Vad innebär frihet på nätet?

Vad innebär frihet på nätet?

Det har kommit tillbaka senaste tiden. Vi har Carl Bildts artikel http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/friheten-pa-natet-maste-forsvaras_4123091.svd som startade en livlig diskussion. Bl.a svarade flera bloggare http://christianengstrom.wordpress.com/2010/01/21/kontroll-ar-frihet-sager-bildt/ på det här och menade att staten vill inskränka friheten.

Nu hårdnar debatten mellan USA och Kina http://www.dn.se/ekonomi/kina-fornekar-inblandning-i-attackerna-mot-google-1.1032482

Google står plötsligt som en slags ikon för friheten och stormakterna debatterar om vad frihet är. Jag tycker det är lite komiskt nästan, för bägge länderna har ju censur på olika vis och att då diskutera frihet på nätet blir med så olika utgångspunkter.

Det handlar om samhällssystem och historia.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/internetkontroversen-kina-usa-okar_4144503.svd

Komrevolutionen gör att den här typen av diskussioner kommer uppstå på olika vis under många år. Vi har piratpartiet som motsätter sig kontroll, och en centralmakt som inför FRA. Vi diskuterar fildelning och rätten till att ladda ner. Det står mot upphovsrätten.

Där tror jag vi har en bit kvar men det är på väg. Jag tror att artister börjar inse att nätet faktiskt kan vara till fördel. Jag såg att Regina Lund hade lagt upp en talbok på nätet som är gratis att lyssna till. Det är en marknadsföring för att sedan kunna få den den såld eller någonting i anknytning till det, ska kunna generera inkomst.

Egentligen borde en borgerlig regering vara rätt nöjd med den typen av verksamhet, eftersom de många gånger skär ner på kulturen. Vilket är synd, för då har man inte begripit att i vissa fall måste kulturen vara till för kulturens egen skull – ur det kommer sedan mycket annat som god hälsa och andra projekt.

Så, vad innebär frihet på nätet?

Jag tror det är väldigt olika på vem som tittar. Min personliga uppfattning är att frihet är rättigheter och skyldigheter. Ja, ganska självklart. Jag tror att du som enskild individ, i alla lägen, har rätt till yttrandefrihet. Du ska kunna ” röra ” dig fritt över olika territorier och att nätet ger dig oanade möjligheter till uttryck i musik, skrivande och annat kreativt arbete. Men det måste finnas skyldigheter, bl.a. när olika s.k. nyheter hänger ut folk och vinklar dessa ” nyheter ”.

Jag inbillar mig inte att vi kommer kunna ha ett internationellt gemensamt åtagande. Men däremot tror jag att man i framtiden måste komma till en policy – ett slags FN – för nätet. Men det är långt bort, mycket långt bort. Världen måste krympa ännu mer och kulturella skillnader accepteras mer än de gör idag. Men vi kommer att komma dit inom femtio till hundra år, i och med att världen blir mer global.

Men jag tror ändå att friheten på nätet måste garanteras. Precis som all annan frihet. För friheten kan vi se som självklar men den måste ständigt återvinnas och den spridning som nätet har, kan hjälpa oss i arbetet med medmänsklighet och medkänsla.

Bloggen – vår tids tevesoffa

Bloggen är som tevesoffan. Jag kan sitta i mjukisbyxor, ha en dricka eller öl ( idag är vi mer kroppsmedvetna, jag menar vatten ), och pilla mig i naveln ( ja, ni förstår symboliken ).

Jag såg en underbar sketch på idrottsgalan häromdagen. Babben och två till som levde sig in i att vara supporter och var den som hade bäst och mest åsikter.

- Men fan, hur kan han ha med den där, han kan ju inte ens slå en passning.

Och vi sitter här och kommenterar. Vi blir engagerade, vi kanske inte skriker men vi skriver. Vi vet ju alltid bäst – inte sant? Vår sanning är sann, ingen annan sanning duger, sanningen att säga.

Vi läser och ser bilder om Haiti – det är hemskt. Människor som drabbats av en katastrof. Jag såg ett förslag att deras statsskuld som land skulle avskrivas. Ja, det är ett bra förslag.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/extrem-situation-kraver-extrema-atgarder-1.1030819

För Haiti är ett fattigt land. Ska de nu skuldsätta sig upp över öronen för en uppbyggnad, blir det en slags nykolonialism som vi sett på andra ställen genom chockdoktrinen. Det finns säkert de som argumenterar emot – varför dem – varför ska de klara sig undan? Men det handlar om humanism – tänk att det är ett ord som kommer tillbaka för mig, har jag märkt.

