Anamma nytt men tappa inte det bästa av det gamla

Är datorer svaret på skolans ”problem”?

http://www.dn.se/debatt/absurd-brist-pa-datorer-i-de-svenska-klassrummen

Jag läser att UR har lagt upp ett material med 8000 program/filmer som fritt kan användas av elever och personal på skolor. Men alla har inte datorer.

Jag skulle lätt kunna säga att skolan ligger efter samhället utanför och det vore sant. Men samtidigt är det faktiskt så, att många inom skolan inte heller förstår vad en dator kan användas till  i undervisningen. Mer än en skrivmaskin.

Det är så lätt att säga att alla ska ha, men det är svårare att veta till vad. Visst, du kan surfa runt, vara aktiv själv, hitta material och lättare gå till källor – du kan ladda ner appar och program som underlättar. Men, pedagogiken måste också anpassas.

Jag har åkt runt på skolor i fem år och ser det vakuum som finns mellan det gamla och det nya. Det finns fantastiska pedagoger som brinner för skolutveckling – men det finns också nästan en avgrund ner till den som använder datorn som skrivmaskin. Det har skett en utveckling, speciellt de sista två åren som är positiv. Men ibland känns det som en dator ska vara lite som manna från himlen. I mina ögon är det inte så.

Det är ett instrument där elever och vuxna i skolan kan underlätta men den är inte alenarådande. Det bör satsas större resurser att diskutera själva pedagogiken men även användandet av datorn – och när du kan lämna datorn utanför. Den digitala klyftan ligger nämligen inte bara ut mot samhället, den finns även inom skolan.

I den självständiga skolan blir oavsett den svagaste alltid förloraren. Jag har sett på skolor hur du ska vara självständig nog som elev att söka själv men om du redan är lässvag, hamnar du i den digitala klyftan som finns inom skolan. Du förväntas kunna hantera instrumentet, d.v.s. datorn och gör du inte det hamnar du lika mycket efter som i den gamla skolan. Dock, eftersom många lärare själva är för dåligt insatta kan klyftan bli ännu större, eftersom de inte vågar erkänna sina brister och vill arbeta som arbetslaget bestämt.

Vi ser hur t.ex. elever tappar i läsning idag. Jag har inga evidensbevis för att det digitala samhället är det orsaken men min misstanke finns.

Den starke klarar sig alltid men den svage tappar alltid när det blir en klyfta och där befinner vi oss idag som jag ser det. Visst ska vi anamma det nya men vi får inte heller tappa det bästa av det gamla.

Ett samhälle kommer inte längre än dess demokrati tillåter

Är olikheter tillåtna så länge världen har att dela med sig av resurser men när klimatet hårdnar – ekonomisk, politiskt – ser vi då mer till olikheter än likheter i varandra? Förlorar ord som jämlikhet, interkulturalitet och medmänsklighet fästet och ersätts av annat som nationalism och påtvingat utanförskap. Jag funderar.

Jag läser http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad

och vidare läser jag om http://www.svd.se/nyheter/utrikes/st-petersburg-klubbade-lag-mot-att-tala-gott-om-homosexuella_6834879.svd

När vi diskuterar den grekiska ekonomin pratar vi i samma andetag om likheter som för oss tillbaka till trettiotalet och i skuggan av en världsrecession, skapas en fond av att söka sig närmast gemensamma nämnare och då blir allt avvikande farligt eller för annorlunda.

http://www.svd.se/naringsliv/papademos-bekraftar-overenskommelsen_6837521.svd

http://www.dn.se/ekonomi/ny-storstrejk-utlyst-i-grekland-1

http://www.dn.se/ekonomi/han-har-vantat-i-tre-ar-pa-pengar-staten

För att förenkla det, det måste alltid finnas syndbockar. Det förenklar livet.

Det blir som en pöbel som står på en läktare och hatar en motståndare under nittio minuter. Den kan lätt hitta syndabockar i det egna laget också, som avviker från det förväntade och rent av gör självmål.

Vissa kan lika lätt skrika ut hat mot invandrare, bögar, blondinbloggare med stora bröst – för de förstör idyllen av det normala samhället. Det blir en slags konservativ hyllning till ett ideal från förr, rent av en platonsk idévärld, som är drömmen där vi alla kommer vara tillsammans – och lika. Inte likvärdiga, inte jämlika – men lika. För den som anser att det finns någon norm som är homogen, blir det heterogena avvikande i den världen.

