In the middle of the road ideologin

Inkomst är att medel att skapa ett segregerat samhälle. Det är ingenting nytt. Det har också varit ”fult” att se samhället i olika skikt. Se hur man t.ex. tog bort ordet socialklass – ett sätt försöka skapa en mer mångfacetterad bild av samhället för vissa, för andra ett sätt att inte vilja visa hur samhället faktiskt består av olika klasser.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vaxande-klyftor-hotar-sammanhallningen_6740081.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/faktakoll-ojamlikheten-i-sverige-som-i-80-talets-usa_6741097.svd

Klassbegreppet kanske är för socialistiskt, vad vet jag.

Försök att bygga bort inkomstskillnader har ju förekommit i olika försök, bl.a. i folkhemsSverige och vissa socialistiska experiment. Att skapa ett någorlunda balanserat samhälle där det finns en likavärdighetsprincip, anser vissa vara ett sätt att skapa ett mer jämlikt samhälle.

Nå, vart vill jag komma?

Att hur vi än vrider och vänder på det finns det alltid vinnare och förlorare. Även i ett samhälle som vill balansera inkomster, finns skillnader ( partiet, juntan osv. ) – frågan är bara vem som blir vinnare.

Och frågan är vilket samhälle vi vill leva i.

För mig är ett samhälle som skapar inkomstklyftor medvetet, ett samhälle som tappar i demokrati och humanism. Det blir en viss grupp – medelinkomsttagare – som kommer gödslas utifrån sina egoistiska behov och blir den grupp som blir styrande. 2/3 samhället skapas. Det skapas också en slags konsensus att det livet är det rätta och att de får det materiella behovet tillfredsställt för att man går den rätta vägen.

Genom arbete/utbildning = mer pengar i plånboken. Det blir ett mantra, att göra rätt för sig.

Och de som inte klarar det, får skylla sig själva. För de uppfyller inte idealet – ungefär som den/dem som alltid valdes sist på idrottslektionen.

Det skapas också en moralism som nästan får Jesus-komplex, i all dess andlighet till mammon. Det skapar också en äkta nymoralism, som vi ser idag slå igenom i hela samhället. Idag finns troschocker, nipslips – saker som ingen brydde sig i för trettio år sedan. Sen när blev den mänskliga kroppen någonting som är onaturligt och farligt att visa ( och hamnar överst på de största dagstidningarnas löpsedlar )?

Är jag för hård?

Jag vet inte. Men det skapar absolut klyftor och vi får nästan ta tillbaka begreppet klassamhälle ( som för övrigt är ett ganska korkat begrepp, då variationen inom en klass är alldeles för stor för att göra den homogen ). Men det här sker många olika plan och det som skrämmer mig mest, är att du genom det nya skolsystemet kommer skapa större vinnare och förlorare – och utbildning är en av de viktigaste punkterna i för ett samhällets utveckling. Det är din chans att ta dig upp från en tillvaro som är ganska tuff, hård och där du kanske inte alltid har stöd hemifrån.

Frihet – liber – blir enbart ett begrepp som blir för vissa.

En skola som ökar kraven måste också vara mer human. Det glömmer man – ja, vissa skolpolitiker. Det som sker är att inkomstskillnader först skapar fler ”förlorare”  ( folk som är utförsäkrade, och som inte ”gör rätt för sig” ) och barnen till dem, blir förlorare som varje dag måste kämpa för att klara vardagen. Barnfattigdomen ökar och det kan i förlängningen innebära att vi är tillbaka till ett samhälle där vissa barn måste börja arbeta när de är femton, sexton år och då väljer bort utbildning. Allt för att bidra till att familjen måste klara sig.

Kanske jag överdriver, jag vet inte. Men det känns inte helt ologiskt sett över de senaste femton åren utveckling. Det finns många andra saker som sker i ett samhälle där inkomsskillnader ökar, bl.a. ökad segregering, motsättningar, informationskontroll och ett vi och dom samhälle.

