Hatet inför rätta
Rättvisan hinner ifatt dig.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13121416.ab
http://www.expressen.se/nyheter/1.2458062/mladic-infor-ratta-i-haag
http://www.dn.se/nyheter/varlden/ratko-mladic-upp-i-domstolen
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/detta-vantar-mladic-i-haag_6211667.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/mladic-tar-inte-stallning-till-atal_6216673.svd
Kommer ni ihåg bilderna för många år sedan, när en leende Mladic delade på män, kvinnor och barn? Det gav kusliga flashbacks från fyrtiotalet och koncentrationsläger. Vi såg bilder från liknande läger under kriget i f.d. Jugoslavien – människor bakom stängsel, magra och vakter runtikring. Vi trodde vi lärt av historien, inte sant?
Och så händer det igen.
Nu har en av symbolerna för kriget gripits och förts till Haag. Mladic är för vissa en hjälte men för de flesta en slaktare. Jag pratade med några bosnier häromdagen och frågade hur det kändes, vad de sagt hemma.
De hade jublat och jag såg i ögonen att det infunnit sig en rättvisa. Men rättvisa kan aldrig återskapa det som funnits, det kan enbart avskräcka. För några år sedan var jag nämligen på en väldigt bra föreläsning om förintelsen. Vi fick frågan, vad tänker du på när du tänker på förintelsen.
Vi hade alla olika svar.
Föreläsaren hade visat först visat en bild på en brunn när han börjat och när han avslutade gav han sitt svar på frågan. Jag tror det var på Rhodos, i Rhodos stad. Hans bild av förintelsen var brunnen vid Rhodos stad. Innan andra världskriget hade det funnits tusentals judar som bodde i Rhodos stad. Det hade varit en myllrande stad, en stad där alla umgicks. Efter kriget hade det bara funnits några fåtal judar kvar som återvänt.
Det var hans bild av förintelsen. Det var mäktigt och det blev tyst i salen.
Och så är det med alla människor som slaktades, dödades under inbördeskriget i f.d. Jugoslavien. Det handlar om alla dessa som aldrig återvände, som begravdes i massgravar, som blev namnlösa.
Och därför är det alltid viktigt att ställa krigsförbrytare inför rätta. För Mladic var en viktig del av den förintelse av människor som skedde under kriget. Vissa påstår att han är en spillra av sitt forna jag.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/mladic-har-behandlats-for-cancer
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/mladic-opererades-for-cancer_6215473.svd
Kanske det. Men människor som separerar mänskligheten i ras, religion, etnicitet är de som till slut skapar krig. För som Emerich Roth brukar säga:
” Det finns bara en ras och det är människan. Det finns bara en religion och det är kärleken. ”
Det är motsatsen till hatet – kärleken, medkänslan och medmänsklighet är viktigare än någonting annat. Och därför är det det viktigt att visa att människor som går så långt att de mördar i religionen och hatets namn, ställs inför rätta. Oavsett om han är en spillra eller inte.
Publicerat på juni 3, 2011, i Funderingar och märkt aktuellt, allmänt, övrigt, blandat, Funderingar, globalt, hat, humanism, kärlek, kultur, livet, människan, möjligheter, media, medkänsla, medmänskliget, medmänsklighet, nutid, personligt, politik, samhälle, samhället, värderingar. Bokmärk permalänken. 6 kommentarer.
![Raging sea at Eigeroy lighthouse [Explored #6]](http://static.flickr.com/7311/8829139100_89e53d47aa_m.jpg "Raging sea at Eigeroy lighthouse [Explored #6]")
du kanske ska börja med lite elementär Googling på bilden som du använder i dagens blogg..
Bilden användes som bevis i rättegången i Haag mot Milosevic och visar ett serbiskt koncentrationsläger från 1992. Den kan inte direkt härledas till Mladic men tjänar som symbol till vad hatet kan göra.
Att det är kameran som är bakom stängsel och inte tvärtom har tydligen ingen betydelse…..!? ICTY bedömde Trnopolje som en ”delvis öppen anstalt” och ingen av de åtalade från det lägret dömdes.
Varför fortsätta använda en bevisat fejkat bild? Det ökar inte ju inte ditt alsters trovärdighet, annat än hos de allra mest oupplysta.
(Fotot är alltså taget invid Trnopoljelägret inifrån en elstation med stängsel omkring. När kamera-teamet från ITN klättrat över stängslet kallade de till sig fångarna, som dessutom intervjuades. Bilden hade en avgörande betydelse för världsopinionen 1992 där serberna skildrades som ensamt ansvariga och tillskrevs nazistiska förtecken.)
Jag svarar med ett citat av Leif Ericsson, chefredaktör i Ordfront magasin. Bildens upphov diskuteras av olika sidor, vilket du säkert är medveten om.
” När jag började läsa de vittnesmål och domar som rörde förhållandena i Trnopolje framträdde en helt annan verklighet än den som kritikerna av fotografiet hävdat. Och det stod klart för mig att kameravinkeln inte påverkade slutsatsen alls. Trnopolje och de näraliggande lägren var precis så vidriga som reportagen har visat. Det var riktigt av omvärlden att reagera mycket kraftigt. Även om omfattningen av dödandet inte var jämförbart med judeutrotningen så var massdödandet och den etniska rensningen i Bosnien den värsta i Europa sedan Förintelsen och andra världskriget. ”
För mig handlar min text om att om vi polariserar människor, och istället för att prata om medmänsklighet och medkänsla, låter hat via etnicitet eller religion påverka våra liv, kan det aldrig ske försoning. Sår kan aldrig läkas om skuld ska beläggas med nästa skuld.
Jag har med tiden insett många människor tycker att en felaktighet kan vara OK att använda så länge den tjänar ett ”högre syfte”. Långt ifrån alla delar dock denna uppfattning och därför är min poäng att fortsatt användande av denna bild idag, 2011, är kontraproduktiv för försoningsprocessen.
Jag kan accepterar ett sånt tankesätt runt bilden – det viktiga är att de som lever i vardagen på sitt sätt kan försonas och att livet kan gå vidare.