Vi sitter i vagnen och ser spåren byggas samtidigt

Idag blev vi tydligen sju miljarder människor på jorden. Om sedan kurvan planar ut vid tio miljarder eller inte, återstår att se. Oavsett handlar det om att vi måste försöka använda de resurser vi har på ett vettigt sätt.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/7-miljardersdagen-forutsags-for-lange-sedan

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ett-barn-ar-fott-vi-ar-7-miljarder_6594910.svd

Egentligen är det helt fantastiskt. Såg en video av National Geographic om det här.

http://www.youtube.com/watch?v=sc4HxPxNrZ0&feature=player_embedded

Jag tänker, jag är född 1963 och då fanns det strax över tre miljarder människor på jorden. Bara det är en svindlande siffra. I dag är det dubbelt så många. I det positiva kan man se att vi botar sjukdomar bättre, får en längre livslängd, får mer bekvämlighet i vissa delar av världen.

Men sedan har vi det som oroar. Jag skrev för ett år sedan:

 

Vi ser en befolkningsökning, det tror jag alla inser. I viss mening kan vi kalla det en befolkningsexplosion om man tittar över tid på femtio till hundra år. För det innebär att människor som kommer till den här jorden vill ha mat men även bekvämligheter. Det innebär att vi måste ta resurser – råvaror – från vår egen planet. Vissa av dessa råvaror är lättare att odla eller återställa än andra.

Jag såg en bloggare som skrev att det här är den största enskilda frågan för mänskligheten. Jag säger tillsammans med klimat och komrevolutionen är det de största utmaningar vi står inför. Vi ser idag ett resursslöseri som är enormt idag och det påverkar våra möjligheter att ta tillvara det som finns på jorden. Det här hänger helt klart ihop med befolkningsexplosionen. Om vi kan utnyttja resurser – mat, energi, innovationer – på ett smartare och mer effektivt sätt, kan vi slippa de motsättningar som uppstår och kommer att uppstå.

Jag hörde ett uttryck häromdagen, att vi bygger spåren samtidigt som vi åker. Om vi inte gör det står vi kvar på perrongen. Lite kan det ibland även gälla sådana här frågor. Besluten tas medan vi sitter i vagnen och det kanske blir så, eftersom innovationer leder till oanade konsekvenser ibland. Det kan diskuteras om all energi – och det vi släpper ut i atmosfären – leder till en växthuseffekt.

För mig är det självklart, eftersom vi är så många fler som ” hjälper ” till med det. Hur och i vilken omfattning det kommer förändra vårt liv kan vi bara spekulera i. Allt från att läsa böcker som Sex grader till artiklar på Newsmill som motsäger det totalt.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/20/fler-m-nniskor-och-mer-koldioxid-r-bra-f-r-v-rlden

Men en ökad befolkning skapar också tillväxt och en marknad för varor. Konsumtion är en stor del av syret i en växande ekonomi. Det är nog alla medvetna om.

Allt går att sälja med mördande reklam.

Dessa två vägs mot varandra – miljöförstöring och konsumtion.

Nackdelen är den energi som går åt till att skapa varor och sedan hur vi använder de varorna – eftersom mycket av de varorna kräver energi och är kopplade till modern teknik – som kräver energi. Det enda sättet blir, för mig, att ta hand om våra resurser bättre än vi gör idag.

Alternativ energi diskuteras, återvinning, grön ekonomi, närproducerat och en massa annat. Men ibland känns det som om, för en lekman, att det är mer diskussion än action ( se Köpenhamnsmötet )- och det finns stora marknadsintressen som styr utvecklingen och bromsar. För så länge det enklaste – och kanske inte det mest miljövänliga – är det du tjänar pengar på, då finns inte alternativet som skulle vara det bästa för miljön.

Och för en ökande befolkning.

Bear ride – Landet där stjärnorna regnar

I natt kom Euro-länderna överens om ett krispaket. Fine. Vi är räddade för stunden – eller ska jag säga, de som skulle drabbas värst. Men om man verkligen läser mellan raderna så är det faktiskt inte politikerna som räddat situationen utan bankerna.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2603950/eurouppgorelse-klar

http://www.svd.se/naringsliv/reinfeldt-skattepengar-sakrade_6579437.svd

http://www.svd.se/naringsliv/dags-att-sluta-tro-pa-tomten-borsen_6585170.svd

http://www.svd.se/naringsliv/chefekonom-ett-steg-framat_6585218.svd

http://www.svd.se/naringsliv/maratonmote-enas-om-krispaket_6584982.svd

http://www.dn.se/nyheter/politik/allvarsrord-och-sockrat-bud-ledde-till-avtal

http://www.dn.se/nyheter/politik/uppgorelse-om-greklandsskuld-klar

Det man måste förstå är att hela världsekonomin inte räddas av politiken – även om vi nu ser Merkel, Sarkozy och andra på tidningarna förstasidor. Nej, de är egentligen marionetter precis som en massa centralbankschefer som sitter runt om i världen.

