Det anonyma samhället

Djurgårdens tränare och ordförande avgår. Många är upprörda. Till och med statsministern går och ut säger att de kommer misshandla sina tjejer och barn, dessa fegisar. Dessa anonyma fegisar. Som finns överallt. För genom att vi tillåter det, skapar vi ett anonymt samhälle.

Vi ser det överallt just nu.

Jag såg en bild på en maskerad ”supporter” under match i allsvenskan. Han behövde inte ens visa sitt ansikte på läktaren. Och då undrar jag, vem är det som sätter spelreglerna? Är det inte de som bjuder in till match, som har rätten att säga att du kommer inte in här?

För det handlar inte enbart om fotboll om du går dit maskerad.

Ta av honom den förbannade huvan om han ska vara kvar på arenan.

Vi lever verkligen i det anonyma samhället. Se nätet, internet. Där folk stalkas, får anonyma mejl, mess och det kan skapas alias för att trakassera folk. Anonymiteten accepteras. Företagen – FB t.ex. – rycker på axlarna. Alias tillåts och ingen vet egentligen hur de ska få stopp på det. Tidningar är fulla av säkra källor d.v.s. anonyma tips. Mest från journalisterna själva ibland börjar jag tro men eftersom de har källskydd kan ingen få veta säkert. Anonymitet sätts i rutin.

Och lagstiftningen är lika med noll. Om inte straffet är större än en viss längd, är det inte intressant att utreda. Vilka signaler skickar vi då? Jo, att det är ok.

Att ingen kommer ändå hitta mig, ingen kommer sätta dit mig. Jag lever nämligen i skydd av det anonyma samhället. Och då undrar vi till slut hur Djurgården, AIK och andra klubbar tillåtet sig infiltreras, hur de tillåter det ansiktslösa och att fegisarna kan hota och se till att folk inte vill vara kvar.

Det demokratiska samhället förlorar. Allt för att samhället inte kan eller vågar ta tag i det.

För det går inte att acceptera en sak på en arena – internet – för att sedan säga, nej, stopp här funkar det inte så. För vi har ju tillåtit anonymisering på den största arenan idag – nätet. Börja rensa upp där.

Det infinner sig en rädsla för att jag skulle kunna vara den som utsätts nästa gång, om jag vågar säga ifrån. För anonyma fegisar är som mordbrännare. De vill se eldsvådan men skapar den gärna i mörker och står på avstånd när det brinner. Ett samhälle som tillåter det anonyma på ett ställe får svårt att ta i det på ett annat. Jag önskar att de frontat dessa människor som fegt ringer, mejlar, messar och sagt; FUCK YOU. Du kan inte skrämma mig. Hur jävla feg och anonym du än är. Jag stannar.

http://www.dn.se/sport/fotboll/reinfeldt-vi-accepterar-inte-hot

http://www.dn.se/sport/fotboll/dif-tranare-avgar-efter-hot

http://www.svd.se/sport/lindblad-tyvarr-har-jacobson-ratt_8126074.svd

Anamma nytt men tappa inte det bästa av det gamla

Är datorer svaret på skolans ”problem”?

http://www.dn.se/debatt/absurd-brist-pa-datorer-i-de-svenska-klassrummen

Jag läser att UR har lagt upp ett material med 8000 program/filmer som fritt kan användas av elever och personal på skolor. Men alla har inte datorer.

Jag skulle lätt kunna säga att skolan ligger efter samhället utanför och det vore sant. Men samtidigt är det faktiskt så, att många inom skolan inte heller förstår vad en dator kan användas till  i undervisningen. Mer än en skrivmaskin.

Det är så lätt att säga att alla ska ha, men det är svårare att veta till vad. Visst, du kan surfa runt, vara aktiv själv, hitta material och lättare gå till källor – du kan ladda ner appar och program som underlättar. Men, pedagogiken måste också anpassas.

Jag har åkt runt på skolor i fem år och ser det vakuum som finns mellan det gamla och det nya. Det finns fantastiska pedagoger som brinner för skolutveckling – men det finns också nästan en avgrund ner till den som använder datorn som skrivmaskin. Det har skett en utveckling, speciellt de sista två åren som är positiv. Men ibland känns det som en dator ska vara lite som manna från himlen. I mina ögon är det inte så.

