Tio år i terrorns skugga

Egentligen anade jag och många andra inte vad det innebar, att planen kraschade in i skyskraporna 11 september 2001. Hur mycket eller lite det skulle förändra. 

För terrorism har funnits lång tid tillbaka. Vi har haft Gavrilo Princip, som genom sitt attentat startade första världskriget. Vi har haft rörelser som på ett vis klassats som terrorister, som kommunister i 1900-talets början. På sjuttiotalet hade vi en era av Röda Brigaderna, Röda Arméfraktionen, Carlos och många fler. 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/boom-sen-finns-ingenting-kvar_6457496.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vi-var-dar-vi-syntes-bara-inte_6457490.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/en-forandrad-varld_6457486.svd

Så egentligen, det som hände den 11 september, var ett terrordåd som många andra som skett genom världshistorien.

Och nu kan vi efter tio år titta i backspegeln och se konsekvenser.

På ytan är förändringen inte så stor tycker jag. Jag menar, solen går upp varje dag och vi lever som människor med våra dagliga bekymmer – med kärlek, vänskap och vår dagliga kamp.

Men under ytan har det skett en del förändringar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/11September10ar/article13597854.ab

Vi har fått ett större övervakningssamhälle. I Sverige har vi diskuterat FRA och SWIFT, och den elektroniska övervakningen är mer omfattande än vad vi egentligen förstår. Idag har den skönlitterära världens 1984 blivit en del av vårt samhälle. Hur långt kommer vi tillåta att övervakningen tar sig in i vårt liv? Det är ett integritetsangrepp som pågår på samtliga medborgare men som inte syns på ytan i vårt vardagliga liv.

http://www.dn.se/debatt/det-oppna-samhallet-har-retirerat-efter-new-york

Det har skapats ett entreprenörssamhälle. Du ska vara din egen lyckas smed och egoism har blivit en del av vår demokrati. Allt utifrån Ayn Rands tankar och Milton Friedmans ekonomiska teorier. Det mest ” lysande ” ex. är alla säkerhetsföretag som krigar privat i t.ex. Irak och Afghanistan. Donald Rumsfeld var på väg att lägga det förslaget på is, när planen kraschade in i skyskraporna 11 september och det gick igenom utan problem. Läste att svenska säkerhetsföretag hade ökat med 70 %. Hundratusentals män och kvinnor som också haft åtalsimmunitet i krig, när det skapats speciella lagar i USA för dessa.

Legala legoknektar med rätt att döda har blivit en del av vår värld.

Det är också på väg att skapas en ekonomisk kris, där länder går i bankrutt och ett penningsystem som består av många nollor med luft i. Vi lever bokstavligen på krita. Krig skapar pengar för vissa men utarmar också staten – om staten samtidigt ska ha behålla ett lågt skattetryck och se till att man blir omvald. Syret i den ekonomi som finns just nu är på väg att ta slut.

Någonting annat kommer att komma istället. Vad vet vi inte idag.

http://www.aftonbladet.se/ledare/article13604775.ab

Vi har också fått ett samhälle som snedvrider synen på vår granne, speciellt om hon eller han är mörk och har sjal. Rasismen och rädslan har tagit plats och även i Sverige har vi fått ett främlingsfientligt parti i riksdagen. De fångar upp den okunskap som finns under ytan och späs på av fördomar som sprids som sanna nyheter.

Det kan kopplas till ett anonymitetssamhälle, där det finns människor som sprider lögner och gör påhopp, allt i yttrandefrihetens namn. Att skvallra är ingenting nytt för människan. Men explosionen på nätet varit som ett kafferum där du kan viska skvaller och skapa vandringssägner som blir sanna. Om du sårar eller skadar har mindre betydelse än det du kan föra vidare. Anonymiteten drabbar egentligen oss alla och speciellt grupper som ibland är på väg att tillhöra en ny underklass i Sverige.

I just de här sakerna ser jag en koppling till 11 september. Jag läste igår om att den stora romanen inte skrivits om 11 september och man undrade varför. I USA är svaret ganska enkelt för mig, om en författare skulle vara fullt ut ärlig när han skriver en sådan bok, skulle han göra avslut på sin karriär. För skulle han vända historien och se dess komplexitet, skulle skalan av vitt och svart bli mer grå och människan bli förloraren i historien.

Den lilla människan i det stora sammanhanget.

För i terrorns spår har vi snedvridit synen på medmänsklighet och ersatt den med självförverkligande – och när vi ser för mycket in i oss själva, hittar vi fel hos andra.

Och det finns också en tragikomisk sida av det korståg som skett – det är enbart en fortsättning på det oförstånd när kristen fundamentalism möter muslimsk fundamentalism och som skett tusen år tillbaka i historien. Det tragikomiska är att genom att slåss till det yttre för demokratin ( och för vissa att ha med sig Gud in i öknen eller krascha flygplan i Satans land ) har de ökat flyktingströmmar som kommit till den del av världen som de ser som den fria världen.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2555608/har-fick-george-w-bush-beskedet

http://www.dn.se/nyheter/varlden/tio-ar-efter-11-september

http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-har-gett-upp-segern

Kriget ökar egentligen globaliseringen, när vissa på bägge sidor försöker motverka densamma.

Terroristerna då, Al Quida? De har mer fungerat som en symbol i mina ögon än ett egentligt hot. Visst, det är ett nätverk och har viss kraft men som alla terrorister är de i fåtal. De finns alltid fanatiker som inspireras av fanatiker, oavsett fundamentalistiskt skäl.

Se i Norge, det kommer reaktioner och motreaktioner.

Det slår blint när det slår och det blir en sorg som drabbar människor och rent av ett land.

Men det är ändå symboler i en snedvriden kamp, oavsett vilka sida du står på.

För det som betyder är någonting för mig, är att den goda människan inte får vara tyst.

Om det är någonting vi måste lära av historien, är att om vi som mänsklighet höjer rösten för det goda är vi bra många fler än det som vill skada, baktala, döda.

Vi är många, många fler. Och om vi slår mot det ekonomiska, har vi ännu större chans att lyckas. Gandhi var en av de som förstod det.