Det är faktiskt de stora privata bankerna som styr agendan och maktkoncentrationen runt en massa osynliga män i kostymer.

Samma problem har USA haft och har.

Jag tänker lägga upp ett kapitel från berättelsen Landet där stjärnorna regnar, som en slags symbolik i hur det egentligen ser ut i den här världen. Det är ett samtal via Skype mellan en datahacker som heter Raven och en av huvudpersonerna i berättelsen, Agnes von Dinkel.

Utdrag ur Landet där stjärnorna regnar

- Ett multinationellt företags ekonomi är som Babosjkadockor, du vet.

Matrjosjkadockor heter de egentligen. Du har väl sett dem?

Små knubbiga ladies i glada färger. Du har den där stora dockan, som gömmer nästa docka å som i sin       tur gömmer nästa.  Hela tiden får du öppna nya ladies, för att upptäcka nästa.

Å så fungerar de största företagens ekonomi.

De gör allt för att gömma saker inom skalet, därför de vill ha makten, tjäna pengar

och slippa insyn. Och bankerna är som värstingdockor. Det är dem som styr hela

ekonomin och ser till att vi drunknar i kredithavet. I alla nollor. Men det är ju

ingenting nytt för dig förmodar jag men jag blir bara förbannad när jag förstod hur

mycket. Har du hört talas om den där Amschel Rothschild, bankiren?

Det klart hon hade. Det var ju delvis hennes bransch, tänkte hon och det gällde att lära av de bästa – och värsta -  men hon avbröt honom inte.

- Den här Amschelsnubben sade:

   Låt mig ge ut och kontrollera en nations pengar och jag bryr mig inte om vem som skriver lagarna. 

Du vet säkert vem han va, eller hur? Han va smart. Han starta banker i de fem viktigaste städerna å som låg utanför statens kontroll. Skicka sina söner dit. London, Paris, Wien och nåra till. Från början va de en kamp om banker skulle vara privata eller statliga och vem som skulle producera pengar. Tanken va att inte bara företagen utan även länder skulle skuldsätta sig.

Det ä en klassiker.  Pengar ger kontroll. Å det här har fortsatt, i mycket större skala.

Idag är det några få människor som styr vår ekonomi å de vill att vi ska hamna i skuld.

I kredithavets vågor typ.

De kallas Bankirernas klubb å är en sluten organisation – du vet som Opus Dei typ – å som de mest insatta vet finns men de ä inget som någon pratar om. De har sin avbild från trollkarlen från Oz eller om det ä tvärtom. ”

Trollkarlen från Oz var elak och despotisk tills han blev avslöjad som en liten man från Alabama och att han var en marionett för häxorna, tänkte hon. Det kom hon ihåg.

Men det Agnes von Dinkel kom ihåg var mest Dorothy och hennes följeslagare – lejonet, plåtgubben och halmdockan. Hur de fyllde på sina brister längs yellow brick road och på ett vis hittade sig själva. Agnes von Dinkel lyssnade till Räven över datorn, hemma hos Moley Saman el Natour. De var uppkopplade via Skype men utan bild.

Det var första gången hon hörde honom. Hon hade aldrig sett eller mött honom.

Rävens röst var lite nasal, lite som Nasse i Nalle Puh och hon reagerade på hur han kortade av sina ord och hans accent som var lite nordengelsk. Men samtidigt var den så där intelligent, stringent, klar i allt det han kunde.

- Jag ha läst på lite sen vi mejla sist.

Det var faktiskt Räven som sagt att de skulle använda Skype, vilket hade förvånat henne och samtidigt inte.

Självklart hade han via en proxyserver säkrat konversationen från utomstående genom VPN. Det var en säker tunnel, där det behövdes en symmetrisk krypteringsnyckel som de delade för att få tillgång till vad de sade och dessutom maskerades deras ip-nummer på det viset.

Och eftersom Räven var mer än ett datageni, kändes det idiotsäkert att tunnla deras samtal så här.

- Vet du att Oz egentligen betyder silverpengar å att Dorothy hade silverskor i originalet eftersom man kunde använda silverpengar som betalning en gång i tiden? I filmen har hon röda skor, så själva vitsen med storyn försvinner delvis. Det ä ju skorna som ska ta henne hem och silver var ett betalningsmedel då, fattar du. I alla fall.

Det lät som om han tog ett djupt andetag, som han andades riktigt djupt och Agnes von Dinkel undrade hur han fått tag i den här informationen men det spelade mindre roll.

