Inte mer farligt än…

Mobilstrålning är inte farligt.

Inte mer farligt än att äta för mycket fett, för mycket godis.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/who-i-blasvader-om-mobilrapport_4732697.svd

Ibland undrar jag över alla dessa rapporter. När det gällde den här funderade jag igår och idag kom det att industrin delvis själv beställt den. För det är alltid bra att veta vem avsändaren är och beställaren. Sådana här undersökningar kommer med ojämna mellanrum och det är bra att reflektera över syftet.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mobil-okar-inte-risk-for-hjarntumor_4730947.svd

Och det gäller alla typer av undersökningar.

Marknaden är väldigt känslig och har stora resurser. Om det kommer någonting negativt rullar det stora reklammaskineriet igång.

Såg hur McDonalds slår tillbaka med helsidesreklam efter senaste dagarnas teveprogram och artiklar. Egentligen är det så att teve och tidningar tar upp det gemene man misstänkt och i vissa fall känt till. Det borde även McDonalds varit medvetna om och kunna mota Olle i grind.

Men just mobilstrålning är en stor del av vårt liv – för idag är mobil mer än en telefon, det är ett arbetsredskap eller en viktig del för vissa att ha sociala kontakter via. VI spelar spel på mobilen och laddar ner applikationer och det är en jättemarknad. Alla företag som är kopplade till mobiltelefonin är likt ett mycel, där det finns ett beroende av varandra.

http://www.dn.se/ekonomi/mobilspel-snabbt-vaxande-marknad-1.1104194

Vi lever i en slags absurd realtidsuppkoppling, där tillgänglighet är en viktig bit av vårt liv.

Måste det vara så?

Nej, men arbetet idag är mer och mer byggt på kontakter och nätverk. Det ska finnas en tillgänglighet för att du ska finnas på marknaden. Är det så att du inte svarar, går samtalet till nästa. Mobilen har i många fall ersatt borrmaskinen och skruvmejseln – metaforiskt sett.

Och därför är sådana här studier intressanta.

För vem tjänar på den ofarliga mobilen? För i en passus längst ner i artikeln kommer en gardering.

Men risker på sikt kan inte helt uteslutas. Vi fortsätter med försiktighetsprincipen; använd handsfree och håll mobilen ett par decimeter från kroppen.

Visst är det lite intressant, att vi inte helt oreserverat ska prata i telefonen – det finns ändå en liten källa som gnager där. Men det är nog inte mer farligt än…

Komrevolutionen – den svenska skolan

Äntligen någon som börjar prata om en modern skola. Camilla Lindberg, folkpartiet.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/gor-it-till-eget-skolamne_4294571.svd

Det var på tiden.

Komrevolutionen har kommit för att stanna och i dess fotspår måste skolan följa. Det är ett konstaterande som jag tycker är självklart.

Eftersom jag jobbar med media ute på skolor, kan jag verkligen se hur dåligt stället det är både med undervisning och täthet. I det vanliga arbetslivet är nästan dator ett måste vart du än vänder dig. Dessutom skriver hon någonting som stämmer på pricken med hur det är:

Vi skapar nya klasskillnader om vi inte ser till att alla får samma chanser tidigt. Det gäller inte minst barn i utanförskapsområden som ofta inte har samma möjligheter som sina klasskompisar.

Jag är på skolor – i de värsta fallen – där det finns sex sju datorer på 200 elever och trettio personal. Hur ska du då kunna närma dig det samhälle som allt mer blir ett kommunikationssamhälle? Du får inte samma tillgång hemma och du får inte det i skolan. Du skapar redan där en segregation. Komrevolutionen är någonting som just nu exploderar på många vis och skolan ligger just nu långt efter den verklighet som är utanför. Ta ex. med läsplattor. Hur många skolor har ens tänkt tanken att köpa in en klassuppsättning som ett pedagogiskt hjälpmedel? Tänk dig att alltid ha uppdaterade böcker istället för böcker som står i ett hörn och som har tjugo år gammal fakta?

Och där det finns datorer ses de allt från gissel, till problem och hos vissa som en möjlighet. Men hur vi kan använda den pedagogisk tillsammans med ex. smartboards är fortfarande en stor gåta för många. Det handlar om att skolan faktiskt måste erövra tekniken och se den som ett instrument av många.