Det är ett instrument där elever och vuxna i skolan kan underlätta men den är inte alenarådande. Det bör satsas större resurser att diskutera själva pedagogiken men även användandet av datorn – och när du kan lämna datorn utanför. Den digitala klyftan ligger nämligen inte bara ut mot samhället, den finns även inom skolan.

I den självständiga skolan blir oavsett den svagaste alltid förloraren. Jag har sett på skolor hur du ska vara självständig nog som elev att söka själv men om du redan är lässvag, hamnar du i den digitala klyftan som finns inom skolan. Du förväntas kunna hantera instrumentet, d.v.s. datorn och gör du inte det hamnar du lika mycket efter som i den gamla skolan. Dock, eftersom många lärare själva är för dåligt insatta kan klyftan bli ännu större, eftersom de inte vågar erkänna sina brister och vill arbeta som arbetslaget bestämt.

Vi ser hur t.ex. elever tappar i läsning idag. Jag har inga evidensbevis för att det digitala samhället är det orsaken men min misstanke finns.

Den starke klarar sig alltid men den svage tappar alltid när det blir en klyfta och där befinner vi oss idag som jag ser det. Visst ska vi anamma det nya men vi får inte heller tappa det bästa av det gamla.

Du är egentligen en nolla

Jag såg ett reportage häromdagen, i anslutning till dödsskjutningen av Tayvon Martin.

Om hur rasismen påverkar USA:s svarta. Och det fick mig att tänka på ett program jag såg för många år sedan, där en programledare började gå åt en vacker, attraktiv kvinna med orden:

” Du tror att du har allt, du har alltid kunnat leva på ditt utseende. Men jag ska säga dig, det kommer att komma andra och yngre kvinnor och då har du inte en chans längre. Vet du varför, du har ingen personlighet. Du är egentligen en nolla. Du har alltid kunnat använda dig av ditt utseende, du är vit och du är vacker men det spelar snart ingen roll. För du är snart trettio, och som sagt, det kommer yngre och vackrare kvinnor än du. ”

Kvinnan började gråta.

Och så zoomade kameran ut och runtikring satt afroamerikaner.

Programledaren vände sig till dessa och frågade:

” Känner ni igen det här? ”

” Ja ” var det omedelbara svaret. ”Varje dag, i hela mitt liv.”

Nu är det inte samma ord som används vid rasism men tekniken att trycka ner någon är densamma. Att den som har en annan hudfärg t.ex. ska veta att den är värdelös och är en nolla. Rasism kommer i så många former.

http://www.expressen.se/nyheter/george-zimmerman-atalas-for-drap/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14663091.ab

http://www.dn.se/nyheter/varlden/martins-baneman-kan-atalas

Och det innebär att en del människor tar sig rätten att sätta gränser mellan oss människor. I ett apartheidsystem är det lagen som reglerar och det är också rasism. Men i ett land där man på papperet ska vara jämlik, är det andra mekanismer. Det handlar om rädsla, skvaller, bemötande men även om att man systematiskt trycker ner vissa grupper – och det finns en konsensus i det.

Det är allt från polismakten som tar sig rätten att kolla, det är klubbar som nekar inträde, det är ett skolsystem som segregerar – listan kan säkert bli längre. Men det skapas en slags samhällsstege som är svår att besegra, eftersom den inte öppet erkänner att det handlar om rasism. Och det skapar ett vi och dom samhälle och när man kommer dit, skapar man även mer motsättningar än samverkan.

Det blir en rädsla från bägge sidor, där man i sina fördomar rättfärdigar med ord som:

”Ja, vad var det jag sade. Hade jag inte rätt?”
”Det måste till hårdare straff, de fattar inte bättre.”

”Jag såg en sådan där grupp, du vet.”

Och det förs in i våra hem. Vi kan sitta och lyssna till det där som snabbt passerar, en kommentar och sedan går samtalet vidare. Som om det var vädret vi just pratat om men egentligen var det våra egna värderingar som sattes i gungning.

Så rasism finns i många olika former.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/zimmerman-i-hakte-kommer-atalas-for-drap_6991599.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/specialaklagaren-haller-presskonferens

Och det kan ge sådan som George Zimmerman rätten att skjuta innan han frågar: det kan ge andra rätten att slänga ord efter någon i en skolkorridor eller det kan leda till misshandel och död, som i fallet med John Hron för många år sedan.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/zimmerman-kommer-atalas-efter-dodsskjutning_6991455.svd

Jag såg en fantastisk film i helgen som anknyter till det här, våra fördomar och rasism. Den heter Mitt namn är Khan (och jag är inte terrorist). Jag tänker inte berätta handlingen men den vänder upp och ner på våra fördomar, på fler än ett sätt. Se den, den är värd det – för den kan få dig att tänka efter mer än en gång när du vill dela upp oss människor och skapa vi och dom.