- John King har sakta men säkert flytta pengar från olja till säkerhet och… nu vidare till bankverksamhet. Stora summor pengar, mer än du kan ana. Jag ha skickat listor på transfereringar jag ha hittat men de ä bara toppen på ett isberg, tror jag. Men jag har även gjort en sammanställning, till Er.

Flytten av vinster från en verksamhet till en annan har pågått i fem år som ja kan se re,  och han har avancerat i hierarkin och idag tror jag han tillhör det innersta kretsen, av  bankirer.

Du vet, Opus Dei grejen.

Men de jag ser ä säkert bara det mest synliga men jag ser mönstret å har redan massor med bevis för hur vissa banker tvättar olagliga pengar, svarta pengar. Speciellt utvalda.

Säkerhetsföretaget är de andra största i världen men det är småpengar om man jämför vad han kan tjäna om han har kontroll på pengar och räntor.

- Du sade någonting om bankirernas klubb?

Agnes von Dinkel kände den där spänningshuvudvärken som kom och gick efter skadan och därför försökte hon skära ner på pratet.

- Det är som värsta maffian, fast värre. Rena Sopranos, teveserien du vet. De lät som en konspirationsteori när jag läste det första gången men de ä sant. De finns en sluten krets av extremt rika och hemliga bankirer, som sitter där bakom skynket och drar i trådarna.

Precis som i trollkarlen från Oz men här finns riktiga häxor å trollkarlar, det är dem som  är bankirerna å puttar fram marionetter som de styr. Som vissa  centralbankschefer. De träffas fyra gånger per år, eller mer om det finns behov. Senaste året har de varit lite oftare, kan man säga. Ekonomin ä i gungning. Du vet, bankkrisen å de som tage för mycket lån för att köpa hus å så.

  Rock my world, babe, säger ja.

Systemet ä sjukt. Du skapar hela tiden utrymme för mer pengar, mer investeringar å  skapar ett enormt skuldberg genom att producera pengar som inte syns. De ä som en  osynlig sedelpress, som ger dig krediter när du önskar – krediter som såna som du å ja ska betala.

Å det skapar en Bear ride som de heter – en kapitalism där giriga jävlar som vill tjäna ännu mer pengar är som gamar runt ett kadaver.

Realtidsskvaller som vi får svårt att värja oss mot

 

 

Underdogs mot makteliten – det är nog så hackare ser kampen om information och vem som styr flödet på nätet. De stora elefanterna – de mediabolag som styr tidningar som Expressen och Aftonbladet – är alltid en given måltavla i den kampen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13836608.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13838087.ab

http://www.dn.se/nyheter/politik/petzall-anklagar-partiledningen-for-spionage

http://www.dn.se/nyheter/sverige/losenord-kom-fran-jattehackning

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hackarna-kan-ha-blivit-hjaltar_6581315.svd

Men egentligen handlar det mycket om att visa att man kan – att visa den sårbarhet som finns på nätet, tror jag. Det är en lek – som självklart överskrider det lagliga. För nätet är sårbart, du är inte osynlig och vi förändrar våra vanor som växer fram just nu i takt med Internets ” intrång ” i vårt liv. För nätet har blivit en stor del av våra liv – från den yngsta i förskolan till pensionärshemmet.

Det är nu en del av vår nuvarande livsstil.

Jag tänker då också på Facebookvrålet som var för en månad sedan, där folk blev förbannade över förändringar – och sedan fortsätter vi som vanligt. Det är samma sak med det här. Först någon typ av politisk korrekt ilska om olagligt intrång ( speciellt de stora mediadrakarna som fått journalisters konton hackade ) och rop på förändringar – och sedan fortsätter vi, som vanligt.

Jag läste även någonstans att hackare alltid ligger steget före. Det är väl som de som dopar sig – det är alltid lättare att hitta genvägar och den som jagar måste hela tiden försöka hitta lösningar för att hinna ifatt.

Innovatören har alltid övertaget.

Jag testade flera av mina egna lösenord igår och enligt https://www.testalosenord.pts.se/

var de ok till bra – men när jag testat de på sajter där jag anmält mig har de varit superbra. Där kan man fundera på om man kan lita på alla sajter, där du skapar lösen. För mycket av det vi ser på nätet går faktiskt ut på att tjäna pengar på dig – direkt eller indirekt.

Men kommer vi förändra våra vanor – den livsstil som faktiskt växer fram med nätet i handen, i örat, framför ögonen bara för det här?

Nej, marknaden förser oss hela tiden med nya leksaker – och eftersom vi alla förs in i fållan, blir du utanför om du inte är med.

