Egennyttas system – egoismens ideologi

Varje dag läser vi nu någonting om världsekonomin.

Det handlar Grekland, Italien, USA och handelskrig med Kina – en hel del handlar också om banksystemet och så har vi den växande rörelse i USA som protesterar mot egoismen på Wall Street.

http://www.svd.se/naringsliv/kina-hotar-usa-med-handelskrig_6526992.svd

http://www.dn.se/ekonomi/euron-ett-experiment-i-trovardighet

http://www.dn.se/ekonomi/alla-fruktar-dominoeffekt-bland-bankerna

http://www.svd.se/naringsliv/usas-budgetunderskott-13-biljoner_6535009.svd

Det blir inte lätt att försöka hålla isär allt det här och samtidigt, det finns en känsla av sammanhang i allting som sker. Och det finns där, en slags tråd.

Jag har vid ett flertal gånger skrivit om Egoismens ideologi, som har sin grund i Ayn Rands filosofi och Milton Friedmans ekonomiska teorier. Ideologin använder just egoism och egennytta som en drivkraft för att utveckla demokrati och ekonomi – och de ser det som det enda möjliga samhällssystemet. Vi lever i ett tidevarv där vi ska självförverkliga oss själva – se alla gurus i självkänsla, se alla Personal Trainers som ska fixa vår kropp. Det är ingen slump, det är en del av någonting som vuxit fram från just det här och är en protest mot allt det kollektiva på sextio och sjuttiotalet.

Vi kan ställa ideologier som kommunism mot objektivism.

http://www.dn.se/debatt/brist-pa-kristna-varden-ligger-bakom-skuldkrisen

Därav Tea Party rörelsen och starka tankesmedjor som Chicagoskolan på den politiska arenan.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/romney-usa-ska-styra-varlden

Läste i ett citat att Barack Obama ska passa sig för att sympatisera för mycket med Wall Street anhängare, då de kan uppfattas som antiamerikanska. Det amerikanska samhället är på ett sätt indoktrinerat av en kommunistskräck – och det leder till att allt som skulle ge en möjlighet till att staten ska ha för mycket kontroll, det ratas. Som höjda skatter. Även om det behövs.

Tanken med objektivism och Friedmans idéer är att vi ska leva i en värld där staten egentligen har lika mycket – d.v.s lite -  makt som vår svenska kung och företagen och bankerna styr vår tillvaro.

För mig är det ett samhällssystem som fungerar lika illa som det kommunistiska.

Egentligen kan man se hur mycket det urholkat statskassan under Bush tid vid makten. Reagan och Bush senior införde en lightvariant av det som Bush den yngre sedan tog till ytterlighet.

Och det leder till ökad segregation, motsättningar och nu även till en ekonomisk kris. Inte bara i USA, eftersom de här idéerna slagit igenom i flera delar av världen och nu börjar vi se konsekvenser. I Sverige har vi infört många av de idéer som Friedman står för men de politiker och ekonomer som driver frågan, vågar samtidigt inte gå för långt – i Sverige finns mycket av det kollektiva kvar – att välfärden är viktig. Se på det protester som skedde när försäkringskassans regler inte fungerade och människor drabbades hårt.

Att läsa de debattartiklar som kommit ut ger en ganska bra bild av ett politiskt och ekonomiskt tänk som kommer allt närmare kollaps. Och det är just det vissa vill ha, eftersom då tar marknaden över ännu mer – och statens makt minskar ytterligare. Det handlar om två helt olika systemtänk som just nu står mot varandra.

Någonstans på vägen måste en motreaktion komma.

Protester på Wall Street och andra platser är en. Tomas Hobbes pratar om en stark kung för att undvika anarki och kaos när egennyttan är för stark. Annars har vi allas krig mot alla. Om vi människor tillåts ha egoism som modell för ett samhällssystem, kommer vi alltid stå oss själv närmast – och då spelar det ingen roll om det är kommunism, socialism, nyliberalism eller objektivism. Vi vill roffa åt oss så mycket vi kan.

http://www.dn.se/nyheter/politik/riksenheten-mot-korruption-granskar-juholt

http://www.svd.se/naringsliv/greenspan-sydeuropeerna-har-slosat_6533609.svd

http://www.expressen.se/nyheter/1.2584827/nu-ska-aklagare-granska-juholt

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/juholts-ersattning-hett-ledaramne_6535203.svd

Alla de systemen premierar egennyttan på olika vis och glömmer bort en av de viktigaste saker vi kan tänka oss  – att vi också är medmänniskor, oavsett vad vi har i plånboken eller vilken titel vi har.