Och vi ser hjältar. Vi ser en humanism som flödar, en människokärlek.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/haiti/article6466852.ab

Men jag kan också sitta här och bli lite irriterad över handbollen när jag trycker på fjärrkontrollen ( trycker på musen ). Att inte Sverige kan prestera vid rätt tillfälle. Det är skillnad att vinna träningsturneringar och riktiga matcher. MIn egen dotter sade om oss andra tre i familjen när vi såg första matchen:

- Ni är precis som de på idrottsgalan.

Då är det rätt skönt att höra Kim Andersson.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/handboll/article6463085.ab

Prata om möjligheter, inte hinder. Jag har två barn som spelar handboll, jag hjälper till ibland att coacha. Handboll handlar om 50 % VILJA ( som då är hundra ) och 50 % SPELINTELLIGENS ( som också då är hundra på banan ). Det är den ultimata utmaningen när det gäller fysik och intelligens. Och du måste arbeta med dig själv mentalt, för att lyckas.

Sen har vi det lokala. VLT. Det är när man tar på sig glasögonen och ser lite mer klart – eller kanske är det solglasögonen. Ärligt, jag läser mest sporten och om skolan. Kanske en och annan debattartikel och kultur – herregud, har jag blivit så gammal.

http://vlt.se/sport/1.712736-marts-pa-vag-till-elitserien-

Tidningen är tunn, inte bara innehållsmässigt. Det har varit nedskärningar, jag lider med Elisabeth Bäck – ja just ja, hon slutade. För med nedskärningar mister man ibland kompetens och passion.

Sen vänder man blicken till nästa tidning, eller kan det vara tevetablån. Som jag skrev igår, jag gillar Bones. Ett av få program jag följer. Sen kan jag gilla lite kändisdans och musiktävlingar – snart är det schlager. Lite fjollig är man, rätt skönt.

Sen kan jag sitta där i min soffa ( framför min dator ) och tänka att det är mycket om Komrevolutionen. Om Google, om Internet, om FRA. Det är ett hett ämne. Och det är inte konstigt. Det har blivit en integrerad del av vår livsstil – i alla fall mångas livsstil. Och då kommer åsikterna.

http://www.svd.se/naringsliv/it/ifpi-vill-stanga-av-fildelare_4124789.svd

Fildelning eller inte. En skarp diskussion om upphovsrätt och en anpassning till nya medier. Jag märker att pendeln börjar svänga, att nätet är ett jättebra sätt att marknadsföra sig och det generar inkomster om du är lite förslagen. Det handlar om synlighet. Jag själv har lagt ut bok på nätet och fått massor med läsare. Du kan marknadsföra dig själv, förhoppningsvis har man någonting att visa upp. Eller så kan man skriva OMG, visa handväskan och senaste modet – och hoppas på att bli stureplanskändis. Det är ditt val. OMG ( oh My God ).

http://www.svd.se/naringsliv/it/databas-storre-hot-mot-integriteten_4125031.svd

Vi har även olika integritetsfrågor. Google kommer tillbaka i flera. I Kina, i Iran. Om bilder på nätet, om nätböcker. Var går gränsen för det allmänna och integriteten? Ska du kunna se när jag pillar mig i naveln framför teven ( ja, datorn med webkameran vänd bort eller på? )?

http://www.svd.se/naringsliv/it/google-tar-upp-kampen-om-den-svenska-gatubilden_4124975.svd

Ja, en del säger att det är rätt att de ska kunna se min navelludd och menar att integritet inte är lika viktigt som rätt till information. Undrar om jag hade mycket ludd i naveln och ska jag blogga om det – det kanske är av allmänintresse?

Nätet är helt klart vår tids tevesoffa. Vi har sedan jag varit liten suttit i tevesoffan och kommenterat och haft åsikter. Då fick jag bara läsa Jan-Olov Andersson och KG Björkman och deras åsikter. Nu kan jag ha egna åsikter ( plockar ut lite ludd ur naveln ).

Är det bra? Vet inte.

Är det roligt att läsa? Ja, ibland.

Är det intressant? Samma sak där, ibland.

Men det är ett jäkligt bra sätt att tro att man faktiskt har någonting vettigt att säga…

Nätet måste försvaras – ligger i avlyssnarens händer

Carl Bildt, har du tittat på mina tankar. Du broderar mer i orden men har samma tankar.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/friheten-pa-natet-maste-forsvaras_4123091.svd

Att auktoritära system får problem med Internet och sociala medier. Och nu försöker man stänga av, infiltrera och spionera – allt för att återta kontroll över flödet av information.

Komrevolutionen gör att yttrandefriheten ökar, mest på gott. Det blir svårt i länder med auktoritära system att hålla koll på alla människor som kritiserar.

Förut kunde du bevaka människor, nu måste du även bevaka elektronisk information.