Jag kom på mig själv häromdagen när jag sade – jag såg på Facebook - två gånger inom loppet av en halvtimme.

Det social nätverket blev en del av mitt förlängda samtal i ett annat möte.

Och jag är ändå jäkligt restriktiv när det gäller just Facebook och sociala sajter.

Nej, under överskådlig tid har vår egen realtidssåpa kommit för att stanna. Vi lever i ett ständigt uppkopplat Big Brother hus, där vi tillåter andra att se våra liv – eller åtminstone till stora delar vad vi vill att andra ska se. Men jag tror det också kommer förändras och snart kommer vi också ofrivilligt vara delaktiga i saker vi inte styr – för de elektroniska spår vi lämnar skapar möjlighet till än mer nyfikenhet hos andra.

Det blir realtidsskvaller som vi får svårt att värja oss mot.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2602675/mamman-det-ar-omojligt-att-william-gjort-det

http://www.expressen.se/nyheter/1.2602423/riksdagsmannen-det-ar-en-absurd-ide

När han har rätt, så har han rätt, även om han har fel

Är all reklam god reklam?

Jag tänker på Håkan Juholt, som verkar hamna i ögat för media när det gäller hans Toblerone-affär – jag menar, hyresaffär. För visst är det lätt att ha funderingar på en Toblerone för 15 kr och hyresbidrag för betydligt mer. Nu var ju Tobleroneaffären mer än en Toblerone, ett mer systematiskt ”slarv” med ett kort.

Men jag funderar på skillnaden mellan manligt och kvinnligt. Jag skiter i att vissa strateger säger att han gjorde en bra pudel, backade och betalade tillbaka – han är man. Det är skillnad på man och kvinna, och hur vi bedömer. Det kommer vi inte ifrån.

http://www.dn.se/nyheter/politik/riktig-kris-om-uppgifterna-stammer

http://www.dn.se/nyheter/politik/tidigare-misstag-fordel-for-juholt

Men jag tänker ändå mer på reklamen han får i tidningarna.

Jag såg nämligen Göran Persson häromkvällen på Skavlan, där han sade att han tyckt om att möta pressen och höll presskonferenser i tid och otid. Det är ju ett sätt att skapa medieutrymme. Det känns lite som om Juholt också gärna har den strategin. För om han reder ut det här, kan se ut som om han orättfärdigt hamnat på de anklagades bänk, då har han faktiskt vunnit en liten seger.

Och samtidigt fått mediautrymme.

För vad är det man säger, allt kan säljas med mördande reklam.

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article13754036.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kritiska-socialdemokrater-tiger_6537515.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/juholt-fornekar-varning-om-bidrag_6537325.svd

Just nu vill han påskina att det är en liten konspiration mot honom – herregud, i politiken är det väl så hela tiden. Det skapas allianser, man försöker se vem man har med sig och mot, man skapar opinion och ställer frågor ( eller personer ) mot varandra. För mig blir det lite patetiskt, att klaga på att någon vill honom illa. Take it or leave it. Bit ihop eller bryt ihop.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13751094.ab

Men det jag till slut blir mest förvånad ( eller inte ), är den girighet som människan får när de kommer i en viss position och en slags hybris som uppstår när du får makt. Juholt är faktiskt inte ensam och vi pratar inte bara om politiker. Det finns många sådana historier om fallskärmar, om övertramp eller lagbrott. Och lika förvånande är det när de säger att de inte hade en aning, att de inte förstått.

http://www.dn.se/debatt/inget-tyder-pa-att-sverige-blivit-ett-mer-korrupt-land

Hur naiva tror dessa att ”vanliga” människor är? Även om en undersökning visar att Sverige inte är ett mer korrupt land än förut, finns den där möjligheten att tjäna pengar på lättast möjliga sätt ibland – och som ligger i en gråzon för ett lagliga och även etiska.

Juholt borde nog omge sig med lite mer strategiska medarbetare och någon som faktiskt kan berätta att Facebook inte är en bra kanal att kommunicera, som statsministerkandidat. Man bör ha folk som läser igenom ens texter på den nivån.

Om han kan lyssna till det.

För jag får en känsla att Juholt är en oerhört viljestark, ego, drivande människotyp som gärna lyssnar när det passar honom och när han har rätt, så har han rätt, även om han har fel. Då är det nog ännu viktigare att lyssna, även om han tror att all reklam, är bra reklam.

 

Egennyttas system – egoismens ideologi

Varje dag läser vi nu någonting om världsekonomin.

