Om du alltid är 100 procent säker, hur ska du då känna dig levande?

Vi är alla tvivlare någon gång i vårt liv. De där stora tvivlen. Någon skulle kanske kalla det livskriser. I vardagen hanterar vi små tvivel mer eller mindre varje dag, oftast utan att fundera på det.  Jag tror att tvivel utan tvivel någonting gott, även om det gör ont ibland.

I buddhismen anses tvivel vara någonting du vill komma bort ifrån. För tvivel skapar smärta.

I vetenskap, filosofi och politik är istället tvivel en del av processen för att lyckas få fram det bästa. Att kritiskt granska och ifrågasätta. Källkritik utan tvivel skulle bli en värld av miljoner sanningar och lika många misstag.  Tänk om vi inte testade mediciner eller maskiner.

Men jag tänker mer på det personliga planet. För visst vore det trevligt att leva utan tvivel – eller?  Jag tänker lite som författaren Somerset Maugham skrev:

Det finns bara en sak jag är säker på. Och det är att det finns mycket lite som man kan vara säker på.

Oavsett om du är tonåring, medelålders eller äldre finns den där. Osäkerheten. Ni kan säkert känna den, inför personliga beslut. Som när hjärtat slår så där hårt och du tycker om någon, när du ska byta jobb, när du ska göra det där stora köpet eller om vi befinner oss i en stor konflikt som sliter sönder det vi tror på.

Kan jag vara riktigt säker?

Ja, kan man någonsin vara riktigt säker? Och behöver man vara det, egentligen? Jag menar, om du alltid är 100 procent säker, hur ska du då känna dig levande?  För tvivel är oftast en personlig känsla och inte speciellt rationell.

Det är alla dessa dansande ja, nej och kanske som hamnar i otakt med det du tänkt i livet.

I en ”lycklig” värld skulle kanske tvivel inte finnas. Lite som buddhismens tanke. Men jag vet inte om det tillhör lycka. Det är lite som den religiösa myten om Adam, Eva och äpplet. Tänk om vi sluppit syndafallet och varit lyckligt nakna och ovetande (nu vet jag inte om vi skulle tyckt det är någonting som människan egentligen skulle velat missa).

Jag är inte säker på att det är riktigt sant.

Jag skrev också någon gång att tvivel utan tvivel är en av våra största sysselsättningar.

Och jag tror det måste vara så i den värld vi lever i just nu. Vi levereras färdiga ”sanningar” varje dag och om vi inte tvivlar, kan vi inte heller ta reda på hur vi vill leva. Jag tror vi varje dag måste få tillfällen att skapa oss våra egna personliga sanningar om alla andra människor och andras sanningar.  Och utan det där tvivlet kan vi få det svårt att finna våra egna sanningar.

 

Ibland behövs barnens självklara syn, för att vi vuxna ska förstå lite mer

Igår såg jag en video som berörde mig och som jag inte kunnat släppa. Hon heter Aisha Chaudhary. En ung flicka som överlevt mot alla odds. Att lyssna på den spröda stämman, får en att inse hur starka vi människor kan vara.

http://www.youtube.com/watch?v=pFExgTJzEV4&feature=bf_next&list=PL28206E27A6BDBFE2&lf=plpp_video

Hon är femton och talar med en självklar ton, som prickar mig.

Bara vi vågar leva efter våra drömmar, tro på en framtid och att mirakel faktiskt är möjliga, säger hon. Det sista är någonting som får en slags övernaturlig aura runt sig. Men jag tror mirakel kommer inifrån den kärna vi alla människor har. Och mirakel är ibland oförklarliga av en väldigt enkel anledning. För vi  människor förstår inte oss själva  och därför blir mirakel oförklarliga. Det är en del av livets mysterier, som vi försöker upptäcka.

Jag brukar tala om just drömmar, skriva om drömmar. Drömmar är så olika för oss människor. De kan till det yttre likna varandras men om man skrapar på ytan, finns det olika tankar och känslor runt drömmar. Drömmar är någonting vi har i oss varje dag, någonting som får oss att orka mer än bara vardagen.

Som en pojke skriver i en krönika till IDASIDAN om sina drömmar:

Jag tror att sann kärlek kommer från insidan på alla människor, genom ett välbalanserat och kärleksfullt jag som strålar ut. Genom att behandla alla runt omkring mig med ett genuint respektfullt beteende.

Han är fjorton, Aisha är femton.

Ibland behövs barnen självklara syn, för att vi vuxna ska förstå lite mer.