Det som blir intressant är när motreaktionen kommer mot egoismens ideologi, och vad som händer då. För alla ideologier får sina motreaktioner, precis som egoismens ideologi är en reaktion mot kollektivets ideologi.

Kanske hamnar vi i the middle of the road ideologin.

Inbillningssjuk tyst diplomati

Under senaste veckorna har jag följt rapportering av de svenska journalisterna – Martin Schibbye och Johan Persson -  som nu dömts i Etiopien. Anklagade för anknytning till ONLF-gerillan, som terrorstämplats.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/elva-ar-for-etiopiensvenskarna

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/elva-ar-for-journalister_6734275.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/analys-domen_6734295.svd

Det är väl två saker som jag reagerar över.

Dels är det den svenska tysta diplomatin, som sällan verkar fungera. Allt ska vara så förbannat smidigt, inte trampa på tå, inte säga fel saker och när man till och med får beröm av motparten för att man är tyst, då kan man fundera lite.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/etiopien-nojt-med-svenska-regeringen

http://www.dn.se/nyheter/sverige/schibbyes-mamma-regeringen-sitter-inne-med-losningen

Genom åren har den här tysta diplomatin dykt upp – det gäller inte bara den borgerliga regeringen utan även när sossarna satt vid makten. Det är lite som en helig ko, som man inte vill slakta. Kanske skulle det betyda otur i något sammanhang då. Vad vet jag?

Men kan man ha mer ”otur” än det man redan har, om och om igen?

I ett avseende tror jag ibland att den tysta diplomatin inbillningssjukt tror på den demokrati vi själva har är den ultimata och förstår inte att den demokratin är ett undantag i den stora världen. I den stora världen är det egentligen krasst två saker som kan påverka, pengar och vapen.

Vi i Sverige är lite fredsskadade efter över två hundra år utan krig i vårt eget land. Vi förstår inte krigets fasor och vi förstår inte heller riktigt vad hunger innebär, svält. I vissa delar av världen finns inte lyxen av att undra om någon skrivit om sitt liv på Facebook eller lagt upp en rolig bild.

Men vi försöker vara goda världsmedborgare, och du och jag skänker några hundra kronor varje år till välgörande ändamål.

Den tysta diplomatin har samma svårighet. Jag tror att de här ledarna ler i mjugg över den svenska defensiva hållningen och tänker, de vågar inte ens stå upp för sina egna landsmän. Var vi än är i världen, inte bara i Etiopien. Men bistånd måste vi ju ändå fortsätta ge, vi kan inte ägna oss åt utpressning och vi dövar samvetet gentemot alla de behövande. Fint så.

Det andra är själva tanken på det ”fina” som dessa journalister vill uträtta.

Det vill säga, avslöja det som avslöjas bör. Journalistkåren höjer sig själva till hjältar ibland, så att de nästan blir titaner. Istället borde man ibland faktiskt fundera över hur smart det är att ta hjälp av en gerilla och hur det kan se ut om man blir tillfångatagen och vems sida har man då valt?

Visst, det fria ordet ska vara fritt. Vi måste alltid värna ordet.

Men där är samma sak som med den tysta diplomatin, vi lever ibland i en lite rosa värld där vår press och yttrandefrihet är mallen för hur det borde vara. Världen är lite annorlunda. Man kan argumentera att det kanske är en av sakerna som journalisterna i Etiopien vill avslöja. Men är det värt tio år av ditt liv? Kanske, om man tror på det man gör.

De sätter verkligen ögat på en regim som är stenhård. Men jag undrar om det verkligen var deras syfte, på det här viset. Kanske de kommer hem ganska snabbt, kanske det blir en segdragen politiskt kamp.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kan-tolkas-som-en-positiv-signal-for-svenskarna

Men när USA går ut och fördömer före Sverige, kan jag fundera hur den svenska tysta diplomatin ska vinna det här.

Medmänniska vs motmänniska

Ibland när jag läser tidningar kan jag bli irriterad över deras vinklingar.

