Innan den första slicken

Vi läser om uppror i Egypten och president som flyr, vi har sett vad som hänt i Tunisien.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/egypten-stryper-internet_5900053.svd

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8482368.ab

Förra året var det Iran. Och det blir spekulationer om en demokratisk våg i länder som ligger i Nordafrika och Asien. Och jag undrar, utifrån vems synvinkel ser vi ordet demokrati. För vill vi som amerikanarna  i Irak tro, att en invasion är vägen till demokrati och McDonalds är russinet i demokratins kaka, jag undrar.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/elbaradei-satt-i-polis_5900635.svd

http://www.expressen.se/nyheter/1.2309612/carl-bildt-fordomer-regimens-forsok-att-stanga-ner-internet

http://www.expressen.se/nyheter/1.2309376/regerande-partiets-hogkvarter-i-brand

http://www.dn.se/nyheter/varlden/egypten-ar-tveklost-en-av-usas-viktigaste-partner-i-mellanostern

http://www.dn.se/nyheter/varlden/folj-utvecklingen-i-egypten-och-grannlanderna-direkt

Demokrati har vi ju lärt oss är samma sak som folkstyre. Vi läste det någon gång på högstadiet och kanske funderade vi en kort sekund på vad det kunde vara. Sen byggde vi en koja till och cyklade runt byn.

I mitt fall Skultuna.

Demokrati är egentligen ett ganska egendomligt ord för mig eller åtminstone hur man förklarar det. För vad är egentligen folkstyre? En gång när jag läste statskunskap skrattade läraren åt vår naiva tro på demokrati, när vi diskuterade folkstyre.

- Men ni måste förstå, folkstyre är att ni får göra ett val var tredje år ( ja, jag är så gammal ) och det är vad ni kan vara med och bestämma om. Sedan är det eliten som bestämmer.

Eliten, våra politiker.

Så folkstyre, my ass, egentligen. Men då trodde jag inte på det han sade, idealisten i mig trodde att jag kunde vara mer värd. Och det tror jag än idag, även om jag insett att demokrati är ett begrepp med många bottnar i. För i det innersta är ändå politiken beroende av den vanliga människan – men verkligheten styrs av pengar, av banker och finanser.

Och därför funderar jag lite över de spekulationer som politiska reportrar har om uppror i Egypten, Tunisien och andra länder. Demokrati, vad är det egentligen för de som är ute på gatorna och slåss för en bättre värld.

Jag tror inte demokrati är samma sak, beroende på så många faktorer.

Demokrati kan vara lite som Nalle Puh säger – det är precis innan, just så där precis innan den där första slicken av honung, det är som bäst. Ni känner säkert igen känslan när ni längtat efter någonting. Och så kan det vara med demokrati – det är lite som en dröm men när du tar den där tuggan försvinner drömmen en anings. Och där tror jag de människor jag ser skrika in i kameran befinner sig.

Sedan finns det många andra faktorer som avgör demokrati – utbildning, religion, historia och den folksjäl som finns. Ja, det finns folksjälar som är svårare att definiera. Men de är viktiga för en demokrati. Herregud, hur gammal är den svenska demokratin, hur gammal är det som vi i Västerlandet kallar demokrati. Vi glömmer lätt bort att tryckfrihet, yttrandefrihet, är någonting som är väldigt nytt i vår historia sett över ett längre perspektiv. Och därför tror jag vi ser demokrati med olika glasögon, ja helt andra glasögon, när vi mellan raderna läser och ser dessa uppror och tron på demokrati.

Men jag tror inte det är fel, snarare tvärtom.

För den demokrati vi lever i måste utvecklas, för att bli en riktig demokrati – ett sant folkstyre. Vi är faktiskt inte där, på riktigt. Människan måste ta sig långt vidare i sin utveckling, över generationer som vi inte ens kan överblicka, för ett kanske nå en riktigt sann demokrati.

