Ibland behövs barnens självklara syn, för att vi vuxna ska förstå lite mer

Igår såg jag en video som berörde mig och som jag inte kunnat släppa. Hon heter Aisha Chaudhary. En ung flicka som överlevt mot alla odds. Att lyssna på den spröda stämman, får en att inse hur starka vi människor kan vara.

http://www.youtube.com/watch?v=pFExgTJzEV4&feature=bf_next&list=PL28206E27A6BDBFE2&lf=plpp_video

Hon är femton och talar med en självklar ton, som prickar mig.

Bara vi vågar leva efter våra drömmar, tro på en framtid och att mirakel faktiskt är möjliga, säger hon. Det sista är någonting som får en slags övernaturlig aura runt sig. Men jag tror mirakel kommer inifrån den kärna vi alla människor har. Och mirakel är ibland oförklarliga av en väldigt enkel anledning. För vi  människor förstår inte oss själva  och därför blir mirakel oförklarliga. Det är en del av livets mysterier, som vi försöker upptäcka.

Jag brukar tala om just drömmar, skriva om drömmar. Drömmar är så olika för oss människor. De kan till det yttre likna varandras men om man skrapar på ytan, finns det olika tankar och känslor runt drömmar. Drömmar är någonting vi har i oss varje dag, någonting som får oss att orka mer än bara vardagen.

Som en pojke skriver i en krönika till IDASIDAN om sina drömmar:

Jag tror att sann kärlek kommer från insidan på alla människor, genom ett välbalanserat och kärleksfullt jag som strålar ut. Genom att behandla alla runt omkring mig med ett genuint respektfullt beteende.

Han är fjorton, Aisha är femton.

Ibland behövs barnen självklara syn, för att vi vuxna ska förstå lite mer.

About these ads