Jag såg att i Kina vill myndigheterna spärra SMS med ohälsosamt innehåll.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kina-forbjuder-ohalsosamma-sms-1.1030506

Det är självklart att det här måste vara någonting som är viktigt på agendan för en politiker som Bildt. Men jag tror att nätet tar sina egna vägar. Det finns människor som ligger flera steg framför regeringar, och det är det som får länder som Iran och Kina att agera. Men jag tror att de kommer att ligga i bakvatten.

Visst, regeringar och säkerhetspolis i dessa länder kommer att kunna sortera ut den vanliga människan som inte har kunskaper att skydda sig från intrång när den yttrar sig men de som vill dölja sig kan det.  Carl Bildt skriver:

Men den frihet som vi förespråkar är som framgått också starkt kopplad till säkerheten vad gäller nätverkens funktionalitet och användarnas integritet.

Och det är bra men det måste fungera i alla länder, även i det som är demokratier.

Vi har FRA, en debatt som tystnad märkvärdigt och som vi inte kommer att se följder av än – det är för kort tid. Men där är det lika viktigt att vi som lever i ett demokratiskt land kan känna oss trygga, att jag som vanlig medborgare inte ska behöva avlyssnas bara för att jag kan vara obekväm i mina åsikter. I historiens sken kan vi se hur människor som yttrat sig i olika frågor även hamnat i säkerhetspolisens fålla. Det är oerhört viktigt att den som kontrollerar också kontrolleras, för annars kan informationsteknologin bli ett hinder även i demokratiska länder.

Det är som jag skrev tidigare, att det ligger i avlyssnarens händer.

Men jag tror att Carl Bildt är tillräckligt framsynt för den typen av tankar. Det är som han skriver en avvägning av användarens frihet, den personliga integriteten och att se till hur missbruket är.

Jag tror att auktoritära länder under lång tid framöver kommer få problem med sociala medier. Anledningen är enkel. Dessa medier utvecklas i en rasande fart och för att hålla jämna steg krävs enorma investeringar, investeringar som inte är statiska och som dränerar ekonomi och resurser mer än det ger resultat. Och vinnare blir yttrandefriheten och nya idéer.

Sociala medier inför valet – vem vågar, vem vinner?

Det nya modeordet som jag läser överallt är egentligen två – sociala medier.

Det jag menar är bloggar, facebook, twitter, mess, You Tube och säkert en massa nya kanaler som kommer att komma inom de närmaste åren. Allt mer lever vi i en slags realtidsrytm där vi kan välja att visa upp oss själva – en teater i ett av alla rum vi befinner oss i.

Jag läste en diskussion om det inför valet 2010, om vikten av hur politiker använder sociala medier.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1838310/gudrun-ar-briljant-pa-sociala-medier

Och ja, det kan vara viktigt för målgruppen från 35 år och nedåt – för där är sociala medier på på väg att bli en del av en livsstil. Det är ETT verktyg för att nå en målgrupp som lever en viss del av sin tid på nätet.

Man använder Barack Obama som en förebild men där är tidsaspekten lite annorlunda – det är åtta år med George Bush och det är väldigt många presumtiva förstagångsväljare som ville ha någonting nytt.

Där klev Obama fram ( och hans rådgivare ) och förstod vitsen med den svängning som skett med hjälp av Internet och ett mer mobilt media. Om man nu ska tro siffror så nådde hans kampanj även 26 procent av väljarna med dörrknackning eller samtal.

Jag tror inte det skulle vara möjligt i Sverige men den som skulle lyckas genomföra det, skulle ha en stor fördel. Man kan också fråga sig vilken av dessa metoder som egentligen hade störst effekt – mötet eller sociala medier.

Men i en annan aspekt tror jag de sociala medierna blir viktig – i profileringen av sig själv. Ju mer du syns, ju mer du kan trycka på dina kärnfrågor – ju mer uppmärksamhet får du. Där är alla tillgängliga kanaler möjliga och viktiga.

Tänk dig den politiker som skulle välja att ha sin egen nyhetssändning en till två gånger i veckan på t.ex. You Tube – inte bara med sig själv utan vad har han eller hon gjort under veckan, trycka på kärnfrågor, ta in andra röster, föra diskussioner runt ämnen man vill lyfta fram. Den som skulle våga det, skulle sticka ut tror jag och få stort utrymme.

Med en bra produkt där, skulle du sälja in dig själv. Det eller dem partier som väljer ut strategier och intressanta reklamfilmer och annonser, kan vinna oerhört mycket på det.

Och jag tror det är dit vi går, frågan är bara vem som vågar först.

För idag är det inget fult att marknadsföra sig själv. Titta på alla hemsidor, bloggar, facebook som ” vanliga ” människor har – det är bara början på en slags synlighet som kommer öka under de närmaste tio åren och den som ligger i framkant vinner.

För det som är fördelen med sociala medier är att du kan välja att visa den bild du vill – och precis som i all god marknadsföring, så blir den bilden sann.