Vi har fått ett förändrat samhälle – ett samhälle som är komplext i all sin mekanism. Den där dagen 11 september har spelat en roll i våra liv i närtid. Men i ett länge perspektiv är det också en del av cykel som pågått i många generationer, och där du och jag faktiskt kan se till att bryta den. I alla fall delvis och speciellt i det vardagliga mötet. För vi möts faktiskt varje dag, oavsett hudfärg, språk, religion och kultur och kan vi ta varandra i hand, bryter vi ner fördomar och murar.

Människa till människa, ord till ord.

För om vi inte är tysta, återvinner vi medmänsklighet och demokrati. När jag tänker på den här dagen, är det en dag för alla som faktiskt drabbats av de krig och förföljelser efter 11 september. Oavsett religion, kultur, hudfärg. Det är egentligen en dag vi borde fundera på hur vi – du och jag – kan förändra vårt förhållande till de vi möter varje dag  – hur vi faktiskt kan skapa förståelse och medmänsklighet och en bättre värld.

För mig förändrar nämligen goda möten världen.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/samma-gamla-djupt-forandrade-varld

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/minnestorget-i-new-york-invigs-i-dag

http://www.expressen.se/nyheter/1.2556344/svenske-david-tengelin-dog-pa-100-e-vaningen

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jag-tanker-pa-henne-varje-dag_6457488.svd

Vi sitter i båten och gungar

Jag kommer ihåg att för kanske tio år sedan såg jag en film om klimatförändringar.

Den handlade om extremväder.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2534409/darfor-svalter-afrikas-horn

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/urbanisering-bakom-oversvamningar_6400849.svd

Hur det skulle bli översvämningar, torka, starkare orkaner och stormar – och mycket på grund av vår oförmåga att ta hand om vår egen planet.

Idag har jag i flera olika artiklar, läst någonting om klimat och väder. Om de förändringar som sker och ändå känns det lite som vi sitter i båten och gungar och funderar.

Varför?

http://www.dn.se/nyheter/vader/ingen-vill-bo-i-goteborg-om-hundra-ar

http://www.dn.se/ekonomi/vaderskador-kan-sla-rekord-i-usa

Beror det på ovilja eller oförmåga?

Kanske är det bägge de sakerna som påverkar våra beslut. Vi har också en befolkningsökning som kräver allt mer resurser och det som förr nämndes som den tredje världen, vill också ha en del av välståndet som väst roffat åt sig.

Vi har växande ekonomier i Kina och Indien som har miljardbefolkningar.

Jag tänkte häromkvällen när jag såg en film som tog en panoramabild över en stad, alla ljus och bilar som rörde sig på kvällen/natten. Är vi ens medvetna om hur mycket vi gör av med? Och var resurserna egentligen kommer ifrån.

Jag är långt ifrån en ekonörd men jag oroar mig och läser och förstår – vi kan faktiskt inte leva över våra resurser. Det är lite som finanskrisen just nu – alla nollor i ekonomin är egentligen luft men stater och banker fortsätter ha en tro på att syret i nollorna ska räcka till men uppenbarligen blir det svårt.

Så är det med vår egen miljö och klimat – men där är skillnaden att det tar många år att reparera skadorna. Jag tror det är möjligt, det är möjligt att vända trenden men det måste ske snart och det måste ske med stor vilja från företagen, banker och stater.

Visst kan du och jag som individer dra vårt strå till stacken men det är ändå där pengarna finns, det måste ske en förändring.

Vi har redan börjat se de bilder som jag kanske ryckte på axlarna åt för tio femton år sedan. Och mycket mer kommer att ske verkar det som.

Jag reagerar på bilder av torka, översvämningar och tornados.

Jag ler lite åt en artikel att aliens kanske tycker vi förstör vår egen planet och kommer ingripa. Det enkla sanningen är att det är vi själva som måste ingripa – annars kommer mina barnbarn och de generationer som kommer efter leva i en värld som konsumerar upp sig själv och det leder till andra livsvillkor än dagens.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/et-kan-utrota-manskligheten-i-forebyggande-syfte_6401703.svd

Vad vet inte jag och inte du heller. Det går snabbt, mycket snabbare än i en bok jag läste som heter Sex grader – som handlar just om vad som kan hända vid klimatförändringar.

För vi kan spekulera om vilken värld våra barnbarn och andra generationer kommer leva i men det kommer antagligen inte påminna om det vi har idag.

För det är som jag brukar säga – den ” moderna ” människan kan inte se mer än de tre generationer vi lever och därför har vi svårt att förstå mer än det som vi har framför våra egna ögon, trots att det är vår fantasi som gett oss det försprång vi har mot andra arter på den här planeten.

Därför sitter vi fortfarande och gungar i båten – även om vågorna och vinden tilltar.

Katten på råttan, råttan på…

Katten på råttan, råttan på repet och så börjar repet att spinna…

Lite känns det väl med världsekonomin just nu.

http://www.dn.se/ekonomi/kraftigt-borsfall-i-new-york

http://www.dn.se/ekonomi/nedat-pa-borserna-i-asien-1

http://www.svd.se/naringsliv/datorerna-slar-ut-maklarna_6381116.svd

http://www.svd.se/naringsliv/sverige-kommer-inte-undan_6381362.svd

http://www.expressen.se/ekonomi/1.2524214/new-york-borser-foll

http://www.expressen.se/nyheter/1.2524283/borserna-i-asien-sjunker

http://www.e24.se/business/bank-och-finans/europaborser-vantas-stiga_2983316.e24

Någon skulle säga att det är ett symptom, som feber vid influensa eller annan sjukdom. Sen vet man ju inte hur länge febern sitter i.

Men när jag som ekonomisk novis läser kommentarer och förståsigpåare blir jag ibland fascinerad. För i våras läste jag att det skulle bli en bra uppgång på börsen. Flera analytiker andades framtidstro. SMÅ orosmoln som Grekland och USA:s skulder men det skulle lösa sig.

Jaha.

Och därför läser jag också med en nypa salt det som dessa säger nu.

Just nu handlar det mycket om psykologi, säger de flesta. Någon skriver om ekonomisk istid. Kanske det. Jag tycker det är bra att Fredrik Reinfeldt är tydlig att Sverige inte ska betala andra länders ovilja att sanera sin egen ekonomi.

Men måste man inte kunna analysera lite mer än till psykologin?