Den är inte huvudsaken, den kan inte ersätta lärare men den kan faktiskt ge nya möjligheter.
Jag skulle från de år jag arbetat med media på skolor – jag har ett tiotal skolor jag besöker varje vecka – kunna ge så många ljusglimtar runt det här. Jag läste i diskussionen om en till en satsning i Västerås, att det skulle kunna göra starka elever starka. Ja, kanske men det ger också svaga elever en möjlighet som de annars inte skulle kunna få. Med speciella program för dyslexi – stavningsprogram, talsyntes – får dessa en möjlighet de annars inte skulle kunna få.

Men det är viktigt att alla barn i Sverige får utbildning som motsvarar ett modernt kommunikationssamhälle. Därför måste jag säga Camilla Lindberg, det du skriver är helt rätt.

Komrevolutionen – begränsningar eller utveckling

Intressant att läsa om läsplattor men framförallt om Jonathan Zittrains diskussion om tekniken som finns runt internet och frihet eller valfrihet.

http://www.dn.se/dnbok/lasplattan-en-politisk-pryl-1.1047998

Komrevolutionen i ett nötskal, speciellt hur Internet kan utvecklas. För det handlar om kontroll och monopol å ena sidan – och fri utveckling å andra sidan. För det är klart att jättar som växer sig starka vill behålla den makten.

Vi kan titta på Google, Apple, Microsoft och andra företag som vill äga marknaden. Det kan i första skedet verka som en bra sak men samtidigt är det inte vi konsumenter som bestämmer marknaden.

Det är lite som alternativa energikällor – att företag som vill tysta ner innovation som inte gagnar dem, köper patent och begraver idéer.

Eftersom just datateknologin idag ligger hos användare och duktiga innovatörer, kommer vi under lång tid framöver se kamp om utrymmet på marknaden. Precis som vi ser maktkampen mellan länder.
Återigen vill jag påstå att det bör vara så att det bör skapas ett forum inom FN, för dessa frågor. Inte för kontroll utan för att tillvarata vars och ens rätt. Det är det som är den springande punkten, i förhållande till företag men även länder.

Man måste förstå att det som var en lek för tjugo år sedan idag är den nya kolonialismen – det gäller att erövra så mycket, innan uppdelningen kommer. För i många forum diskuteras just nu restriktioner, sanktioner och gränsdragningar – väldigt snarlika diskussioner vi kan höra när det gäller landområden.

Läsplattan då?

http://www.dn.se/webbtv/kultur-noje/kolla-in-de-nya-lasplattorna-1.1048099

Det jag har sett hittills imponerar inte. Det  är inte i närheten av känslan för en bok. Det behövs en mycket mer subtil design, lättare att använda och mer textyta. Men det kommer att bli bättre, och då blir den ett alternativ, vilket är bra för miljön.

Komrevolutionen – nätet och det goda samhället

Att försöka isolera det som finns på nätet och själva samhällsutvecklingen är ett stadium som snabbt passerats.

Samhället är nätet = nätet är samhället

Jag hörde någon som sade att vissa arbetsgivare kollar av nätet, för att se om du är delaktig i sociala forum på nätet – för det ses som en merit. För vi efterfrågar hela tiden social kompetens och det gäller även på nätet. Hörde någon kalla netikett. Bra ord.

För samhället integreras alltmer med nätet och då pratar vi inte bara infrastruktur, 4G och mastar. Vi pratar om det sociala bruket, om hur allting integreras i vårt vardagsliv. Människor som jag för tio år sedan hörde säga att dator är ingenting för mig, är idag en del av den verkligheten.

Varför?

För det har förenklats. Svårare är det inte. Datorer har gått från specialist till någonting för alla. Och det är där då farhågor kommer in.

För precis som i debattartikeln kan man diskutera samhällets roll.

För det är ändå så att samhället kan vara ett likhetstecken till nätet.

Jag har tidigare skrivit att det är dags att det handlar om demokrati och rättssystem men problemet är att internationellt är det tävlan just där. Om vilken demokrati som är bäst, d.v.s. vilken samhällssystem tycker vi bäst om och vem ska vinna den kampen över nätet.

Det är ingen större skillnad från kolonisationen som skedde för fyra fem hundra år sedan. Det handlar om att vinna så mycket mark, att jag får fördelarna och därmed makten över nätet. Samma mekanismer som vill ha kontroll och tjäna pengar, fast nu utspelar det sig på nätet.

Vi hade förr armador, arméer, företag och pirater – skillnaden är inte så stor nu faktiskt om ni tänker efter. Och därför är kampen på olika hörn – Kina, Iran, USA, Europa – om vilket samhällssystem som är bäst och hur det förs in på kampen om nätet. Vilket system är bäst?

