Komrevolutionen – att stänga av medier

Jag läser att info-komp stänger av facebook för elever, som går på gymnasiet – alltså ungdomar som står inför steget att kliva in i vuxenlivet. En del av dessa bör med andra ord vara över arton år om de går gymnasiet.

http://vlt.se/ung/1.744021-ingen-facebook-for-eleverna-men-for-lararna-ar-det-okej

Det här är en del av den oförståelse som vissa människor har runt sociala medier och hur de faktiskt numer integreras i vår vardag. Istället för att skapa förhållningssätt tar man till en åtgärd som man faktiskt gör i Kina och Iran – man stänger ner. Men det man inte förstår är att dessa medier tar omvägar och att människor hittar andra sätt att kommunicera via nätet. För att nämna något så sitter lärare på nationella prov och skickar meddelanden på Facebook. Är det någonting att bli förbannad över? Nej, för det är en del av vårt samhälle idag, ett slags realtidssamhälle där det hela tiden sker en uppdatering och det finns de som är mer eller mindre aktiva när det gäller det.

Ska de ta bort alla telefoner som ungdomarna har och där facebook också är integrerat i mobilen?

Komrevolutionen skapar vissa restriktioner som vi senare kommer undra över. Ja, rent av le över. Hos vissa företag är det en merit att ha facebook och ett stort nätverk, för den sociala kompetensen är viktig. Att ha nätverk med människor är viktigt. Men så finns det skolor som inte förstår det här och tar till restriktioner, även om eleverna är myndiga.

Det här är ett ex.

Ett annat var/är mobilförbud i skolan. Mobilen är idag mer än en telefon, precis som man förutspådde för tio år sedan. Och mer kommer den att bli, precis som sociala medier kommer att utvecklas. Pratet om mobilförbud har försvunnit mer och mer, därför att vuxenvärlden själv har anammat den som en del av sin vardag.

Använd istället Facebook eller andra sociala medier i undervisningen, för t.ex. kommunikation. Vi lever i modernt samhälle. Jag väntar bara på den första skolan som ska köpa in läsplattor och kunna ha ständigt uppdaterade böcker. Vilken skillnad bara det kan bli, med modernt material som ständigt uppdateras i olika versioner.

Nej, det finns många sidor på internet som kommer behöva stängas om skolan ska göra datorn till en skrivmaskin igen och enbart skapa ett papperssamhälle igen.

En sak kan vi vara säkra på, livet förändras

Jag följer med spänning debatten om en till en – datorer i skolan.

Och ibland får jag känslan att VLT eller de som tidningen lyckats göra intervjuer med, dumförklarar skolan och lärarna och de människor som fattar besluten.

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.705864–det-blir-inte-smartfritt-

Det klart att varje person som arbetar i skolan är medveten om de risker som finns – spel, chatt, porr, mobbning över nätet – herregud, det är ju ingenting som är unikt för skolan utan det är ett samhällsproblem. Sen har jag svårt att se Facebook som en risk, när det istället är ett bra forum för information.

Det är också intressant hur man läser rapporter och statistik. Man kan alltid vinkla det dit man vill. Så ger ju media oss bilder som de vill att vi ska få och det gör VLT också. Om det finns undersökningar så kan jag alltid hitta saker som är negativa och berätta det, även om övervägande är positivt.

För jag tror att de effekter som kommer att överväga är positiva – och dessutom kommer den här diskussionen te sig som ett stort frågetecken om några år. I den här debatten låter det som om datorer är huvudsaken – inte det verktyg som det blir.

Precis som papper, penna, böcker, filmer och annat som är hjälpmedel idag.

För tänk om man lade lika mycket omsorg  och tid på att diskutera och skriva om vilka andra pedagogiska verktyg man kan använda – t.ex. böcker. Vi kan ifrågasätta att skolor har böcker som inte uppdaterats de senaste tio åren, där sidor saknas och som inte alls är up to date. Där undervisningen haltar för att fakta är gammalt.

Det vore en lika intressant diskussion, om hur skolan då kan hålla en bra kvalitativ undervisning. För vilket annat arbete skulle acceptera att de hjälpmedel du använder är tio år gamla och inte ger helt korrekt bild av ämnet d.v.s. ditt jobb. Det gör skolan, för det finns inte resurser och lärare är alldeles för brinnande och kreativa så de hittar alltid lösningar.

Vilka hjältar dessa människor är! Är det inte dags att dessa hjältar också får arbeta med moderna hjälpmedel?

Och enbart i det fallet kommer datorer som ett redskap ge en bättre undervisning.