Superhjältar i vanliga kläder

När jag var liten kunde jag ligga i sängen och drömma mig bort. Ofta var jag en superhjälte med oanade krafter – krafter som inte uppfunnits än. Kanske läste jag för många serietidningar. Stålmannen, Fantomen, Asterix och allt möjligt annat – ja, det gör jag faktiskt än idag.

Och jag funderar, den där känslan av att önska sig superkrafter och göra någonting bra – visst vore den skön. När jag tänker tillbaka fanns det två sidor av myntet – dels den där att göra någonting gott och den andra att känna sig som en hjälte.

Är det egentligen en del av allas vår vardag?

Jag tror de flesta människor omedvetet eller medvetet i något sammanhang gör gott. Det kan vara hemma, på jobbet eller fritiden. Vi blir egentligen små superhjältar, även om vi inte tänker så. Vi agerar många gånger på instinkt, ibland med eftertanke.

Ibland agerar vi efter ett behov av bekräftelse, andra gånger gör vi det helt utan eftertanke.

Och samtidigt, när vi gjort någonting gott, kan vi känna oss ganska nöjda – ja, lite som en hjälte. Ibland glömmer vi faktiskt alla de där små sakerna som gör oss till vardagshjältar – för vi tar dem som självklara. Det är ju ingenting, det där skulle vem som helst göra.

Kanske men inte säkert.

Jag har träffat många modiga människor som gjort små saker i sin vardag, som betytt mycket för den de mött. Det är inte självklart att man gör det. Du måste någonstans ha en tro på att det gör en skillnad. Att ord eller handling faktiskt ger andra kraft, att du lyfter någon som behövde det just då. Du lyfter någon i dina osynliga Stålmanstrikåer och ger den andrum i några sekunder, innan du landar på ett annat ställe.

Ja, vi kan vi alla vara superhjältar i vanliga kläder men med osynliga trikåer.

Rättesnören

Jag läste en sak om Steve Jobs häromdagen. Om några slags budord eller vad man ska kalla det.

http://www.expressen.se/annonssida/laslust/1.2690938/sa-blir-du-framgangsrik-som-steve-jobs

Och det fick mig själv att fundera, har jag någonting som jag själv kommer tillbaka till. Ja, nu kommer jag inte ens upp till fotknölarna på en man som Jobs, men det jag menar är – bör vi inte ha några rättesnören som tilltalar oss själva. Alla människor. Som är en del av oss själva.

Jag kom egentligen på fem som har med mig själv att göra och som driver mig framåt i mitt yrkesliv och de beslut jag tar för mig själv som människa – sedan kom jag på två till som kanske mer handlar om mig som människa och de värderingar jag lever efter.

Intuition

Att våga tro på det du känner. Den där berömda magkänslan. Alla människor har en känsla inför en person, en händelse, ett val. Ibland ska man välja bort det rationella och det andra förväntar sig, för att lyckas.

För att själv bli lycklig. Välj det du känner är rätt, inte det andra tycker du ska välja.

Våga vänd kappan mot vinden

Det är inte alltid vad andra vill som är det viktiga utan vad du vill. Bara för att man måste, måste inte jag. Och om folk pratar om dina val bakom din rygg, säger det mer om dem än dig.

Ta reda på vad du vill

Alla vill någonting, även om det tror att de inte vet vad de vill. När någon inte vet vad den vill, fråga tills du får ett svar. För du får alltid ett svar.

Fantasin har ingen begränsning

Fantasin är faktiskt viktigare än kunskapen. Fantasin ser även utanför normen och vad är som säger att normen är det normala? Jules Verne är ett underbart författarskap som utan sin fantasi inte skulle skapat de fantastisk berättelser han gjorde. Och i fantasin finns alltid i våra drömmar, som vill någonting mer än det vardagliga.

Mod – du är mer modig än du tror och du måste stå upp för dig själv

Mod kan du skaffa dig, om du inte har. Genom att tro att du kan, kan du. Och går det åt helvete, går solen upp dagen efter i alla fall och du får prova igen.

Och sedan  kom det + 2

Medkänslan med andra och dig själv

Om du försöker göra gott, kommer det till slut att ge dig känslan att lyckas med saker du brinner för. Det blir ett sätt att leva – och det betyder också att du ska göra gott för ditt ego. För utan att du gör bra saker för dig själv och ditt ego, gör du inte bra saker för andra – även om du tror det. Någonstans kan man säkert kalla det karma men jag väljer att kalla det GOTT.

Lev med dina misstag

Kan du göra färre än tio misstag under en dag, då har du lyckats och haft en bra dag. Så lär dig leva med alla felbeslut du gör – och titta på alla beslut som du gjorde ännu mer rätt. För det är dem som betyder mer.