Varför?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/antigaylag-i-uganda-pa-forslag-igen

http://www.dn.se/nyheter/sverige/en-reaktion-mot-en-vaxande-hbt-rorelse

Självklart finns alltid den där hotbilden av att jag är arbetslös och någon tagit ”mitt” jobb och det är inte ”normalt” att älska en människa av samma kön. Jag tror att ett samhälle kommer inte längre än dess demokrati tillåter – för i demokratin finns alla de värderingar som vi måste slåss och ständigt återerövra.

Grekland ligger t.ex. på randen av vad en demokrati kan tillåta innan den tippar över – åt vilket håll vet vi inte men eftersom nationalism är en gemensam nämnare att söka sig till, är det väl sannolikt det mest lika är den gemensamma nämnaren. Där blir olikheten ett hot och idévärlden försvinner in i sinnevärlden, för att fortsätta med Platon. Den kan bara accepteras så länge den ger fördelar, inte nackdelar.

Mindre i plånboken är just ett sånt hot.

I sådana här situationer värderas inte människor lika – människovärdet kan helt plötsligt vara noll. Vi har sett hemska situationer de senaste generationerna – förintelsen under andra världskriget, Stalins utrensningar, Pol Pot och massmord under kriget i forna Jugoslavien för att nämna några.

Och när jag läser dessa artiklar, funderar jag.

Försvinner medmänskligheten i en slags smygande vridning just nu och vilken värld ersätter då det medmänskliga? Det finns många orsaker som samverkar till ett samhällsklimat. Ett är språket tänker jag. Att ständigt definiera någonting som avvikande, som ett problem, skapar ett mantra som säljs in eller ska vi kalla det propaganda. Mediaexponering, vilket är lättare att skapa i det moderna kommunikationssamhället, blir en del av en sanning som skapas. Det kan skapas en grupppsykos, där det är lättare att acceptera ”sanningen” än att motsätta sig den. Det här har en del grupperingar insett och överöser oss med ”sanningar”.

Var finns motvikten när det politiskt korrekta inte vågar kliva ur garderoben?

Olikhet blir inte tillåtet – för lika ska vi vara. För att definiera oss ska vi ha samma kläder, samma kostymer och liknade frisyrer och orden blir mantra som hjärntvättar.

Jag vill inte tro att vi inte lär av historien. Men jag vet inte.

Det jag läser och ser kan vara skrämmande. Men i grunden tror jag alltid att medmänskligheten vinner och att det heterogena -  där olikheter i kultur, religion, kön, ålder – berikar, diskuterar och möter varandra är grunden för all vår utveckling. Vi är trots allt människor, oavsett.

Sextioåringar är gårdagens fyrtioåringar

Jag hörde någonstans att dagens sextioåringar är gårdagens fyrtioåringar.

Är det egentligen positivt?

http://www.dn.se/ekonomi/plastikklinik-vill-vaxa-utomlands

http://www.dn.se/ekonomi/plastikkirurgi-for-miljoner

Vi lever i självförverkligandets och egennyttans tidevarv. Ja, det har vi egentligen gjort genom alla tider som varit sen tidens gryning men nu är det så att man inte behöver dölja sin fåfänga och jakt på att förverkliga sitt ego.

Idag är det ett plus att sätta jaget framför laget. Se Zlatan.

Du har PT:s som kör med dig på gymet, du går till terapeut om du mår dåligt, du ska vara entreprenör och ha eget företag, helst ska du tatuera någonting som är du; du lyssnar också till livs-coacher som ska ge dig självkänsla och ditt liv drunknar i floden av hjälp-till-självhjälpböcker.

Har vi för mycket tid över till oss själva? Är det ett västerländskt lyxproblem – att tiden faktiskt räcker till, till att göra allt det här och fundera på hur jag ska ta tillvara min egennytta och sätta mig själv i främsta rummet.

Till det ska man i en parrelation se till att ha egen tid för träning och nästa dag åka bort för att behålla gnistan i relationen och rent av gå lite i familjeterapi – då är lyckan fullständig (och alltid utan barnen som du lämnade hemma).