Som inför alla storhelger – hur många olyckor och folk som kör ihjäl sig toppar nyheter. Om ni tänker på det börjar varningar innan, men – när det inte blir stora olyckor faller intresset.

Det är jäkligt cynisk rapportering.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/inbrottstjuvar-slog-pa-julaftonen_6732313.svd

Det är också alla dessa oväder som klassas i kategorier. Det har ingenting med att hjälpa till med beredskap. Det är i första hand att skapa oro och sedan rapportera om förstörelse.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/klass-2-varning-dagmar-kommer_6732257.svd

http://www.dn.se/nyheter/sverige/klass-2-varning-dagmar-kommer

Det är katastrofteori i praktiken.

Varför kan man inte istället rapportera om det goda som händer?

När julens budskap ändå handlar om vad vi gör för våra nära, kära men även för andra som vi faktiskt inte känner. Borde inte det ligga i medias intresse att rapportera om det goda – i alla fall någon eller några dagar om året?

För det finns människor som möter sina nära och umgås, ger sig tiden till det. En tid som annars försvinner i stress.

Men det finns som sagt också alla de goda exempel på människor som hjälper andra. I dagens begynnande 2/3-samhälle är det kanske ännu viktigare hur vi ser på våra medmänniskor. För annars blir det ett samhälle där de vi möter blir en av oss eller en av dem.

Det är en otroligt stor skillnad för vår gemenskap som samhällsmedborgare.

För ser vi dem som medmänniskor, blir dem en del av oss.

Och då minskar risken att vi polariserar.

Jag tror nämligen att medmänniskan är större än motmänniskan. Men det behövs ibland hundra medmänniskor som väger upp en motmänniska. Ibland kanske det behövs tusentals.

Men om gammelmedia skulle visa upp den bilden – som jag tror är den mer sanna av vår gemenskap – då skulle de också vara med att skapa en värld som motverkar 2/3-samhället. Katastrofscenarier i alla sammanhang skapar offer, medmänniskor skapar fler medmänniskor.

Och då skulle vi som medmänniskor bli starkare med alla de goda ex som finns.

Julrim/dikt 2011

Skänk denna där

Vi som bloss i dag och natten

lever stunden här

vår kortaste korta tid

å hoppas gott för när och kär

 

I vinterland finns så skatten

som var och en är

som vi önskar oss invid

när vi granen i ljuset klär

 

När du lyss till alla skratten

skänk denna där

en tankes vid

till hur någon annan i ensamhet är

 

Och tänk, om just du är den

ja, denna där

som glädje sprid

säg, försvinn sorger och besvär

 

Om så för korta ögonblicken

en stund utan fjär

kom till mig invid

kom glädje, skratt och håll leken kär

 

Det är ju just den häringa julen

budskapet vi bär

fristads mid -

natt, vi finner nu och här

 

Så när mörker råder denna natten

skänk en tanke kär

till varje individ

å sänt julens budskap är

Var finns medmänskligheten?

Är marknaden demokratisk?

Jag tänker på hur bankerna ökar sina marginaler, hur skolor drivs av riskkapitalister och för skattepengar utomlands och hur den privata vården i sin spariver glömmer människan?

Var kommer de demokratiska värderingar in som allas lika rätt och FN:s mänskliga rättigheter in?

http://www.dn.se/sthlm/anstallda-uppmanas-tavla-i-att-spara-pengar

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hans-nya-jobb-fa-bort-lycksokarna-i-varden_6726287.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/manar-anstallda-tavla-om-besparingar_6726373.svd

Jag läste också en intressant artikel om marknadsfundamentalismen som finns och som skapats under de senaste trettio åren.

http://www.svd.se/kultur/understrecket/bara-humaniora-kan-fa-ekonomin-pa-ratt-vag-igen_6722555.svd

Den här är det som jag nämnt som Egoismens ideologi och som har Ayn Rand och objektivismen som ideal – en skola som försvarar individualism och ser egoism som enda möjliga väg till demokrati. Milton Friedmans idéer som testats och misslyckats men ändå hänger som en skugga över allt.

