Bokmässans Mona Lisa – Jonas Gardell

Bokmässa. Visst låter det underbart.

En mässa för böcker. Nästan så det får någonting andligt över sig. Lite som Tranströmers diktning. Skimmer, ljus, väsen och hemliga platser. Jag lyssnade på det seminariet, med Tomas Tranströmer på första parkett. Fyrtiofem minuter samtal om andlighet, om hur vi människor vandrar mellan världar och frågor om vår existens. Frågor som vi ställer oss varje dag.

Jag har för övrigt hört många kloka ord under de här dagarna.

Goda människor, kloka tankar. Om vad du och jag gör när vi är vilse i pannkakan – jag såg inte Staffan Westerberg där, nej – till mer existentiella frågor.

Det fanns två Mona Lisa det här året. Ni vet tavlan i Louvren som man vet är Mona Lisa innan man ser den, eftersom folk står runt den och man får vänta på sin tur.

Årets Mona Lisa nummer ett var Jonas Gardell. Folk i massor som lyssnar, som samlas, som berörs. Årets Mona Lisa nummer två är två Martin Schibbye och Johan Persson. Som nästan helgonförklaras efter sin hemkomst, eller ifrågasätts. I bägge fallen, man såg aldrig tavlan, man såg bara massan.

Mest berörande var Christer Mattson, Tio lektioner om Tolerans. Har ni inte lyssnat på honom, gör det när ni får tillfälle. Hans resa började när femtonåriga John Hron mördades av ett gäng skinnskallar utanför Kungälv. För mig blev frågan – är den som säger att den är tolerant, den som är minst tolerant, egentligen?

Men bokmässan är minst av allt en mässa. Det är en Peace and Love festival för böcker och ordet och alla fans och groupies. Det är lite rock n roll på golvet ibland, när man ena sekunden lyssnar på Mannerström om matlagning, Gardell och hans tårar i nästa ögonblick och bara för hinna andas och kastas in i existentiella frågor a la Tranströmer eller en diskussion om att vi svenskar ser väldigt mycket problem. Är vi sådana vi svenskar, problem-människor? Det får en att fundera.

Man hinner inte ta in allt, det blir så mycket att man söker upp sina hörn eller samtal med okända som man aldrig mött förut. Alla orden vräks över en, likt en blandning av strilande regn och hårda regnskurar och ibland måste du söka dig under tak för att torka lite – att få andhämtning. Jag känner mig fortfarande inte torr – och jag hoppas jag inte blir det en bra stund framöver.

 

 

 

Lojalitet mäts inte i annat än vad du kan bidra med

Tyranner tjänar sitt syfte.

I alla fall där politiken är viktigare än enskilda liv.

Khaddaffi är ett sånt ex. Idag kommer uppgifter om hur vissa säkerhetstjänster samarbetat med Khaddaffi, under flera år. Det här handlar om underrättelseverksamhet – där alla har nytta av varandra. Ge köttben, få köttben. Och det är ingen överraskning, det här har varit känt sedan tidigare.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/dennyaarabvarlden/libyen/article13569240.ab

http://www.expressen.se/nyheter/1.2548036/overgangsradet-soldaterna-ska-lamna-tripoli

http://www.expressen.se/nyheter/1.2548513/vastmakter-hjalpte-gaddafis-libyen

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/inifran-gaddafis-kontrollrum_6438520.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vastmakter-hjalpte-gaddafi_6439290.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/amnesty-19-personer-kvavdes-till-dods

http://www.dn.se/nyheter/varlden/vastmakter-hjalpte-khaddafi

Det har funnits och kommer finnas många fler oheliga allianser under historiens lopp. Ideologi och religion finns på ytan men under densamma handlar det oftast om en och samma sak – makt och pengar. Sen finns fanatiker som t.ex. Anders Behring Breivik och Al Quida. Men även hos fanatiker handlar det om makten och behovet av pengar.

För illustrera lite mer, tar jag ett kort utdrag ur min berättelse Landet där stjärnorna regnar – ett samtal mellan två av huvudpersonerna, Agnes von Dinkel och Moley Saman el Natour. Själva berättelsen utspelar sig sommaren och hösten 2008.

 

- Det finns alltid någon som tjänar på kriget och det är en del av människans natur. Den där egoismen, jakten på rikedom och makt.

Så är det med alla krigens moder.