 

 

Facebook – den sociala inkonsekvensen

Det var någon som sade till mig:

- Vi håller på att skapa den introverta generationen.

Och hon syftade på den digitala världen som vi lever med – att slags parallellt rum, som korsar vardagen och där vi lever bakom tangenter och skärm. Vi deltar i sociala medier, grupper, skypar och annat som sker bakom skärmen. Det blir en slags social inkonsekvens, att vi deltar men samtidigt är vi gömda och kan välja att visa fragment av oss själva. Vi kan trycka på off-knapp mycket lättare än i det vanliga livet ibland.

Men jag undrar, är det inte så att vi faktiskt blir mer sociala – men på ett annat vis?

Idag kommer en undersökning som visar att vi mår sämre av Facebook. Knappast dagens överraskning. Själv tror jag för mycket av de sociala medierna blir som pornografi – det blir en ersättning för den riktiga varan och därför kallar jag det socialporr. I den här undersökningen finns t.ex. ångesten av kunna missa någonting. Som en fredag kväll på stadshotellet i Västerås. Samma människor, samma saker som händer men är jag inte där kan jag missa någonting.

http://www.dn.se/kultur-noje/chatt-om-sociala-medier

http://www.dn.se/kultur-noje/facebook-sprider-olycka

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14472115.ab

Men är det fel? Vi har ett behov att veta, och att visa att vi finns till. Och jag tror inte vi har rätt att bedöma eller döma andra för deras liv – alla gör vi våra val. En del kanske blir mer instängda men samtidigt tror jag faktiskt att den förut så stora världen kan bli mycket närmre.

I en dokumentärfilm för något år sedan hörde jag en kille säga:

- I det vanliga livet är jag en nolla men på nätet är jag kung.

Han spelade spel online och var grymt duktig och hjälpte andra. Det ledde även till sociala kontakter. En duktig vuxen sade i det sammanhanget:

• Men det är ju inte på riktigt?

Men vad är på riktig, egentligen? Om jag utgår från min norm, så har jag en egen bild av verkligheten – men vad säger att den är sann? Jag tror att det handlar om hur vi accepterar förändringar och är öppen för nya sätt att se världen. Där är den nya tekniken fortfarande i sin linda och precis som mycket annat om varit nytt – våldsfilmer, rock n roll, videon, dataspel – diskuterar man om det är skadligt.

Och så kan det även vara med sociala medier. Jag tror och vet att folk kan må dåligt av sociala medier – jag hör alltid olika om hur man kan tolka det som skrivs på nätet på olika vis. Speciellt de som har dålig självkänsla drabbas. Det finns någonting dolt i en tangentryckning, för du slipper se den du sårar i ögonen.

För vissa blir det en livsstil.

Men jag tror också det finns många fördelar och det är lätt att glömma det. Det är lätt att hålla kontakt, du kan få nya kontakter, nätverkandet blir lättare, människor har olika kunskaper och du kan träffa de som faktiskt kan mer än du. Det är bara några saker som jag tror är positiva. Världen vidgas. Det finns ingenting som är enbart svart eller vitt – och likadant är det med det här. Då tycker jag det är värre med hur företag eller staten har kontroll över våra vanor, över våra liv som de inte kunde ha för 30 år sedan.

Så, den sociala inkonsekvensen är nog här för att stanna  ett tag och den introverta generationen överlever nog – sen är det upp till dig och mig hur vi använder vårt förnuft.

En osynlig segergest i din själ – om mod

Ibland när jag är ute och pratar frågar jag – hur modig är du?

Mod heter på latin fortitudo och anses vara en dygd – alltså någonting som bra att ha. Där betyder fortitudo uthållighet. Kanske är det någonting man behöver ha om man bygger sig ett mod och som vi kan glömma bort i vår MTV-liknande värld.

I litteraturen finns många karaktärer med mod – eller som slåss med sitt inre för att skapa mod. För mod är en kamp med dig själv och därför tror jag vi ibland söker oss till filmer/böcker/pjäser där vi bygger egen karaktär i mörkret och önskar vi vore likadana.