Men som ivrigt försvaras av just dessa fundamentalister.

Jag hörde en moderat politiker som bakom kulisserna sade – vilket samhälle är det vi är på väg att skapa och ifrågasatte just privatiseringar och den minskade humana synen på människor. Hon mådde dåligt över hur svaga människor hamnade i utanförskap på grund av politiken som hon själv är en del av och hon började ifrågasätta sin egen roll.

Men vi speglas också i samhället av entreprenörskap, livscoacher, personal trainers, modellprogram, plastikkirurgi, utröstningsteve  – listan kan bli ganska lång. Och för mig hänger det här ihop. För allt handlar om ditt ego, ditt jag som är viktigare än allt annat och synen är lika snedvriden och illa som det kollektiva kommunistiska idealet.

Drivet till ytterlighet är det två system som glömmer människan.

Drivet till ytterlighet blir det system som gynnar några få – på olika vis. Det medmänskliga försvinner. Skit i andra, bry dig om dig själv. Makten, pengarna och härligheten är mina.

Finns det en lösning?

Jag vet inte men det vi måste reagera på är just den egoismens ideologi som fastnat på många olika plan – det ekonomiska, politiska och mänskliga. Ett samhälle som inte kan ta hand om sina svagaste är ett svagt demokratiskt samhälle. Jag läste om någon som skrev att vi har ett 2/3 samhälle – där 1/3 ställs utanför. Det är ett medvetet val av vissa politiker, då man göder plånboken hos de starkare och som röstar utifrån sitt egoistiska ideal.

1/3-samhället kan vi idag se i barnfattigdomen som ökar. Idag ser jag fattiga barn som jag inte såg för femton år sedan. Barn vars föräldrar inte har råd att köpa nya skor, jackor, mössor, vantar och hur de kan komma till skolan mitt i vintern i sommarkläder. Är det början på ett nytt lort-Sverige? Jag hoppas inte det. Men för att inte skapa än ännu större segregering i Sverige måste du och jag reagera och stå upp för de medmänskliga. För det är snart jul men det innebär inte att det behöver vara julafton en gång per år, när vi tänker på våra medmänniskor.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14114666.ab

http://www.dn.se/ekonomi/svenske-skoforetagchefen-fick-miljoner-svart

http://www.expressen.se/nyheter/1.2659010/manar-anstallda-tavla-om-besparingar

Världen är ett stort monopolspel

En diktator är död och en annan tar vid.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/expert-kim-klanen-haller-folket-i-shack-med-konflikter_6722587.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kina-hyllar-en-god-van

Nordkorea är ett av de mest slutna länderna i världen. Jag läser kommentarer i tidningar och på Facebook. Och jag tänker på teveserien Mash. Kommer ni ihåg den, ni som är i samma ålder som mig? Ett fältsjukhus som levererade en teveserie som varade mycket längre än kriget mellan Nord och Sydkorea pågick. Med humor speglade man konflikten och jag var som gjuten i min snurrfåtölj framför svartvit teve.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Koreakriget

Det var en svart humor som gränsade till allvar och som speglade en tid av kommunistskräck. För egentligen är konflikten mellan Nord och Sydkorea en rest från andra världskriget när världen delades. Samma ideologiska skiljelinje som ett tag delade Europa i ett östblock och ett västblock och vi hade även ett delat Tyskland och Öst och VästBerlin. Det som är kalla krigets skuggor.

Det är ett också en del av en österländsk imperialism då Korea var en del av det japanska herreväldet, innan andra världskriget.

Historien har lämnat sina spår. Och spåren leder in till framtiden. Med uppdelning och en stark hierarkisk struktur som inte ifrågasätts.