Så vem vågar, vem vinner?

Avund – slipp tävla mot någon annan

Det som slår mig ibland är avunden.

Kalla den avundsjuka. Om du slår upp det kan det bla. stå -  en (varaktig) känsla av avund och missunnsamhet. Se även svartsjuka. Normalt rör det sig om områden som innefattar något av följande: pengar, utseende, relationer, talanger och livsstilar. Avund är ju dessutom en av de sju dödssynderna.

Det är nog ett av de vanligaste instick du kan få som människa – om en annan människa. Små små signaler som talar om att det är någonting gör dig avundsjuk på den du talar om.

Jag har märkt det i alla världar jag varit i.

Och ibland har jag undrat över varför.

Jag själv är inget undantag, speciellt när jag var yngre. Jag kan falla i fällan idag med och då bita mig i tungan. Varför han och inte jag? Det blir som en slags tävling i att spendera mest, skaffa sig mest vänner eller ha en talang som jag själv inte har men önskar.

Ju äldre jag blivit har tävlingslusten försvunnit och jag kan istället uppskatta andras förmågor, talanger och vänner. Men tydligen kan inte alla det.

Titta på kommentatorsfält på bloggar. Jag blir förvånad över hur mycket skit, ilska och avund som människor kan vräka ut mot någon som du egentligen inte känner. Allt för att få såra. Istället för skolgården kan du sitta ensam framför en dator och vräka ur dig saker – för då slipper du se den du sårar. Det är ingenting nytt i det, det är någonting som har förekommit sen datorn kom till.

Eller som jag såg en kommentar om Avatar, där det finns nedsättande kommentarer som inte har med filmen att göra.

Jag kommer ihåg någon som sade till mig en gång – att det är rätt att skvallra och snacka skit om andra i personalrummet, bara för att de inte är där. Vad är det för ETIK? Eller brist på ETIK? Att ha ett system där du faktiskt ser det som en rättighet att snacka skit bakom folks rygg.

För jag läste också någon annanstans att de som försöker se livets möjligheter lever längre än andra. Det är nog sant. Alla de som fäller de avundsjuka kommentarerna på bloggar, i kafferum, i arbetsrum – titta på er själva först och inse hur ni förkortar era liv – om inte annat mentalt. Det handlar mer om er egen självbild än om den ni kommenterar – det är ju egentligen er själva ni slår tillbaka mot – utan att fatta det. Det finns någonting som kallas medkänsla – men för att nå dit måste du först skapa en bra självbild och självkänsla av dig själv – att du faktiskt är någon som kan stå på dina egna ben, med dina egna talanger och förmågor – utan att behöva tävla mot någon annan.

MIG och DIG bloggar

Det jag har reagerat över två veckors tid när jag själv har haft blogg, är den uppdelning det finns i bloggvärlden. Av vardags/egobloggar och politiska/kulturbloggar, om MIG och DIG.

MIGbloggar är de som visar ditt ego – den typen av bloggar som på ett vis är ett slags modern teater och där du spelar en roll. Du skaffar dig en image och sedan lanserar du den. Blond, lite utmanande, mode och kläder – ett slags  drömscenario om att vara Paris Hilton eller varför inte Marilyn Monroe. Poserande bilder, putande läppar och ett hopp om att bli upptäckt.

Det är som Jackie Ferm sade om Paradise Hotel – att ha sex i teve är ett sätt att komma vidare till andra mål. Vi har ju bra ex. på det i den svenska doku-världen.

DIGbloggar diskuterar oftast någon annan eller någonting annat. De är ofta kritiker av samhället, media, film, teater, böcker – det är bloggar som på ett vis knäpper folk på näsan – hissar eller dissar -  och undrar över tillståndet. Där finns en förmåga att suga upp det senaste för att bli synlig. Som om man sitter tittar efter vad som är mest inne just nu och kommenterar. De vill visa att jag faktiskt är en tänkande människa, jag kan kritiskt granska och även hylla – jag är minst lika bra som Nils-Petter, Date eller varför inte Reinfeldt.

Och samtidigt såg jag en kvinna skriva – det är det annorlunda som är det intressanta. Det som sträcker sig lite längre än det som händer just nu. Jag tänkte på Einstein som i sin fantasi kunde se någonting annorlunda innan han kunde bevisa det.

MIG och DIG bloggar behövs nog bägge två – för egentligen är det samma sida av myntet. Bokhora och Blondinbella har samma syfte – att bli lästa och uppmärksammade – även om någon kan tycka det ena är bättre än det andra. Precis som de klassiska ryska författarna fyller sitt syfte, finns det plats för kiosklitteratur. Precis som Debatt behövs, finns även Idol.

För mig är inte den ena bättre eller sämre än den andra. Det handlar faktiskt om MIG och DIG.