Jag tycker artikelförfattaren på DN har många bra synpunkter, bl.a. att nätet i sig självt inte kan vara ett anarkistiskt system och att integritet inte är detsamma som anonymitet.

http://www.dn.se/opinion/debatt/samhallet-behovs-pa-natet-1.1045940

Men, som många som ger sig in i den här debatten glömmer han nämna vars och ens rätt. Han utgår i mångt och mycket från staten och samhället; och redan där så finns en farhåga – att samhället kan ta sig rätten på den enskildas bekostnad. Vi måste som jag skrivit förut se till rättigheter först innan vi tittar på begränsningar – vars och ens rätt utifrån mänskliga rättigheter.

Då kan vi skapa det goda samhället.

Komrevolutionen – SWIFT

Jag har pläderat för den enskildes rätt  och man bör titta på vars och ens rättigheter innan man börjar prata om restriktioner. Utgångspunkten måste i alla lägen vara den enskilde individens rättigheter, förutom vid särskilda tillfällen där demokratin är hotad.

Så jag blir lite förvånad när jag hörde talas om SWIFT-avtalet förra veckan, som ger USA möjligheten att kontrollera och ev. skapa register för lång tid framåt över dina och mina konton.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article6573453.ab

http://ceciliawikstrom.blogspot.com/2010/02/aftonbladet-och-sossarna-i-ep.html

http://www.dn.se/nyheter/varlden/malmstrom-far-en-tuff-uppgift-direkt-i-eu-kommissionen-1.1041879

Allt i jakten på terrorister. Jag blir förvånad att det här inte slås upp större i media, i tidningar, radio och teve? Har vi gett upp den demokratiska rösten?

Vad blir det sen, om inte terrorister sen ska jagas?

För som terrorist kan till slut den klassas som är en oliktänkande i förhållande till systemet – i förhållande till det demokratiska system som vinner den här kampen. Det är en oerhört farlig väg att gå, precis som FRA eller NSA.

Med största sannolikhet kommer enskildas integritet INTE att skyddas, om det anses som en nationell risk. Vem avgör det? Det ligger i de subjektivas händer och det kan vi inte komma ifrån.

Det är människor som kontrollerar människor.

Jag vet att det finns riskanalyser och ett visst svinn får man räkna med, d.v.s. att det kommer bli vissa som hamnar i kläm för att komma åt det man jagar. Det är för mig cyniskt och långt ifrån demokratiskt, och kan enbart uppkomma i ett samhälle som blir alltmer totalitärt.

Jag säger det igen, dessa frågor måste lyftas internationellt och precis som med mänskliga rättigheter måste cybervärldens rättigheter skyddas. Dessa frågor är någonting som borde lyftas in inom FN:s ram och det borde bli en del av nationalförsamlingens frågor och ett eget organ. Både nationellt och internationellt måste det här belysas och en bra utgångspunkt är de mänskliga rättigheterna.

Rättigheter först, begränsningar sedan. Vars och ens rättigheter.

Om vi inte ser till vilka rättigheter vi har som människor, kommer den bild som beskrivs i litteratur att bli alltmer sann – en bild av en totalitär statsapparat som blir maktfullkomlig.

Är det ett sånt samhälle vi vill ha? Nej, jag tror att det vi vill ha är ett humanistiskt samhälle där vi får behålla integritet och där frågor som jämlikhet och demokrati på olika nivåer existerar, utan rädsla för en överstatlig apparat som begränsar våra liv.

Demokrati blir en alltmer angelägen fråga att diskutera, för det är olika utgångspunkter om du är amerikan, europé eller från Indien för att ta några ex. Det kommer att bli en maktkamp om vilken demokrati som är mest sann och som ska vinna, om det här fortsätter.

Det blir en annan slags kamp som var under t.ex. 1700-talet när våra demokratier växte fram. Och samtidigt är den idag lika ideologisk, för det handlar om att övertyga om att den sanna demokratin finns hos mig, och inte hos dig. Och demorkatin har ett pris.

Jag hoppas inte priset blir för högt för var och en.