För det spekuleras självklart i vad som ska hända. Tyvärr tror jag det blir hårdare utrensningar och makten måste visa sig stark. Det sker en maktkamp bakom kulisserna och när det är hierarkiskt blir hänsynslösheten stor.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kim-jong-il-dod-eftertrads-av-son_6718313.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/sonen-kim-jong-un-tar-over

http://www.dn.se/nyheter/varlden/hundratals-tjansteman-redan-avrattade

Vi människor drivs trots allt av egennytta och speciellt i ett system som påstår sig följa en folkvilja frodas den.

Men det jag blir mest bestört över det mänskliga lidande som vi människor tillåter ske. Det sker folkmord, koncentrationsläger, en medveten svält, en stark underrättelsetjänst som sätter skräck och en diktator som lever i lyx.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kim-levde-i-lyx-bakom-enkel-fasad_6720683.svd

Ibland undrar jag var gränsen för vad vi tillåtet i mänsklighetens namn?

Och jag är lika fundersam om det som vi kallar demokrati i västerländsk mening är demokrati, demokrati som gynnar medborgare i förtryckta länder. Vad menar jag?

Jo, det finns olika syn på vad som är diktatur och diktatur och vilka västvärlden ska slåss mot. Irak var ok att invadera och USA skramlar just nu mot Iran.

Nordkorea och Burma låter vi fortsätta med förtryck.

Var drar vi gränsen för vår västerländska etik?

Eller kan det vara så att det inte handlar om etik och mänskliga rättigheter utan om pengar? Visst vore världen bra cynisk om det vore så och självklart är det inte så…. eller?

Egentligen är världen som ett stort monopolspel.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Monopol_(spel)

Nordkorea är kanske som Götgatan, inte så där jättedyr och ger inga större inkomster men kan vara viktig om du vill skapa ett herravälde. Jag kan också låta min motståndare få den, om det gör honom eller henne nöjd, för jag satsar på viktigare och dyrare gator. Just monopolspelet där Nordkorea ingår har tyvärr skapat större möjligheter/risk att hamna i fängelse och chans är mer en risk. Men det ger rikedom till en klan, ett fåtal. Men för den som vill vinna stora spelet – Kina, USA, Ryssland -  är alla allierade bra, även om de är tokiga och maktfullkomliga. Det gäller även de afrikanska länder som haft uppror och gett stormakter hicka. Det ändrar nämligen maktbalansen lite.

Under kalla kriget var uppdelningen mer tydlig, mer svart och vit. Idag är den mer suddig men den finns. Kina växer som stormakt igen och deras ekonomi – pengar igen – är viktig för även USA:s utveckling. Så hur vi vrider och vänder på det är världen som just det där monopolspelet och vi köper och säljer; och då är etiken mindre viktig än vad vi kan tjäna.

Diktatorn är död, länge leve diktatorn.

Sensationsjournalistiken sväljer allt som ramlar ner i slasktratten

När man själv arbetar med media kan det ibland vara lite intressant att se hur det stora drakarna driver sina agendor – speciellt mot vissa personer.

Idag fortsätter Aftonbladet igen sin kampanj mot kungen – vilket är kampanjen mot monarkin – och där man återigen jagar bilderna som ingen vet om de finns. Man vinklar det i en väns kontakter med kriminella och det känns lite som gammal skåpmat. Men i längden kommer det nog skapa ett misstroende – för det vi läser i tidningen måste vara sant. Precis som skvallret vid  fikarasten.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article14026013.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14025940.ab

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kungen-kande-till-kontakterna

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14026006.ab

På den andra sidan har vi tre tidningar som jagar Juholt och när det blir kritik mot Reinfeldt från den andra sidan, finns knappt en notis om det. Österberg tar upp om det förekommer en konspiration mot Juholt – i det fallet socialdemokratin menar han.

