammans

( tillsammans ser du mig och jag ser dig )

Vi tillsammans är en fantastisk kraft

( tillsammans fyller din kraft mig )

Vi blir en kraft som faktiskt kan förändra

( tillsammans förändras du och jag )

Vi förändrar tillsammans vad vi vill

( tillsammans förändrar vi också världen )

Vi vill, du och jag, någonting mycket mer än det vi är idag

( tillsammans blir därför vår vilja dubbelt så stark )

Vi är var och en våra egna och bemöter varandra så

( tillsammans bemöter jag dig, som jag vill att du ska möta mig )

Vi bemöter varandra här för den vi är

( tillsammans med dig är jag alltid mig )

 

Det du hoppas upptäcka, är det du ser

Idag är början på en ny tid, eller nåja, det är dags att börja jobba igen efter alla helger. Det som slår mig är all ångest som människor har inför arbetet.

För det är många som har sömnlösa nätter inför ännu en vår av arbete. Läser jag t.ex. på Facebook kryllar det av ångestladdade kommentarer.

Dessa förutser redan nu det jobbiga och inte det lätta, de förutser problem istället för möjligheter, de känner ÅNGEST istället för GLÄDJE.

Det handlar om förväntningar och livssyn. För det blir lite av, att det du inte tror dig kunna upptäcka, det ser du inte.

Istället för att det du hoppas upptäcka, är det du ser.

Vi är alla olika som människor och det kanske är så att större delen av oss inte tycker om att arbeta men jag tror inte det är så.

Jag tror arbetet ger oss en meningsfullhet, förutom lönen.

Oavsett vilket arbete du har finns alltid glädje.

Det var som han som arbetade som städare på ett företag och som genom sin närvaro hade lyft en hel arbetsplats. I en intervju svarade han:

Om jag tycker mitt arbete är roligt, då blir det mycket lättare.

Det finns de som säger att; jag tittade inte ens på klockan idag och helt plötsligt var arbetsdagen slut. Och då kan det vara som Tomas Edison sade om sitt arbete:

Jag har inte jobbat en enda dag i hela mitt liv; jag har haft roligt.

Och så är det med ett arbete som ger dig kraften att utvecklas som människa. Behöver du då ha världens mest spännande arbete?

Nej, det är du själv som faktiskt avgör hur roligt, intressant och utvecklande det blir.

Livet är en helhet där arbetet är en del av just den helheten. Du kan försöka stympa av ditt liv i sektioner men det tror jag inte är möjligt. Hur skulle det vara möjligt att inte vara förälder när jag arbetar på IKEA eller i skolan och sluta tänka på mina barn? Vi är en helhet och det är när vi inser att det är så, som vi kan bli nöjda som människor.

Du kan däremot försöka vila i ditt arbete eller privatliv, beroende på var du befinner dig. Det är lika mycket en nödvändighet.

För tänk dig själv som en äventyrare som varje dag ska upptäcka någonting nytt. Var du än befinner dig finns alltid någonting nytt att upptäcka.

Ett möte, en ny detalj att montera, någonting du läser.

Att se sig själv som fullärd, är att sluta upptäcka. För det är lite som så, att det du inte tror dig kunna upptäcka, det ser du inte. Varje dag.

Istället tror jag på, att det du hoppas upptäcka, är det du ser. Varje dag.

Saab – gammaldags protektionism

Ibland kan jag förundras över hur vissa saker ska vara globala och andra nationella – när ändå gränser i vissa fall är ett streck i luften.

Först, jag kan inte på något sätt argumentera för eller mot Saabs vara när det gäller ekonomi eller teknologisk vinst för Sverige.

Men jag läste nyss att Mona Sahlin ska ha påståtts sagt Nu krävs det nationell samling. Jaha. Varför är just Saab en nationell angelägenhet? Det känns som om vi lever kvar i den gamla tidens tand – där det fanns starka varumärken som SAAB, Volvo, ASEA, SKF. Det var någon som sade att Sverige går runt på grund av tillverkningsindustrin och jag är inte människa att argumentera emot. Men SAAB har varit på dekis länge och först nu så är det viktigt – att knipa poäng i kampen om röster även om det är några dagar bort till valet. Vi måste visa att vi faktiskt bryr oss.