Det handlar Grekland, Italien, USA och handelskrig med Kina – en hel del handlar också om banksystemet och så har vi den växande rörelse i USA som protesterar mot egoismen på Wall Street.

http://www.svd.se/naringsliv/kina-hotar-usa-med-handelskrig_6526992.svd

http://www.dn.se/ekonomi/euron-ett-experiment-i-trovardighet

http://www.dn.se/ekonomi/alla-fruktar-dominoeffekt-bland-bankerna

http://www.svd.se/naringsliv/usas-budgetunderskott-13-biljoner_6535009.svd

Det blir inte lätt att försöka hålla isär allt det här och samtidigt, det finns en känsla av sammanhang i allting som sker. Och det finns där, en slags tråd.

Jag har vid ett flertal gånger skrivit om Egoismens ideologi, som har sin grund i Ayn Rands filosofi och Milton Friedmans ekonomiska teorier. Ideologin använder just egoism och egennytta som en drivkraft för att utveckla demokrati och ekonomi – och de ser det som det enda möjliga samhällssystemet. Vi lever i ett tidevarv där vi ska självförverkliga oss själva – se alla gurus i självkänsla, se alla Personal Trainers som ska fixa vår kropp. Det är ingen slump, det är en del av någonting som vuxit fram från just det här och är en protest mot allt det kollektiva på sextio och sjuttiotalet.

Vi kan ställa ideologier som kommunism mot objektivism.

http://www.dn.se/debatt/brist-pa-kristna-varden-ligger-bakom-skuldkrisen

Därav Tea Party rörelsen och starka tankesmedjor som Chicagoskolan på den politiska arenan.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/romney-usa-ska-styra-varlden

Läste i ett citat att Barack Obama ska passa sig för att sympatisera för mycket med Wall Street anhängare, då de kan uppfattas som antiamerikanska. Det amerikanska samhället är på ett sätt indoktrinerat av en kommunistskräck – och det leder till att allt som skulle ge en möjlighet till att staten ska ha för mycket kontroll, det ratas. Som höjda skatter. Även om det behövs.

Tanken med objektivism och Friedmans idéer är att vi ska leva i en värld där staten egentligen har lika mycket – d.v.s lite -  makt som vår svenska kung och företagen och bankerna styr vår tillvaro.

För mig är det ett samhällssystem som fungerar lika illa som det kommunistiska.

Egentligen kan man se hur mycket det urholkat statskassan under Bush tid vid makten. Reagan och Bush senior införde en lightvariant av det som Bush den yngre sedan tog till ytterlighet.

Och det leder till ökad segregation, motsättningar och nu även till en ekonomisk kris. Inte bara i USA, eftersom de här idéerna slagit igenom i flera delar av världen och nu börjar vi se konsekvenser. I Sverige har vi infört många av de idéer som Friedman står för men de politiker och ekonomer som driver frågan, vågar samtidigt inte gå för långt – i Sverige finns mycket av det kollektiva kvar – att välfärden är viktig. Se på det protester som skedde när försäkringskassans regler inte fungerade och människor drabbades hårt.

Att läsa de debattartiklar som kommit ut ger en ganska bra bild av ett politiskt och ekonomiskt tänk som kommer allt närmare kollaps. Och det är just det vissa vill ha, eftersom då tar marknaden över ännu mer – och statens makt minskar ytterligare. Det handlar om två helt olika systemtänk som just nu står mot varandra.

Någonstans på vägen måste en motreaktion komma.

Protester på Wall Street och andra platser är en. Tomas Hobbes pratar om en stark kung för att undvika anarki och kaos när egennyttan är för stark. Annars har vi allas krig mot alla. Om vi människor tillåts ha egoism som modell för ett samhällssystem, kommer vi alltid stå oss själv närmast – och då spelar det ingen roll om det är kommunism, socialism, nyliberalism eller objektivism. Vi vill roffa åt oss så mycket vi kan.

http://www.dn.se/nyheter/politik/riksenheten-mot-korruption-granskar-juholt

http://www.svd.se/naringsliv/greenspan-sydeuropeerna-har-slosat_6533609.svd

http://www.expressen.se/nyheter/1.2584827/nu-ska-aklagare-granska-juholt

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/juholts-ersattning-hett-ledaramne_6535203.svd

Alla de systemen premierar egennyttan på olika vis och glömmer bort en av de viktigaste saker vi kan tänka oss  – att vi också är medmänniskor, oavsett vad vi har i plånboken eller vilken titel vi har.

Det maggropiga – och en stafettpinne i livet

Ibland när vi pratar om vad som är viktigt i livet kommer självklart familjen, vänner, arbetet, fritiden upp. En man sade till mig för många år sedan att vi står på tre ben i livet – familjen, jobbet och fritiden. Kan vi stå på alla tre står du oerhört stadigt, står du på två fungerar livet bra ändå men har du bara ett ben att stå på blir det jobbigt att balansera rätt.

