Kapitel 4 – Labyrinten

Här kommer kapitel 4

Det kändes som om labyrinten lurade henne eller så lurade hon sig själv.Felicia blundade. Ja, det fanns ju ingenting normalt i det hon träffat på under den här resan, så varför skulle det här vara en normal labyrint?

Kapitel 3 – Tian – Ljudbok

Lyssna till    kapitel 3 –  Tian

Den lilla timrade stugan låg längst upp mot den låga slänten.

Enslig, och nästan lite utslängd till självvald ensamhet fanns där samtidigt en känsla av trygghet.

Så kände Felicia det lite när hon åter reste på sig och satte sig upp i det meterhöga gräset. Precis så kände hon alltid när hon såg stugan, efter att de vandrat över myrarna och ut från skogsbrynet.

I mötet med just den här lilla stugan fanns även en annan känsla.

Hon kände att det var någon här, fastän hon inte såg vem.

Visserligen kunde hon se röken som steg från skorstenen men det var inte det som gav den där känslan av närvaro. Utan här fanns mer en aning av någon som nyss varit här och snart skulle komma tillbaka.

Tio ock en droppe – varför heter bloggen så?

Någon undrade varför bloggen heter Tio ock en droppe. Det kommer från berättelsen Tio ock en droppe af gyllne sken som jag lägger ut här som ljudbok. Men det finns även en annan orsak. Tio och en droppe är det som styr Tillvaron i berättelsen. De är droppar som är varandras motsatser och motsatser behöver varandra för att skapa en helhet. Om världen skulle vara likriktad skulle aldrig liv uppstått, för mångfalden ger upphov till nya vägar för Livet att fortplanta sig och leva vidare.

Till det finns en dikt som jag lägger här, så ni kan läsa. Den finns med i berättelsen och är en vägledning.

I denna enkla skrift jag mitt klena minne bevara

med ålderligt stift framtids ovisshet besvara.

Så I sköna Gilja minnas å dessa droppar tio och en

alla och envar de finnas i det som skapa tiden ren.

 

Alla haver di även sitt namn ock så motsats vän

i varje droppes tysta famn så olika styrka känn.

I sällskap bildar dessa pakt, av ont eller gott de så

frön till all denna makt som du ska försöka förstå.

 

Tid efter evighets dag de gömdes för var å en

så inte makten svag dess styrka kunna bekänn.

Längs stigar jag långväga begav, ensam jag var dess kall

jag allena nu vet så väg, till var du finner droppars hall.

 

Hos dessa droppar tio och en alla så råder mer i en än en

alla droppar är varandras vän, tillsammans styrkan känn.

Du ska i minnet ock så ha, vetskap om att droppars rätt

kan få vissa att allt bedra, ja, de glömmer löften alltför lätt.

 

Dessa är som sagt tio och en där var droppe livet kan

fånga upp här, nu och sen och dess skapelse är evigt sann;

i denna lilla enkla skrift jag ska ock så må försöka svara

vari varje droppes bedrift det finns det enkla ock det klara.

 

I Frukten och Kärnans droppe finns hon och han,

dessa som håller livet oppe och i varann tillit fann.

Stega smått längs ymnig bäck, fram till dess varma källa

och där invid i en liten säck, du finner droppen sälla.

 

I Helhetens och Elementens finns del och hel,

den som lika är tingens vän, och hela alltets mycel.

Följ den illusionens stig och genom trenne portar träd

ditt spiris härvid bestig sen raska dig härifrån härmed.

 

I Goda och Onda hjärtats finns både milt och ömt,

där finns det som svärtats, och det som är evigt gömt.

Möt här din egen längtan, och det du i stund vill ge,

famna din egen trängtan så kommer du droppen se.

 

I Sången och Tystnadens finns ton och stumhet,

här finns det som nämns å det vissa inte heller vet.

I det absolut ensligaste ögonblick du någonsin känt,

lyssna till det evigaste och droppen blir till dig sänt.