Glimten som kan vinna över oförmågan

Jag läste att Stephen Hawking tror att människan blir tvungen att flytta ut i rymden för att överleva.

http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article14176789.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/miljarder-planeter-i-vintergatan_6763563.svd

Att vår tid är räknad. Att vi inte kan ta hand om den planet vi fått att leva på. Tyvärr kan man nästan hålla med honom, med tanke på att vi inte kan ta hand om vår livsmiljö. Och så har forskare plockat domedagsklockan en minut närmare tolv.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskare-varnar-for-att-domedagen-narmar-sig

Visst, en fiktiv klocka.

Men varför har människan så svårt att lyssna och egentligen, se, hur vi sakta eroderar vår egen miljö och med det klimatet? Den globala uppvärmningen är egentligen så solklar den kan bli. Men vid konferens efter konferens görs inga eller små steg framåt. Miljöskeptiker – lobbyister för stora företag – förnekar och påverkar processen.

http://klimatforandringen.nu/vad-ar/

Varför?

Jag tror det beror på vår brist att kunna anpassa verkligheten efter vår förmåga att förstå konsekvens. Visst, vi har fantasi och den kan vara ganska vild och fantastisk. Men när vi kommer till realitet, kan vi enbart se till tre generationer.

Våra föräldrars, vår egen och våra barn. Det var någon som sade att vi knappt kan det.

Sen blir det för komplicerat.

Vi kan se då, nu och sen i ett oerhört begränsat perspektiv. Det spelar ingen roll hur många scenarier som forskare tar fram och visar klimat/miljö, för vi förstår inte. Kan inte ta in, eftersom vi lever här och nu. Att se fem generationer framåt har vi inte förmåga till; ork, vilja, kunskap, fantasi, tid.

Vi konsumerar i nutid och skiter i framtid. Och företagen producerar i nutid och skiter i framtid. Allt handlar om pengar. Hur mycket jag tjänar, som person och företag. Och det begränsar vår förmåga att tänka.

Det är driften att hela tiden ta sig framåt, som också utvecklat oss, som till slut kan bli vår undergång. Och då är det ju bra att vi letar oss ut i rymden, om vi som typ vill överleva. Frågan är om vi är värda att rädda, då vi är ett enormt rovdjur; och samtidigt har jag ett hopp.

För det finns en glimt i människan, som gör det som krävs när vi står på randen av katastrof.

Den glimten kan vara det som faktiskt till slut vinner över oförmågan att förstå.

In the middle of the road ideologin

Inkomst är att medel att skapa ett segregerat samhälle. Det är ingenting nytt. Det har också varit ”fult” att se samhället i olika skikt. Se hur man t.ex. tog bort ordet socialklass – ett sätt försöka skapa en mer mångfacetterad bild av samhället för vissa, för andra ett sätt att inte vilja visa hur samhället faktiskt består av olika klasser.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vaxande-klyftor-hotar-sammanhallningen_6740081.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/faktakoll-ojamlikheten-i-sverige-som-i-80-talets-usa_6741097.svd

Klassbegreppet kanske är för socialistiskt, vad vet jag.

Försök att bygga bort inkomstskillnader har ju förekommit i olika försök, bl.a. i folkhemsSverige och vissa socialistiska experiment. Att skapa ett någorlunda balanserat samhälle där det finns en likavärdighetsprincip, anser vissa vara ett sätt att skapa ett mer jämlikt samhälle.

Nå, vart vill jag komma?

Att hur vi än vrider och vänder på det finns det alltid vinnare och förlorare. Även i ett samhälle som vill balansera inkomster, finns skillnader ( partiet, juntan osv. ) – frågan är bara vem som blir vinnare.

Och frågan är vilket samhälle vi vill leva i.

För mig är ett samhälle som skapar inkomstklyftor medvetet, ett samhälle som tappar i demokrati och humanism. Det blir en viss grupp – medelinkomsttagare – som kommer gödslas utifrån sina egoistiska behov och blir den grupp som blir styrande. 2/3 samhället skapas. Det skapas också en slags konsensus att det livet är det rätta och att de får det materiella behovet tillfredsställt för att man går den rätta vägen.

Genom arbete/utbildning = mer pengar i plånboken. Det blir ett mantra, att göra rätt för sig.

Och de som inte klarar det, får skylla sig själva. För de uppfyller inte idealet – ungefär som den/dem som alltid valdes sist på idrottslektionen.

