Moralpanikens mediaSverige

Hur mycket makt ska egentligen media tillåtas ha?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hela-intervjun-med-kungen

http://www.dn.se/nyheter/sverige/toppolitiker-krisen-inte-over-for-kungen

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ondsint-bevakning-av-kungahuset

http://www.expressen.se/nyheter/1.2456230/lettstrom-fick-brev-ar-ett-fortackt-hot

Jag tänker återigen på hur dessa tabloider behandlar kungen. Allt bygger på skvaller, bilder som kanske finns, vad folk påstår. För mig är det kränkande att se och läsa och jag blir förbannad när jag läser det – på de tidningar som uppenbarligen haft en agenda, en dold agenda som helt plötsligt är uppenbar. Avskaffa monarki, svärta ner och det finns egentligen ingen substans i allt det här. Men sedan finns en större bild – den smygande moralpanik som t.ex. drabbade Ola Lindholm. Som drabbat flera och som tyvärr kommer att drabba ännu fler.

Tänk om dessa skulle ägna sig åt att granska politikerna som styr istället, på samma vis. Antagligen skulle vi inte ha så många kvar – ja, egentligen skulle vi nog inte ha så många journalister kvar heller på de tidningar som skriver.

För mig är det här moralpanik a la ett högervridet, kristet USA. Ett Sarah Palin förljuget USA/Sverige. Trots att någon/några av dessa tidningar företrädesvis inte är höger. Det skapas en förljugenhet, som tidningarna hycklar runt och skapar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13119194.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/statsvetare-ganska-stor-forandring_6215567.svd

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sjunkande-stod-for-monarkin-efter-kungaintervju

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13112381.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/strippkungen-tar-plats-i-historien_6215823.svd

Jag skrev att Kungen är som den lama ankan du kan skjuta på och det vet dessa tidningar. För mig handlar de av feghet. Hur kungen än skulle förklara, finns det ammunition – för i skvaller kan man alltid vara oemotsagd. De som skapar skvaller drivs av både jantelagen, dålig självkänsla och  moralpanik – utan att kanske ens förstå det.

Och just den här moralpaniken som jag faktiskt tycker grymt illa om. Alla dessa som sitter i en glasbur någonstans i Stockholm och kokar ihop den ena artikeln efter den andra. Säkert finns lite hånleenden och mjugg skadeglädje på dessa redaktioner. För mig är det att kasta sten i glashus och skulle alla som arbetar där kasta sina stenar, skulle inte huset stå kvar – det är jag övertygad om .

Nu senast läser jag om någon som påstår att så här är det, med ljudupptagningar.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article13116861.ab

Hade det varit möjligt, så skulle beloppen för ärekränkning varit miljoner och åter miljoner, och då skulle tidningarna inte göra det här. Vinsten är större än möjligheten att ha fel – och då överväger lösnummer mer än någonting annat.

För inbilla inte mig att det här handlar om rikets säkerhet, möjlighet till utpressning, konstitutionell kris och annat som man kan läsa. Det är någonting helt annat. På ett vis tycker jag att faktiskt skulle vara motsatsen till det tidningarna vill, d.v.s. att det faktiskt skulle vara svårare att granska vissa saker – till ex. kungamakten. För beviskraven i det jag läser i tidningarna är inga bevis – det är påståenden, indicier, skvaller och det är ok att publicera tycker dem. Vem drabbas nästa gång då? Du och jag antagligen – för allt är ok, publicistiskt då. Även att hänga ut en ” vanlig ” människa, allt för att det är publicistisk ok enligt t.ex. Jan Helin.

Gränserna för seriös journalistik har flyttats.

Det är inte Watergate längre, riktig journalistik som faktiskt betyder någonting.

Just nu måste tidningarna överträffa sig själva, att vara först. Det är som en dålig film, där man letar efter scoopet men hittar man inte det, hittar man på eller tar in anonyma källor. Det blir bara mer och mer av det.

För tusan, vi pratar t.ex. en ökänd gangster som ett karaktärsvittne. Vi pratar om strippor som påstår att de sett saker och vi vet alla att tidningar köper människor för att uttala sig eller lever på det mest snaskiga. Vi pratar om journalister som vill skapa sig en karriär och gärna trampar över andra. Speciellt vissa.

Som den tidning på A som en gång ville göra ett reportage om en flicka som hängt sig  men när de inte fick ta bilder på garderoben där hon hängt sig, var de inte intresserade längre. Inget mer samtal. Seriös journalistik, inte sant?

Jag tvivlar inte en sekund på att kungen befunnit sig på nattklubbar, varit ute i glada vänners lag, att han till och med sett en naken tutte. Jag tror säkert han tagit en och annan öl för mycket, att han skrattat och haft roligt. Jag tror till och med han berättat en och annan rolig historia om regering och riksdag.

Annars vore han inte mänsklig. Det leder inte till en konstitutionell kris.

Kungen är inte mer än människa eller kanske det är det han är. Men moralpaniken som sprider sig som en löpeld i tabloiderna och press, påverkar även honom. Ska alla som växte upp på sextio och sjuttio talets mer liberala och friare vindar till slut ställas inför löpsedel och avrättas? För då var det mycket tuttar, stjärt, sex på t.ex. film. Tänk om alla dessa nu helt plötsligt måste stå till svars. Tidningarnas spaltmeter skulle inte räcka till.

För idag är det en nymoralism som sveper över oss, i takt med nyliberalismens intåg i våra liv.

De hänger ihop och skapar en paradox – förverkliga dig själv och trampa på andra men tro även på Gud och var lite skenhelig – bara ingen kommer på dig. Se den viktorianska eran, händerna på täcket ( men gärna ett par under, om ingen ser dig, då är det ok ).