Det finns dessutom många sätt idag att tjäna pengar på vapen idag. Det vanligaste är  vapenförsäljning till ett lands försvarsmakt, självklart. Men en stor marknad är att man gör affärer med ett tredje land, som sedan säljer vidare till det land som vill ha varorna. Det är helt lagligt i vissa länder, i andra länder vill man ha garantier. Ni vet hur det är med det. Jag behöver inte förklara allt det här.

Man skapar också en stor illegal vapenhandel på det här viset och som förser marknaden med vapen.

Hon nickade. Det fanns många sätt att gå runt det och det gjorde många länder. Även Sverige, tänkte hon. Neutrala Sverige, skenheliga Sverige. Att sälja till krigförande länder var förbjudet men det fanns vägar runt det.

- Det finns också möjlighet att tjäna pengar på försäkringar, billigare försäkringar eller försäkringar som inte faller ut. I det sista fallet är det försäkringsbolaget som tjänar pengar. Men alla tjänar på det, på något sätt.

Moley förde henne bort mot det lilla vattenfallet. Stoppade in handen och hon följde hans blick till fiskarna som simmade i dammen.

- Den amerikanska doktrinen har varit att försöka hålla ett status quo i vissa regioner, i bl.a. mellanöstern. Ni vet självklart att Saddam var en allierad till USA, ni vet säkert att Gaddafi i hemlighet har skyddats av den amerikanska underrättelsetjänsten – han har varit en bra allierad i kriget mot terrorn. Han avgudar Condoleezza Rice. Men ingen har självklart pratat högt om det. Gaddafi avskyr nämligen Al Quida lika mycket som USA, för honom är de obildade bönder och ett hot mot hans makt. För att behålla honom som allierad har man överlämnat regimkritiker och motståndare som flytt utomlands till honom.

Han är en tyrann, som många andra.

Tyranner använder bara ideologier och religion som förevändning, för de tror sig ha någon större makt med sig. Men tyranner skapar också stabilitet, för det som är viktigast är ändå pengar. I de här länderna är det oljan som USA vill ha tillgång till.

Olja och pengar. Lojalitet mäts inte i annat än vad du kan bidra med.

Komrevolutionen – den svenska skolan

Äntligen någon som börjar prata om en modern skola. Camilla Lindberg, folkpartiet.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/gor-it-till-eget-skolamne_4294571.svd

Det var på tiden.

Komrevolutionen har kommit för att stanna och i dess fotspår måste skolan följa. Det är ett konstaterande som jag tycker är självklart.

Eftersom jag jobbar med media ute på skolor, kan jag verkligen se hur dåligt stället det är både med undervisning och täthet. I det vanliga arbetslivet är nästan dator ett måste vart du än vänder dig. Dessutom skriver hon någonting som stämmer på pricken med hur det är:

Vi skapar nya klasskillnader om vi inte ser till att alla får samma chanser tidigt. Det gäller inte minst barn i utanförskapsområden som ofta inte har samma möjligheter som sina klasskompisar.

Jag är på skolor – i de värsta fallen – där det finns sex sju datorer på 200 elever och trettio personal. Hur ska du då kunna närma dig det samhälle som allt mer blir ett kommunikationssamhälle? Du får inte samma tillgång hemma och du får inte det i skolan. Du skapar redan där en segregation. Komrevolutionen är någonting som just nu exploderar på många vis och skolan ligger just nu långt efter den verklighet som är utanför. Ta ex. med läsplattor. Hur många skolor har ens tänkt tanken att köpa in en klassuppsättning som ett pedagogiskt hjälpmedel? Tänk dig att alltid ha uppdaterade böcker istället för böcker som står i ett hörn och som har tjugo år gammal fakta?

Och där det finns datorer ses de allt från gissel, till problem och hos vissa som en möjlighet. Men hur vi kan använda den pedagogisk tillsammans med ex. smartboards är fortfarande en stor gåta för många. Det handlar om att skolan faktiskt måste erövra tekniken och se den som ett instrument av många.

Den är inte huvudsaken, den kan inte ersätta lärare men den kan faktiskt ge nya möjligheter.
Jag skulle från de år jag arbetat med media på skolor – jag har ett tiotal skolor jag besöker varje vecka – kunna ge så många ljusglimtar runt det här. Jag läste i diskussionen om en till en satsning i Västerås, att det skulle kunna göra starka elever starka. Ja, kanske men det ger också svaga elever en möjlighet som de annars inte skulle kunna få. Med speciella program för dyslexi – stavningsprogram, talsyntes – får dessa en möjlighet de annars inte skulle kunna få.