Det skapas också en moralism som nästan får Jesus-komplex, i all dess andlighet till mammon. Det skapar också en äkta nymoralism, som vi ser idag slå igenom i hela samhället. Idag finns troschocker, nipslips – saker som ingen brydde sig i för trettio år sedan. Sen när blev den mänskliga kroppen någonting som är onaturligt och farligt att visa ( och hamnar överst på de största dagstidningarnas löpsedlar )?

Är jag för hård?

Jag vet inte. Men det skapar absolut klyftor och vi får nästan ta tillbaka begreppet klassamhälle ( som för övrigt är ett ganska korkat begrepp, då variationen inom en klass är alldeles för stor för att göra den homogen ). Men det här sker många olika plan och det som skrämmer mig mest, är att du genom det nya skolsystemet kommer skapa större vinnare och förlorare – och utbildning är en av de viktigaste punkterna i för ett samhällets utveckling. Det är din chans att ta dig upp från en tillvaro som är ganska tuff, hård och där du kanske inte alltid har stöd hemifrån.

Frihet – liber – blir enbart ett begrepp som blir för vissa.

En skola som ökar kraven måste också vara mer human. Det glömmer man – ja, vissa skolpolitiker. Det som sker är att inkomstskillnader först skapar fler ”förlorare”  ( folk som är utförsäkrade, och som inte ”gör rätt för sig” ) och barnen till dem, blir förlorare som varje dag måste kämpa för att klara vardagen. Barnfattigdomen ökar och det kan i förlängningen innebära att vi är tillbaka till ett samhälle där vissa barn måste börja arbeta när de är femton, sexton år och då väljer bort utbildning. Allt för att bidra till att familjen måste klara sig.

Kanske jag överdriver, jag vet inte. Men det känns inte helt ologiskt sett över de senaste femton åren utveckling. Det finns många andra saker som sker i ett samhälle där inkomsskillnader ökar, bl.a. ökad segregering, motsättningar, informationskontroll och ett vi och dom samhälle.

Det som blir intressant är när motreaktionen kommer mot egoismens ideologi, och vad som händer då. För alla ideologier får sina motreaktioner, precis som egoismens ideologi är en reaktion mot kollektivets ideologi.

Kanske hamnar vi i the middle of the road ideologin.

Var finns medmänskligheten?

Är marknaden demokratisk?

Jag tänker på hur bankerna ökar sina marginaler, hur skolor drivs av riskkapitalister och för skattepengar utomlands och hur den privata vården i sin spariver glömmer människan?

Var kommer de demokratiska värderingar in som allas lika rätt och FN:s mänskliga rättigheter in?

http://www.dn.se/sthlm/anstallda-uppmanas-tavla-i-att-spara-pengar

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hans-nya-jobb-fa-bort-lycksokarna-i-varden_6726287.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/manar-anstallda-tavla-om-besparingar_6726373.svd

Jag läste också en intressant artikel om marknadsfundamentalismen som finns och som skapats under de senaste trettio åren.

http://www.svd.se/kultur/understrecket/bara-humaniora-kan-fa-ekonomin-pa-ratt-vag-igen_6722555.svd

Den här är det som jag nämnt som Egoismens ideologi och som har Ayn Rand och objektivismen som ideal – en skola som försvarar individualism och ser egoism som enda möjliga väg till demokrati. Milton Friedmans idéer som testats och misslyckats men ändå hänger som en skugga över allt.

Men som ivrigt försvaras av just dessa fundamentalister.

Jag hörde en moderat politiker som bakom kulisserna sade – vilket samhälle är det vi är på väg att skapa och ifrågasatte just privatiseringar och den minskade humana synen på människor. Hon mådde dåligt över hur svaga människor hamnade i utanförskap på grund av politiken som hon själv är en del av och hon började ifrågasätta sin egen roll.

Men vi speglas också i samhället av entreprenörskap, livscoacher, personal trainers, modellprogram, plastikkirurgi, utröstningsteve  – listan kan bli ganska lång. Och för mig hänger det här ihop. För allt handlar om ditt ego, ditt jag som är viktigare än allt annat och synen är lika snedvriden och illa som det kollektiva kommunistiska idealet.

Drivet till ytterlighet är det två system som glömmer människan.

Drivet till ytterlighet blir det system som gynnar några få – på olika vis. Det medmänskliga försvinner. Skit i andra, bry dig om dig själv. Makten, pengarna och härligheten är mina.

Finns det en lösning?