Jag får inte heller glömma att vi ska ta bort rynkor, suga fett, lyfta tuttar och rumpa och fylla i ditt medelålders Barbie och Ken-ideal ( kan även vara ett yngre perspektiv men nu tog jag mitt ) med botox och samtidigt säger vi – du är unik, var dig själv, tro på dig själv.

I det du ska vara en unik personlighet raderar du ditt självförverkligande p.g.a. av jakten på Shangri-la och ungdomens källa. Finns det ingenting positivt i det jag raljer över? Jo, vi är uppenbart friskare, lever längre, världen krymper och vi reser mer för att vi orkar och har råd.

Skönhetsoperationer är idag för Svensson. För vem som helst har råd, även där. Jag hör hur folk pratar. Det har förändrats över tid. Lyft dig om du vill, säger jag. Jag struntar i vilket.

Men du kan aldrig lyfta din personlighet och det är den som för dig vidare i livet. Den kan du enbart fylla på med erfarenhet dag från dag – som blomman du måste vattna för att den inte ska dö och som tur kan vi vattna den utan att vara medveten om det.

Själens rynkor är  lite som trädets ådring – varje år är unikt och inte det andra likt.

Även om du som är dagens sextioåring blir gårdagens fyrtioåring.

Böcker är en sorts torrsimning

Bokmässan är igång.

Härliga tider, för den som gillar böcker.

Men samtidigt handlar det om mer än en happening runt böcker.

Idag var jag och lyssnade till Johan Unenge, ni vet, han som varit med och skapat bl.a. Adam och Eva. Han och hans skrivpartner Måns Gahrton, berättade om hur de arbetat ihop i 25 år och skapat berättelser.

En rätt rolig stund att lyssna till. Som är strävsamt äktenskap som de beskrev det.

Och så läser jag en krönika av samma Johan Unenge, som blivit läsambassadör – om vikten av att läsa. Enligt en undersökning hänvisar han till att läsandet i vissa grupper halverats på fem år.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/om-tio-ar-laser-barn-inga-bocker-langre_6488222.svd

Kanske är det sociala medier som tar över. För vi imponeras över hur barn och ungdomar kan lära sig så snabbt och läser på nätet. Och det är en utveckling som jag ser i många stycken som positiv.

Men så fastnar jag också för en sak han skriver.

Böckerna är en sorts torrsimning i att leva. Prova på utan att delta.

Och jag tror han har någonting där.

För hur vi än – jag med – ser sociala medier som framtiden, får man inte glömma grunden för språket och vad det kan ge. Jag tror att språket är föränderligt, språk är avtryck av sin tid och jag förfäras inte över låneord och förkortningar i sms t.ex. Jag tycker inte sociala medier är ett hot utan en möjlighet.

Men jag tror att det skiljer sig från det skönlitterära. Det skönlitterära är precis som Johan Unenge skriver en slags torrsimning – ett sätt att kasta sig in i fantasin av OM, tänk OM, och då skapas någonting som varit en del av oss själva under tusentals år.

Den där berättelsen, som för länge sedan berättades vid lägerelden utan böcker, det muntliga berättandet som jag lyssnade till som barn – skrönor och sägner – och där tror jag boken och berättelsen en viktig plats. För högläsningen för femåringen eller stunden i soffan för trettonåringen när den hittar rätt, är skön men samtidigt viktig.

Jag tänker på Harry Potter och Twilight. En bra saga, är alltid en bra saga och är inget annat en fantasi som tar dig bort för en kort stund och det kan skapa en trygg, spännande ro.

När jag är ute på skolor ser jag också det som Johan Unenge oroar sig för – och det går otroligt snabbt. Att språkförståelsen inte är lika stor idag i vissa grupper. Problemet blir att normalbegåvade barn i vissa ämnen får svårare och det beror helt enkelt på grund av att de inte har ett språk. Vi pratar mycket om matematik men någonstans glömmer vi att språket är grunden, även i matematiken.

Jag glömmer aldrig författaren Lars Hesslind – när han slog vad mer lärare utifrån en enda fråga:

Hur många böcker läser du?

Han påstod att den som läste flest böcker satt med bästa betygen. Vad jag förstod förlorade han aldrig det vadet. Varför?