Alla har vi olika livsfilosofier. Huvudsaken är att de fungerar för oss själva. Det fanns någon typ av sanning i det, så det var en av sakerna jag har med mig.

http://www.svd.se/naringsliv/apple-utan-sin-stjarna_6532099.svd

http://www.dn.se/ekonomi/google-hyllar-steve-jobs

http://www.dn.se/ekonomi/apple-utan-jobs

http://www.dn.se/nyheter/varlden/jobs-tal-om-livet-och-karleken

http://www.svd.se/naringsliv/steve-jobs-hyllas-varlden-over_6528680.svd

Just nu läser vi om Steve Jobs, och olika citat som far runt i tidningar och på sociala medier. Om hans livsfilosofi. I veckan hade jag också en krönika på www.idasidan.se om fingertoppskänslan av Roshan Kahande.

Hur viktig just fingertoppskänslan är.

På ett vis sammanfaller det med en av mina starkaste idéer om livet.

Att min intuition är en av mina starkaste drivkrafter.

Jag brukar kalla det, det maggropiga. När vi kastar ut logiken, det förväntade och går efter just det där som sitter i det maggropiga. En del skulle säkert kalla det hjärtat.

Ni vet, den där känslan av att någonting i ditt inre säger till dig att någonting är rätt eller fel, oavsett vad andra tycker. Många gånger tänker du inte ens rätt och fel, du bara väljer. Du väljer ibland någonting som faktiskt inte förväntas eller någonting som enbart känns rätt för dig. Jag tror vi alla kan känna igen det.

De flesta har gjort det vägvalet, även någon som är mycket yngre än jag idag och kanske långt efteråt förstått ett sammanhang i sitt liv – en egen förklaring med det vägvalet.

Som Steve Jobs, som hoppade av skolan, brände pengarna och valde att lära sig det som intresserade honom. En kombination av upptäcka livet och ta in intressen.

Senare fick han nytta av alla de valen.

Då visste han inte, senare förstod han.

Det där ” maggropiga ” ledde honom dit han skulle.

- Jag älskade det, hade han sagt om livet när han promenerade 11 kilometer varje söndag för att få mat.

Precis som jag själv, med alla mina drömmar om skrivande, resor, möten.

Just möten med människor som har haft någonting att berätta, har påverkat mig.

Det är en stafettpinne jag för med mig, vidare till mitt nästa dagliga möte.

Alla kan inte vara en Steve Jobs, som senare påverkar många andra med sina beslut. Men för mig handlar det maggropiga om hur bara du kan uppleva och leva ditt liv. Ingen annans liv, precis som Steve Jobs säger. Det senaste året har jag träffat en väldig massa före detta elever, som egentligen med en enda röst sagt till mig:

- Det viktigaste du gjort är att du fått mig välja det jag tyckte var roligt, att tro på mina drömmar. Du frågade vad jag ville.

Och det har varje gång känts jäkligt bra, för det är nog en av de viktigaste saker vi kan få alla vi möter att tro – att följa det där maggropiga som känns så jäkla rätt.

För det är en känsla.

För Steve Jobs, för mig och för dig.

Att våga lyssna till just det där maggropiga, varje dag. Och i det också vara en medmänniska, för vi är alla stafettpinnar som har någonting att berätta för varandra.

En av de 36 – en känsla i ett universellt eller mikroexistensiellt sammanhang

Vid halv två idag såg jag ett Grattis som svischade förbi på de sociala medier jag använder. Då fick jag faktiskt en liten kick, tänk om. Så jag letade snabbt upp Aftonbladets web och mycket riktigt, Tomas Tranströmer hade fått nobelpriset.

http://www.dn.se/kultur-noje/fran-vaggan-till-nobelpriset

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/hemma-hos-tomas-transtromer-strax-fore-klockan-ett

http://www.svd.se/kultur/understrecket/transtromer-visar-storheten-i-det-vardagliga_6530874.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nobelpriset-till-transtromer_6529396.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nobel-kommentar-kaj-schueler_6531316.svd

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13737254.ab

Välförtjänt och kanske lite överraskande.

Äntligen som en berömd radioprofil brukade ropa när Horace Engdahl kom ut genom dörren. Och jag funderade på min ” relation ” till honom.

Jag var sexton år när jag första gången hörde talas om Tomas Tranströmer. På en lektion i svenska läste en lärare upp en uppsats jag skrivit och mina kinder blossade.

Det var ingenting jag var van vid och det var både pinsamt och upplyftande.

Sedan läste hon upp en uppsats till och sade till den eleven:

- Ja, du påminner om din pappa på det vis du skriver.