Jag vet inte men det vi måste reagera på är just den egoismens ideologi som fastnat på många olika plan – det ekonomiska, politiska och mänskliga. Ett samhälle som inte kan ta hand om sina svagaste är ett svagt demokratiskt samhälle. Jag läste om någon som skrev att vi har ett 2/3 samhälle – där 1/3 ställs utanför. Det är ett medvetet val av vissa politiker, då man göder plånboken hos de starkare och som röstar utifrån sitt egoistiska ideal.

1/3-samhället kan vi idag se i barnfattigdomen som ökar. Idag ser jag fattiga barn som jag inte såg för femton år sedan. Barn vars föräldrar inte har råd att köpa nya skor, jackor, mössor, vantar och hur de kan komma till skolan mitt i vintern i sommarkläder. Är det början på ett nytt lort-Sverige? Jag hoppas inte det. Men för att inte skapa än ännu större segregering i Sverige måste du och jag reagera och stå upp för de medmänskliga. För det är snart jul men det innebär inte att det behöver vara julafton en gång per år, när vi tänker på våra medmänniskor.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14114666.ab

http://www.dn.se/ekonomi/svenske-skoforetagchefen-fick-miljoner-svart

http://www.expressen.se/nyheter/1.2659010/manar-anstallda-tavla-om-besparingar

Allt löser sig – eller inte

Det pratas väldigt mycket ekonomi i dagarna, om euron som kommer att krascha ihop om ett tag och sedan har vi finanskrisen – bankernas girighet – och skuldsättningen av länder, där varje nolla som läggs till är utan syre. Men det är egentligen en ganska kortsiktig kris – och med det menar jag att det kan vara en kris som varar i några år.

http://www.svd.se/naringsliv/euron-star-infor-ett-sammanbrott_6675868.svd

Än värre är det med miljön och klimatet. I dagarna är klimatmöte i Durban.

http://www.dn.se/debatt/det-har-ar-sveriges-linje-i-samtalen-om-klimatet

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14008463.ab

Om några år – kanske femtio sextio år – står vi inför början på en katastrof vi inte ens kan överblicka idag. Ja, vi är väl redan där men det är inte de stora konsekvenserna vi ser än.

Jag tänker inte gå igenom alla orsaker och konsekvenser för permafrost som försvinner, metangas, befolkningsökning och energikonsumtion och en massa annat. För jag tror att de flesta är medvetna om det.

Det jag förvånas över är istället människans övertro på – allt löser sig. 

I det här fallet säger jag – eller inte. 

För mig känns det som det finns en slags kalkyl som vägs in i det här – miljö mot hur mycket vi kan göra vinst och hur långt vi kan gå. Politiker är egentligen inga beslutsfattare i det här – det är företagen och i slutändan bankerna. Igen. Det finns en mentalitet – allt löser sig – och ett tillägg – money makes the world go around.

Det är skygglappar så långt det går, för vinsten är viktigast.

Det är inte förrän vi lägger bort det sista och verkligen förstår allvaret, som det kommer hända saker som kanske kan bromsa upp det som sker. Men vi har andra faktorer som också påverkar:

• konsumtionslusten i länder som precis klivit in förbrukningssamhället – det som Lena Ek kallar tillväxtländer
• en stark medelklass världen över som smörjs och vill ha mer – USA är ett bra ex
• multinationella företag med armar och lobby långt in i maktens korridorer

Det är väldigt stort fokus på länder i hennes artikel och hon väljer att glömma bort hela den finansiella sektorn med banker och företag. Kanske medvetet, än värre om det är omedvetet – och då är hon naiv. När en stegrad konsumtion är det som skapar tillväxt och alla vill ha del av kakan, blir pengarnas ursprung det viktiga.

Bankernas osynliga makt, genom utlåning och räntor.

För att symbolisera det lägger jag in ett kort kapitel av mitt manus Landet där stjärnorna regnar, där en datahacker vid namn Räven försöker förklara ekonomin och dess konsekvenser från sitt perspektiv.

Senaste året har de varit lite oftare, kan man säga. Ekonomin ä i gungning. Du vet, bankkrisen å de som tage för mycket lån för att köpa hus å så. 

Rock my world, babe, säger ja. 

Systemet ä sjukt. Du skapar hela tiden utrymme för mer pengar, mer investeringar å  skapar ett enormt skuldberg genom att producera pengar som inte syns. De ä som en osynlig sedelpress, som ger dig krediter när du önskar – krediter som såna som du å ja ska betala. 