Men det är viktigt att alla barn i Sverige får utbildning som motsvarar ett modernt kommunikationssamhälle. Därför måste jag säga Camilla Lindberg, det du skriver är helt rätt.

Komrevolutionen – begränsningar eller utveckling

Intressant att läsa om läsplattor men framförallt om Jonathan Zittrains diskussion om tekniken som finns runt internet och frihet eller valfrihet.

http://www.dn.se/dnbok/lasplattan-en-politisk-pryl-1.1047998

Komrevolutionen i ett nötskal, speciellt hur Internet kan utvecklas. För det handlar om kontroll och monopol å ena sidan – och fri utveckling å andra sidan. För det är klart att jättar som växer sig starka vill behålla den makten.

Vi kan titta på Google, Apple, Microsoft och andra företag som vill äga marknaden. Det kan i första skedet verka som en bra sak men samtidigt är det inte vi konsumenter som bestämmer marknaden.

Det är lite som alternativa energikällor – att företag som vill tysta ner innovation som inte gagnar dem, köper patent och begraver idéer.

Eftersom just datateknologin idag ligger hos användare och duktiga innovatörer, kommer vi under lång tid framöver se kamp om utrymmet på marknaden. Precis som vi ser maktkampen mellan länder.
Återigen vill jag påstå att det bör vara så att det bör skapas ett forum inom FN, för dessa frågor. Inte för kontroll utan för att tillvarata vars och ens rätt. Det är det som är den springande punkten, i förhållande till företag men även länder.

Man måste förstå att det som var en lek för tjugo år sedan idag är den nya kolonialismen – det gäller att erövra så mycket, innan uppdelningen kommer. För i många forum diskuteras just nu restriktioner, sanktioner och gränsdragningar – väldigt snarlika diskussioner vi kan höra när det gäller landområden.

Läsplattan då?

http://www.dn.se/webbtv/kultur-noje/kolla-in-de-nya-lasplattorna-1.1048099

Det jag har sett hittills imponerar inte. Det  är inte i närheten av känslan för en bok. Det behövs en mycket mer subtil design, lättare att använda och mer textyta. Men det kommer att bli bättre, och då blir den ett alternativ, vilket är bra för miljön.

Politik börjar och slutar på gatorna

Göran Greider har sagt:

Politik börjar och slutar på gatorna.

Tänker på Iran. Deras försök att stänga av internet – sociala medier och vissa mejl – , för de har insett att det är ett hot mot deras system. Kommer de att lyckas?

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/wsj-iran-planerar-stanga-gmail_4244115.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/oro-for-blodbad-pa-revolutionens-dag_4244299.svd

http://www.dn.se/webbtv/nyheter/irans-regim-ar-skakad-1.1042930

Nej, för allt som är auktoritärt, kan bara trycka ner människor under en period – sedan är det som kastrullocket som börjar röra på sig och till slut kokar det över.

I och med den starka ställning som Internet och sociala medier börjar få, är det självklart att makten i olika länder ser det som ett hot. Iran är ett ex. på det. Komrevolutionen leder även till ett nytt sätt att hantera makt.

Gå tillbaka långt, långt tillbaka när kyrkan hade mycket makt och människor var analfabeter. När nyheter lästes upp vid torg eller i kyrkan – det var sanningen, eftersom folk inte kunde få information på så många andra vis.

Idag är det helt annorlunda.

Det som för bara tjugo år sedan var en statstelevision, som spred ” sanningar ” och nyheter, är idag ett flöde på internet. Det kan skapa motsägelser, självklart men du har möjlighet att hitta den information som intresserar dig och du kan dra dina egna slutsatser på ett helt annat vis.

Det ställer till det för länder som Iran. Det kommer att komma fler ex. på det under de närmaste åren. Det är ju faktiskt så att även demokratier vill begränsa tillgången till sociala medier.

Så idag är en dag där Göran Greiders citat kan passa, när man fruktar vad som kan hända på gatorna:

Demokrati börjar och slutar på gatorna.

Komrevolution – sociala medier

Jag tycker det är lite intressant med innovation och restriktion.

Det har ju varit i så i människans hela livsrymd. Jag pluggade igår med min ena dotter och vi läste om kända forskare. Om hur kyrkan i många fall försökt stoppa framsteg och som i Gallileos fall, få husarrest i 350 år.

Där ville man verkligen vara säker på att hans tankar och upptäckter inte spriddes vidare. Lyckades det? Nej, inte speciellt bra.