Du skall tro att du är någon

Ärligt talat förstår jag inte jakten och hetsen runt Ingvar Kamprad och hans miljarder. För mig känns det faktiskt som den berömda Jante-lagen ger sig tillkänna och speciellt i våra medier. Ibland kan vi faktiskt inte låta bli att försöka riva ner bilder som är bra för Sverige – herregud, vilken reklam IKEA är för Sverige.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/kamprad-medger-stiftelse-utomlands_5894499.svd

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/manga-reaktioner-pa-ikea-avslojande_5898889.svd

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/mysfarbror-och-skattesmitare-pa-samma-gang_5895341.svd

Det här en typiskt medial grej som tidningar och vissa tevebolag ägnar sig åt, med lite ojämna eller rent av jämna mellanrum. Först bygger vi upp en bra fantastiskt story – i det här fallet ett litet företag som blir världsberömt och en man som faktiskt åstadkommer det många drömmer om – och sedan ska vissa försöka hitta smuts och nästan överdriva. Media använder orden medger, ställer mot väggen och annat.

Ord som ska få läsaren att tro att det ska finnas någonting att försvara.

För tusan, erkänn istället hur smart den här mannen är, hur jävla ihärdig han antagligen är och vilken driv han måste ha. Alla som är s.k. vinnare har en särdeles förmåga att hitta det som är möjligheter och det blir självklart en krock, där media vill se problem.

När jag läser personbeskrivningar om honom, framstår han faktiskt mänsklig – han vill äta hotdogs, han är kalkylerande och slug och har temperament, han gråter när någonting påverkar honom, han vill inte att allt om honom ska vara känt eller om företaget eller familjen. Hmm, behöver man vara miljardär för att vara på det viset…

Om jag skulle byggt ett liknande imperium, skulle jag vara stolt över det och sedan försvara det med näbbar och klor. Det är ett livsverk vi pratar om.

För man kan fundera över vem som aldrig varit på IKEA? Om man som journalist vill sätta sig på sina höga hästar, bör man också ha moral att inte handla där heller. Men jag tror nog i mitt stilla sinne att de som tarvar ner, även handlar där och har sin Billy eller Klippan.

Den svenska jantelagen är … jantelagen är … så liten i sig. Man blir en liten lort om man inte vågar, skrev Astrid Lindgren i Bröderna Lejonhjärta. Lite så fungerar Jantelagar, det är de som är små lortar som letar felen istället för att faktiskt beundra ett livsverk.

Jag tror istället på den omvända Jantelagen:

Du skall tro att du är någon.

Du skall tro att du är lika god som andra och alla andra är lika goda som du.

Du skall tro att du är lika klok som andra – ibland klokare.

Du skall vet, att du är lika bra som andra.

Ibland vet du mer än andra.

Du är inte förmer än andra. Men du är enastående, som alla andra.

Du duger till mycket.

Skratta åt dig själv och din värld. Det gör dig fri.

Du skall tro att många bryr sig om dig.

Du skall tro att du kan lära andra en hel del. Och lära av dem.

 

Det kan man faktiskt fundera lite över när man läser dessa artiklar om Ingvar Kamprad.

 

Trovärdighet?

Vilken undersökning kan man lita på?

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/rodgrona-storst-hos-scb-1.1119389

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alliansen-backar-i-valundersokning_4844481.svd

http://www.svd.se/nyheter/politik/valet2010/matningen-ger-oss-rag-i-ryggen_4846569.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/de-rodgrona-storst-hos-scb_4843483.svd

Nu kom ännu en undersökning, den här gången SCB. Nu är det rödgrön ledning, efter ha varit knockade mer eller mindre för en vecka sedan.

Det lustiga är att ingen ifrågasätter de stora svängningarna utan det är mer en axelryckning. För mig är det lite knepigt, för det är ändå en opinion dessa mätföretag leker med. Jag vet att man kan kolla lite på frågeställningar, vem som beställt undersökning men några av dessa måste ändå börja ifrågasätta sina egna metoder, utifrån vad resultat sedan blir. Men politikerna verkar nöjda, oavsett resultat, med dessa undersökningar.