Å det skapar en Bear ride som de heter – en kapitalism där giriga jävlar som vill tjäna ännu mer pengar är som gamar runt ett kadaver. Jag gillar ordet, bear ride. Och allt handlar om spekulation. Derivat. Du vet, derivat och hedgefonder. Du kan de. De innebär inte alltid att du spekulerar i uppgång utan även i katastrofer och om du prickar rätt, så vinner du. Räntebärande fonder. Någonting som heter CDS – Credit Default Swaps - har vuxit stort. Det ä en slags försäkring på kreditrisker där man betalar premier till en försäkringsgivare som får betala ersättning om du gör en kreditförlust. Om man går i konkurs.   

Du vet va jag prata om, eller hur? Du kan de här. 

De måste ha krig, lever på katastrofer, företags konkurrens och konkurser, andra människors rädsla eller död. De ä en sjuk värld, där man hoppas på den andres död. 

Du har människor som den här John King, som spekulerar i andras olycka å tjänar  miljarder. De ä som hela spelet om vår miljö. Han verkar ha det där fingret med i allt. De här pengarna skapar framtidens sopberg, global uppvärmning  och det är så jävla sjukt. Men katastrofen måste bli större, mycket större, innan de här människorna kan tjäna pengar på just den här katastrofen. Men i alla fall.

Utdrag ur Landet där stjärnorna regnar

Det är trots allt där den verkliga makten ligger. Ibland känns det som om det är fel fokus att försöka få länder att komma överens om miljön. Istället kanske det är dags att börja fundera på hur man kan påverka företagen och bankerna, antingen genom förhandling eller tuff lagstiftning. Men politikerna är i många fall i knä på företagen, även om det försöker få det att låta annorlunda.

För mig är det en bättre väg och kanske tuffare – för det är inte förrän det känns i kassan eller i bankkontot hos dem, vi kan vända det här tror jag.

Våga prata om det, agera och se vad som händer. Annars står vi inför någonting som antagligen inte kan vända.

Egennyttas system – egoismens ideologi

Varje dag läser vi nu någonting om världsekonomin.

Det handlar Grekland, Italien, USA och handelskrig med Kina – en hel del handlar också om banksystemet och så har vi den växande rörelse i USA som protesterar mot egoismen på Wall Street.

http://www.svd.se/naringsliv/kina-hotar-usa-med-handelskrig_6526992.svd

http://www.dn.se/ekonomi/euron-ett-experiment-i-trovardighet

http://www.dn.se/ekonomi/alla-fruktar-dominoeffekt-bland-bankerna

http://www.svd.se/naringsliv/usas-budgetunderskott-13-biljoner_6535009.svd

Det blir inte lätt att försöka hålla isär allt det här och samtidigt, det finns en känsla av sammanhang i allting som sker. Och det finns där, en slags tråd.

Jag har vid ett flertal gånger skrivit om Egoismens ideologi, som har sin grund i Ayn Rands filosofi och Milton Friedmans ekonomiska teorier. Ideologin använder just egoism och egennytta som en drivkraft för att utveckla demokrati och ekonomi – och de ser det som det enda möjliga samhällssystemet. Vi lever i ett tidevarv där vi ska självförverkliga oss själva – se alla gurus i självkänsla, se alla Personal Trainers som ska fixa vår kropp. Det är ingen slump, det är en del av någonting som vuxit fram från just det här och är en protest mot allt det kollektiva på sextio och sjuttiotalet.

Vi kan ställa ideologier som kommunism mot objektivism.

http://www.dn.se/debatt/brist-pa-kristna-varden-ligger-bakom-skuldkrisen

Därav Tea Party rörelsen och starka tankesmedjor som Chicagoskolan på den politiska arenan.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/romney-usa-ska-styra-varlden

Läste i ett citat att Barack Obama ska passa sig för att sympatisera för mycket med Wall Street anhängare, då de kan uppfattas som antiamerikanska. Det amerikanska samhället är på ett sätt indoktrinerat av en kommunistskräck – och det leder till att allt som skulle ge en möjlighet till att staten ska ha för mycket kontroll, det ratas. Som höjda skatter. Även om det behövs.

Tanken med objektivism och Friedmans idéer är att vi ska leva i en värld där staten egentligen har lika mycket – d.v.s lite -  makt som vår svenska kung och företagen och bankerna styr vår tillvaro.

För mig är det ett samhällssystem som fungerar lika illa som det kommunistiska.

Egentligen kan man se hur mycket det urholkat statskassan under Bush tid vid makten. Reagan och Bush senior införde en lightvariant av det som Bush den yngre sedan tog till ytterlighet.

Och det leder till ökad segregation, motsättningar och nu även till en ekonomisk kris. Inte bara i USA, eftersom de här idéerna slagit igenom i flera delar av världen och nu börjar vi se konsekvenser. I Sverige har vi infört många av de idéer som Friedman står för men de politiker och ekonomer som driver frågan, vågar samtidigt inte gå för långt – i Sverige finns mycket av det kollektiva kvar – att välfärden är viktig. Se på det protester som skedde när försäkringskassans regler inte fungerade och människor drabbades hårt.