Rädslan för det nya har alltid varit stor hos människor vid makten.

Kyrkan är väl det mest talande fram till den industriella revolutionen, när andra maktstrukturer växte fram. Egentligen inte speciellt olik kyrkan, det är mer formen som förändras.

Jag läser nu att Google vill att vi ska hitta in på ett nytt socialt forum.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/google-utmanar-facebook-och-twitter_4238075.svd

http://www.dn.se/ekonomi/google-utmanar-facebook-och-twitter-1.1042604

Just nu diskuteras sociala forum som en del av Komrevolutionens för eller nackdelar. Är dessa en del av arbetet eller inte? Företag skaffar sidor för anställda på facebook, för det är ett lätt sätt att sprida information.

Men så finns det faran med allt det elektroniska – även om t.ex. Carl Bildt diskuterar det utifrån friheten på nätet.

Men det som jag tror är viktigt att förstå är att innovation kommer alltid före restriktion och kommer också vinna över det. För ju mer vi försöker begränsa, dessto mer kommer nya innovationer som försöker hitta vägar förbi. Ibland kan det kännas som innovation är någonting man kan prata om med kluven tunga. Det är bra om det inte hotar någonting men så fort man inte har kontroll på innovationen, så måste det till restriktioner eller rent av förbud.

För tänk Gallileo. Idag inser vi att han hade rätt. Då var han en fara. Speciellt för kyrkan, som var auktoritär i sitt vetande. Andra tog vid där han slutade. Tänk Darwin, hur kyrkan hånade honom, hur andra vetenskapsmän hånade honom och än idag ifrågasätts hans upptäckter av människor med stark tro.

Det är samma sak i komrevolutionen. Stater kan försöka begränsa istället för att vi pratar om rättigheter till t.ex. sociala forum. Innovation är det som fört oss människor dit vi är idag, för vi skiljer oss åt från andra genom vår förmåga till fantasi.

Men historien visar att begränsningar eller förbud inte kommer lyckas, speciellt när det kommer många till gagn. Då bör vi prata om rättigheter, för var och en, precis som stora delar av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter utgår ifrån.

…utspridda längs livets väg

Hur överlever du det ofattbara?

Det kan vara lite som ett citat av Joseph Addisson;

Det som solljus är för blommor, är leende för mänskligheten. Dessa är småsaker så säkert: men utspridda längs livets väg, är det det goda som gör det ofattbara.

När jag läser artiklar och ser bilder och intervjuer är det just det, förstår jag att det är just det som gör att människor kan överleva det ofattbara. Människor som gör det där lilla extra och lämnar en värme och medmänsklighet till andra.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/manga-tror-att-det-ar-guds-straff-haiti-port-au-prince-jordbavning-1.1037208

http://www.dn.se/blogg/haitibloggen/2010/02/01/det-blev-alldeles-tyst-5978

Det är också olika faser som människor i sorg går igenom.

Just nu börjar nog många förstå att de ska tillbaka till en vardag.
De kanske förbannar Gud, ödet eller naturen men det enda sättet att överleva är att sörja samtidigt som tar tag i dig själv och faktiskt försöker hitta de möjligheter du har runt dig.

Har du själv mött människor som överlevt det ofattbara, människor i djup sorg, vet du hur den där hopp och hopplösheten är som två händer som flätas samman till en näve. Och det är säkert så för både de som hjälper och de som vill bli hjälpta, att de flätas ihop till en näve – för de har samma mål. Att överleva och se en framtid.

Jag såg också att transporter av skadade till USA skulle återupptas. Tolv timmar, där ekonomiska garantier skulle diskuteras.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/amerikanska-hjalpflyg-ater-i-luften-1.1036755

Ibland kan jag fundera över mammon hos rika länder. Jag läste en intressant reflektion på en blogg, om de som kritiserat USA ( jag är ju en av de som gillat humanitära insatser men också anar/förstår spelet bakom kulisserna, där egoismen vill tjäna pengar och kritiserat syn och användandet av Chockdoktrinen ) – att det var vänsterflum. Eftersom jag är långt från vänster, måste den ha menat humanistiskt flum. De som bryr sig om andra medmänniskor. Retorik av höger, vänster eller mitt är helt oväsentligt när det gäller humanism – det handlar om att vara medmänniska.

Som:

Det som solljus är för blommor, är leende för mänskligheten. Dessa är småsaker så säkert: men utspridda längs livets väg, är det det goda som gör det ofattbara.