Komrevolutionen – bloggossfären

Jag läser en kort text om att studerande vid universitet inte ska blogga politiskt.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/studenter-forbjuds-blogga-om-politik_4219009.svd

http://www.kvp.se/nyheter/1.1871522/studenter-i-lund-forbjuds-blogga-om-politik

Hmm, var går gränsen för en åsikt och politik? Jag är någon som har åsikter – som någon beskrev på en blogg, kanske är jag subjektivt narcissistiskt kanske? – och skulle då mitt ovetenskapliga tyckande vara mina åsikter eller politik? Jag ser inte riktigt var gränsen går.

Här kommer det igen om man läser kommentarer – ska vi skapa förutsättningar för var och en utifrån rättigheter eller begränsningar. Ja, det här är ett väldigt bra ex. Jag ser att en del vill ha begränsningar och jag tror inte de förstår vad det innebär för deras egen del.

För vad säger egentligen grundlagen – vad jag vet är yttrandefriheten den starkaste lagen i en demokrati. Utan den skulle vi inte kunna ha en demokrati och att då förbjuda studenter att ha ( politiska ) åsikter är väl lite väl hårddraget – för att inte säga emot grundlagen.

För det är väl också så att studentlivet uppmuntrar till kritiskt tänkande, källkritik och att analysera och dra egna slutsatser. Det blir som jag skrev igår om ordet dubbeltänk som som i 1984.

Och det visar än en gång – att de gemensamma nämnare, regler eller lagar som måste stiftas runt Internet måste utgå från var och en och vilka rättigheter vi har som människor. För annars tar du bort den enskildes röst och det är enbart Staten röst som är viktig.

Du begränsar den enskildes frihet ( liber ) och tar bort yttrandefriheten. Jag hoppas att ni kan se det samhället framför er och väljer rättigheter fram begränsningar. För begränsningar är inte heller samma sak som skyldigheter. Skyldigheter har vi alla som är medborgare i demokratiskt samhälle – men de går hand i hand med våra rättigheter.

Ipad – ännu ett steg bort från papperssamhället

Tydligen blev Apples introduktion av Ipad ett slags Jaha.

http://www.dn.se/dnbok/jobs-har-presenterat-apples-nya-lasplatta-1.1034663

http://www.svd.se/naringsliv/it/apple-presenterade-ipad_4163823.svd

Men det är ändå ett steg bort från papperssamhälle. Vi pratar hela tiden om avverkning av regnskog och hur viktigt det är att vi kommer till det papperslösa samhället. Jag har ingen aning om vi faktiskt är på väg dit men jag tvivlar. Jag kan se hur mycket arbetsplatser kopierar, det är massor av träd som avverkas varje dag.

Men just det här med läsplattor kommer att utvecklas med tiden tror jag.

Det är någonting som är enkelt och smidigt, om de bara får rätt form. De får inte ta för mycket plats och då menar jag inte storleksmässigt. Det känns som hanterbarheten i en väska är det viktigaste – det får inte bli för stelt utan måste kännas bekvämt – och med teknikutveckling kan vi nog ha en riktigt bra platta om en sex sju år, tror jag.

Jag ser faktiskt en böjbar platta i min inre syn och otroligt tunn.

Amazon har ju sålt en väldig massa läsplattor och e-böcker i USA och jag är lite förvånad att vi inte fått genomslag här i Sverige.

http://www.dn.se/dnbok/tid-for-e-boken-1.1019986

Vi är ju ett läsande folk. Jag tycker att överallt där jag är pratar folk om böcker, vad de läser eller har läst. Det kan vara på skolor men även andra människor som jobbar inom hårda branscher som försäljning, där pratas det om vad du läser. Men det kan också vara som någon skrev, att det inte finns riktiga avtal och precis som musikbranschen för piratkopiering. Det kommer säkert att ske när instrumenten blir vanligare men vinsten blir ju enbart större.

Det är som med facebook och bloggar. Skriftspråket utvecklas idag, igen och det bland ungdomar.

Men jag tror inte att den riktiga, inbundna boken försvinner. Med visioner kommer andra vägar och jag vet att man pratade för tio år sedan om att boken försvinner, papperstidning vill ingen läsa. Det är inte så. Det är någonting handfast i att sätta sig ner, ta en kaffe och läsa någon timme.

Ännu mer frihet på nätet – FN i Cyberspace

Carl Bildt har skrivit ännu en artikel, nu till Washington Post, om friheten på nätet. Den var lite enklare skriven och tar väl egentligen upp samma fråga som förra gången.

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/01/24/AR2010012402297.html?hpid=opinionsbox1

http://carlbildt.wordpress.com/2010/01/25/forsvara-friheten-pa-natet-3/

Egentligen är det här så stor fråga att i det här fallet är det mest svepande ordalag men någon punkt funderar jag på.