Det är ju politiskt slagträ, lite puff framåt eller bakåt.

Vad säger man om resultatet då?

Det blir lite som ett jaha.

För mig avgörs det valdagen, där många lägger sina röster. Statistiskt är det så att väldigt många bestämmer sig sista veckan innan. Visst, de kanske ligger i ett spektra från ljust blått till rosa ( och lite grönt ) och där hamnar de till slut. Du har de trogna som inte sviker lite mer rött och lite mer blått. Jag tror många nu har annat i sina huvuden än val. Men det här är som Coca-Colareklam, vem kan locka mest med en glassig förpackning och släcka törsten med enklast möjliga lösningar.

Det gäller att synas, annars finns du inte.

Men jag är fascinerad över retoriken eller ibland bristen på den. Nu börjar de mindre partierna i alliansen ta sig lite ton, får se om det kan få lite mer respons – de minskar i den här mätningen. Även om Maud har lite svårt med matematiken, får hon i alla fall rubriker. Men det som känns är att dessa partier blir så små i samarbetet, att jag skulle internt diskutera om det är värt det.

För ibland känns det som om dessa partier hamnar i skuggan av personutspel av Fredrik och Mona. Och där tror jag den avgörande skillnaden ligger även om svenska politiker och partier inte riktigt förstått det än. I det mediala landskapet är person viktigare ibland än budskap.

Vi lever i en värld där ytan många gånger är viktigare än innehållet. Sorgligt men sant.

Men som sagt, det är en av många undersökningar – lite för många till och med. Och trovärdigheten kan faktiskt börja ifrågasättas.

Försäkringskassans dilemma

Ett system som inte fungerar – ja, det är försäkringskassan.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fortsatt-strid-for-skadade-soldater-1.1109635

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7169471.ab

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1996527/forsakringskassan-omojligt-att-gora-undantag

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1996648/mikael-skadades-i-afghanistan-vagras-ersattning

Reportaget om skadade soldater som får problem med kassan, är bara ett av många som varit det senaste året. Det är för mig helt obegripligt att ett system som ska ta hand om människors värsta tider, är så inhumant.
Det känns som om det är fel personer som styr eller arbetar just där.

Det går inte att göra undantag, säger en talesman. Och det där är försäkringskassans stora dilemma. Att de inte individuellt kan pröva fall utan hela tiden hänvisar till paragrafer. Jag tycker att de som arbetar på försäkringskassan ska vara personligt ansvariga för handläggning och deras närmaste chef juridiskt ansvarig, för felbehandling. Då tror jag att det skulle se väldigt annorlunda ut i handläggning.

Jag tycker det är fegt och ynkligt när nästan alla yrkesgrupper i Sverige är personlig ansvariga för det de gör och handläggare på försäkringskassan kan gömma sig bakom paragrafer. Det behövs ett Lex försäkringskassan, som tydligt visar att handläggarens personliga ansvar och kontakt utåt är juridiskt bindande och om felbehandling sker ska dessa kunna föras vidare juridiskt, i värsta fall till rättegång.

Jag tycker det blir är ännu mer intressant då Carl Bild säger att han inte tvekar om den svenska insatsen i Afganistan.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/jag-har-blivit-starkt-i-min-uppfattning_4751875.svd

Vi har en styrka på ca 500 man, som gör en insats. Jag har alltid själv haft svårt att väga för och emot i den här frågan. Visst ska Sverige bidra med sitt kunnande när det gäller fredsfrågor, humanitära insatser och aktivt försöka stärka fred. Men den här styrkan blir indragen i regelrätta strider på ett annat vis än t.ex. FN-styrkor.