 

I Blomman och Humusens finns det som är och var,

ja, det som till livet erkänns å till det som var å en söker svar.

I andes bleka glömda ord du finner liv ock död i färd,

kanske i livet evigt smord och här gömd i alltets hädanfärd.

 

I Gryning och Skymningstimma möts här natt å dag,

du känna vid Isoldes grimma å alldeles intill Viras lag.

Du i denna upptäckts stund ser mer än svart och vitt,

kanske du finner ymnig lund för ty mer är mitt och ditt.

 

I Glädjen och Sorgen du finner det som känslan din yr,

det som fyller egna korgen, och som inom dig ger fyr.

Vid det som kan vara, din glädje och sorgs enkla källa,

du helt enkelt ska svara, det som i hjärtat ditt kan gälla.

 

Finn Stormen och Stillheten i den bleka nattens dyning,

alldeles invid den smeten som finns just denna gryning.

Där kommer du till slut att stå, för att stå emot klar bris,

och droppen då försöka nå, ta åter hjälp härvid av spiris.

 

I Nejden och Oceanens finns den fortsättnings skarv,

som kan ses som en gräns men mer är till fortsatt arv.

Där land och vatten möts, och livet ständigt återföds,

i dess mjuka sand som nöts, droppen till dig återförs.

 

Näst sisten är Frosten och Glöden som smeker din hud,

och i sin vind bär döden, för vissa den odödliges skrud.

När du fångat den vid skares topp, där sol och kyla möts,

du ser den lilla vattenkopp, den sjö där väna Gilja döpts.

 

I Ögonblicket och Tillståndet finns nära till nu och då,

precis som det är rummet och varats tankeberså.

Du finner i denna droppe ej ett förunderligt svar,

utan mer det som hålls oppe, och ger till alla och envar.

 

Till var och en av dessa tio och en finns även den sträng,

den som hörs som bara den, gömd vid Citras sköna äng.

Ja, den som viskar i sin blom om livets stora hemlighet

å i sin skönhet bär en dom, om icke varad evighet.

 

Du ska åter i minnet ock så ha, vetskap om att droppars rätt

kan få vissa att allt bedra, ja de glömmer löften alltför lätt.

Så ta dig i särdeles akt, i all dess Tillvaros dag och natt

att du är alen i denna jakt, i färd mot denna Tillvaros skatt.

 

Finn alla dessa tio och en, där alla råder mer i en än en,

men tänk så att var och en, är lika viktig som varenda en.

Du bör i lilla minnet ock ha, att till varje droppes egna rätt,

han vill alla dessa ta, och suga ur var uns av Livets skvätt.

Kapitel 2 – Doften som påminde om ett kort regn om våren

kapitel 2 Lyssna till kapitel 2 av Tio ock en droppe af gyllne sken

Felicia rörde sig med ivriga, nästan springande steg inåt vagnen och försökte öppna några fönster men det fanns ingenting att öppna med. Alla fönster var förseglade och det fanns inga hakar, handtag eller någonting att överhuvudtaget ta tag i och när hon i iver försökte slå med handen mot en av rutorna, studsade den nästan tillbaka.

Kapitel 1 01.03

Lyssna till kapitel 1. kapitel 1

Felicia vaknade plötsligt.

Hon satte sig upp och lyssnade men det enda hon hörde var pappas snarkningar och mammas snusningar. På ett vis avlöste snarkningarna och snusningarna varandra, likt ett gammalt lokomotiv som sakta tuffar sig framåt. Det enda som saknades var tjutet från visslan men om Felicia lyssnade riktigt noga kunde hon kanske höra hur mamma liksom visslade till ibland och släppte ut ett slags pip.

Tio ock en droppe af gyllne sken

Här kommer jag lägga upp mina ljudfiler för Tio ock en dropp af gyllne sken, eftersom de tar så mycket utrymme på min hemsida. Den första ligger redan här, inledningen.

Jag kommer varje tisdag även lägga länken till min krönika. Det kommer även finnas gamla krönikor inlästa med tiden.