Ipad – ännu ett steg bort från papperssamhället

Tydligen blev Apples introduktion av Ipad ett slags Jaha.

http://www.dn.se/dnbok/jobs-har-presenterat-apples-nya-lasplatta-1.1034663

http://www.svd.se/naringsliv/it/apple-presenterade-ipad_4163823.svd

Men det är ändå ett steg bort från papperssamhälle. Vi pratar hela tiden om avverkning av regnskog och hur viktigt det är att vi kommer till det papperslösa samhället. Jag har ingen aning om vi faktiskt är på väg dit men jag tvivlar. Jag kan se hur mycket arbetsplatser kopierar, det är massor av träd som avverkas varje dag.

Men just det här med läsplattor kommer att utvecklas med tiden tror jag.

Det är någonting som är enkelt och smidigt, om de bara får rätt form. De får inte ta för mycket plats och då menar jag inte storleksmässigt. Det känns som hanterbarheten i en väska är det viktigaste – det får inte bli för stelt utan måste kännas bekvämt – och med teknikutveckling kan vi nog ha en riktigt bra platta om en sex sju år, tror jag.

Jag ser faktiskt en böjbar platta i min inre syn och otroligt tunn.

Amazon har ju sålt en väldig massa läsplattor och e-böcker i USA och jag är lite förvånad att vi inte fått genomslag här i Sverige.

http://www.dn.se/dnbok/tid-for-e-boken-1.1019986

Vi är ju ett läsande folk. Jag tycker att överallt där jag är pratar folk om böcker, vad de läser eller har läst. Det kan vara på skolor men även andra människor som jobbar inom hårda branscher som försäljning, där pratas det om vad du läser. Men det kan också vara som någon skrev, att det inte finns riktiga avtal och precis som musikbranschen för piratkopiering. Det kommer säkert att ske när instrumenten blir vanligare men vinsten blir ju enbart större.

Det är som med facebook och bloggar. Skriftspråket utvecklas idag, igen och det bland ungdomar.

Men jag tror inte att den riktiga, inbundna boken försvinner. Med visioner kommer andra vägar och jag vet att man pratade för tio år sedan om att boken försvinner, papperstidning vill ingen läsa. Det är inte så. Det är någonting handfast i att sätta sig ner, ta en kaffe och läsa någon timme.

Mångfald varje dag

Jag är inte förvånad att Reinfeldt lyfter frågan eller kanske ska jag säga, svarar rakt på sak.  Jag har väntat på det här. Det parti som kan ” äga ” frågan om invandring, islamism och främlingsfientlighet kan polarisera ut SD – det vet Reinfeldt och han gav svar som man kan fundera över men han vågar ändå ha en åsikt som är rätt stark, för att vara svensk politiker.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1860320/burkan-skapade-het-debatt

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/statsvetaren-sahlin-vann-duellen_4163243.svd

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sahlin-och-reinfeldt-i-burkadebatt-1.1034622

Samtidigt är problemet komplext. Såg att någon debattör skiljer islam som religion och att vara muslim. Det är en självklarhet, för jag är medlem i svenska kyrkan men är inte praktiserande kristen.

De som vill vinna billiga poäng p.g.a. av okunskap generaliserar och lyfter fördomar. Se på alla dessa sidor som växt fram på Internet. Se hur de med sina svepande generaliseringar pekar ut och värderar olika människor p.g.a. religion, etnicitet eller vilket land någon kommer ifrån.

Jag umgås i mångfald varje dag och ser det som berikande. Självklart är även att kvinnor själva måste ges möjlighet till val, som Sahlin säger. Där är information, möten, bemötande oerhört viktigt. Jag gör det här varje dag.

Och jag ser människor och inte religioner eller bakgrund.

Det är våra fördomar som regerar och de bilder som ges av människor vi umgås med, som skapar vårt förhållningssätt. Och jag tror på det bägge två verkar säga, att det är friheten vi måste visa som är det viktiga.

Vi lever i samhälle som från nittonhundratalets början till idag har kämpat för den frihet vi har. Kvinnors rösträtt var ingen självklarhet när vi gick in i början av 1900-talet. Så Frihet kan vi aldrig ta för givet, titta på debatten runt hur nätet ska användas.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bildt-hycklar-om-friheten-pa-natet_4157739.svd

Men vi måste tro på den enskilda människan och samtidigt lita på att vi faktiskt har ett rättssamhälle som ger oss rättighet att vara medborgare.