För böcker – berättelser – fyller upp mer än språket – det fyller också upp det som vi ibland kallar självkänsla och kan skapa spegelbilder av att, det finns faktiskt andra som är som jag, det finns andra som har nästan samma tankar som jag. Du ser att du förstår och går vidare med annat läsande – och i kölvattnet lämnas också de som inte kan. De som inte upptäcker hemligheten med en bra berättelse.

Och det är en sakerna med att vara här på bokmässan. Att i alla dessa böcker finns så många tankar, så många ord, meningar som ger en sin bild av världen och precis som demokrati måste språket återerövras, varje dag. För du kan alltid vinna tillbaka det, när du vill och det blir en jäkla glädje när du förstår och kan skratta i sängen tillsammans med din femåring eller när trettonåringen kan dra på smilbanden ensam i soffan.

Små droppar varje dag, året om

 

 

 

Ibland kan jag känna att media följer sitt schema – som nu med Svd.

Det kommer artiklar om mobbning.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mobbad-elev-far-skulden_6390971.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hennes-satt-gor-att-hon-blir-slagen_6391009.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/de-mobbade-tvingas-flytta_6393603.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lararna-gav-inget-stod_6393605.svd

Missförstå mig rätt, mobbning är oerhört viktigt att prata om och är en del av den skolvardag vi inte vill ha.

Men, det förekommer inte bara mobbning i början av ett läsår.

Det är någonting som faktiskt finns året om och som bör diskuteras mer än för att sälja artiklar. Tidningar har sina ” scheman ” och nu är det skolstart och då ska vi fokusera på mobbning. Jag har tittat på det här senaste fyra åren och det är samma sak varje år. Det här är ett säljbart ämne och då kör vi det. Skolan blir också då ett problemområde och fokus blir på det negativa.

Mobbning är mycket mer än just det och det kan faktiskt göra mig lite förbannad.

Jag tror att alla människor någon gång under sin livstid blir kränkt, känner sig kränkt eller blir utsatt för ännu värre saker. Det förekommer från dagis till pensionärshemmet. Titta på äldrevården och de kränkningar som finns där – förhoppningsvis är det undantag.

Ingen ska någonsin behöva känna sig kränkt.

Men ändå pågår det.

Nätet är ett forum, om du sticker upp hakan för långt, kan du bli kränkt eller hotad. Titta på blondinbella, där någon ville stycka henne. Hon sticker ut hakan och vågar, och då ska någon trycka ner eller göra ännu värre.

När jag arbetade på en skola för många, många år sedan var det en personal som blev inlåst på toaletten av en arbetskamrat, som såg till att hon inte kom ut från toaletten med en kil. Hon fick panik, självklart. Det är som artikeln som beskriver att otrevliga kollegor tar livet av dig.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/otrevliga-arbetskamrater-kan-bli-din-dod

En god arbetsmiljö kräver ett ständigt återtagande av det goda – att lyfta bra händelser, personer och skapa en miljö där jantelagen inte får fäste.

Mobbning är någonting som förekommer mer än i en skolstart och i olika sammanhang. Ibland kanske jag blir lite cynisk när det gäller tidningar och media, eftersom jag själv lär mig alltmer och förstår hur tänket är. Klart det vill lyfta problematiken men samtidigt kan man göra det på olika vis.

Om Svenska dagbladet verkligen vill göra någonting, är det att ha någonting året runt. Det kan påverka mer. Små saker som lyfter det som sker men lika mycket, vad finns det för någonting man kan göra.

Visa goda exempel i media, för de finns. Here 4 U i Västerås är ett. Titta på IDA, med beteendevetare och socionomer som arbetar i skolan. Jag är övertygad om att det finns ännu fler ex över hela Sverige. Visa upp dem!!

Men i slutändan är det skolan – lärare, personal, vuxna och barn – som tillsammans skapar en bra skolmiljö. Visst kan man lyfta problem – det ska man göra och åtgärda och det ska finnas FUNGERANDE åtgärder på skolor – men det är lika viktigt att lära sig att uppskatta varandra som människor. Att se varandras goda sidor och tala om det – fan va du är bra, va roligt att det gick bra för dig, du är fantastisk.

Det får en enorm effekt om du gör det. Pröva redan idag, får du se.

För det är väl i Bibeln det står, den som är utan skuld kan kasta den första stenen.