Jaha, tänkte jag. Hon, läraren, måste haft pappan som elev tänkte jag – hon var ju ganska gammal, trots allt. Men sedan upprepades det här några månader senare, ungefär på samma sätt och då frågade jag min klasskompis.

Svaret var ganska kort egentligen.

- Ja, jo, pappa, han är poet.

Ingenting mer. Vi pratade egentligen inte så mycket om honom, han nämndes bara i förbifarten några gånger. Och nyfiken som jag var gick jag till biblioteket och hittade böcker av en viss Tomas Tranströmer, och förstod att han var nog ganska duktig.

Men det dröjde några år till innan jag började läsa Tomas Tranströmer och riktigt förstod vad han skrev, och hur bra han skrev. Hur stor han var som poet.

Är han värd priset? Definitivt.

Det finns vissa, som undertecknad, som skriver och förhoppningsvis når en viss standard – och så finns det andra som har osynliga vingar och når andra höjder.

Tomas Tranströmer är en av dessa.

Jag läser en bok just nu, där det beskrivs att enligt Talmud ska det finnas 36 rättfärdiga människor på jorden, som skyddar oss andra genom sin existens. Så tror jag det kan vara med all världens skrivande människor. Vi är miljontals som skriver men det finns ett fåtal – varför inte 36 åt gången – som skapar det som ger vår existens en annan dimension.

Vi kan fundera om Tomas Tranströmer är en av dessa. Jag tror det i så fall. Ibland är livet så komplext att det bara behövs några få ord för att förstå. Som en dikt. Det är en konst att få språket att bli virtuost som en ensam violin och dess stråkar och ge en känsla i ett universellt eller mikroexistensiellt sammanhang.

Det lyckas TT med.

Och jag tänker avsluta med en enda mening som för mig är magisk och på ett vis knyter ihop säcken, där början blir slutet.

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen. 

Grattis, Tomas Tranströmer.

Syrgas åt döende ekonomi

När jag mötte en man från Grekland för många år sedan, förvånades jag över hans fräckhet gentemot EU.

”Jag är på två ställen samtidigt” sade han och förklarade hur lätt det var att lura EU på pengar.

http://www.svd.se/naringsliv/grekerna-sjalva-tror-landet-gar-i-bankrutt_6519480.svd

http://www.dn.se/ekonomi/varfor-ska-vi-bry-oss-om-grekland

http://www.dn.se/ekonomi/ett-uppbrott-fran-historien-ar-nodvandigt

http://www.dn.se/ekonomi/grekerna-bavar-infor-beslutet

Jag och några andra försökte ta en diskussion om hur han egentligen lurade oss på pengar, även om det var EU. Han ville inte lyssna på det, för staten var till för honom och inte tvärtom. Han var väldigt tydlig där och egentligen märkligt stolt.

Det vi, d.v.s. EU, håller på med är att ge syrgas åt en döende ekonomi. Och tyvärr är inte Grekland det enda ex. Det finns en kö. Jag läste någonting om att Sverige är en av de största bidragsgivarna till EU. Är det rätt?

På ett vis tycker jag det, och självklart kan jag å andra sidan ifrågasätta det.

Men för mig handlar inte EU lika mycket om pengar som det handlar om att Europa är en världsdel som faktiskt haft relativt lugnt, efter två världskrig på nittonhundratalet. EU som union är bra för freden men valutan EURO är mindre bra för ekonomin.

Jag kommer ihåg debatten om just EURO, när det var omröstning. Att vi skulle inte klara oss om vi stod utanför. Vissa scenarior målades upp för att skrämmas oss som inte visste så mycket  – ja, vi som inte kunde ekonomi, där det är mer än plus och minus fick vi höra.

Hur det gick?
Ja, vi stannade utanför och idag har vi en väldigt bra ekonomi, och de som ropade högst är idag tysta. Det blev inte ett domedagsscenario för Sverige.

Det jag vill säga att Europa är en kontinent till namnet men vi har otroligt många nyanser – rent av färgskillnader – i hur vi funderar runt stat, demokrati, religion och ekonomi. Att få det att fungera – framförallt ekonomiskt – är för mig en omöjlig ekvation.

Mannen från Grekland visar det som ett tydligt ex.

Men jag ser ändå EU som ett fredsprojekt, som är nödvändigt. Fiender har helt plötsligt visat sig vara beroende av varandra. Vi behöver den freden för att utveckla en bra demokrati i längden. Vi behöver bara gå tillbaka till sjuttiotalet, där vi fortfarande hade diktaturer i Grekland, Portugal och Spanien. Så EU gör nytta, så länge EU kan visa just den nyttan. De flesta ser de ekonomiska fördelarna och där tror jag EU måste bli mer smidigt och ha mer tydliga regler eller lagar. Ett ekonomiskt samarbete håller bara så länge som alla tjänar någonting på det – inte när de flesta måste betala ett högt pris. Problemet nu är inte Grekland i sig, utan att vissa armar går in t.ex. banker som har gett krediter till Grekland och som inte får tillbaka pengar om Grekland gör konkurs.