Idag är det även årsdagen av Auschwitz befrielse. Läs Birgitta Olsson och Agneta Berliners inlägg. Mycket bra bägge två.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/oppna-sveriges-hemliga-arkiv_4157741.svd

http://vlt.se/asikter/debatt/1.717128-forintelsens-offer-ar-inte-doda-de-ar-en-del-av-var-historia

Det är alltid oerhört viktigt att vi påminns att frihet är ingenting vi tar för givet utan att frihet och demokrati måste ständigt återvinnas. Ett sätt är det arbete som Emerich Roth utför och idag delades 27 januaripriset ut. Högbyskolan i Hemse kommer att tilldelas Emerichfondens 27 januari-pris för sitt arbete att hålla förintelsens minne levande. Det är första gången som en skola på Gotland får priset.

http://www.emerichfonden.nu/index.php?option=com_content&task=view&id=7&Itemid=7

Stieg Larson – en mosaik av erfarenheter

Ja, hur ska man beskriva det som just nu skrivs om Stieg Larson, författare till Milleniumböckerna.

Helt plötsligt kliver det fram människor och berättar bilden av Stieg Larson, ur sin synvinkel. Deras funderingar, deras sanningar. Och det är säkert så att de har funderat bra länge på hur han kunnat skriva så bra böcker, böcker som idag sålt i miljoner. Jag ifrågasätter inte deras berättelser, de är säkert sanna i den mening att det är deras upplevelser.

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/stieg-larsson-kunde-inte-skriva-1.1031155

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/brak-kring-ny-bok-om-stieg-larsson-1.1029839

http://www.dn.se/dnbok/stieg-larsson-millennium-salander-baksi-1.1028205

Det jag är tycker är lite synd, för att inte säga skamligt, är att smula sönder någonting som många människor tycker om.

Men det är del av journalistikens gyllene regel – höj en människa till skyarna för att sedan smula sönder. Jag har skrivit om det här några gånger. Det här är inte första gången och inte sista.

För jag tror att Stieg Larson var en människa fylld av patos. Annars skulle inte berättelsen kommit till. Jag tror också att om man lever i symbios med en annan människa så blir den en del av ditt arbete. Det tror jag de som har levt på det viset kan förstå. Och för det behöver du inte vara författare eller journalist.

Någon som brinner för det den gör stänger inte av det när den kliver innanför tröskeln och sätter sig i soffan hemma.

Och därför, självklart, har hans sambo haft del i hans skrivande. De har säkert bollat idéer, hon har läst och ändrat, kommit med funderingar. Kanske rentav hjälpt till i manusarbetet. Vem vet? För det kan inte någon mer veta än de två och kanske någon på förlaget.

Sedan kan jag fundera på om någon skriver likadant tjugo år senare. Jag gör det inte. Jag har precis börjat blogga. Om några år kanske jag till och med skriver bra inlägg. Annorlunda inlägg. Men jag lär mig.

Precis som Stieg Larson. Herregud, tjugo år är en ganska lång tid. Fråga vem som helst i ett yrke om de hade samma kunskaper i hantverket som rookie och mitt i livet. Jag kan titta på mina texter när jag var tjugo år och le. Vissa saker finns kvar men mycket har jag slipat bort och ändrat.

Jag, precis som Stieg Larson, har fått livserfarenhet. När jag läser böckerna är det en del av igenkänningsfaktorn, att han faktiskt var en man mitt i livet. Det märks i beskrivningar. Precis som det märks att Mankell är äldre när han skriver sista Wallanderboken. Vi utvecklas, både som människa och i hantverket. Alla är inte det där unga geniet som brinner och dör tidigt, och tur är väl det. För vi lever ofta ett helt liv och det finns de som kan berätta. Nu blev inte Stieg Larson gammal men hans berättelse kom till mitt i livet.

Och nu ska bilden av humanisten och det patos han hade fläckas lite. Men det är som jag skrev tidigare, det finns ingen människa som är en ängel. Vi har alla våra goda sidor och de vi behöver förbättra.

Men nu har Stieg Larson blivit så stor att det han gjorde, ska dissekeras.

För mig är böckerna viktigare och det budskap han vill få ut. Ett författarskap bygger nämligen inte på en enda bild, det är som mosaik – livserfarenhet, språk, research – och du lägger till slut bit för bit för att kunna skapa en bra berättelse. Så var det säkert för Larson också och det är därför berättelserna är riktigt bra.