Motståndet jag känner är att vi deltar i ett slags korståg, ännu ett av många som förekommit sedan tusentalet och där det på ett vis står GUD mot GUD. Det skapar ingen bra grund till förståelse. Att fundamentalism möts av annan fundamentalism ( den amerikanska högerns tro på att GUD är med dem ), är ett sätt att skapa motsättningar. Och på ett vis är det just det vi stöttar när vi deltar i kriget.

Så jag är kluven när det gäller den biten.
Och jag undrar vad Carl Bildt säger om det sätt som de skadade svenskarna i Afghanistan behandlas när de kommer hem – ett system som han är ansvarig för som aktiv politiker. Om vi ska delta måste de män och kvinnor som sätter sina liv på spel, kunna vara en del av de undantag som försäkringskassan gör – eller ska jag säga, borde göra.

” Humanism ” som skapar utanförskap

Upprördheten över hur skola och kyrka agerat är stor.

Och med all rätt.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/skolministern-det-handlar-om-vuxenansvar-1.1067904

http://www.dn.se/nyheter/sverige/prast-utreds-efter-uttalanden-om-valdtaktsman-1.1067834

Bägge faller in i ett gammalt system, det som vi pratat om i många år och som vi bl.a. kunnat se på kulturens debattsidor. Det manliga patriarkatets rätt.

I det här fallet en ung pojkes rätt.

Det känns inte rätt att diskutera honom eller henne så här – men däremot kan jag uppröras över de mekanismer som på ett vis frikänner pojkar från ett moraliskt ansvar. Jag såg en kommentar om att det här är mer vanligt än vad man tror.

Och vi behöver inte gå så långt som till våldtäkt.

Vi har ett system som tillåter mer än vad vi tror, både i den yngre världen och vuxna. För det är ofta så att den som känner sig kränkt inte vill göra en ” sak ” av det och genom det skapas en konsensus.

Hur kommer vi runt det?

Jag vet faktiskt inte. Men det handlar ytterst om attityder och värderingar. Om respekten för en annan människa. Men det är kanske mer på ett yttre plan. På ett djupare plan finns någonting annat som jag funderat över och som kommer nära ordet makt.

Jag kan inte hitta rätt ord för det men det är den där tanken om min självsvådliga rätt och som accepterats genom årtusenden. I min styrka finns en rätt att ha rätt och det är så fel. Vi skulle säkert i många fall kunna peka på hemmet, skolan, omgivning – och säkert hitta massor med detaljer som gett rätten till.

Men ytterst handlar det om någonting som liknar makt, maktfullkomlighet.

Ungefär som den despotiske kungen som härskar genom Gud.

Och så länge vi accepterar, oavsett humanistiska glasögon, ger vi en konsensus till liknande handlingar. Och då tror jag det kan bli så här. Det kan bli helt fel och istället blir humanism en del av utanförskap.

Humanism handlar lika mycket om att ta ståndpunkt och inte bara ha förståelse. Det handlar om att klart och tydligt ta ståndpunkt för vad som är accepterat och hur jag som samhällsmedborgare vill leva i förhållande till den jag möter.

Och samtidigt får vi inte heller förenkla och stena någon.

Jag träffar fantastiska, starka kvinnor varje dag

Internationella kvinnodagen.

Som många kan påpeka ibland, känns det egentligen korkat att ha en kvinnodag – när egentligen alla dagar borde vara kvinnors – precis som mäns.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vad-kostar-jamlikheten_4394255.svd

Men samhället behöver fortfarande påminnas om att kvinnor i många lägen diskrimineras och måste bevisa sig bättre. För jämställdhet, jämlikhet och genus är frågor som måste diskuteras vid köksbordet likväl som inom styrelser och fikarummet. Men inte för att polarisera utan för att kommunicera.

Jag arbetar inom en kvinnodominerad bransch. Har jobbat som lärare, jobbar fortfarande inom kommun. Det innebär att det är många kvinnor som arbetar där, eftersom det är offentlig sektor = lägre lön. Provocerande?

Tycker det stämmer ganska bra.