Hjälten i en actionfilm blir ouppnåelig dröm i några timmar.

När jag var liten var min Tarzan tror jag.

I en sliten biosalong med stenhårda sitsar blev han alltid hjälten som räddade den vackra kvinnan och hade alla djuren på sin sida. I mörkret som omslöt oss efteråt när man rusade hem fick man kanske en kort stund känslan av oövervinneligt självförtroende.

Hur bygger vi då mod? Ja, förutom den där korta stunden i och efter filmen.

Jag har haft några diskussioner om det. Det finns inga lätta svar. För det är lätt att ta sig rätten att vara modig och på ett vis bli en sanningssägare. Att jag står för de rätta valen. Att du måste gå igenom vissa saker för att bli modig. Det finns klyschor om att dana karaktären och att vi alla kan bli hjältar om prövningen är den rätta.

Därför blir mod för mig, när du överträffar dina egna förväntningar.

För du sår ofta dina egna tvivel som du brottas med. Det kan vara inför kärlek, nya utmaningar som arbete eller skola, sjukdomar. Tvivlet blir som små osynliga sår som du försöker dölja. Det kan gränsa från pirr, till ångest och i värsta fall panik. Du bygger scenarier som innebär katastrof och du närmar dig oundvikligen avgörandet.

Och du har inget val – antingen genomföra eller dra dig ur.

De flesta av oss genomför och kan känna allt från lättnad, glädje och om det gick åt pipan, ånger. Men i de flesta fall bygger det karaktären att våga igen. Du klarade det som kändes så förbannat jobbigt och kan ibland göra en osynlig segergest i din själ. Och vi gör det här till ett slags vardagsmod.

Vi vågar prata vid ett möte, möta okända människor, söka nya jobb – det finns massor av saker som blir ett vardagsmod. Där vi erövrar vårt eget mod. Och allt handlar om att överträffa dina egna förväntningar. Det sker när du är redo – inte när din pappa, mamma, sambo, arbetsgivare förväntar sig det – det är när du känner att det är dags att ta dina kliv in i ditt eget mod.

En självklar del av samhället

Internet är idag en självklarhet.

Det är det största verktyget för marknadsföring, åtminstone om du är mindre eller mellanstor företagare och lite innovativ i att göra reklam för dig själv. Men det är också en möjlighet att möta, skapa och behålla kontakter i sociala nätverk.

Du kan även göra dig synlig om du har idéer och tankar som du vill nå ut med.

Och du kan självklart läsa tidningar, spela spel, se film och teve.

Internet är idag en självklarhet.

Och där är Facebook idag en gigant när det gäller sociala nätverk. Självklart vill de behålla positionen. Det handlar om pengar. Att tjäna pengar på människors behov av kontakt och viss mån att känna en viss självuppfyllelse när gilla-knappar trycks och man får kommentarer som är positiva. Jag har använt ordet socialporr om det – att det egentligen är ett substitut för den verkliga kontakten, precis som porr är. Och det fyller även sitt behov.

http://www.dn.se/ekonomi/sex-veckor-utan-svar-fran-facebook

Precis som det skrivs i artiklar kommer det alltid utmanare.

http://www.dn.se/ekonomi/facebook-utmanas-av-bade-google-och-hackare

Jag har fastnat för Google+. Jag tycker Google+ passar mig bättre egentligen. Det finns intressanta länkar, bra material som länkas upp och lite som en ny värld öppnas upp. Jag läste att FB står för det gamla, Google+ för det nya.

För mig stämmer det.

Jag läste en kommentar från någon som skrev om Google+ att det är pionjärerna som är där nu och upptäcker – snart kommer de som ” måste” vara där, för att alla andra är där och då kommer också annat in i Google+. För mig är det otroligt kul att se alla dessa professionella människor som länkar ut arbeten eller annat, som många gånger är intressant att läsa.

Och där kan vi känna hur det kan bli om SOPA och andra lagar slår igenom i USA. Överdrivet kan varje person och företag bli stämda på miljonbelopp om det går igenom, för att man länkar upp material man inte får. Som tur var har beslutsfattare börjat dra öronen åt sig, speciellt som någon senator jämfört hur bra det är när Kina och andra diktaturer har kontroll.