Våra ansträngningar för att främja och skydda fri cyberspace bör gå hand i hand med att skydda infrastrukturen i cyberrymden, som blir allt viktigare för våra samhällen. ( översättning Google ).

Det här är väl en fråga som borde beröra alla, och jag tror att det finns lika många åsikter som det finns förslag. Infrastrukturen i det vardagliga livet – vägar, järnvägar osv – har ju problem dagligen ( titta SJ ). Och det är klart att infrastrukturen är viktig i cyberrymden. Det handlar om kommunikation, i många olika former och blir det störningar kan de skapa stora problem för individer, företag och samhället.

För det handlar om individ, företag och stat – som vill att det här ska fungera. Idag väljer vissa länder – Kina och Iran är de mest diskuterade just nu – att försöka blockera infrastrukturanvändningen för individer eller grupper och ställer krav på företag som vill in på det som är världens största marknad snart.

http://www.dn.se/ekonomi/kina-fornekar-inblandning-i-attackerna-mot-google-1.1032482

Den här frågan är komplex och vi kommer inte inom överskådlig framtid se svaret, för alla länder kommer att ha sina regler eller lagar. Däremot är det som jag skrev i ett tidigare inlägg, viktig att fundera på ett slags policydokument ( FN i cyberspace ), där så många som möjligt kan vara överens.

För jag tror att just den här Komrevolutionen bara är i sin linda. Precis som den industriella revolutionen skapade enorma förändringar, ser vi redan nu att Komrevolutionen gör detsamma.

Men det är viktigt att den personliga integriteten sätts i ett främre rum. Medmänskliga och medborgerliga rättigheter är oerhört viktiga fundament för en god utveckling av ett samhälle. Inte enbart för yttrandefriheten utan för utveckling, företagande, innovation, kultur och personlig utveckling. Där kommer det som nu populärt kallas sociala medier spela en viktig roll i framtiden.

Carl Bildt, utifrån sin synvinkel, ser samhället. Det är bra men vi får inte glömma individen. Om vi tittar på Iran och Kina, är det den enskilde som hamnar i kläm. Individen är alltid den som bygger samhället, självklart utifrån en massa nödvändiga samhällsfunktioner.  Jag tror inte det är en motsättning i tanke men jag tror det är viktigt att påpeka. För mig är individen tillsammans med andra, kittet för ett gott samhälle.

Vad innebär frihet på nätet?

Vad innebär frihet på nätet?

Det har kommit tillbaka senaste tiden. Vi har Carl Bildts artikel http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/friheten-pa-natet-maste-forsvaras_4123091.svd som startade en livlig diskussion. Bl.a svarade flera bloggare http://christianengstrom.wordpress.com/2010/01/21/kontroll-ar-frihet-sager-bildt/ på det här och menade att staten vill inskränka friheten.

Nu hårdnar debatten mellan USA och Kina http://www.dn.se/ekonomi/kina-fornekar-inblandning-i-attackerna-mot-google-1.1032482

Google står plötsligt som en slags ikon för friheten och stormakterna debatterar om vad frihet är. Jag tycker det är lite komiskt nästan, för bägge länderna har ju censur på olika vis och att då diskutera frihet på nätet blir med så olika utgångspunkter.

Det handlar om samhällssystem och historia.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/internetkontroversen-kina-usa-okar_4144503.svd

Komrevolutionen gör att den här typen av diskussioner kommer uppstå på olika vis under många år. Vi har piratpartiet som motsätter sig kontroll, och en centralmakt som inför FRA. Vi diskuterar fildelning och rätten till att ladda ner. Det står mot upphovsrätten.

Där tror jag vi har en bit kvar men det är på väg. Jag tror att artister börjar inse att nätet faktiskt kan vara till fördel. Jag såg att Regina Lund hade lagt upp en talbok på nätet som är gratis att lyssna till. Det är en marknadsföring för att sedan kunna få den den såld eller någonting i anknytning till det, ska kunna generera inkomst.

Egentligen borde en borgerlig regering vara rätt nöjd med den typen av verksamhet, eftersom de många gånger skär ner på kulturen. Vilket är synd, för då har man inte begripit att i vissa fall måste kulturen vara till för kulturens egen skull – ur det kommer sedan mycket annat som god hälsa och andra projekt.

Så, vad innebär frihet på nätet?