Sen kan jag vända mig mot att mycket av det vi pratar om när det gäller datorer handlar om modeordet sociala medier. Datorer är mer än sociala medier. Det finns program som elever och vuxna arbetar med och i. Ordbehandling, presentationsprogram, kalkylprogram, program som skapar film ( tänk vilka fantastiska redovisningar det kan bli ), radio, musik och information över mejl. Tänk att använda smart board vid undervisning, där du kan spara anteckningar från lektionen och skicka till elever som stöd när de ska plugga.

Så allt är inte facebook och sidor som är förbjudna. Och därför blir den här debatten lite snedvriden och enahanda.

Vem skulle ifrågasätta att att på en vuxenarbetsplats går det många gånger 1 dator – 1 person. Det är en självklarhet för annars blir kvalitén lidande.

Men när vi börjar prata ungdomar blir det missbruk och mobbning?

Jag tror ni börjar förstå vad jag menar.

Vi lever i ett modernt samhälle – en del vill tro det modernaste – men det måste också innebära att skolan tar tillvara den utveckling som sker. I den värld som är före klockan åtta och efter klockan fyra på eftermiddagen så är den världen högst verklig. Ett modernt mediasamhälle som du och jag och våra barn lever i, det jag kallar komrevolutionen.

Den största omställning sedan industriella revolutionen.

Och det klart att det inte är lätt att hänga med om du inte är förändringsbenägen.

För alla svar finns inte skrivna, än. Då skulle allt det som är farhågor redan motats i grind. Men det fanns inte så många givna svar heller i mitten av artonhundratalet när allt större städer växte fram, infrastrukturen förändrades och människors levnadsvanor tog nya vägar. Men det finns en sak vi kan vara helt säkra på här i livet och det är att livet förändras.

Använd smarta sätt, säger Eva-Lis från Lärarförbundet

Ställer vi oss utanför kan vi inte påverka, säger Eva-Lis Sirén från lärarförbundet när hon var med på SVT. Underbart att höra någon från lärarfacket säga att det här är någonting som måste in i skolan. Och att hon faktiskt inte menar att skolan inte är en modern arbetsplats. Att det inte får bli en paus för att man befinner sig i skolan.

http://svtplay.se/v/1842932

Och hon har så rätt. Det är underbart att höra henne säga att det är självklart att skolan ska vara med på det här. Det krävs satsningar.

Så vi får hoppas att politiker lyssnar till henne.

Hon säger att det kan berika skolan med att skapa internetsidor där vi kan samarbeta och det finns möjlighet till att många kan samlas – elever, lärare och föräldrar. Det kan bli ett större samarbete runt skulle och det tror jag med – även om det är utopiskt att tro att det kommer att bli en omvälvning av stora mått.

Jag förstår att hon ser det här i ett mer övergripande sätt och jag kan tänka mig att alla medlemmar inte riktigt håller med henne.

Men det är som hon säger, det gäller att hitta smarta sätt att använda det som modernt kallas sociala medier. Men jag säger att datoranvändandet är mer än sociala medier, vi fastnar gärna i den diskussionen.

Det finns en massa annat som finns i burkarna.

Det handlar om hur man använder ordbehandling, presentationsprogram, att göra film, radio och sedan presentera det på ett professionellt sätt. Självklart kan man använda sociala medier för att göra presentationer men det viktigaste är det som sker i klassrummet eller på den lokala skolan. Informationssökning blir mer intressant och rent av mer visuellt, vilket kan underlätta för elever med läs och skrivsvårigheter.

Sen är det ju självklart om elever får möjlighet att skriva med hjälp av datorer, utvecklar de språket. Språket kommer förändras men det är en naturlig del – rent av kommer vi få en slags Rinkebysvenska fast inom skriftspråket. Den utvecklingen är redan igång.

Titta på böcker som Snabba Cash och Ett öga rött.

Men jag kan förstå att vissa lärare känner att det inte är den skola de valde att arbeta i för tjugo eller trettio år sedan; och att man då blir osäker. Men det finns en möjlighet till gemensam utveckling, för ALLA.

Kunskap bygger på intresse, nyfikenhet och glädje

Tänk att den moderna världens intåg i Västerås skolor ska skapa en sådan diskussion. Läste artikeln om att lärare inte fått vara med i den grupp som bestämt om 1 – 1 satsningen i Västerås skolor. Kan det bero på att många som arbetar inom facket passerat ålder där anpassning till verkligheten inte är särskilt stor och de försvarar de de vet om men inte har kunskap om det som faktiskt är framtiden.

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.702454-pedagogisk-revolution-utan-lararmedverkan

Just den värld som barnen redan lever i, som många vuxna lever ( förutom lärarfacken då ) och som blir en integrerad del av en vardag – men det ska inte ske i skolan.

Det finns en känsla av att skolan är eftersatt. Och det stämmer. Med de hutlösa priser som har betalats för datorer ute i skolorna har det knappast främjat en skolutveckling – utan mer garanterat arbete åt vuxna.