Jag tänker ibland på Emerich tes, att medmänsklig kärlek är det viktigaste vi kan ge. Jag kan inte annat än att hålla med. Året om, varje dag kan vi försöka – vi är alla små droppar som kan bidra med någonting som gör att det blir bättre.

 

 

Allas krig mot alla

Det förs en ideologisk kamp i USA, om ekonomi och politik.

http://www.dn.se/ekonomi/s–p-sanker-usas-kreditbetyg

http://www.svd.se/naringsliv/kaosvarning-efter-sankt-betyg-for-usa_6372240.svd

Även om Obama är president, har de konservativa republikanska tankesmedjorna makten – och det resulterade i sänkt kreditbetyg för USA.

http://www.dn.se/ekonomi/en-hornsten-skakades

Men det här har inte börjat nu, det här är faktiskt en motreaktion mot den ekonomiska politik som fört oss hit. Om du gräver för mycket i din skattkista utan att lägga tillbaka, så blir den faktiskt tom.

Och det är just det som händer, när man sänker USA kreditbetyg – vilket verkar helt rätt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13427800.ab

http://www.svd.se/naringsliv/usas-siffror-mildrade-ras_6371930.svd

http://www.expressen.se/ekonomi/1.2519590/barack-obamas-nya-mardrom

Jag läste om någon som skrev att politiker i USA är så rädda att inte bli omvalda, att de inte kan ta obekväma beslut.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article13425297.ab

Det är delvis sant men samtidigt handlar det mer om en politik som tog sin början på sextiotalet – ett försök till världsherravälde och statskuppsuppbackning i olika länder ( vi minns väl Chile? ) – allt för att testa de ekonomiska teorier som Milton Friedman står för. Tyvärr visade de sig inte hålla i de länderna, och nu är USA på väg in i samma dilemma som bananrepublikerna de själva utfört kupper i.

Varför lär man sig inte då?

Jag tror att man gjort det, och därför handlar det mer än om ekonomi.

För att förstå så stod vi i en maktkamp efter andra världskriget – det kalla kriget. En motreaktion mot kommunismen behövdes. Där kom Ayn Rands idéer om en stat som inte behövs och att egoism är den sanna vägen mot demokrati. De här idéerna fick fäste och till det en ekonomisk politik som skulle stötta det här.

Under årtionden har de här tankesmedjorna växt i styrka och Obama försöker ( naivt? ) komma åt dem. Han är medveten om det här men han sitter i kläm mellan sina idéer och tankesmedjor och bankers intressen. Men det behövs en motreaktion.

Det är bl.a. därför jag driver den här bloggen.

Det är också därför du och jag måste göra valet, var vi står.

Egoismen som slagit rot i vårt samhälle kan ses på många sätt. Det handlar om att självförverkliga sig själv – ta alla böcker om hur du ska lyckas som människa och hur du ska må bra. Det ska inte finnas statliga företag – se alla utförsäljningar som skedde under åttiotalet. Allt för att vi ska få en fri marknad – som i vissa fall lett till ett slags oligopol där företagen sätter priser ( energi t.ex. ) och får enorma vinster. De här valen påverkar miljön och klimatet – för så länge vinsten ligger i att inte skapa alternativa energikällor, använder vi ( människan ) bränsle som är billigast och ger störst effekt för oss själva.

För i det här samhället som blir, står du dig själv närmast. Det gäller att maximera vinsten. Och det är det som är själva tanken – en slags kamp människa mot människa – allas krig mot alla. Hobbes skrev om det här för snart trehundra år sedan.

Och just de teorierna använder de här tankesmedjorna, även om det kanske är i motsats mot vad man kan önska. För människan drivs av egennytta, och tillåts vi ställas mot varandra – fattig mot rik, ung mot gammal, svensk mot invandrare – då blir det till slut ett allas krig mot alla. Vi ser fel hos varandra, istället för förtjänster. Om inte det finns en styrande hand som faktiskt puttar oss åt rätt håll och skapar lagar som är för alla, som inte ger den starkaste rätten – utan rätt till alla.

Det här systemet är lika illa som det kommunistiska – för även det premierar egennytta, även om det ligger inom staten och då partiets intressen.