Men, jag träffar fantastiska, starka kvinnor varje dag. Kvinnor som gör att verksamheten går runt, som löser konflikter, som tar på sig massor med arbetsbörda, som skaffar sig erfarenheter.

Och som ibland inte värderas högre.

Vilket kan göra en förbannad men samtidigt fundera på varför. Ett ex. är att i veckan rekryterades tre nya rektorer till tre skolor i Västerås. Samtliga var kvinnor.

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.743449-nya-rektorer-i-stan

Underbart. Men det blev svidande kritik. Svagt ledarskap sade någon om en, lite självsvådlig om en annan. Oj, jag funderar – hade det hänt om det varit män?

Jag har faktiskt svårt att tro det.

För en man som är självsvådlig kan faktiskt vara en bestämd ledare.

En man som har ett svagt ledarskap, kan uppfattas som lyhörd.

Manlig och kvinnligt. Vi klappar oss för bröstet och säger att vi är jäkligt duktiga, men vi har ännu inte haft vår första kvinnliga statsminister.

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/annu-har-ingen-kvinna-natt-toppen-1.1056271

Så kvinnodagen behövs nog. Allt för att visa att det finns bra kvinnor som kan, vill och vågar.

Jag har själv två döttrar. Redan nu kan man se det här i bemötande. Hur de hela tiden måste bevisa sig bättre än killar för att få utrymme. Hur killar faktiskt får fördelar för att de är killar. Det är sånt de kommenterat och tänkt på.

Det är bra att de reagerar.

Jag tyckte också det var intressant med artikel om politiska sympatier.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kvinnor-till-vanster-man-till-hoger_4393487.svd

Det handlar lite om mjuka och hårda värden för mig.

Jag lever i en mjuk värld, där empati och människokärlek är två egenskaper som uppskattas. Det finns en annan värld där den typen av frågor inte har samma värde, utan där är resultat och vinst det som regerar.

Jag tror att det vi ser i väljarsympatier kommer utjämnas om arbetsmarknaden utjämnas – där vi får fler män in i mjuka värden och kvinnor in i den andra världen, som ser mer till resultat.

Jag tror det skulle innebära vinster på bägge sidor.

Egoismens ideologi – Obamas motståndare

I have a dream.

Martin Luther King.

Jag funderar på Barack Obama och den vårdreform han försöker driva igenom.

http://www.dn.se/opinion/huvudledare/svarstyrd-jatte-1.1053067

Det är en dröm och jag hoppas han lyckas. Jag förstår att han inte vill kompromissa, för det skulle innebära att de sämst ställda fortfarande har ett utanförskap i världens största och rikaste demokrati och ekonomi.

Det var som jag såg någon, som sade att jag skäms för mitt land att vi inte kan ta hand om våra egna.

Bara för någon timme sedan såg jag Swing vote, om en man som får möjlighet att påverka USA, genom att fälla den avgörande rösten i presidentvalet.

Det är självklart en liknelse i att varje röst räknas.

Men jag undrar hur mycket varje röst räknas ibland.

OM det vore så, skulle inte något system vilja ha A, B och C-lag i världen och ändå har vi det.

Jag har flera gånger skrivit om egoismens ideologi – den som har sina grundare i Ayn Rand och Milton Friedman. Det jag blir lite förvånad över är att i politiska kommentarer runt det här, är det tyst om just det.

Det finns ju som bekant olika politiska skolor. Vi har kommunismen som vill att alla produktionsmedel ska tillhöra folket – en drömutopi där vi i så fall utrotat egoism, makthunger, ambition och vilja att utvecklas.

Och så har vi en skarp motreaktion – objektivismen – egoismens ideologi. Där individualism, egoism och kapitalism är den enda vägen till en demokrati.

Dess grundare är Ayn Rand.

Och det är det här Obama har mot sig. En oerhört stark lobby av människor, som anser att det ska finnas klasskillnader i ett land, för det är det enda sättet att utvecklas och att Ayn Rand har rätt. För mig handlar det inte om hon har rätt, hon utnyttjar enbart historiens rätt om människan och skapar ett synsätt som är långt från humanism.