Så det vi borde fundera runt är det banksystem som finns idag, där det privata ” äger ” statliga banker. Ett system som ger vissa privata bankirer mer makt än folkvalda.

Obama är det bra ex. på det. Och även Euron är ett ex. på det.

Men EU i sig är någonting som bör utvecklas, för att ändå behålla ett stabilt Europa.

Varje dag, varje dag i veckan

Jag såg ett teveprogram för många år sedan, där en vit trettioårig kvinna fick utstå en massa kommentarer från den som höll en kurs. Runtikring satt andra män och kvinnor, vita.

http://www.svd.se/naringsliv/usa-ska-lyftas-med-nya-broar_6516708.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svart-svekdebatt-satter-press-pa-obama_6518910.svd

”Du har alltid kunna leva på ditt utseende, du har alltid varit sötast eller snyggast. Bara för att du är vit, blond, söt. Men tro inte att du är någonting. Tänk på alla söta, snygga tjejer som kommer efter dig, Och du, du saknar personlighet, du har ingen personlighet – för att lyckas måste du ha personlighet.”

Kvinnan bröt ihop och sedan zoomade kameran ut och runtikring satt afro-amerikaner i cirkel. Den som håller i kursen vänder sig till dem och ställer frågan.

”Känner ni igen det här?”

Och en svarar:

”Varje dag, varje dag i veckan.”

Det fanns en liknelse i det självklart, att fördomar är någonting som vi lever med varje dag, i olika grad. Som afro-amerikan finns det kvar i högsta grad.

I have a dream är fortfarande långt borta.

Jag tänker på det när jag läser en artikel om hur svårt afro-amerikaner har att få arbete. I ett samhälle där fattigdomen växer, cementeras även fördomar. Klyftor skapar motsättningar – överklass och underklass. Människor får svårare att ta sig vidare, eftersom det kostar pengar. Utbildning i ett land som USA kostar pengar. Mer än i Sverige men vi är på väg dit och det är en del av medveten politik.

I vissa kretsar skyller en del på Obama och den politik han för. Hörde Maud Olofsson häromkvällen på Skavlan, där hon sade att politik handlar om att kompromissa. Obama försöker kompromissa sig fram i det ganska svårnavigerat hav av åsikter och viljor. Även om han som demokrat sitter vid makten, finns de konservativa tankesmedjor som har en stor makt under ytan. De som ser en skattehöjning som någonting kommunistiskt. Han har en finanskris som troligtvis blir värre, eftersom budgetunderskottet är luft utan syre. Ett vakuum.

För mig handlar det samhälle vi skapar – även i Sverige – om ett egennyttans samhälle.

http://www.svd.se/naringsliv/arabisk-var-i-new-york_6510524.svd

Det finns intressen som förstått att vi står oss själva närmast och ger oss små ben – skattelättnader t.ex. – men de stora vinnarna är inte vi – det är företagen, självklart och de fåtal som har den möjligheten. För samtidigt skapar vi också förlorare – de som inte kan ta sig vidare själva och som vi lämnar kvar. Det är så lätt att säga att människor får skylla sig själva, alla har chansen att bli vad vi vill – det gäller inte alla. Se de människor som utförsäkrats av försäkringskassan i Sverige och som lever i fattigdom. Idag har vi barn som växer upp i barnfattigdom igen – en återgång till någonting som fanns för sjuttio år sedan. Vi har tiggare på gatorna. Visst är det samhällsutveckling? Vi får segregation genom att vissa föräldrar och barn gör aktiva val och väljer skolor och andra som inte orkar, kan, har möjlighet – stannar kvar. Det blir A och B-lag från tidigt ålder.

Och vissa tycker det är bra, även om de inte skulle våga säga det högt. Det är en del av det samhälle som Ayn Rand och Milton Friedman ville ha och som vi idag ser växa fram.

Och då cementeras fördomarna och skillnader, som växer.

Vi närmar oss ett alltmer aktivt val av vilket samhälle vi vill leva i – för med ökade motsättningar kommer också snart reaktioner. Som det som händer i New York, när folk protesterar mot egoism.

Ayn Rands tankar var en motreaktion mot socialism/kommunism ( ett lika misslyckat system som Rands objektivism ). Det jag funderar på vilken motreaktion som kommer mot de här samhället som skapas idag.

Vem som kommer hålla nästa I have a dream tal, och som blir en del av motreaktionen. För den kommer, frågan är bara när.