Och därför är det som händer med ekonomin mer än ekonomi – det handlar om en ideologi och hur vi vill leva våra liv. Som vänner eller fiender. I den hårdaste konservativa kärnan i USA, är det här bra. Deras tankesätt är att katastrofer – krig, svält, depressioner – som leder till möjligheter att tjäna mer pengar. Oftast till de som redan har mycket. Större flertalet blir förlorare. Efter orkanen Katrina var det en republikansk kongressman som sade, att det var bra att Katrina kom, det gav nya möjligheter. För vem?

Inte alla de som hade förlorat sina hem eller liv.

Men det är så det här den här ekonomin överlever – genom att ställa människor mot varandra och om du inte tänker på dig själv, då går du under.

Obama har en skakig resa men jag tycker han visar mod – för någonstans måste någon börja ifrågasätta det här synsättet och det även på toppen.

Vem är Usama bin Ladin?

Idag hörde jag några ungdomar undra, vem är Usama Bin Ladin? De blandade namnen Obama och Usama, lite som tydligen Fox News gjorde.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2422656/ayman-al-zawahiri-tar-over-efter-bin-ladi

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sa-dodades-bin-ladin_6132177.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/15-ars-jakt-over

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/manga-foljde-gaddafi-sons-begravning_6131667.svd

Det är egentligen en ganska bra fråga, vem är han?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/usama-bin-ladin-dod

http://www.dn.se/nyheter/varlden/han-var-redan-en-slagen-man

http://www.expressen.se/nyheter/1.2422630/bin-ladins-granne-ar-valdigt-chockerande

Jag hörde en kollega försöka förklara vem han var, om 11 september, terror, Al Quida och sedan gled samtalet över till Libyen och Syrien.
” Men varför är han så viktig? ” frågade en kille.

Han är terrorist, blev svaret från någon.

Han är en hjälte, sade en annan kille och det blev tyst.
Det påminde mig om dagen efter elfte september 2001. Jag hade en klass och gruppen var förfärad, hur kan man göra så. Efter en fem minuter säger en kille:

” Ja, äntligen. Nu fick USA tillbaka. ”

Och resten av gruppen vände sig om, några blev förbannade och vi fick en riktig bra  diskussion om rättvisor, orättvisor, religion, pengar, makt, hat.

En tjej sade idag, men var han verkligen muslim? Jag har hört att han dödar muslimer. Begreppen är inte lätta att reda ut, när det gäller alla frågor och funderingar. Och de flesta av de under femton, har ingen relation till namnet eller har några bilder som referenser – man i långt skägg, flygplan som kraschar hus i New York. Ja, än sen?

Vad försöker jag säga?

Att frågan är komplex, ja. Att han drevs av en någon typ av patos – ja, det tror jag. Sen kan man som i alla sådana här fall – Baader Meinhof, Röda brigaderna, Ustaja – ifrågasätta syftet och metoderna – det är alltid oskyldiga som dör eller skadas. Men i deras skruvade värld finns ofta inga oskyldiga, utan de flesta är mer medskyldiga.

Är du inte med oss, är du mot oss.

Var har du hört det? Jo, George Bush efter 11 september. I hans värld fanns inte heller så många oskyldiga, om de inte var med honom och USA.

Människans förmåga att bara se till sin egen bakgård och inte kunna se den stora ängen, havet och de stora bergen eller rent av regnbågen med alla dess färger, begränsar ibland vår förmåga att se vänner och istället ser och skapar vi fiender. För kom inte till min bakgård och jävlas – för här har jag min Gud, min rättvisa. Här bestämmer jag, inte du. Mitt hem är min borg. 

Men den stora orsaken till krig är inte religionen – utan det är pengarna. Pengarna skapar orättvisor. Jag hörde en berättelse om hundra bönder som hade varsin ko, lika stor hage och levde i en slags harmoni. ALLA hade så de klarade sig och korna hade bete. Men så insåg en bonde att om han hade en ko till, då skulle ha få dubbelt med mjölk och han skulle kunna sälja till andra. Så han skaffade sig det och snart hade flera följt honom, så till slut fanns där tvåhundra kor. Då räckte inte betet till och alla korna dog.

Det är en bra symbolik för människans girighet – och det är där vi finner en stor del av svaret till konflikten. Det finns en slags rovdrift i människan, som utnyttjar den situationen. Det finns avundsjuka och girighet.

Som jag skrev i det förra inlägget.