Jag undrar ibland hur Per Albin Hansson hade behandlats av media idag, med tanke på att han hade två familjer. Hade det varit politiskt korrekt?

http://www.expressen.se/nyheter/1.2640475/sa-tror-juholt-att-partiet-kan-vinna-striden-om-framtiden

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forre-s-ministern-juholt-maste-ga_6680080.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allt-fler-s-valjare-vill-att-juholt-avgar_6682110.svd

http://www.dn.se/debatt/nu-maste-vi-satta-stopp-for-regeringens-kvartalspolitik

http://www.dn.se/nyheter/politik/juholts-stod-sjunker-hos-s-valjare

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/statsvetare-splittrade-om-osterbergs-uttalande_6677984.svd

Det får mig även att undra, ska artiklar vara politiserade till sitt innehåll? Det är inte konspiration Österberg, det är politik och då har media makt.

För mig sänker det också trovärdigheten i rapporteringen. Visst ska ledare och debatt vara så att det kan skapa mer debatt men när man börjar vinkla innehåll i rapportering som ska vara objektiv, glömma ( självcensurera ) och inte vågar ta debatter som kan skada den sida man står på, då förlorar det trovärdighet. Och det minskar också chansen för människor att själva ta ställning – åsikterna är redan klara i artiklar som egentligen ska vara objektiva.

Det sorgliga är att många människor inte är fullt medvetna om det här och köper alla sanningar.

Det är som FOX news i USA, som går i det republikanska ledbandet och censurerar och vinklar innehållet för den som tittar. Det bästa ex. är när man klippte ett tal av Obama och tog bort alla applåder eller folk som hurrade. Allt för att vinkla.

Är det svenska medialandskapet på väg åt det hållet eller har det alltid varit så här?

För mig har det hårdnat och mycket p.g.a. av Internets intåg. De gamla drakarna – DN, SVD, Expressen och Aftonbladet – har fallit för trycket att ibland vara mer snabba än korrekta och pålästa.

Sensationsjournalistiken sväljer allt som ramlar ner i slasktratten.

Det poppar även upp nyhetssajter på nätet som är så klart vinklade att det inte går att missa och där finns en press att förlora kampen mot dem – alltså måste man skruva upp tempot ännu mer.

Och det skapar också polariseringen och gör nästan rasism rumsren idag – det som fälldes för hets mot folkgrupp för femton år sedan, blir en del av ”sanningen” vi accepterar idag. Idag har man slips istället för bombajackan.

Den polariseringen ser vi sedan på flera nivåer i det svenska samhället idag – svensk eller invandrare, fattig eller rik, vi eller dom.  Jag har idag svårt att läsa alla dessa gammelmedia och se deras trovärdighet i rapportering. Att hela tiden driva kampanjer som avslöjar ”sanningar” och då sedan glömma ”sanningar” om den egna sidan, är att bidra till ett samhälle som skapar ännu mer av vi och dom, på många olika nivåer – ett samhälle där vi hittar felen hos våra medmänniskor, istället för att uppskatta och se möjligheter.

Allt löser sig – eller inte

Det pratas väldigt mycket ekonomi i dagarna, om euron som kommer att krascha ihop om ett tag och sedan har vi finanskrisen – bankernas girighet – och skuldsättningen av länder, där varje nolla som läggs till är utan syre. Men det är egentligen en ganska kortsiktig kris – och med det menar jag att det kan vara en kris som varar i några år.

http://www.svd.se/naringsliv/euron-star-infor-ett-sammanbrott_6675868.svd

Än värre är det med miljön och klimatet. I dagarna är klimatmöte i Durban.

http://www.dn.se/debatt/det-har-ar-sveriges-linje-i-samtalen-om-klimatet

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14008463.ab

Om några år – kanske femtio sextio år – står vi inför början på en katastrof vi inte ens kan överblicka idag. Ja, vi är väl redan där men det är inte de stora konsekvenserna vi ser än.

Jag tänker inte gå igenom alla orsaker och konsekvenser för permafrost som försvinner, metangas, befolkningsökning och energikonsumtion och en massa annat. För jag tror att de flesta är medvetna om det.

Det jag förvånas över är istället människans övertro på – allt löser sig. 

I det här fallet säger jag – eller inte. 