Frågan är vilket som är viktigast.

För det finns någonting som är viktigt i det här och det är att lärare i många fall måste vara ännu skickligare pedagoger för att utveckla ett arbetssätt runt datorer. Det var som någon skrev, ta tillvara den glädje som elever känner när de arbetar med en dator och utveckla nya metoder. För kunskap bygger på intresse, nyfikenhet och glädje. Tänk vilken möjlighet att faktiskt få vara innovativ och ligga i framkant för att ta fram ny pedagogik.

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.703237-sexor-skolan-har-blivit-mycket-roligare

Det är ju så utveckling kommit till, genom skiften. Tänk när vi gick in i industrisamhället. Vilken förändring, inte alltid till det positiva men efterhand har man hittat mer miljövänliga produktionssätt och säkrat rättigheter för arbetare.

Men Rom byggdes inte på en dag.

Jag vet också att företagen som arbetar med IT försöker ta fram möjliga arbetsmetoder och tankar runt arbetet med datorer.

Sen är det farhågan att datorn blir en leksak.

Visst, det blir den säkert – men leker inte vuxna vid sina datorer. Jag har sett lärare spela onlinepoker eller annat under arbetstid, sitter med facebook eller chattar – men det är mer tillåtande för vi är vuxna. För att kunna vara kreativ och arbetsam måste du även ha dina vilostunder – om det är så att lyssna på musik, spela eller kommunicera via internet.

Vi lever i komrevolutionen, den största förändringen för människan sedan den industriella revolutionen, och det klart att det blir motstånd. Det är två helt olika synsätt – det arbetssträvande mot det kreativa som ställs mot varandra – fantasins mot kroppsarbetet. Samhället har förändrats och skolan måste förändras med den tid vi lever i.

Det är som det korkade beslutet om att mobiltelefoner ska kunna tas i skolan. Mobilen är idag ett arbetsredskap, där du har konversation, bilder, almanacka och mycket annat. Att då ha ett mobilförbud är för mig fel väg att gå. Om bara tio år kommer vi att le åt det och fundera över vem som kom på det. Och det är samma sak åt det här, som är en självklarhet.

Det var som en man sade till mig, som kommer från en annan del av världen:

- När jag kom till Sverige trodde jag att jag kom till det mest moderna landet i världen. Sedan började jag arbeta inom skolan och trodde jag klivit tillbaka fyrtio år i tiden.

Nej, kunskap runt och i användandet av datorer, utbildning och diskussioner om etiska regler och ett förhållningssätt där datorn enbart är ett av många arbetssätt i skolan – då har vi börjat en ny väg.

Med lärare som ser möjligheterna i den pedagogiska utveckling som kommer att ske.

Jag är ett särbarn

Under en kort period har jag mött skolor som använder sig av små grupper eller funderar på det. Ni vet, Lilla gruppen. Trots kritik från Skolverket finns föreställningen om att exkludering är ett bättre alternativ än inkludering.

Patrik Pelosio, tala om för varenda skola hur idiotiskt det är.

Du skapar särbarn, kriminella och människor som vid tio tolv eller fjorton års ålder hamnar i utanförskap. Och en del av dessa barn kommer att kosta oss 15 miljoner kronor. Istället för värdighet och respektfullt bemötande möts dessa barn av föraktet att inte passa in.

Nu är jag inte så naiv att jag tror att alla dessa barn är anpassade till en vanlig skolform. Det finns en del barn som mår bra av mindre grupper, mindre sammanhang. Men här handlar det om att behandla människor – elever – som några som inte duger. För genom att på det här sättet skapa utanförmänniskor, visar vissa sin människosyn.

Och den finns i skolan. I dagens svenska skola.

Då kanske någon säger, ska de få förstöra för alla andra?

Nej, du ska alltid reagera på när någon beter sig illa men du ska inte exkludera personen. Jag har arbetat i tjugo år inom skolan och har gjort både exkludering och inkludering. Jag har haft en liten grupp. Men målet var att arbeta bort en sådan, för det ska inte behövas på en skola med bra människosyn och det gick. Det många av dessa barn saknar är kärlek – en ärlig klapp på axeln, ett hej, att någon faktiskt berömmer dem för någonting bra.

Jag träffade en pojke för några veckor som hamnat i en liten grupp.
Jag frågade, hur ser alla andra barn på dig?

Svaret kom blixtsnabbt.

” Särbarn, jag är ett särbarn. ”
Är det ett samhälle vi vill ha?

Där barn ses av sig själva och andra som särbarn.

För skapar vi som vuxna bilden av honom eller henne som särbarn, vad ger vi framtiden för chans?