Världen kommer ALDRIG bli en säkrare plats, förrän vi människor accepterar och även uppskattar varandras tro, egenskaper och att vi har liknande värderingar – och då med en anda av tolerans och medmänsklighet. 

Det inkluderar ekonomi. Vi accepterar idag en princip av egennytta, vilket skapar motsättningar. Marknadsekonomi precis som kommunistisk planekonomi, skapar egennytta ( i kommunismen skor sig ett fåtal på en väldigt stor massa – och jag vet att de som tror på de idealen kommer säga fel fel, då är det inte rätt kommunism – men det är verkligheten ). Och därför tror jag att det är inte förrän vi kan acceptera någon slags värld i balans på alla möjliga plan – ekonomisk, mänskligt – som vi kan nå en värld där religionen smälter samman till en tro på en universell kärlek – och en ekonomiskt möjlig rättvisa som inte är ett utopia från vänster, höger eller rent av grönt. Jag tror det är möjligt, oavsett terrorister, entrepenörer i krig ( Blackwater m.m. ), Ayn Rand, Marx eller andra som vill se till sin egen bakgård mer än helheten. Jag är optimist, även om det kommer ta många år – inte ens överskådlig över många mansåldrar.

Och då spelar det ingen roll vem Usama är.

Spegling av vårt samhälle

Jag tycker det är intressant att tiggeri diskuteras i välfärdssamhället Sverige.

Det är en bild som blivit mer och mer vanlig i en vanlig stadsmiljö, och kan kännas både obehaglig och även skapa medlidande. Tyvärr är den en del av de samhälle som växer fram, eftersom samhället idag handlar mer om självförverkligande än vi är en del av ett större nätverk av möten.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/en-medmansklighet-som-inte-ska-regleras_6109241.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tiggeriforbud-i-sala-stoppas_6117997.svd

För där någonstans finns det som vi glömmer bort.

http://www.svd.se/opinion/sortera-sopor-inte-manniskor_6112345.svd

Som medmänniska är jag ALLTID delaktig i möten, och vad jag säger och gör är alltid en spegling av det samhälle jag vill leva i. Jag är också en spegling av det samhälle jag lever i. Sala kommun ville förbjuda tiggeri men länsstyrelsen säger nej.

Ett ganska väntat beslut, eftersom den personliga integriteten skulle kränkas och det skulle vara svårt att veta var gränsdragningen går för humanism och utnyttjande. För där är den springande punkten, enligt mig.

Det måste finnas möjlighet att komma åt de ligor som faktiskt utnyttjar, stympar och lemlästar barn och även vuxna för att tjäna pengar. Filmen Slumdog Millionaire är en film som de flesta människor borde se.

Eller så kan vi bara läsa Charles Dickens böcker om Oliver Twist. Kanske vi har glömt bort och inte vill se, för det här handlar om människans lägsta form av egennytta, där vi utnyttjar och förnedrar våra medmänniskor.

Tiggeri i många av dess former är tyvärr organiserad och utnyttjar svaga och utsatta människor. Vad ska man göra?

Jag tycker det är bra att debatten kommer upp, för det handlar om att skapa en human värld som vi kan leva i. Jag tror inte att devisen bry dig om dig själv och skit i andra fungerar i längden. Det skapar ett samhälle där vi får större motsättningar och klyftor. Jag tror inte kapitalism i den form vi har idag är lösningen och absolut inte socialism/kommunism heller. Ayn Rand mot Marx. Askan eller elden.

Tiggeri är ett symptom på det samhälle vi skapar, just den där speglingen. Det är ett samhälle som nedmonterar psykvård, institutioner, statlig verksamhet och ersätter det med all form av entreprenad. Det är nog ett av de starkaste modeorden just nu – entreprenad. Allt är entreprenad – äldreomsorg, sjukvård, skola och krig ( företag som Blackwater ). Staten ska ha mindre inflytande ( och där undrar jag hur Jan Björklund tänker när skolan ska vara statlig, helt emot nyliberalismens idéer ).

Tiggeri är ett slags entreprenad, även om det kanske inte är det bästa och finaste av företagande. Men bakom ordets fasad, finns även det vi försöker gömma. Organiserat tiggande är entreprenad i dess lägsta form.