För mig känns det som det finns en slags kalkyl som vägs in i det här – miljö mot hur mycket vi kan göra vinst och hur långt vi kan gå. Politiker är egentligen inga beslutsfattare i det här – det är företagen och i slutändan bankerna. Igen. Det finns en mentalitet – allt löser sig – och ett tillägg – money makes the world go around.

Det är skygglappar så långt det går, för vinsten är viktigast.

Det är inte förrän vi lägger bort det sista och verkligen förstår allvaret, som det kommer hända saker som kanske kan bromsa upp det som sker. Men vi har andra faktorer som också påverkar:

• konsumtionslusten i länder som precis klivit in förbrukningssamhället – det som Lena Ek kallar tillväxtländer
• en stark medelklass världen över som smörjs och vill ha mer – USA är ett bra ex
• multinationella företag med armar och lobby långt in i maktens korridorer

Det är väldigt stort fokus på länder i hennes artikel och hon väljer att glömma bort hela den finansiella sektorn med banker och företag. Kanske medvetet, än värre om det är omedvetet – och då är hon naiv. När en stegrad konsumtion är det som skapar tillväxt och alla vill ha del av kakan, blir pengarnas ursprung det viktiga.

Bankernas osynliga makt, genom utlåning och räntor.

För att symbolisera det lägger jag in ett kort kapitel av mitt manus Landet där stjärnorna regnar, där en datahacker vid namn Räven försöker förklara ekonomin och dess konsekvenser från sitt perspektiv.

Senaste året har de varit lite oftare, kan man säga. Ekonomin ä i gungning. Du vet, bankkrisen å de som tage för mycket lån för att köpa hus å så. 

Rock my world, babe, säger ja. 

Systemet ä sjukt. Du skapar hela tiden utrymme för mer pengar, mer investeringar å  skapar ett enormt skuldberg genom att producera pengar som inte syns. De ä som en osynlig sedelpress, som ger dig krediter när du önskar – krediter som såna som du å ja ska betala. 

Å det skapar en Bear ride som de heter – en kapitalism där giriga jävlar som vill tjäna ännu mer pengar är som gamar runt ett kadaver. Jag gillar ordet, bear ride. Och allt handlar om spekulation. Derivat. Du vet, derivat och hedgefonder. Du kan de. De innebär inte alltid att du spekulerar i uppgång utan även i katastrofer och om du prickar rätt, så vinner du. Räntebärande fonder. Någonting som heter CDS – Credit Default Swaps - har vuxit stort. Det ä en slags försäkring på kreditrisker där man betalar premier till en försäkringsgivare som får betala ersättning om du gör en kreditförlust. Om man går i konkurs.   

Du vet va jag prata om, eller hur? Du kan de här. 

De måste ha krig, lever på katastrofer, företags konkurrens och konkurser, andra människors rädsla eller död. De ä en sjuk värld, där man hoppas på den andres död. 

Du har människor som den här John King, som spekulerar i andras olycka å tjänar  miljarder. De ä som hela spelet om vår miljö. Han verkar ha det där fingret med i allt. De här pengarna skapar framtidens sopberg, global uppvärmning  och det är så jävla sjukt. Men katastrofen måste bli större, mycket större, innan de här människorna kan tjäna pengar på just den här katastrofen. Men i alla fall.

Utdrag ur Landet där stjärnorna regnar

Det är trots allt där den verkliga makten ligger. Ibland känns det som om det är fel fokus att försöka få länder att komma överens om miljön. Istället kanske det är dags att börja fundera på hur man kan påverka företagen och bankerna, antingen genom förhandling eller tuff lagstiftning. Men politikerna är i många fall i knä på företagen, även om det försöker få det att låta annorlunda.

För mig är det en bättre väg och kanske tuffare – för det är inte förrän det känns i kassan eller i bankkontot hos dem, vi kan vända det här tror jag.

Våga prata om det, agera och se vad som händer. Annars står vi inför någonting som antagligen inte kan vända.