Eftersom jag är min egen förståsigpåare, ligger den här ekonomiska krisen på ett djupare plan som jag ser det och är någonting som pågått egentligen över flera år. I ett konsumtionssamhälle som i många fall lever på krediter – även privata som du och jag – måste nollorna i ekonomin ta slut någon gång. Allt från länder, företag och privatpersoner har sina egna korttidslån – och kan få en jäkla ränta men man överlever en bit i taget. Men det kan inte hålla i längden.

Det är för mig som du stänger in folk i ett rum med ett visst antal liter syre. Det räcker faktiskt till slut inte till alla. Folk kollapsar och i värsta fall dör man. Och det räcker inte med att sätta in syrgas, för vi behöver ha hela kedjan i fotosyntesen – inte bara syret som tillförs via någon mask och tub.

Vad vill jag säga?

Visst kan det vara psykologi i det som händer, det är det säkert men samtidigt måste de ansvariga – till viss del politiker men även de ledande bankerna – börja se över det som händer.

Politikerna kan inte göra så mycket, eftersom i mångt och mycket ligger ekonomin idag i marknaden. Det här har ju skett alltmer under en period sedan andra världskriget, och idag lever i till viss del i ett Friedmanskt samhälle. För mig är det obegripligt att man kan ha höjt den mannen till den ikon han är.

Staten ska inte kunna reglera och människan ska vara egoist, enligt de teorierna. Men det har också skapat en konsumtionsekonomi som lever på kredit – och till slut så finns inte syret kvar.

I kredithavets vågor eller Bear ride

Jag kommenterar det som händer på börserna just nu med ett utdrag ur berättelsen Landet där stjärnorna regnar. Det är ett Skypesamtal mellan Agnes von Dinkel och ett datageni som heter Räven, och som brukar hjälpa henne med research. Det här utspelar sig egentligen 2008 men det finns saker som tangerar det som händer idag.

 

- Ett multinationellt företags ekonomi är som  Babosjkadockor, du vet. Matrjosjkadockor heter de egentligen. Du har väl sett dem?  Små knubbiga ladies i glada färger. Du har den där stora dockan, som gömmer nästa docka å som i sin tur gömmer nästa. Hela tiden får du öppna nya ladies, för att upptäcka nästa.

Å så fungerar de största företagens ekonomi. De gör allt för att gömma saker inom skalet, därför de vill ha makten, tjäna pengar och slippa insyn. Och bankerna är som värstingdockor. Det är dem som styr hela ekonomin och ser till att vi drunknar i kredithavet. I alla nollor. Men det är ju ingenting nytt för dig förmodar jag men jag blir bara förbannad när jag förstod hur mycket. Har du hört talas om den där Amschel Rothschild, bankiren?

Det klart hon hade. Det var ju delvis hennes bransch, tänkte hon och det gällde att lära av de bästa – och värsta -  men hon avbröt honom inte.

- Den här Amschelsnubben sade:

Låt mig ge ut och kontrollera en nations pengar och jag bryr mig inte om vem som skriver  lagarna. 

Du vet säkert vem han va, eller hur? Han va smart. Han starta banker i de fem viktigaste städerna å som låg utanför statens kontroll. Skicka sina söner dit. London, Paris, Wien och nåra till. Från början va de en kamp om banker skulle vara privata eller statliga och vem som skulle producera pengar. Tanken va att inte bara företagen utan även länder skulle skuldsätta sig. Det ä en klassiker.

Pengar ger kontroll. Å det här har fortsatt, i mycket större skala. Idag är det några få människor som styr vår ekonomi å de vill att vi ska hamna i skuld. I kredithavets vågor typ.

De kallas Bankirernas klubb å är en sluten organisation – du vet som Opus Dei typ – å som  de mest insatta vet finns men de ä inget som någon pratar om. De har sin avbild från trollkarlen från Oz eller om det ä tvärtom.

Trollkarlen från Oz var elak och despotisk tills han blev avslöjad som en liten man från Alabama och att han var en marionett för häxorna, tänkte hon. Det kom hon ihåg.

Men det Agnes von Dinkel kom ihåg var mest Dorothy och hennes följeslagare – lejonet, plåtgubben och halmdockan. Hur de fyllde på sina brister längs yellow brick road och på ett vis hittade sig själva. Agnes von Dinkel lyssnade till Räven över datorn, hemma hos Moley Saman el Natour. De var uppkopplade via Skype men utan bild.

Det var första gången hon hörde honom. Hon hade aldrig sett eller mött honom.

Rävens röst var lite nasal, lite som Nasse i Nalle Puh och hon reagerade på hur han kortade av sina ord och hans accent som var lite nordengelsk. Men samtidigt var den så där intelligent, stringent, klar i allt det han kunde.

- Jag ha läst på lite sen vi mejla sist.

Det var faktiskt Räven som sagt att de skulle använda Skype, vilket hade förvånat henne och samtidigt inte.

Självklart hade han via en proxyserver säkrat konversationen från utomstående genom VPN. Det var en säker tunnel, där det behövdes en symmetrisk krypteringsnyckel som de delade för att få tillgång till vad de sade och dessutom maskerades deras ip-nummer på det viset.

Och eftersom Räven var mer än ett datageni, kändes det idiotsäkert att tunnla deras samtal så här.

- Vet du att Oz egentligen betyder silverpengar å att Dorothy hade silverskor i originalet eftersom man kunde använda silverpengar som betalning en gång i tiden? I filmen har hon röda skor, så själva vitsen med storyn försvinner delvis. Det ä ju skorna som ska ta henne hem och silver var ett betalningsmedel då, fattar du.

I alla fall.

Det lät som om han tog ett djupt andetag, som han andades riktigt djupt och Agnes von Dinkel undrade hur han fått tag i den här informationen men det spelade mindre roll.

- John King har sakta men säkert flytta pengar från olja till säkerhet och… nu vidare till bankverksamhet. Stora summor pengar, mer än du kan ana. Jag ha skickat listor på transfereringar jag ha hittat men de ä bara toppen på ett isberg, tror jag.

Men jag har även gjort en sammanställning, till Er.