För mig handlar tiggeri om att se till att barn, unga och utsatta vuxna inte utnyttjas och rent av lemlästas. Jag tycker det är bra att diskussionen kommer upp, för det behövs. Både för de som är tiggare och utslagna i dagens samhälle och för de som kidnappas och utnyttjas som tiggare till stora ligor. Samhället måste skapa resurser för att motverka – om det är så att lagar ska tillämpas eller om vård och omsorg är en annan väg.

Ett humant, modernt samhälle måste ha möjlighet att ta hand sina medborgare.

Vi tillsammans

Vi är du och jag som blir ett slags tillsammans

( tillsammans ser du mig och jag ser dig )

Vi tillsammans är en fantastisk kraft

( tillsammans fyller din kraft mig )

Vi blir en kraft som faktiskt kan förändra

( tillsammans förändras du och jag )

Vi förändrar tillsammans vad vi vill

( tillsammans förändrar vi också världen )

Vi vill, du och jag, någonting mycket mer än det vi är idag

( tillsammans blir därför vår vilja dubbelt så stark )

Vi är var och en våra egna och bemöter varandra så

( tillsammans bemöter jag dig, som jag vill att du ska möta mig )

Vi bemöter varandra här för den vi är

( tillsammans med dig är jag alltid mig )

Broar av bemötande

Intressant resonemang runt tryggheten i skolan, av mentor Sveriges generalsekreterare. Ja, det behövs fler vuxna i skolan. Jag är själv runt i skolor i Västerås och arbetar med media – att skapa tidningar, teve och radio, inom någonting som heter IDA. En enhet för förebyggande arbete.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/unga-saknar-vuxna-att-prata-med_6097973.svd

Där är det elevsociala arbetet på olika sätt, en oerhört viktig del.

Det finns många unika saker med IDA, och en av dem är Beteendevetare och socionomer in i skolan. Det andra är att ta in Passion eller kultur i skolan, som dans, drama, musik och skrivande i mitt fall.

Jag läste någonting om att det hjälper med fler vuxna, och ja. Men jag tror att vuxna ska ha klart definierade roller och det ska vara klart vad alla gör.

För barn och ungdomar behöver ha vuxna att prata med och ju mer tydlig roll, dessto lättare är det att veta var den vuxna befinner sig i det komplexa system skolan är.

Det ska också finnas en medmänsklig sida av vuxenvärlden som är jätteviktig.

Och där har alla vuxna ett ansvar.

Att titta på lärartäthet och säga att den är densamma som för ett visst antal år sedan är bra. Men frågan är vad som finns i lärarrollen. Jag tror det är jätteviktigt att läraren utanför klassrummet är medmänniska – och det är de flesta lärare. Men ibland finns en sida, som handlar om straff och lite svartvit syn på skolans uppdrag. Då blir det lätt att man är ett offer för situationen, istället för att vara realist. När man är ett offer är det ofta andras fel, och då kan man få fel syn på ungdomar.

När jag menar medmänniskan, är det inte under rastvakten vi hittar ett bemötande ( ordet ger mig en konstig klang och att jag använder det, beror på att MÅNGA skolor använder det fortfarande ). Det handlar om bemötande i varje situation som finns i skolan, och det är någonting som tyvärr diskuteras alldeles för lite – att bara diskutera det och försöka omsätta det, handlar om att vinna förtroende.

Men ja, det behövs en uppmontering av skolans inre resurser och där tror jag att fritidsledare kan vara en, skolhälsovård en annan.

Men jag tror att IDA:s väg är ett vinnande koncept. Det visar nomineringar till Götapriset i höst. Som ex. kan jag nämna skillnaden på IDA-skolor och andra, i en jämförelse när det gäller Trygghet och Inflytande. De röda staplarna är IDA:s resultat i jämförelse med övriga skolor i Västerås stad.

Och i och med en ökad Trygghet och Inflytande, ökar även måluppfyllelsen på de flesta enheter IDA klivit in på. Det handlar om att hitta andra vägar in i skolan och där tror jag det behövs andra professioner och kulturell bakgrund, för att skapa broar i bemötande.

Det handlar om det som beskrivs i artikel men där IDA:s personal har klart uttalade roller, och jobbar med antingen pedagogik eller elevsocialt arbete. Vi är brobyggare mellan elever, personal, föräldrar, sociala myndigheter och andra som är intresserade av skolans utveckling.