Att läsa de debattartiklar som kommit ut ger en ganska bra bild av ett politiskt och ekonomiskt tänk som kommer allt närmare kollaps. Och det är just det vissa vill ha, eftersom då tar marknaden över ännu mer – och statens makt minskar ytterligare. Det handlar om två helt olika systemtänk som just nu står mot varandra.

Någonstans på vägen måste en motreaktion komma.

Protester på Wall Street och andra platser är en. Tomas Hobbes pratar om en stark kung för att undvika anarki och kaos när egennyttan är för stark. Annars har vi allas krig mot alla. Om vi människor tillåts ha egoism som modell för ett samhällssystem, kommer vi alltid stå oss själv närmast – och då spelar det ingen roll om det är kommunism, socialism, nyliberalism eller objektivism. Vi vill roffa åt oss så mycket vi kan.

http://www.dn.se/nyheter/politik/riksenheten-mot-korruption-granskar-juholt

http://www.svd.se/naringsliv/greenspan-sydeuropeerna-har-slosat_6533609.svd

http://www.expressen.se/nyheter/1.2584827/nu-ska-aklagare-granska-juholt

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/juholts-ersattning-hett-ledaramne_6535203.svd

Alla de systemen premierar egennyttan på olika vis och glömmer bort en av de viktigaste saker vi kan tänka oss  – att vi också är medmänniskor, oavsett vad vi har i plånboken eller vilken titel vi har.

Tio år i terrorns skugga

Egentligen anade jag och många andra inte vad det innebar, att planen kraschade in i skyskraporna 11 september 2001. Hur mycket eller lite det skulle förändra. 

För terrorism har funnits lång tid tillbaka. Vi har haft Gavrilo Princip, som genom sitt attentat startade första världskriget. Vi har haft rörelser som på ett vis klassats som terrorister, som kommunister i 1900-talets början. På sjuttiotalet hade vi en era av Röda Brigaderna, Röda Arméfraktionen, Carlos och många fler. 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/boom-sen-finns-ingenting-kvar_6457496.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vi-var-dar-vi-syntes-bara-inte_6457490.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/en-forandrad-varld_6457486.svd

Så egentligen, det som hände den 11 september, var ett terrordåd som många andra som skett genom världshistorien.

Och nu kan vi efter tio år titta i backspegeln och se konsekvenser.

På ytan är förändringen inte så stor tycker jag. Jag menar, solen går upp varje dag och vi lever som människor med våra dagliga bekymmer – med kärlek, vänskap och vår dagliga kamp.

Men under ytan har det skett en del förändringar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/11September10ar/article13597854.ab

Vi har fått ett större övervakningssamhälle. I Sverige har vi diskuterat FRA och SWIFT, och den elektroniska övervakningen är mer omfattande än vad vi egentligen förstår. Idag har den skönlitterära världens 1984 blivit en del av vårt samhälle. Hur långt kommer vi tillåta att övervakningen tar sig in i vårt liv? Det är ett integritetsangrepp som pågår på samtliga medborgare men som inte syns på ytan i vårt vardagliga liv.

http://www.dn.se/debatt/det-oppna-samhallet-har-retirerat-efter-new-york

Det har skapats ett entreprenörssamhälle. Du ska vara din egen lyckas smed och egoism har blivit en del av vår demokrati. Allt utifrån Ayn Rands tankar och Milton Friedmans ekonomiska teorier. Det mest ” lysande ” ex. är alla säkerhetsföretag som krigar privat i t.ex. Irak och Afghanistan. Donald Rumsfeld var på väg att lägga det förslaget på is, när planen kraschade in i skyskraporna 11 september och det gick igenom utan problem. Läste att svenska säkerhetsföretag hade ökat med 70 %. Hundratusentals män och kvinnor som också haft åtalsimmunitet i krig, när det skapats speciella lagar i USA för dessa.

Legala legoknektar med rätt att döda har blivit en del av vår värld.

Det är också på väg att skapas en ekonomisk kris, där länder går i bankrutt och ett penningsystem som består av många nollor med luft i. Vi lever bokstavligen på krita. Krig skapar pengar för vissa men utarmar också staten – om staten samtidigt ska ha behålla ett lågt skattetryck och se till att man blir omvald. Syret i den ekonomi som finns just nu är på väg att ta slut.

