Till slut har vi även hyvlat ner osten och då finns inte ens hålen kvar.

Egentligen kan vi titta på ekonomin vi har i världen som en ost. Speciellt en ost som har en nästan hel utsida men med massor av hål inuti sig. I hålen finns det luft men ingenting värt att äta – och på luft kan vi inte överleva.

http://www.e24.se/business/bank-och-finans/borsen-gackar-smaspararna_2957934.e24

http://www.svd.se/naringsliv/usa-framsta-orsaken-till-borsfall_6355206.svd

http://www.svd.se/naringsliv/huvudvarken-som-inte-ville-slappa_6357862.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ingen-budgetlosning-i-sikte-i-usa_6359766.svd

Och egentligen spelar det ingen roll om USA ystar lite mer ost till sin ekonomi, det kommer ändå vara enormt stora hål i den – och många andra länders.

http://www.dn.se/ekonomi/ingen-losning-i-usas-budgetstrid

http://www.dn.se/ekonomi/obama-i-ny-maning-till-kongressen-skynda-pa

http://www.expressen.se/nyheter/1.2514108/usa-s-kris-kan-hoja-din-ranta

http://www.expressen.se/nyheter/1.2514232/obama-kallar-till-krismote-om-skuldtak

För egentligen består all världen pengar av luft – eller åtminstone en stor del. De finns ju egentligen inte, mer än som nollor som bara ökar. Det är så lätt att trycka på sedelpressen – förlåt, idag behövs ingen sedelpress – det är så lätt att bara föra in lite mer pengar på marknaden, när de egentligen inte finns. Det är bara fler nollor i kolumnen.

Vi har ju alla spelat monopol. Jag gjorde det med min bror. När pengarna var slut, tog vi papper och producerade lite mer. Till slut satt någon med alla pengar och var en vinnare – och den andra kunde inte betala. Det finns alltid vinnare i det här och det är bankerna. Eftersom ekonomin – även den statliga – egentligen är privat, kan bankerna sällan förlora. Det kommer alltid vara banker som överlever och som blir ännu större.

Politiker är egentligen som Trollkarlen från Oz – det är de som är lite synliga och får ta skurkroller. Men bakom trollkarlen fanns de verkliga skurkarna. Häxorna. Sådan är verkligheten med. Det är bankerna som är häxorna och det är de som styr verkligheten vi lever i.

Politiken är enbart en fond som knappt speglar det spel som finns bakom.
Det handlar om vinster.

Att USA har ett enormt skuldberg beror på den sanslösa tanken att det ska vara laissez faire – ett fritt spelrum för marknadskrafter och staten ska egentligen inte lägga sig i. Det är därför republikaner skriker högt när Obama marginellt vill höja skatter eller skapa en sjukvårdsförsäkring värd namnet. I deras värld ska varje man ta tillvara på sin rättighet att bli rik och blir du inte det och går under, så spelar det ingen roll.

Då blir någon annan det.

Det är ett system som går tillbaka långt i tiden men som fick en förnyelse i Milton Friedman och Ayn Rand. De vill egentligen inte ens ha en stat utan en stat i deras ögon är en exklusiv makt som upprätthåller regler med våld. Ronald Reagan var från början en anhängare av Milton Friedman men när han ändå lät staten behålla sin makt över visst, surnade Friedman till.

Att vi idag står där vi är idag är mycket tack vare den vansinniga dröm som Ayn Rand har haft. Den är lika vansinnig som kommunismen, med sin planekonomi.

Det är två kolosser just nu som för en ideologisk kamp inför nästa års val, som också äventyrar ekonomin. Republikaner och demokrater. Marginalerna är små i deras skillnader. Men en del av dem inser allvaret och att pengar som är nollor, också är luft till slut.

De flesta inser, även en lekman, att du kan inte belåna ett hus som till slut inte ens är i närheten av det värdet på lånen du tar. Huset blir ett tomt skal, eller som osten, hålen blir bara större. Att vi ser det här just nu är egentligen bara en början på det som till slut leder till en större ekonomisk kris, om det är om ett, tio eller tjugo år, vet jag inte.

Men den kommer.

För till slut har vi även hyvlat ner osten och då finns inte ens hålen kvar.

Vi glömmer efter tre generationer

Vi glömmer bort efter tre generationer.

Tyvärr är det tragiskt och sant. Det är 66 år sedan andra världskriget tog slut. Jag lever i den andra generationen efter kriget, mina barn i den tredje. För dem är andra världskriget overkligt och gammalt.

Att någon som Hitler, Mussolini, Franco kunde komma till makten är fullkomligt obegripligt. Hur kunde han få makten, är en vanlig fråga. Hur kunde någon ens rösta på honom – hur kan någon ens rösta på Sverigedemokraterna?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/populister-trangda-efter-attentaten

http://www.dn.se/nyheter/varlden/sd-politiker-delar-breiviks-asikter

Eller är det verkligen fullkomligt obegripligt?