För i USA finns en naiv tro på den enskilde – att den kan förändra världen. Tanken är fin, precis som kommunism. Men det är omöjliga ekvationer att få ihop. För i bägge systemen skapar du stora förlorare – de som är den där stora massan som antingen inte kan uttrycka sig eller får uttrycka sig. Du minimaliserar den lilla människan.

Hur vi än vrider på är det eliten som ska ha makten och folket ska vara glada för det den kan få.
Finns det ett annat idealt samhälle? Jag vet inte. Idag är ismer på utdöende och vi befrämjar oss mest själva. Det jag kan se är att det med tiden kommer en grön ism – om världen vrids mot att allt svårare klimat. Den finns i sin sandlåda just nu men kan växa sig stark. Där finns en stark enighet och även en polarisering om mot miljöskeptiker – som många ser till hur den enskilda vinsten minskar ( alltså är dessa många gånger en del av objektvismen – medvetet eller omedvetet ).

Tyvärr – lite pessimistiskt – måste jag säga att människan i sitt sinne är underutvecklad. Det kommer ta många generationer – jag pratar tusentals, kanske tiotusentals år – innan människan ens börjat en ny evolution. Människans förmåga att förstå sträcker sig inte längre än till sig själv, sin närmaste omgivning och tre generationer. Det synliga är det vi kan förstå – till en viss del.

Och därför har Obama problem. I egoismens ideologi ska var och en se till sig själv – och det innebär att ett synsätt som vill påverka en större mängd, är svår att förstå och ta till sig. Men jag hoppas han lyckas, för det är som Martin Luther King sade:

I have a dream.

Ingen rädder för vargen här

Rädslan för vargen sitter i från berättelser vi hört när vi var små. Och fraser som:

” Ingen rädder för vargen här. ”
Jag kan förvånas över den hätska debatt det här leder till. Folk som hotas, blir trakasserade och får telefonsamtal om nätter.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vargen-flyttar-narmare-stockholm_4257427.svd

När var det sist en varg dödade en människa i Sverige?

Hur många dör i trafiken, av rökning? Jämför. Ska vi förbjuda bilar i Sverige?
Man leker med en överdriven rädsla.

Sen kan det vara någon som säger, det är inte det, det handlar om. Det handlar om att vargen river tamboskap. Ja, men jämfört med mycket annat, hur allvarligt är det? Visst, för bönderna som har boskap kan det vara irriterande men det är knappast så att de går i konkurs.

Nej, det här handlar om någonting annat för mig.

Vissa spelar på den där rädslan som vi har fått i oss från när vi var små.

Det handlar om en stark lobby, med trådar in i maktens korridorer och där kan de påverka. Egentligen tror jag inte det är rationellt tänkande, det är precis som för vargen självt.

Det handlar om revir och inte mycket mer.

En ursprunglig drift som vi människor har, att vi ska rå naturen och inte tvärtom. För även om vi idag är kontorsmänniskor, finns en drift som rör sig till naturen och det här är ett ex. på det.

Människor kan ha olika åsikter men för den skulle behöver man inte plåga andra som har en motsatt. Det finns plats för alla, även vargar.

Havet gungar under stiltjen

Läser en ledare av Per Gudmunsson i SVD. Om den förmenta välviljan, som han kallar den. Att vi människor i vår önskan att vilja väl blir menlöst kravlösa. Och att det skulle drabba de svagaste i samhället.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/viljan-att-alltid-vara-god-kan-vara-forgorande_4251351.svd

Det som kom till mig var några saker. Dels är orden Emerich Roth brukar säga:

Det finns bara en religion och det är kärleken.

Kärleken är det viktigaste en människa behöver för att växa. Och där finns nog en del av det förment välvilliga som Gudmunsson vänder sig mot. Det är inte tillräckligt kravfyllt för att passa in i normen Gudmunsson vill ha. Kärlek kan vara strikt men varm och måste hela tiden finnas i bemötandet – på försäkringskassan, i äldrevården och i skolan.