Men det jag förundras över är att den nationella samling som Mona Sahlin nu hyllar, är även en fara i en globliserad värld. Och för mig är det någonting som är svårt att förstå. Nationell samling. Jag tror inte så många bryr sig om SAABs vara eller inte. Jag tycker synd om de familjer som i så fall drabbas av  att en förälder blir arbetslös. Och där tycker jag att det måste sättas in åtgärder – att ges val eftersom det handlar om hel bygd.

Men att spela på det nationalistiska ena sekunden för att i det andra sammanhanget prata om globalisering får mig att tro på billiga politiska poäng. Jag tror inte det fungerar. Inte i mitt fall. Jag tycker det är bättre att hon och andra stora politiker – Reinfeldt? – vågar ta bladet från munnen och pratar om de värderingar som är nationalismens grund och hur de tänkte motverka den. Den som skapar främlingsfientligheten.

För det är oundvikligt att globaliseringen alltmer blir än mer nationell ( att det globala äter nationella ) – företagandet är idag allmän egendom genom att internet är minskar tillgängligheten till 0, 002 sekunders sökning för att finna möjligheter. Globaliseringen och IT-kommunikation kommer i längden att hindra nationalismen och protektionismen – det som vi ser rester av fortfarande.

I min värld blir din värld en värld. Det kommer dock att ta tid och Mona Sahlin inser antagligen det men det är enkelt att ropa på det nationella och protektionistiska just här och nu.

Det finns bara en ras och det är människan

För några veckor sedan lyssnade jag på två män som pratade om kärlek. Emerich och Patrik heter dem.
De pratade om medmänsklig kärlek.
”Om du hjälper andra, hjälper du dig själv ” var ett av huvudbudskapen.
Jag brukar säga att om du utvecklar andra, så utvecklar du dig själv. Det är i samma andemening. För den som verkligen försökt ge av sig själv till någon annan, finns det knappast en större tillfredsställelse som människa.
Den ena av männen heter som sagt Emerich Roth. Han satt i koncentrationsläger i slutet av andra världskriget. En fasa som jag inte ens kan föreställa mig, som få kan föreställa sig. Han har mött mänsklig ondska, ansikte mot ansikte.
Och ändå predikar han kärlek.
Han fick en fråga av eleverna, om hämnd.
” Jag vet vad jag inte skulle göra. Jag hade min chans en gång, att hämnas på tre tyska soldater. Så jag vet vad jag inte skulle göra. ”
Han sköt inte, trots att han hade sin chans på hämnd.
Istället pratar han om kärlek och medmänsklighet.
Min farfar var med i kriget, i Finland. Han hade mardrömmar efteråt, blev alkoholist. Periodare. Min pappa brukade berätta hur han fick hämta honom, hur hans demoner från kriget inte lämnade honom. Han kunde inte prata om det.
Han orkade inte med sina fruktansvärda upplevelser.
” Det tog mig tio år, fysisk och psykiskt, innan jag återhämtat mig ” svarade Emerich på en fråga, om sina skador.
Mardrömmar finns ändå kvar, upplevelser finns kvar. Det är det som gör det så starkt, att Emerich övervinner upplevelser som ingen ska behöva vara med om och kan prata om kärlek.
Och det gör det viktigt att lyssna till honom. Vi upplever idag en främlingsfientlighet som växer sig allt starkare, där det okända blir det farliga. Vissa vill skapa fiender bland oss och det farliga är när vi börjar lyssna och ge dem en röst som är värd att lyssna till. Vi ser hur det här sprider sig i Europa och vi har en ekonomisk kris samtidigt. Titta på det som händer i Schweiz.

Är det någon som kan hitta likheter i historien?
Jag läste om gycklargruppen Trix som hade stoppat en främlingsfientlig demonstration av folkfronten förra året i Västerås. Genom att följa efter folkfronten och göra uppträdanden – mångkulturell underhållning – samtidigt, var det ingen som ville lyssna till det främlingsfientliga budskapet och till slut så försvann folkfronten för ingen ville lyssna till dem.
” Det finns bara en ras och det är människan, det finns bara en religion och det är kärleken ” sade Emerich.
Om vi lyssnar till det, så finns det inga fiender, bara vänner.
Människor som vi kan bemöta med respekt och omtanke. Vi lever i en värld som omfamnar oss globalt. Det är någonting som kommit för att stanna, världen har krympt. Och det innebär att vi kommer att möta många olika människor, med olika bakgrunder och har vi respekt, visar medmänsklighet och bejakar kärleken, då kommer Emerichs tankar att vinna ännu mer kraft.