Flytten av vinster från en verksamhet till en annan har pågått i fem år som ja kan se re, och han har avancerat i hierarkin och idag tror jag han tillhör det innersta kretsen, av bankirer.  Du vet, Opus Dei grejen. Men de jag ser ä säkert bara det mest synliga men jag ser mönstret å har redan massor med bevis för hur vissa banker tvättar olagliga pengar, svarta pengar. Speciellt utvalda.

Säkerhetsföretaget är de andra största i världen men det är småpengar om man jämför vad han kan tjäna om han har kontroll på pengar och räntor.

- Du sade någonting om bankirernas klubb?

Agnes von Dinkel kände den där spänningshuvudvärken som kom och gick efter skadan och därför försökte hon skära ner på pratet.

- Det är som värsta maffian, fast värre. Rena Sopranos, teveserien du vet. Men de äger typ hela världen om jag överdriver lite. De lät som en konspirationsteori när jag läste det första gången men de ä sant. De finns en sluten krets av extremt rika och hemliga bankirer, som sitter där bakom skynket och drar i trådarna.

Precis som i trollkarlen från Oz men här finns riktiga häxor å trollkarlar, det är dem som  är bankirerna å puttar fram marionetter som de styr. Som vissa centralbankschefer. De träffas fyra gånger per år, eller mer om det finns behov.

Senaste året har de varit lite oftare, kan man säga. Ekonomin ä i gungning. Du vet, bankkrisen å de som tage för mycket lån för att köpa hus å så.

Rock my world, babe, säger ja. Systemet ä sjukt. Du skapar hela tiden utrymme för mer pengar, mer investeringar å skapar ett enormt skuldberg genom att producera pengar som inte syns. De ä som en osynlig sedelpress, som ger dig krediter när du önskar – krediter som såna som du å ja ska betala.

Å det skapar en Bear ride som de heter – en kapitalism där giriga jävlar som vill tjäna ännu mer pengar är som gamar runt ett kadaver. Jag gillar ordet, bear ride. Och allt handlar om spekulation. De innebär inte alltid att du spekulerar i uppgång utan även i katastrofer och om du prickar rätt, så vinner du. Räntebärande fonder. Du vet va jag prata om, eller hur? Du kan de här.

De måste ha krig, lever på katastrofer, företags konkurrens och konkurser, kraftiga börsnedgångar och andra människors rädsla eller död. De ä en sjuk värld, där man hoppas på den andres död.

http://www.svd.se/naringsliv/ravaror-nytt-guldprisrekord-samtidigt-som-oljan-rasar_6374958.svd

http://blog.svd.se/wallstreet/

http://www.expressen.se/ekonomi/1.2522407/borsras-i-usa

http://www.expressen.se/ekonomi/1.2522440/fortsatt-ras-pa-tokyoborsen

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13438887.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13438928.ab

http://www.dn.se/ekonomi/inte-akut-att-binda-bolanerantorna

http://www.dn.se/nyheter/varlden/obama-talar-i-vita-huset

http://www.dn.se/ekonomi/kraftiga-ras-pa-asienborserna

http://www.dn.se/ekonomi/obamatal-ingen-hjalp-mot-borsras

 

 

 

Allas krig mot alla

Det förs en ideologisk kamp i USA, om ekonomi och politik.

http://www.dn.se/ekonomi/s–p-sanker-usas-kreditbetyg

http://www.svd.se/naringsliv/kaosvarning-efter-sankt-betyg-for-usa_6372240.svd

Även om Obama är president, har de konservativa republikanska tankesmedjorna makten – och det resulterade i sänkt kreditbetyg för USA.

http://www.dn.se/ekonomi/en-hornsten-skakades

Men det här har inte börjat nu, det här är faktiskt en motreaktion mot den ekonomiska politik som fört oss hit. Om du gräver för mycket i din skattkista utan att lägga tillbaka, så blir den faktiskt tom.

Och det är just det som händer, när man sänker USA kreditbetyg – vilket verkar helt rätt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13427800.ab

http://www.svd.se/naringsliv/usas-siffror-mildrade-ras_6371930.svd

http://www.expressen.se/ekonomi/1.2519590/barack-obamas-nya-mardrom

Jag läste om någon som skrev att politiker i USA är så rädda att inte bli omvalda, att de inte kan ta obekväma beslut.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article13425297.ab

Det är delvis sant men samtidigt handlar det mer om en politik som tog sin början på sextiotalet – ett försök till världsherravälde och statskuppsuppbackning i olika länder ( vi minns väl Chile? ) – allt för att testa de ekonomiska teorier som Milton Friedman står för. Tyvärr visade de sig inte hålla i de länderna, och nu är USA på väg in i samma dilemma som bananrepublikerna de själva utfört kupper i.

Varför lär man sig inte då?

Jag tror att man gjort det, och därför handlar det mer än om ekonomi.

För att förstå så stod vi i en maktkamp efter andra världskriget – det kalla kriget. En motreaktion mot kommunismen behövdes. Där kom Ayn Rands idéer om en stat som inte behövs och att egoism är den sanna vägen mot demokrati. De här idéerna fick fäste och till det en ekonomisk politik som skulle stötta det här.

Under årtionden har de här tankesmedjorna växt i styrka och Obama försöker ( naivt? ) komma åt dem. Han är medveten om det här men han sitter i kläm mellan sina idéer och tankesmedjor och bankers intressen. Men det behövs en motreaktion.

Det är bl.a. därför jag driver den här bloggen.

Det är också därför du och jag måste göra valet, var vi står.

Egoismen som slagit rot i vårt samhälle kan ses på många sätt. Det handlar om att självförverkliga sig själv – ta alla böcker om hur du ska lyckas som människa och hur du ska må bra. Det ska inte finnas statliga företag – se alla utförsäljningar som skedde under åttiotalet. Allt för att vi ska få en fri marknad – som i vissa fall lett till ett slags oligopol där företagen sätter priser ( energi t.ex. ) och får enorma vinster. De här valen påverkar miljön och klimatet – för så länge vinsten ligger i att inte skapa alternativa energikällor, använder vi ( människan ) bränsle som är billigast och ger störst effekt för oss själva.

För i det här samhället som blir, står du dig själv närmast. Det gäller att maximera vinsten. Och det är det som är själva tanken – en slags kamp människa mot människa – allas krig mot alla. Hobbes skrev om det här för snart trehundra år sedan.