Internet är en del av jag brukar kalla ”komrevolutionen” – det är vår sköna nya värld – in facto även storebror ser dig. Vi lever i ett allt mer kontrollerat samhälle och ju mer samhället får kontroll, desto mer vill de behålla det. Företagen kan se köpmönster, staten kan få kontroll på medborgaren.

http://www.dn.se/ekonomi/facebook-en-snabbvaxande-jatte

Även om vi lever i ett demokratiskt samhälle har staten behovet att kontrollera – se FRA, SWIFT och nu SOPA. Det kommer ännu mer, eftersom det fria ordet är en fara – det är rent av omstörtande. Eliten – folkvalda – vill behålla den lilla makt de har – och banker och andra vill självklart inte ha insyn i sin verksamhet.

http://www.svd.se/kultur/usa-gar-langre-an-sverige_6707115.svd

http://www.svd.se/naringsliv/wikipedia-stangs-i-sopa-protest_6774483.svd

Men det ger också dig och mig möjlighet att nå ut mer än vad vi gjort förut – för i alla försök att tysta finns alltid ordet som blir fritt när du ropar tillräckligt högt – eller skriver tillräckligt intressant. Under senaste åren har vi sett flera ex. på hur enskilda bloggar eller bara tweets kan sätta igång saker.

För Internet är en självklar del av ett (demokratiskt) samhälle.

Silly season på politiska arenan

Jag såg en reklam häromdagen om rekrytering – eller om felrekrytering. Alla vill ha ett vinnande lag men samtidigt måste man ha jag som är individualister och kan göra det där lilla extra. Slå det där öppnande passet, göra dribblingen och sätta öppna lägen.

http://www.youtube.com/watch?v=YrwEWz5pwe4

Jag tänker på att olika partier är i processen med rekryteringar och värvningar. Det har varit lite silly season på den politiska marknaden. Centern, miljöpartiet, sossarna och nu Vänsterpartiet har alla gjort lite förvärv och tagit upp en del unga lovande förmågor och erfarna rävar. Undrar om de gjorde lämplighetstestet som också finns på Poolia eller om det mer går på känsla?

 

http://www.tidernasrekrytering.se/

 

Ett lite roligt test att göra om man tar det med en nypa salt.

Idag kommer den senaste opinionsmätningen – det är rejäl inflation där.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-fortsatter-att-backa_6772113.svd

http://www.dn.se/nyheter/politik/juholt-jag-har-inte-ljugit

Självklart är Juholt i blickpunkten. Hur han än trixar med bollen, går det inte vidare bra. Överstegsfint, snurra, skjuta – ingenting verkar funka än. Träningslägret i Mexiko gav kanske inte önskat resultat än.

KD håller på med sin process och verkar köra på rutin hur det än blir, trots att man ligger under nedflyttningsstrecket. I klar serieledning är moderaterna, där Reinfeldt sitter säkert som mittfältare och Borg säkrar bakåt.

Sossarna är väl inte under nedflyttning men från ett topplag till ett mittenlag i den politiska serien. Man diskuterar spelsystem och har problem i laget när jaget just går före laget. Det kan vara lite jobbigt när lagets stjärnor inte riktigt kan vara på planen samtidigt eller skriver biografier som sågar hur man försöker få in nyförvärv och även själva spelsystemet.

Kanske de måste ha lite starkare yttrar för att komma upp i banan och skapa mer målchanser.

Centern och Miljöpartiet satsar på unga lag. Talangutveckling. Miljöpartiet har fått en bra start på säsongen och rycker lite. Kanske det är bra att köra med två anfallare istället för en. Vi får se hur de kan komplettera varandra under säsongen som kommer.

Vänstern kör med ett ganska beprövat kort. Någon som absolut inte är kommunist men som är vänster och bor i fin våning i Stockholm.

http://www.dn.se/nyheter/politik/sjostedt-utmanar-socialdemokraterna

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/analys-brant-backe-nar-v-ska-ta-over-mp-roll_6755547.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/chatt-med-sjostedt_6759231.svd

Ren otur, lite stolpe ut där. Men man valde snabbt att sätta samma pris på alla spelare, och samma lön. Kollektivet och lagkänslan är det viktigaste.

Oddsen just nu är ganska höga på Juholt och Hägglund till slut hamnar på bänken medan Reinfeldt håller ner sina odds och får styra på mittfältet. Om jag skulle spela så kanske vänstern och miljöpartiet har ganska bra odds att avancera i tabellen.