Är det en sådan värld vi vill ha?

För tabloidtidningar och viss media befinner sig där. Utan att ens förstå det.

Så för mig handlar det här mer om Kungen. Det handlar om hela den moralpanik som är på väg in i svenskt samhälle och viss media som är med och skapar den bilder – att vi ska vara ofelbara.

Och det gör att det mänskliga suddas bort på många olika plan. Det är synd att dessa människor inte ser det själva utan sveps med i det som nästan liknas vid en inkvisition. Kanske ska kungen kastas i Stockholms ström och där avgörs det om han flyter eller inte. Synd, han kom inte upp till ytan, alltså var han oskyldig. 

Men vi sålde några lösnummer.

Image – osynlighetens ansikte

Image.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6480011.ab

http://www.svd.se/nyheter/politik/valforskare-om-debatten-mellan-fredrik-reinfeldt-och-mona-sahlin-i-svts-agenda_4142005.svd

Han är populärast, hon är en gnällig kärring.

Hon leder, han ligger under.

Han har dyr klocka och snygg kostym, hon dyr väska och alltmer chicka kläder.

Image. Bilder. Schabloner.

De flesta kommer säkert inte ihåg Rickard Nixon, när han förlorade valet 1960. Tevesänd debatt, orakad Nixon mot välartad Kennedy. Det var en hårsmån att han vann men många tror att den orakade Nixon skrämde bort tittare. Han såg ut som en skurk

Det är dags för debatt ikväll. Jag tror inte Fredrik glömmer raka sig. Tidningar försöker måla upp det som en tungviktsfight men än är nog inte folk redo för de stora frågorna utan det här borde bli lita jabbar och slag mot kroppen men har svårt att se var knocken ska sättas in.  Vi tittar lite på opinonsmätningarna och jag funderar – är det dags för mental coaching snart för vissa?

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/rodgron-ledning-med-drygt-10-procent-1.1032283

De är ju medietränade och har folk som uppenbart stylar deras garderober eller åtminstone lyssnar de på råden de får.

Men mental träning, är inte det dags snart för det?

Målbilder, positiva framgångsberättelser.

Jag ska självklart titta. Lite nyfiken på den politiska retoriken. Men även Image. Fredrik Landsfader mot Mona Antagonist ( opportunist kanske är ett starkt ord ). De försöker klä sig i olika roller och få oss att tro på det. Det är som teater. Vem är skurk och vem är hjälte? Eller är allt en gråskala?
Liknelserna är ganska många.

Och jag väntar på vem som har modet att ta fighten om SD, med SD. De ligger konstant över den berömda spärren numer. Vem är den som vågar ta upp frågan som det finns en överenskommelse att tysta ner? Det handlar inte för mig om politik, det handlar om etik och moral och humanism.

Ju mer partierna går in mot mitten, dessto mer lämnar de åt SD att få äga frågorna som ingen vågar debattera och ju fler röster vinner dem. Det är dags att osynligheten får ett ansikte även hos de stora partierna för annars skapar ni det samhälle som bygger upp allt starkare murar och gränser.

Det blir er Image.

Kreativitet och glädje

Under en period av några veckor har jag fått uppleva barns/ungdomars kreativitet med det som numer börjar kallas sociala medier – tänk att namn ska anpassas och sett hur de med enorm kreativitet och glädje skapar.

Är kreativitet någonting självklart?

Nej, det stimuleras av sin omgivning. Om jag som förälder, vän, lärare, vägledare kan tillåta och våga öppna upp för en kreativ process, så kan det hända under. Jag minns när jag fick min första skrivmaskin. Med karbonpapper och senare tippex. Hur jag skrev berättelser dag och natt. Det var ett sätt att släppa loss min kreativitet. De stora tangenternas ljud som gick genom huset. Jag undrar hur mina föräldrar lyckades sova på nätterna.

Jag minns en gång när jag var i Norrland hos min mormor och morfar och skrev på nätterna. I smyg hade min morfar – som varit kolare och rallare – ringt hem till min mamma och frågat om jag var ok. För honom var det konstigt att man ville skriva och skapa. Men min mamma och pappa hade konstaterat att det var JAG.

Och så tror jag det är, att i en kreativ process kommer JAGET fram. Det som ALLA människor har men inte alla gånger tillåts släppa fram. I Västerlandet idag finns möjligheten än mer än förut att släppa fram jaget. Vi lever i en värld av självförverkligande, på gott och ont. Vi låter kanske ibland jaget växa för mycket och glömmer omgivningen.

Men om den kreativa processen blir som jag skrev förut en gång – Passion och Compassion – då blir självförverkligandet en del av din medkänsla. Och där tror jag en av de stora vinsterna med skapandet ligger. Det kan öppna upp ögonen för din omvärld och du kan faktiskt bli medveten om vad du kan göra, för har du kraften att skapa, kan du också påverka.

Det var som Emerich Roth sade, tänk om Hitler hade fått leva sin dröm att bli arkitekt eller konstnär.

Jag såg igår några ungdomar som skapade, åt pepparkakor och skumtomtar – och jag hörde deras skratt. För någon vecka sedan såg jag några killar som stolt visade upp en film på en minut, jag mötte några som själva tagit sig till intervju och berättade om det med ett leende, jag mötte några andra som fått kontakt med polishögskolan och som frågade mig ett antal gånger om det var bra, för att få det svaret.

Listan skulle kunna bli lång på alla vinster som de gjort. Och vi, vi som medmänniskor till alla dessa. Så låt oss inte ta bort den glädjen med en för strikt skola, när vi faktiskt ligger i världstoppen ( nr 1 ), när det gäller kreativitet – och glädje.