Och just de teorierna använder de här tankesmedjorna, även om det kanske är i motsats mot vad man kan önska. För människan drivs av egennytta, och tillåts vi ställas mot varandra – fattig mot rik, ung mot gammal, svensk mot invandrare – då blir det till slut ett allas krig mot alla. Vi ser fel hos varandra, istället för förtjänster. Om inte det finns en styrande hand som faktiskt puttar oss åt rätt håll och skapar lagar som är för alla, som inte ger den starkaste rätten – utan rätt till alla.

Det här systemet är lika illa som det kommunistiska – för även det premierar egennytta, även om det ligger inom staten och då partiets intressen.

Och därför är det som händer med ekonomin mer än ekonomi – det handlar om en ideologi och hur vi vill leva våra liv. Som vänner eller fiender. I den hårdaste konservativa kärnan i USA, är det här bra. Deras tankesätt är att katastrofer – krig, svält, depressioner – som leder till möjligheter att tjäna mer pengar. Oftast till de som redan har mycket. Större flertalet blir förlorare. Efter orkanen Katrina var det en republikansk kongressman som sade, att det var bra att Katrina kom, det gav nya möjligheter. För vem?

Inte alla de som hade förlorat sina hem eller liv.

Men det är så det här den här ekonomin överlever – genom att ställa människor mot varandra och om du inte tänker på dig själv, då går du under.

Obama har en skakig resa men jag tycker han visar mod – för någonstans måste någon börja ifrågasätta det här synsättet och det även på toppen.

Betraktare av våra egna liv

Nätet – inklusive Facebook – är idag en del av vår vardag. Jag tog bort min egen Facebook i våras och håller på att skapa om en ny – utifrån ett annat synsätt. Det är väl som ett hus du bygger, du är inte nöjd första gången. Min nästa Facebook kommer vara mer professionell och mer länkad till mitt skrivande och jobb.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/har-ar-de-vanligaste-brotten-pa-facebook_6364560.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hotades-pa-facebook-fick-radet-att-avvakta_6364566.svd

Men det jag tycker är mer intressant är vårt användande av sociala medier, överhuvudtaget. Under en period av tio år har våra vanor förändrats. Vi är mer realtidsuppkopplade i en slags imageverklighet, där vi skapar en bild till den som tittar och för oss själva – vi blir på ett vis betraktare av våra egna liv. Och där kan vi skapa ett slags liv runt det andra livet som vi lever. Det som vissa skulle säga det riktiga livet – morgontrött, rufsig i håret, orakad, luktar svett, stressen på jobbet, otillräcklighet, läser dator, vad ska jag äta idag, träning, läste en tidning, halvsovande i soffan och kliar tårna, nattsömn, vakenhet, är jag för tjock eller smal, avundsjuka, kärlek och hat, ser en box, läser en bok, skriver på dator och till slut så är du ändå lite nöjd.

Egentligen bjuder vi på fantasier av oss själva på nätet, ett slags bättre jag ( eller sämre ).

Eftersom jag bloggar har jag varit runt i bloggvärlden och tittat mig runt. Jag tycker det är rätt kul att läsa vad folk skriver och hur man beskriver sin verklighet. Påfallande ofta känns personer lite som karaktärer ur en film eller rent av en serietidning – och samtidigt är det kött och blod som styrt tangenter. Jag tycker om de som är levande och som på något sätt drivs av en idé eller tanke bakom sin blogg.

Men det är ju så med det här mediet – du kan ge den bild du vill läsaren ska få.

Det har sina fördelar, speciellt om du har ett budskap.

Och vi har nackdelarna.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/facebook-problemet-ar-anonymiteten-pa-sidan_6363578.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sociala-medier-ingen-sjalvklarhet-for-polisen_6302990.svd

Påhoppen, skitsnacket, det anonyma, viljan att göra jantelagen till verklighet, rasism – det som också är en del av oss människor men som vi i fikarummet kan slippa höra. Där kan du vara anonym med en kollega, på nätet kan du vara anonym bakom ett tangentbord. I skolans värld är nätverkligheten ibland hård och grym. Och det skrivna kan vara värre än det talade – för det hör du inte. Jag brukar tänka så, att om någon har lust att prata om mig, så har jag i alla fall gjort intryck. Men det gäller att vara stark att klara det.

Men jag ser ändå nätet som övervägande positivt. Jag har i sammanhang kallat det komrevolutionen. Kommunikationsrevolutionen. Och jag har pläderat för den enskildes rätt framför staten. Det handlar om demokrati. Till det behöver vi ändå lagar som är anpassade för den verkligheten och där ligger vi – rättssystemet – tyvärr efter.

Men jag ser ändå vårt liv på nätet som en betraktelse av våra egna liv – en digital dagbok, som vi kan bläddra i och se oss själva ( och kanske le en smula åt i efterhand… )

Till slut har vi även hyvlat ner osten och då finns inte ens hålen kvar.

Egentligen kan vi titta på ekonomin vi har i världen som en ost. Speciellt en ost som har en nästan hel utsida men med massor av hål inuti sig. I hålen finns det luft men ingenting värt att äta – och på luft kan vi inte överleva.

http://www.e24.se/business/bank-och-finans/borsen-gackar-smaspararna_2957934.e24

http://www.svd.se/naringsliv/usa-framsta-orsaken-till-borsfall_6355206.svd

http://www.svd.se/naringsliv/huvudvarken-som-inte-ville-slappa_6357862.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ingen-budgetlosning-i-sikte-i-usa_6359766.svd

Och egentligen spelar det ingen roll om USA ystar lite mer ost till sin ekonomi, det kommer ändå vara enormt stora hål i den – och många andra länders.

http://www.dn.se/ekonomi/ingen-losning-i-usas-budgetstrid

http://www.dn.se/ekonomi/obama-i-ny-maning-till-kongressen-skynda-pa

http://www.expressen.se/nyheter/1.2514108/usa-s-kris-kan-hoja-din-ranta

http://www.expressen.se/nyheter/1.2514232/obama-kallar-till-krismote-om-skuldtak

För egentligen består all världen pengar av luft – eller åtminstone en stor del. De finns ju egentligen inte, mer än som nollor som bara ökar. Det är så lätt att trycka på sedelpressen – förlåt, idag behövs ingen sedelpress – det är så lätt att bara föra in lite mer pengar på marknaden, när de egentligen inte finns. Det är bara fler nollor i kolumnen.