Jag tror det är väldigt olika på vem som tittar. Min personliga uppfattning är att frihet är rättigheter och skyldigheter. Ja, ganska självklart. Jag tror att du som enskild individ, i alla lägen, har rätt till yttrandefrihet. Du ska kunna ” röra ” dig fritt över olika territorier och att nätet ger dig oanade möjligheter till uttryck i musik, skrivande och annat kreativt arbete. Men det måste finnas skyldigheter, bl.a. när olika s.k. nyheter hänger ut folk och vinklar dessa ” nyheter ”.

Jag inbillar mig inte att vi kommer kunna ha ett internationellt gemensamt åtagande. Men däremot tror jag att man i framtiden måste komma till en policy – ett slags FN – för nätet. Men det är långt bort, mycket långt bort. Världen måste krympa ännu mer och kulturella skillnader accepteras mer än de gör idag. Men vi kommer att komma dit inom femtio till hundra år, i och med att världen blir mer global.

Men jag tror ändå att friheten på nätet måste garanteras. Precis som all annan frihet. För friheten kan vi se som självklar men den måste ständigt återvinnas och den spridning som nätet har, kan hjälpa oss i arbetet med medmänsklighet och medkänsla.

Varje människa är sitt eget språkrör

Läser återigen om Iran och väntade protester.

Hur mycket regimen än försöker hindra det så når det fram via internet, satellit-tv och andra kanaler. ( citat DN )

http://www.dn.se/nyheter/varlden/nya-iranska-regimprotester-i-februari-1.1030995

Hur ska auktoritära regimer kunna komma åt de medier som hela tiden utvecklas? Det skapas undergroundrörelser som blir svåra att kontrollera. Information sprids som en löpeld på några sekunder. Dessa medier blir yttrande och åsiktsfrihetens starkaste instrument. Varje människa är sitt eget språkrör och sin egen journalist, såg jag någon som skrev häromveckan.

Jag upplevde just det här häromdagen i en skola – hur snabbt mediet kan användas. Vi satt lugnt runt ett stort gäng ungdomar och så fick någon ett sms.

- Bråk, vi drar.

Och på några sekunder hade trettio stycken stuckit iväg. Trampet, springet, av fötter for iväg i korridoren.

Och då kan man förstå hur det kan bli i ett land där information tidigare styrts av staten. Sociala medier spelar en stor roll redan idag och kommer att spela en ännu större roll i framtiden. Det blir ett demokratiskt forum. Vi har även avarter av det, när det sker klara övergrepp och grova vinklingar där alternativa nyheter finns. Där måste vi hela tiden prata om källkritik.

Hur regeringen i Iran och liknande länder ska kunna komma åt det här har jag svårt att se. Att nedmontera hela utvecklingen kan vara en väg men det är att kliva sextio sjuttio år bak i utveckling och länderna är beroende av kommunikation för att skapa ett välstånd. Idag är det ett oerhört viktigt instrument. Rent av det viktigaste. Utan snabb, ögonblicklig kommunikation är du inte med på marknaden.

Sedan försöker Iran t.ex. använda Interpol och just det här mediet till sin fördel.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/iran-efterlyser-svenska-medborgare-via-interpol-1.1020402

De försöker använda instrumenten som alla demokratiska länder använder. Det blir ett krig om information och lika rättigheter. Dessa människor lever nu i en landsarrest. Där måste det internationella samfundet fundera på hur ett sådan instrument används. För får Iran använda det på det här viset, kommer vi säkert se fler ex. på det här. Det är ett sätt att tysta kritiska röster.

Men som sagt, övervägande finns det öppningar för mer demokrati. Jag tycker det är bra att Carl Bildt försöker skapa en diskussion, som han gjorde i veckan. I några artiklar såg jag att vissa tror att han vill begränsa och att staten ska få större inflytande. Det kan vara en farhåga och det är bra att man belyser det.

http://swartz.typepad.com/texplorer/2010/01/carl-bildts-verkliga-agenda.html

Men jag tror, naivt, att det demokratiska nätet vinner över det reglerande. Varför? För att människan har en god tro på sin egen frihet och om den sätts på undantag kommer människor att slåss för den.
Se på Iran, Kina och andra länder; se på människor i USA som lyst igenom den politik som USA fört i efterkrigstiden; titta på FRA och det motstånd som finns. Jag kan nog räkna otaliga ex. Men det är även viktigt att det finns lagar där kränkningar och klara övergrepp t.ex. mot etnicitet, folkgrupper och annorlundatänkare beivras.