Det beror säkert på om det blir frågor som välfärd och klimat som kommer på agendan.  Men som varning, jag är en usel tippare….

Tio år i terrorns skugga

Egentligen anade jag och många andra inte vad det innebar, att planen kraschade in i skyskraporna 11 september 2001. Hur mycket eller lite det skulle förändra. 

För terrorism har funnits lång tid tillbaka. Vi har haft Gavrilo Princip, som genom sitt attentat startade första världskriget. Vi har haft rörelser som på ett vis klassats som terrorister, som kommunister i 1900-talets början. På sjuttiotalet hade vi en era av Röda Brigaderna, Röda Arméfraktionen, Carlos och många fler. 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/boom-sen-finns-ingenting-kvar_6457496.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vi-var-dar-vi-syntes-bara-inte_6457490.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/en-forandrad-varld_6457486.svd

Så egentligen, det som hände den 11 september, var ett terrordåd som många andra som skett genom världshistorien.

Och nu kan vi efter tio år titta i backspegeln och se konsekvenser.

På ytan är förändringen inte så stor tycker jag. Jag menar, solen går upp varje dag och vi lever som människor med våra dagliga bekymmer – med kärlek, vänskap och vår dagliga kamp.

Men under ytan har det skett en del förändringar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/11September10ar/article13597854.ab

Vi har fått ett större övervakningssamhälle. I Sverige har vi diskuterat FRA och SWIFT, och den elektroniska övervakningen är mer omfattande än vad vi egentligen förstår. Idag har den skönlitterära världens 1984 blivit en del av vårt samhälle. Hur långt kommer vi tillåta att övervakningen tar sig in i vårt liv? Det är ett integritetsangrepp som pågår på samtliga medborgare men som inte syns på ytan i vårt vardagliga liv.

http://www.dn.se/debatt/det-oppna-samhallet-har-retirerat-efter-new-york

Det har skapats ett entreprenörssamhälle. Du ska vara din egen lyckas smed och egoism har blivit en del av vår demokrati. Allt utifrån Ayn Rands tankar och Milton Friedmans ekonomiska teorier. Det mest ” lysande ” ex. är alla säkerhetsföretag som krigar privat i t.ex. Irak och Afghanistan. Donald Rumsfeld var på väg att lägga det förslaget på is, när planen kraschade in i skyskraporna 11 september och det gick igenom utan problem. Läste att svenska säkerhetsföretag hade ökat med 70 %. Hundratusentals män och kvinnor som också haft åtalsimmunitet i krig, när det skapats speciella lagar i USA för dessa.

Legala legoknektar med rätt att döda har blivit en del av vår värld.

Det är också på väg att skapas en ekonomisk kris, där länder går i bankrutt och ett penningsystem som består av många nollor med luft i. Vi lever bokstavligen på krita. Krig skapar pengar för vissa men utarmar också staten – om staten samtidigt ska ha behålla ett lågt skattetryck och se till att man blir omvald. Syret i den ekonomi som finns just nu är på väg att ta slut.

Någonting annat kommer att komma istället. Vad vet vi inte idag.

http://www.aftonbladet.se/ledare/article13604775.ab

Vi har också fått ett samhälle som snedvrider synen på vår granne, speciellt om hon eller han är mörk och har sjal. Rasismen och rädslan har tagit plats och även i Sverige har vi fått ett främlingsfientligt parti i riksdagen. De fångar upp den okunskap som finns under ytan och späs på av fördomar som sprids som sanna nyheter.

Det kan kopplas till ett anonymitetssamhälle, där det finns människor som sprider lögner och gör påhopp, allt i yttrandefrihetens namn. Att skvallra är ingenting nytt för människan. Men explosionen på nätet varit som ett kafferum där du kan viska skvaller och skapa vandringssägner som blir sanna. Om du sårar eller skadar har mindre betydelse än det du kan föra vidare. Anonymiteten drabbar egentligen oss alla och speciellt grupper som ibland är på väg att tillhöra en ny underklass i Sverige.

I just de här sakerna ser jag en koppling till 11 september. Jag läste igår om att den stora romanen inte skrivits om 11 september och man undrade varför. I USA är svaret ganska enkelt för mig, om en författare skulle vara fullt ut ärlig när han skriver en sådan bok, skulle han göra avslut på sin karriär. För skulle han vända historien och se dess komplexitet, skulle skalan av vitt och svart bli mer grå och människan bli förloraren i historien.