Vi har ju alla spelat monopol. Jag gjorde det med min bror. När pengarna var slut, tog vi papper och producerade lite mer. Till slut satt någon med alla pengar och var en vinnare – och den andra kunde inte betala. Det finns alltid vinnare i det här och det är bankerna. Eftersom ekonomin – även den statliga – egentligen är privat, kan bankerna sällan förlora. Det kommer alltid vara banker som överlever och som blir ännu större.

Politiker är egentligen som Trollkarlen från Oz – det är de som är lite synliga och får ta skurkroller. Men bakom trollkarlen fanns de verkliga skurkarna. Häxorna. Sådan är verkligheten med. Det är bankerna som är häxorna och det är de som styr verkligheten vi lever i.

Politiken är enbart en fond som knappt speglar det spel som finns bakom.
Det handlar om vinster.

Att USA har ett enormt skuldberg beror på den sanslösa tanken att det ska vara laissez faire – ett fritt spelrum för marknadskrafter och staten ska egentligen inte lägga sig i. Det är därför republikaner skriker högt när Obama marginellt vill höja skatter eller skapa en sjukvårdsförsäkring värd namnet. I deras värld ska varje man ta tillvara på sin rättighet att bli rik och blir du inte det och går under, så spelar det ingen roll.

Då blir någon annan det.

Det är ett system som går tillbaka långt i tiden men som fick en förnyelse i Milton Friedman och Ayn Rand. De vill egentligen inte ens ha en stat utan en stat i deras ögon är en exklusiv makt som upprätthåller regler med våld. Ronald Reagan var från början en anhängare av Milton Friedman men när han ändå lät staten behålla sin makt över visst, surnade Friedman till.

Att vi idag står där vi är idag är mycket tack vare den vansinniga dröm som Ayn Rand har haft. Den är lika vansinnig som kommunismen, med sin planekonomi.

Det är två kolosser just nu som för en ideologisk kamp inför nästa års val, som också äventyrar ekonomin. Republikaner och demokrater. Marginalerna är små i deras skillnader. Men en del av dem inser allvaret och att pengar som är nollor, också är luft till slut.

De flesta inser, även en lekman, att du kan inte belåna ett hus som till slut inte ens är i närheten av det värdet på lånen du tar. Huset blir ett tomt skal, eller som osten, hålen blir bara större. Att vi ser det här just nu är egentligen bara en början på det som till slut leder till en större ekonomisk kris, om det är om ett, tio eller tjugo år, vet jag inte.

Men den kommer.

För till slut har vi även hyvlat ner osten och då finns inte ens hålen kvar.

Den fredsskadade nationaldagen

Nationaldagen!!

http://www.dn.se/nyheter/sverige/darfor-gillar-vi-sverige

http://www.expressen.se/nyheter/1.2460736/victoria-holl-tal-pa-slottet

http://www.expressen.se/nyheter/1.2460921/victoria-motte-nya-svenskar-i-stockholms-stadshus

Det låter väldigt traditionsrikt, fantastiskt. Det är vackert väder. Borde locka till lite yra. Borde. Jag var i väg en sväng med bilen. Såg EN bil som hade flaggan utanför fönstret. Fick frågan, var går gränsen för rasism – för säger man att man svensk, är man ju rasist, frågade hon som åkte med mig. Lite på skoj, lade hon till. Men du vet vad jag menar, sade hon.

Ja, det gör jag. Ord som integration, assimilering, multikultur, inkludering kom till mitt huvud ett kort ögonblick – ord som skapar motsättningar i tankesätt om det som är svenskt.  Men det försvann lika snabbt, eftersom vädret var strålande.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13131517.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13131850.ab

http://www.dn.se/ekonomi/sverige–nordens-storsta-natsnackis

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kungligheternas-nationaldagsfirande_6221971.svd

Kanske är det jag som missar yran, eftersom jag tränat, skrivit och jobbat på tomten. Det kan vara mitt eget fel, att jag inte är ute någonstans och firar. Vi firar för att Gustav Wasa valdes som kung och 1809 års regeringsform tillkom den 6 juni. Läste på Wikipedia att det tydligen ska vara tradition att äta smörgåstårta på nationaldagen numer.

Ja, det kanske är svenskt. Gott är det i alla fall.

Men varför är vi inte så nationalyriga av oss? Det är bara titta på tidningars nätupplagor – inte toppar nationaldagen headlines direkt. Jag tror inte på förklaringen att vi är rädda på att vara rasister, inte heller att vi är lata eller ointresserade. När det är idrott så är vi grymt nationalistiska. När det behövs är vi inte lata – ja, nåja. En del i alla fall…

Nej, jag tror vi är fredsskadade. Det var ett ord jag hörde för många år sedan och har tagit till mig, kanske för att jag tycker det stämmer.

Nationalism och en vikänsla bygger på att vi har ett dem att hata eller slåss mot – någon som vi måste vinna mot. Det skapar en grupptillhörighet som säger, är du inte med oss är du emot oss. Se USA och retoriken som används av många.

Därför är det närmaste vi kommer ett krig, när vi försöker slå Finland i hockey… det här året gick det inte så bra.

Men vi har inte haft krig på snart tvåhundra år – åtminstone så att vi har varit tvungna att mobilisera och gå ut i regelrätt fälttåg. ( Jag räknar inte Afghanistan/Libyen/Cypern/Kongo etc. där vi deltagit i insatser ). Och det är där det gör en skillnad – för det skapar ett större vi mot dem – en fiende som inte ska kliva över vår gräns. Vissa försöker skapa ett vi mot dom förhållande inom Sveriges gränser numer istället.

Därför är jag ganska glad att jag är väldigt fredsskadad. Det gör att jag faktiskt kan hålla på med tomten, träna lite styrketräning och skriva. Jag behöver inte några dem för att visa att vi är så jävla bra, även om Sverige är jäkligt bra. Och det tror jag väldigt många tycker utan att för den skull behöva stå med en flagga eller tjoa omkring. Vi är ett ganska öppet, demokratiskt land och vi har en relativt snäll stat, bra företagande och ett många gånger tillåtande klimat.