Den tredje generationen och i vissa fall fjärde växer idag upp i Sverige. Vittnen till kriget har dött eller kommer att ha dött inom några år. De sista överlevarna från koncentrationslägren är inne på sina sista år när de berättar.

Det som finns kvar sedan är böcker och filmer.

Det är inte samma sak som kött, blod och en röst som darrar när den berättar.

Det blir en abstrakt verklighet, någonting som har hänt men som inte kan hända idag.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/dilsa-demirbag-sten-nar-ett-samhalle-star-och-vager

http://www.dn.se/nyheter/varlden/de-ar-hjaltarna-pa-utoya

Eller är det verkligen så omöjligt?

Vi glömmer så lätt, inte sant?

För människans motsatta sida till medmänsklighet är ondskan. Är ondskan alltid en tydlig djävul, en man eller kvinna som spottar svavel? Jag läste om Adolf Eichmann. En till synes vanlig man, någon du knappt skulle lagt märke till. Men han är ett av de största monster vi haft i världshistorien. Ansvarig för tusentals människors död. En sådan människa borde det inte vara möjligt att bli i dagens moderna samhälle?

http://www.expressen.se/nyheter/1.2510282/ville-lasa-upp-sitt-manifest-bland-de-doda

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/nu-gar-polisen-ut-med-offrens-namn_6349538.svd

Eller är det verkligen så att han finns?

Anders Behring Breivik skulle nog en del svara idag.

Är han en ensam galning eller en produkt av samhället? Vi får många olika svar på det. Vi är ALLA en spegling av det samhälle vi lever i. Men vi är också den människa som alltid funnits, med alla rätt och brister. Så har det varit i alla generationer som vuxit upp och alla som kommer växa upp. Vi ser oss alltid som den moderna människan, oavsett om det var under romartiden, renessäns, industrialismen eller nu.

Men vad rättfärdigar då våra val i den tid vi lever i?

Eller är verkligen så att vi har val?

Varje tid har sina frågor, sina funderingar och sina händelser.

Tyvärr tror jag att människan glömmer efter tre generationer. Annars skulle inte partier som SD, Sannfinländare och fascister i Ungern, få fäste. Vårt enskilda och kollektiva minne försvagas. Ju längre tid det går, dessto mindre påminns vi och det kommer alltid nya hot som vi måste möta.

Vem minns massakern som romarna utförde i Jerusalem och förde med sig hundratusen slavar till Rom? DET är så långt tillbaka i tiden, att det kan betraktas som barbariskt och inte som en del av den moderna människan. Så skulle vi aldrig göra idag!

Eller är…

… det så att vi glömmer vår egen historia, och därför upprepas den?

Människan kan tro att hon utvecklas men det är samma drifter som fanns för tretusen år sedan, som driver oss idag. Det är ingen skillnad. Och därför kan det tragiska och ofattbara hända – som i Norge.

Är det samhällets fel?

Nej, det är inte en produkt av samhället eller samhällets fel. Det här är en enskild människas snedvridna fantasier som gått överstyr. Hans fond är det samhälle han lever i men hans tragik går djupare än så – även om han inte förstår det.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13379361.ab

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/terrormisstankt-riskerar-30-ar_6348250.svd

Men det är också en del av den cykel som vi människor genomlever, och som vi kommer genomleva generationer framöver.

Till den dag då rädslan och egoismen inte styr våra liv.

Rädslan är den största fienden för en demokrati

 

 

För några år sedan träffade jag Emerich Roth. Han berättade om förvirrade unga män, pojkar, som saknade det viktigaste av allt i världen. Pojkar och män som drogs till nynazism eller kriminella gäng.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2509548/polisen-fruktar-breiviks-hemliga-koder

http://www.dn.se/nyheter/varlden/polisen-vill-slippa-oppen-haktning

http://www.dn.se/nyheter/varlden/polsk-foretagare-gripen-for-inblandning

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tyst-minut-for-offren-i-norge_6347032.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/folj-handelserna-i-norge-minut-for-minut_6342154.svd

De saknade kärlek, och då speciellt kärleken från sin pappa. Varje barn behöver kärleken från sina föräldrar och varje son behöver sin pappa.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2509476/pappan-han-borde-tagit-sitt-eget-liv

Jag tänker på det när jag läser om Anders Behring Breivik, som uppenbarligen vuxit upp utan sin pappa.

Nu blir inte alla pojkar som växer upp utan fäder samhällshatare eller mördare. En mammas kärlek kan räcka långt den med.

Men Emerich har en stark poäng i det han säger. Det är någonting jag själv sett i mitt yrke. Pojkar som är identitetslösa och söker sig till olika gemenskap. Det är slumpen som avgör var du hamnar och vem som fångar upp dig.

Men det är aldrig så enkelt heller.