Den lilla människan i det stora sammanhanget.

För i terrorns spår har vi snedvridit synen på medmänsklighet och ersatt den med självförverkligande – och när vi ser för mycket in i oss själva, hittar vi fel hos andra.

Och det finns också en tragikomisk sida av det korståg som skett – det är enbart en fortsättning på det oförstånd när kristen fundamentalism möter muslimsk fundamentalism och som skett tusen år tillbaka i historien. Det tragikomiska är att genom att slåss till det yttre för demokratin ( och för vissa att ha med sig Gud in i öknen eller krascha flygplan i Satans land ) har de ökat flyktingströmmar som kommit till den del av världen som de ser som den fria världen.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2555608/har-fick-george-w-bush-beskedet

http://www.dn.se/nyheter/varlden/tio-ar-efter-11-september

http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-har-gett-upp-segern

Kriget ökar egentligen globaliseringen, när vissa på bägge sidor försöker motverka densamma.

Terroristerna då, Al Quida? De har mer fungerat som en symbol i mina ögon än ett egentligt hot. Visst, det är ett nätverk och har viss kraft men som alla terrorister är de i fåtal. De finns alltid fanatiker som inspireras av fanatiker, oavsett fundamentalistiskt skäl.

Se i Norge, det kommer reaktioner och motreaktioner.

Det slår blint när det slår och det blir en sorg som drabbar människor och rent av ett land.

Men det är ändå symboler i en snedvriden kamp, oavsett vilka sida du står på.

För det som betyder är någonting för mig, är att den goda människan inte får vara tyst.

Om det är någonting vi måste lära av historien, är att om vi som mänsklighet höjer rösten för det goda är vi bra många fler än det som vill skada, baktala, döda.

Vi är många, många fler. Och om vi slår mot det ekonomiska, har vi ännu större chans att lyckas. Gandhi var en av de som förstod det.

Vi har fått ett förändrat samhälle – ett samhälle som är komplext i all sin mekanism. Den där dagen 11 september har spelat en roll i våra liv i närtid. Men i ett länge perspektiv är det också en del av cykel som pågått i många generationer, och där du och jag faktiskt kan se till att bryta den. I alla fall delvis och speciellt i det vardagliga mötet. För vi möts faktiskt varje dag, oavsett hudfärg, språk, religion och kultur och kan vi ta varandra i hand, bryter vi ner fördomar och murar.

Människa till människa, ord till ord.

För om vi inte är tysta, återvinner vi medmänsklighet och demokrati. När jag tänker på den här dagen, är det en dag för alla som faktiskt drabbats av de krig och förföljelser efter 11 september. Oavsett religion, kultur, hudfärg. Det är egentligen en dag vi borde fundera på hur vi – du och jag – kan förändra vårt förhållande till de vi möter varje dag  – hur vi faktiskt kan skapa förståelse och medmänsklighet och en bättre värld.

För mig förändrar nämligen goda möten världen.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/samma-gamla-djupt-forandrade-varld

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/minnestorget-i-new-york-invigs-i-dag

http://www.expressen.se/nyheter/1.2556344/svenske-david-tengelin-dog-pa-100-e-vaningen

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jag-tanker-pa-henne-varje-dag_6457488.svd

Gnistan av passion som blir en skogsbrand

IDA är nominerat till Götapriset, det största kommunala priset i Sverige.

Det visar vilken kraft det finns inom IDA och alla som jobbar där.
När folk frågar vad jag jobbar med, brukar jag svara att jag har världens bästa jobb. Det är sant. Hur många får ha sin hobby som yrke? I mitt fall media och skrivande. Att se glöden hos vuxna och ungdomar när de träffar rätt och känner att de lyckas, är det bästa.

Men det är inte bara det. Det är kraften som sitter hos alla de som arbetar inom IDA. Den är på sitt vis lite magisk. Det är en arbetsgrupp med människor som hela tiden vill framåt, som vill utveckla och utvecklas. För i en utveckling fyller du på dig själv som person och blir starkare.

Vi kallas Idavägledare.

För mig innehåller det två ord – vägledare och ledare.

Vägleder gör vi genom våra kompetenser, erfarenhet, kraft, passion, vilja. I den samlade kunskapsbank som vi besitter blir det som en hel flod som strömmar fram och ibland svämmar vi över, och bildar nya fåror. Vi skapar engagemang.