Så, Nationalyra i all ära men det räcker att se kungen stå på Skansen och skaka hand på teve ikväll. Jag vill nog fortsätta vara fredsskadad ett bra tag till.

Moralpanikens mediaSverige

Hur mycket makt ska egentligen media tillåtas ha?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hela-intervjun-med-kungen

http://www.dn.se/nyheter/sverige/toppolitiker-krisen-inte-over-for-kungen

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ondsint-bevakning-av-kungahuset

http://www.expressen.se/nyheter/1.2456230/lettstrom-fick-brev-ar-ett-fortackt-hot

Jag tänker återigen på hur dessa tabloider behandlar kungen. Allt bygger på skvaller, bilder som kanske finns, vad folk påstår. För mig är det kränkande att se och läsa och jag blir förbannad när jag läser det – på de tidningar som uppenbarligen haft en agenda, en dold agenda som helt plötsligt är uppenbar. Avskaffa monarki, svärta ner och det finns egentligen ingen substans i allt det här. Men sedan finns en större bild – den smygande moralpanik som t.ex. drabbade Ola Lindholm. Som drabbat flera och som tyvärr kommer att drabba ännu fler.

Tänk om dessa skulle ägna sig åt att granska politikerna som styr istället, på samma vis. Antagligen skulle vi inte ha så många kvar – ja, egentligen skulle vi nog inte ha så många journalister kvar heller på de tidningar som skriver.

För mig är det här moralpanik a la ett högervridet, kristet USA. Ett Sarah Palin förljuget USA/Sverige. Trots att någon/några av dessa tidningar företrädesvis inte är höger. Det skapas en förljugenhet, som tidningarna hycklar runt och skapar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13119194.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/statsvetare-ganska-stor-forandring_6215567.svd

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sjunkande-stod-for-monarkin-efter-kungaintervju

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13112381.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/strippkungen-tar-plats-i-historien_6215823.svd

Jag skrev att Kungen är som den lama ankan du kan skjuta på och det vet dessa tidningar. För mig handlar de av feghet. Hur kungen än skulle förklara, finns det ammunition – för i skvaller kan man alltid vara oemotsagd. De som skapar skvaller drivs av både jantelagen, dålig självkänsla och  moralpanik – utan att kanske ens förstå det.

Och just den här moralpaniken som jag faktiskt tycker grymt illa om. Alla dessa som sitter i en glasbur någonstans i Stockholm och kokar ihop den ena artikeln efter den andra. Säkert finns lite hånleenden och mjugg skadeglädje på dessa redaktioner. För mig är det att kasta sten i glashus och skulle alla som arbetar där kasta sina stenar, skulle inte huset stå kvar – det är jag övertygad om .

Nu senast läser jag om någon som påstår att så här är det, med ljudupptagningar.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article13116861.ab

Hade det varit möjligt, så skulle beloppen för ärekränkning varit miljoner och åter miljoner, och då skulle tidningarna inte göra det här. Vinsten är större än möjligheten att ha fel – och då överväger lösnummer mer än någonting annat.

För inbilla inte mig att det här handlar om rikets säkerhet, möjlighet till utpressning, konstitutionell kris och annat som man kan läsa. Det är någonting helt annat. På ett vis tycker jag att faktiskt skulle vara motsatsen till det tidningarna vill, d.v.s. att det faktiskt skulle vara svårare att granska vissa saker – till ex. kungamakten. För beviskraven i det jag läser i tidningarna är inga bevis – det är påståenden, indicier, skvaller och det är ok att publicera tycker dem. Vem drabbas nästa gång då? Du och jag antagligen – för allt är ok, publicistiskt då. Även att hänga ut en ” vanlig ” människa, allt för att det är publicistisk ok enligt t.ex. Jan Helin.

Gränserna för seriös journalistik har flyttats.

Det är inte Watergate längre, riktig journalistik som faktiskt betyder någonting.

Just nu måste tidningarna överträffa sig själva, att vara först. Det är som en dålig film, där man letar efter scoopet men hittar man inte det, hittar man på eller tar in anonyma källor. Det blir bara mer och mer av det.

För tusan, vi pratar t.ex. en ökänd gangster som ett karaktärsvittne. Vi pratar om strippor som påstår att de sett saker och vi vet alla att tidningar köper människor för att uttala sig eller lever på det mest snaskiga. Vi pratar om journalister som vill skapa sig en karriär och gärna trampar över andra. Speciellt vissa.

Som den tidning på A som en gång ville göra ett reportage om en flicka som hängt sig  men när de inte fick ta bilder på garderoben där hon hängt sig, var de inte intresserade längre. Inget mer samtal. Seriös journalistik, inte sant?

Jag tvivlar inte en sekund på att kungen befunnit sig på nattklubbar, varit ute i glada vänners lag, att han till och med sett en naken tutte. Jag tror säkert han tagit en och annan öl för mycket, att han skrattat och haft roligt. Jag tror till och med han berättat en och annan rolig historia om regering och riksdag.

Annars vore han inte mänsklig. Det leder inte till en konstitutionell kris.

Kungen är inte mer än människa eller kanske det är det han är. Men moralpaniken som sprider sig som en löpeld i tabloiderna och press, påverkar även honom. Ska alla som växte upp på sextio och sjuttio talets mer liberala och friare vindar till slut ställas inför löpsedel och avrättas? För då var det mycket tuttar, stjärt, sex på t.ex. film. Tänk om alla dessa nu helt plötsligt måste stå till svars. Tidningarnas spaltmeter skulle inte räcka till.

För idag är det en nymoralism som sveper över oss, i takt med nyliberalismens intåg i våra liv.

De hänger ihop och skapar en paradox – förverkliga dig själv och trampa på andra men tro även på Gud och var lite skenhelig – bara ingen kommer på dig. Se den viktorianska eran, händerna på täcket ( men gärna ett par under, om ingen ser dig, då är det ok ).

Är det en sådan värld vi vill ha?

För tabloidtidningar och viss media befinner sig där. Utan att ens förstå det.

Så för mig handlar det här mer om Kungen. Det handlar om hela den moralpanik som är på väg in i svenskt samhälle och viss media som är med och skapar den bilder – att vi ska vara ofelbara.