Någonting annat kommer att komma istället. Vad vet vi inte idag.

http://www.aftonbladet.se/ledare/article13604775.ab

Vi har också fått ett samhälle som snedvrider synen på vår granne, speciellt om hon eller han är mörk och har sjal. Rasismen och rädslan har tagit plats och även i Sverige har vi fått ett främlingsfientligt parti i riksdagen. De fångar upp den okunskap som finns under ytan och späs på av fördomar som sprids som sanna nyheter.

Det kan kopplas till ett anonymitetssamhälle, där det finns människor som sprider lögner och gör påhopp, allt i yttrandefrihetens namn. Att skvallra är ingenting nytt för människan. Men explosionen på nätet varit som ett kafferum där du kan viska skvaller och skapa vandringssägner som blir sanna. Om du sårar eller skadar har mindre betydelse än det du kan föra vidare. Anonymiteten drabbar egentligen oss alla och speciellt grupper som ibland är på väg att tillhöra en ny underklass i Sverige.

I just de här sakerna ser jag en koppling till 11 september. Jag läste igår om att den stora romanen inte skrivits om 11 september och man undrade varför. I USA är svaret ganska enkelt för mig, om en författare skulle vara fullt ut ärlig när han skriver en sådan bok, skulle han göra avslut på sin karriär. För skulle han vända historien och se dess komplexitet, skulle skalan av vitt och svart bli mer grå och människan bli förloraren i historien.

Den lilla människan i det stora sammanhanget.

För i terrorns spår har vi snedvridit synen på medmänsklighet och ersatt den med självförverkligande – och när vi ser för mycket in i oss själva, hittar vi fel hos andra.

Och det finns också en tragikomisk sida av det korståg som skett – det är enbart en fortsättning på det oförstånd när kristen fundamentalism möter muslimsk fundamentalism och som skett tusen år tillbaka i historien. Det tragikomiska är att genom att slåss till det yttre för demokratin ( och för vissa att ha med sig Gud in i öknen eller krascha flygplan i Satans land ) har de ökat flyktingströmmar som kommit till den del av världen som de ser som den fria världen.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2555608/har-fick-george-w-bush-beskedet

http://www.dn.se/nyheter/varlden/tio-ar-efter-11-september

http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-har-gett-upp-segern

Kriget ökar egentligen globaliseringen, när vissa på bägge sidor försöker motverka densamma.

Terroristerna då, Al Quida? De har mer fungerat som en symbol i mina ögon än ett egentligt hot. Visst, det är ett nätverk och har viss kraft men som alla terrorister är de i fåtal. De finns alltid fanatiker som inspireras av fanatiker, oavsett fundamentalistiskt skäl.

Se i Norge, det kommer reaktioner och motreaktioner.

Det slår blint när det slår och det blir en sorg som drabbar människor och rent av ett land.

Men det är ändå symboler i en snedvriden kamp, oavsett vilka sida du står på.

För det som betyder är någonting för mig, är att den goda människan inte får vara tyst.

Om det är någonting vi måste lära av historien, är att om vi som mänsklighet höjer rösten för det goda är vi bra många fler än det som vill skada, baktala, döda.

Vi är många, många fler. Och om vi slår mot det ekonomiska, har vi ännu större chans att lyckas. Gandhi var en av de som förstod det.

Vi har fått ett förändrat samhälle – ett samhälle som är komplext i all sin mekanism. Den där dagen 11 september har spelat en roll i våra liv i närtid. Men i ett länge perspektiv är det också en del av cykel som pågått i många generationer, och där du och jag faktiskt kan se till att bryta den. I alla fall delvis och speciellt i det vardagliga mötet. För vi möts faktiskt varje dag, oavsett hudfärg, språk, religion och kultur och kan vi ta varandra i hand, bryter vi ner fördomar och murar.

Människa till människa, ord till ord.

För om vi inte är tysta, återvinner vi medmänsklighet och demokrati. När jag tänker på den här dagen, är det en dag för alla som faktiskt drabbats av de krig och förföljelser efter 11 september. Oavsett religion, kultur, hudfärg. Det är egentligen en dag vi borde fundera på hur vi – du och jag – kan förändra vårt förhållande till de vi möter varje dag  – hur vi faktiskt kan skapa förståelse och medmänsklighet och en bättre värld.

För mig förändrar nämligen goda möten världen.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/samma-gamla-djupt-forandrade-varld

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/minnestorget-i-new-york-invigs-i-dag

http://www.expressen.se/nyheter/1.2556344/svenske-david-tengelin-dog-pa-100-e-vaningen

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jag-tanker-pa-henne-varje-dag_6457488.svd