Idag har vi ett samhälle som förändras. Som alla samhällen gjort under de senaste 3000 åren. Det är ingenting nytt. Idag lever vi i ett samhälle som nämns som multikultur och där ord som assimilering, inkludering, integration återkommer. I början av nittonhundratalet pratades det om klassamhälle, proletariat och broderskap.

Ett slags begreppssamhällen, där begreppen förändras för att hitta se lösningar och möjligheter. Men egentligen spelar alla orden mindre roll.

Det är hur vi är och ser på andra människor som spelar roll.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/polisman-bland-de-doda-pa-utoya

Anders Behring Breivik tar upp en tråd som är gammal och en världssyn som idealiserar en oföränderlig värld. En värld i Status Quo. Kalla den ridderlig och romantiserad och delvis fylld av kristlig storhet. Jag kom att tänka på en sak som finns i min berättelse Landet där stjärnorna regnar, när jag läser hans manifest:

 

Män som han måste fylla alla dessa kärl. Han visste det. För människan är ett djur, som drivs av drifter och inte kan kontrollera sin vilja. Det måste andra som han göra, ge vägledning. 

Och den kraften kunde bara komma från en enda, Gud. Han föraktade alla som såg Gud som den där förlåtande, som den som gav villkorslös kärleken. 

Gud var god men krävande och ibland straffande. Gud var inte enbart fylld av kärlek. Gud var ”någon” som dikterade villkoren för hela existensen och därför var hans nåd inte så lätt att förstå – du måste själv stå makten nära för att förstå att döden var en del av livet, och döden var nödvändig för vissa för att ge livet ytterligare en chans. 

Det visade historien, alla berättelser i Bibeln han läst så många gånger. Gud straffade människan om han inte valde rätt väg och levde i lättja eller okunskap. Att fundera runt gott eller ont låg inte för honom, för det fanns enbart en Gud och han var själv ett redskap för Gud. I och med att makten hamnat i hans händer, var han ett redskap för Guds lagar. 

Under många år hade han sett förvandlingen, från det kommunistiska hotet till islam – det var ondska i olika former men de hotade den enda sanna friheten – den demokrati där den starkes rätt alltid kom först. Kollektivet, massan, kunde aldrig förverkliga Guds bud. 

Det hade aldrig varit meningen. 

Det var lika naivt att tro att en demokrati vilade på folkrätten eller att en demokrati bestod av medborgare som gjorde val, och kunde påverka. Det fanns bara en enda sak som kunde påverka och det var pengar och makt.

 

Jag läste en del av det han lagt på nätet igår kväll.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sapo-granskar-terrormanifest_6345604.svd

Det ger mig två bilder.

Det ena är en ensam, sluten och tvångsmässig människa som lever ut en fantasi där han är hjälten. I hans värld står han för det rättfärdiga. Han lever efter samma devis som en amerikansk president  gjorde efter 11 september – är du inte med oss, är du mot oss. Behring Breivik har stannat kvar i sin fantasi någonstans på vägen och slutat utvecklas som vuxen människa. Jag känner igen mig från det jag själv var elva tolv år.

Men hos honom har det tvångsmässiga växt och till slut blir det han gör nödvändigt.

Den andra bilden är att han vill skapa en ideologi. Ett manifest är utgångspunkten. Som Marx, som Hitler och som många fler innan. Vi kan kalla honom en galning, tok, idiot eller vad vi vill och säga att det är en engångsföreteelse.

Tyvärr är det inte så. Det här är någonting som återkommer i vilket samhälle som helst, och vilket århundrade du vill. För i det vi som människor inte kan hantera som förändring, ser vi och skapar till slut fiender.

Det kan vara i klassamhället, i folkgrupper eller religioner.

” Man ser ju sådana där överallt ” hörde jag senast häromdagen från någon som nog inte betraktar sig själv som rasist. Det hon menade var muslimska kvinnor i samma affär.

Ju hårdare retorik, dessto större motsättningar kommer det bli och vi ser fiender. Vi ser idag ett hårdnande politiskt klimat och då blir de som avviker från normen, fienden.

Och därför är det viktigt att se till vilka vi människor är – inte till religioner, ideologier. Vi ska se Anders Behring Breivik för den människa han är och de handlingar han valt. Vi ska också se alla de som är motreaktionen mot våldet han skapat. Alla de samlingar, minnesstunder, all hjälp som uppstått och att man återerövrar platser där rädslan befunnit sig tillsammans med hatet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/terrordadetinorge/article13371678.ab

För just rädslan är den största fienden för en demokrati. Oavsett vilket håll den riktas mot.

Och det Emerich Roth säger är något av det viktigaste vi kan ta till oss.

Kärlek är viktigare än hat.

För det är det som bygger oss människor och vi behöver inte bli rädda när ondskan hotar oss. Idag, i morgon och i framtiden.