Och det gör att det mänskliga suddas bort på många olika plan. Det är synd att dessa människor inte ser det själva utan sveps med i det som nästan liknas vid en inkvisition. Kanske ska kungen kastas i Stockholms ström och där avgörs det om han flyter eller inte. Synd, han kom inte upp till ytan, alltså var han oskyldig. 

Men vi sålde några lösnummer.

Utan pengar har du ingen riktig makt

Makt skapar ibland en hybris – ett slags storhetsvansinne – där du tror mer om dig själv och vilka gränser du faktiskt får tänja. Jag tänkte skriva som Kejsaren av Portugallien men det är inte riktigt sant, för han är ändå en mer kärleksfull figur.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2438074/imf-chefen-jag-har-alibi

http://www.dn.se/ekonomi/imf-chefen-gripen-sexuellt-overgrepp

http://www.dn.se/nyheter/varlden/aklagare-vill-halla-kvar-strauss-kahn-i-hakte

http://www.svd.se/naringsliv/misstankar-om-komplott_6169117.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/imf-chefen-ska-stanna-i-hakte_6166663.svd

Jag tänker självklart på Kahn Strauss, jag tänker på Julian Assange. Män som kommer till en viss position ser sig själva som självklara bärare av sanning. Och makt kan korrumpera och ge dig en känsla av kunna leva utanför lagen.

Och samtidigt tycker jag det luktar lite konstigt om den här historien.

En man som vet att han om ett år kan vara president i Frankrike, som är i ett annat land, som vet att det finns de som vill sätta åt honom – vad skulle få det att slinta i huvudet och göra en sådan här sak, även om han har ett enormt ego?

Visst, det kan säkert vara så att han har en sinnessjuk bild av sig själv – otroligare saker har hänt – men samtidigt blir jag otroligt fundersam. Varför riskera en framtid som president genom en våldtäkt?

För inte trodde han att det skulle sopas under mattan?

Nu säger han att han var på lunch med sin dotter när det hände, och jag såg att någon twittrat om hans anhållan en timme innan den skedde.
Herregud, börjar jag se konspirationsteorier?

Jag har otroligt svårt att få ihop det – och det är jag nog inte ensam om, om man betraktar det utifrån. Sedan kan han mycket väl vara en skitstövel, kvinnokarl och allmänt jävlig – men det är ett steg till att begå våldtäkt. Man ska dessutom vara fullt medveten om hur den synliga makten stöttas av den osynliga makten – den med mycket mer pengar än du kan drömma om. Där ligger den riktiga makten. Gissa varför Barack Obama inte kommer dit han vill, även om han har sina drömmar.

I vilket fall ska det bli intressant att följa det här och visar det sig att han är oskyldig, kan man fundera lite över hur systemet fungerar – och vilken sanning det är vi ser.

Jag skickar med ett utdrag ur min bok Landet där stjärnorna regnar, där en man med viss hybris – en man med enormt mycket makt – funderar runt sin egen världsbild.

”  Utan pengar hade du ingen riktigt makt.

För staten som maktfaktor trodde han inte på. Det hade den visat genom historien. Pengarna som staten lånat genom långa tider var privata och när han insett vidden av det för många år sedan, hade planen tagit form.

Staten var bara till för att ge utvecklaren rätt förutsättningar, inte begränsa honom. Staten skulle skapa lagarna som gav pengarna rätten att driva på utvecklingen och utvecklingen fanns hos individen och hennes drivkraft till egennytta. Pengarna gav också den demokrati som var nödvändig för ekonomisk utveckling.

För demokratin var beroende av möjligheten till frihet som pengarna gav. Där fanns människans starkaste drömmar – och då var det en värld utan ideologier utan mer den där dröm där vi står närmast oss själva.

Han tyckte också om att vrida i Darwins läror, där den starkaste överlever – men han var inte Darwinist, för Darwin var en hädare. Han hade inte förstått Guds storhet – men han hade förstått urvalet som Gud gjort sedan begynnelsen.

Den starkaste som överlever och leder sitt folk.

Lite var livet som den pyramid han någon gång sett i skolan, där toppen var för få och botten var för massan. Lite kunde han tycka att medelklassen vuxit sig alldeles för stark i det här samhället men han trodde det skulle förändras ju fler människor som slogs ut.

Det var en nödvändighet.

För det måste finnas vissa människor som förstod mer än andra, som hade mer makt än andra och gavs möjligheterna att härska inom ramen för det som var samhället. Samhället var företagen och pengarna som företagen skapade – ju mer konsumtion dess bättre. Staten var inte samhället.

Och i hans fall var konsumtion av krig, vapen och hjälp efteråt, det som fyllde samhället med liv. Utan entreprenören skulle det inte finnas ett samhälle, för människans liv gick ut på överlevnad och hantera lidandet, och för att människans skulle överleva och minska lidandet måste ekonomin vara en fri marknad där den starkaste överlevde. Staten, politikerna, var som marionetter i hans händer.

Han kunde påverka både överlevnad och lidande – och åt bägge hållen.

Det var en känsla av att spela Gud, även om han aldrig skulle uttrycka sig så. För han var enbart instrumentet genom vilken Gud lät saker ske. Men han såg nödvändigheten av lidande, det var större flertalets roll för att de bästa och starkaste skulle kunna härska. Bibeln gav honom den rätten, tron fanns där – det fanns många exempel på hur Gud testat människan och gett den starkaste individen makten – Moses, Abraham – och genom tron kunde han styra.

I Bibeln fanns inte heller en stark stat utan i lidandet skapades starka ledare och det var de som styrde. Och det var ingenting han tyckte var fel, illa eller borde förändras.

Snarare tvärtom, fler människor behövde lida för att världen skulle bli bättre för de starka och för att Gud skulle äga jorden igen. Så på ett vis höll han andras öde i sina händer – han skulle ge andra lidande för att skapa en bättre värld – och det var en galen underbar härlig känsla som kom till honom, på taket av Shea Building, när han insåg hur Gud valt honom, precis som han valt många andra sedan tidens begynnelse. Han var utvald att göra det som Gud valt honom till.

Det gjorde honom stark när han söp in luften och tittade på stjärnorna. ”