Det är som en elev, Rahma, skrev i uppsatsen vi skickade in till Götapriset:

IDA kom som min räddande ängel och jag gick på extra hjälp varje dag. Jag kämpade så mycket jag kunde och varje gång jag var på gränsen till att ge upp var den underbara personalen där och peppade mig.

Alla behöver motivation, den lilla gnistan av passion och som brinner som en skogsbrand.

 

Men vi är också ledare, och det är en viktig bit. Vi kliver in med en tanke på enheter och därför är det viktigt att förstå att vi är ledare, positiva starka ledare. Vi ska lyfta fram det som personal, barn, ledarskapet på skolorna gör bra men vi ska även våga ta nya vägar och ifrågasätta om det behövs.

IDA har under åren gått från projekt till en enhet. Resultat visar vägen för det. Men man får heller inte slå sig för bröstet och vara nöjd. För runt hörnet finns alltid nya utmaningar. Du är aldrig bättre än det senaste. IDA kommer fortsätta utvecklas, med nya människor och medarbetare som kliver in. Nya kompetenser, nya viljor.

Och det ser jag fram emot. Då kan vi skapar motivation, se till att gnistor tänds och skapa mänskliga skogsbränder.

Katten på råttan, råttan på…

Katten på råttan, råttan på repet och så börjar repet att spinna…

Lite känns det väl med världsekonomin just nu.

http://www.dn.se/ekonomi/kraftigt-borsfall-i-new-york

http://www.dn.se/ekonomi/nedat-pa-borserna-i-asien-1

http://www.svd.se/naringsliv/datorerna-slar-ut-maklarna_6381116.svd

http://www.svd.se/naringsliv/sverige-kommer-inte-undan_6381362.svd

http://www.expressen.se/ekonomi/1.2524214/new-york-borser-foll

http://www.expressen.se/nyheter/1.2524283/borserna-i-asien-sjunker

http://www.e24.se/business/bank-och-finans/europaborser-vantas-stiga_2983316.e24

Någon skulle säga att det är ett symptom, som feber vid influensa eller annan sjukdom. Sen vet man ju inte hur länge febern sitter i.

Men när jag som ekonomisk novis läser kommentarer och förståsigpåare blir jag ibland fascinerad. För i våras läste jag att det skulle bli en bra uppgång på börsen. Flera analytiker andades framtidstro. SMÅ orosmoln som Grekland och USA:s skulder men det skulle lösa sig.

Jaha.

Och därför läser jag också med en nypa salt det som dessa säger nu.

Just nu handlar det mycket om psykologi, säger de flesta. Någon skriver om ekonomisk istid. Kanske det. Jag tycker det är bra att Fredrik Reinfeldt är tydlig att Sverige inte ska betala andra länders ovilja att sanera sin egen ekonomi.

Men måste man inte kunna analysera lite mer än till psykologin?

Eftersom jag är min egen förståsigpåare, ligger den här ekonomiska krisen på ett djupare plan som jag ser det och är någonting som pågått egentligen över flera år. I ett konsumtionssamhälle som i många fall lever på krediter – även privata som du och jag – måste nollorna i ekonomin ta slut någon gång. Allt från länder, företag och privatpersoner har sina egna korttidslån – och kan få en jäkla ränta men man överlever en bit i taget. Men det kan inte hålla i längden.

Det är för mig som du stänger in folk i ett rum med ett visst antal liter syre. Det räcker faktiskt till slut inte till alla. Folk kollapsar och i värsta fall dör man. Och det räcker inte med att sätta in syrgas, för vi behöver ha hela kedjan i fotosyntesen – inte bara syret som tillförs via någon mask och tub.

Vad vill jag säga?

Visst kan det vara psykologi i det som händer, det är det säkert men samtidigt måste de ansvariga – till viss del politiker men även de ledande bankerna – börja se över det som händer.

Politikerna kan inte göra så mycket, eftersom i mångt och mycket ligger ekonomin idag i marknaden. Det här har ju skett alltmer under en period sedan andra världskriget, och idag lever i till viss del i ett Friedmanskt samhälle. För mig är det obegripligt att man kan ha höjt den mannen till den ikon han är.

Staten ska inte kunna reglera och människan ska vara egoist, enligt de teorierna. Men det har också skapat en konsumtionsekonomi som lever på kredit – och till slut så finns inte syret kvar.