Humanismen måste alltid sättas i första rummet.

Det andra är att den förenkling av verkligheten som som han gör, drabbar de svagaste. Jag tänker på barnen som inte har det lätt. Och funderar hur det kan gå ihop med t.ex. barnkonventionens texter. Den förenkling som Gudmunsson leder mig tillbaka till barnhemmens tid, där korrigering var viktigare än kärlek och uppmuntran. Jag trodde vi kommit längre under 2000-talet, i synen på vad och vem en människa är.

För det synsätt som Gudmunsson förespråkar är att krav går före medmänsklighet och det är att skapa ett system där överheten får ögontjänare. Det blir ett system där ytan är polerad men där hela havet gungar under stiltjen.

Jag håller dock med att i ett fungerande samhälle får inte kraven leda till normlöshet. Då blir det allas krig mot alla, eftersom människan drivs av egennytta.  Det måste alltid finnas normer, värderingar, regler, lagar som ska följas. Men det kan finnas fler vägar än den förenkling han gör utifrån film och bok. Verkligheten är inte endimensionell, Per Gudmunsson.

Tillsammans med normer finns också värme och kärlek och det glömmer du nämna.

Komrevolution – sociala medier

Jag tycker det är lite intressant med innovation och restriktion.

Det har ju varit i så i människans hela livsrymd. Jag pluggade igår med min ena dotter och vi läste om kända forskare. Om hur kyrkan i många fall försökt stoppa framsteg och som i Gallileos fall, få husarrest i 350 år.

Där ville man verkligen vara säker på att hans tankar och upptäckter inte spriddes vidare. Lyckades det? Nej, inte speciellt bra.

Rädslan för det nya har alltid varit stor hos människor vid makten.

Kyrkan är väl det mest talande fram till den industriella revolutionen, när andra maktstrukturer växte fram. Egentligen inte speciellt olik kyrkan, det är mer formen som förändras.

Jag läser nu att Google vill att vi ska hitta in på ett nytt socialt forum.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/google-utmanar-facebook-och-twitter_4238075.svd

http://www.dn.se/ekonomi/google-utmanar-facebook-och-twitter-1.1042604

Just nu diskuteras sociala forum som en del av Komrevolutionens för eller nackdelar. Är dessa en del av arbetet eller inte? Företag skaffar sidor för anställda på facebook, för det är ett lätt sätt att sprida information.

Men så finns det faran med allt det elektroniska – även om t.ex. Carl Bildt diskuterar det utifrån friheten på nätet.

Men det som jag tror är viktigt att förstå är att innovation kommer alltid före restriktion och kommer också vinna över det. För ju mer vi försöker begränsa, dessto mer kommer nya innovationer som försöker hitta vägar förbi. Ibland kan det kännas som innovation är någonting man kan prata om med kluven tunga. Det är bra om det inte hotar någonting men så fort man inte har kontroll på innovationen, så måste det till restriktioner eller rent av förbud.

För tänk Gallileo. Idag inser vi att han hade rätt. Då var han en fara. Speciellt för kyrkan, som var auktoritär i sitt vetande. Andra tog vid där han slutade. Tänk Darwin, hur kyrkan hånade honom, hur andra vetenskapsmän hånade honom och än idag ifrågasätts hans upptäckter av människor med stark tro.

Det är samma sak i komrevolutionen. Stater kan försöka begränsa istället för att vi pratar om rättigheter till t.ex. sociala forum. Innovation är det som fört oss människor dit vi är idag, för vi skiljer oss åt från andra genom vår förmåga till fantasi.

Men historien visar att begränsningar eller förbud inte kommer lyckas, speciellt när det kommer många till gagn. Då bör vi prata om rättigheter, för var och en, precis som stora delar av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter utgår ifrån.