Det system som är beroende av människans pålitlighet är opålitligt

Ska jag vara riktigt ärlig trodde jag aldrig att olyckorna vid kärnkraftverken i Japan skulle få sådan här proportioner. Och samtidigt känns det som om vi enbart får information som ger oss delvis av informationen, den sanna.

Det finns säkert orsaker till det.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/japan-varnades-for-brister-redan-2008

http://www.dn.se/nyheter/varlden/svenskar-bor-lamna-fukushimaomradet

http://www.dn.se/nyheter/varlden/vattenkanon-satts-in-vid-fukushima-1

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/desperat-kamp-vid-fukushima_6009667.svd

Kan vara för att inte skapa panik. Kan vara för att bolagen inte ska förlora pengar och anseende, eftersom fler kontrakt ska skrivas. Kan vara för att man inte vet vad man ska säga och göra.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2368305/extremt-hoga-stralningsnivaer-vid-reaktor-4

http://www.expressen.se/nyheter/1.2368319/narmaste-timmarna-kritiska

Alla tre alternativen känns sannolika.

Men det som skrämmer hur vi ibland litar på teknologin. Lite för mycket. Jag hittade ett citat som kan vara lite talande för just det:

En expert är den som vet mer och mer om mindre och mindre tills han vet absolut allt om inget.

Och lite känns det så just nu, med alla s.k. experter. Det är skalor som talar om hur farligt det kan vara, det är experter som spekulerar, det är förståsigpåare som talar om hur det borde vara.

Det är som han som sitter på läktaren och kommenterar laget som spelar och alltid vet hur man ska göra för att vinna. Jag menar, jag bloggar och funderar – jag är kanske mer den där som går på fotboll första gångerna och funderar på vad offside är och varför det blir frisparkar eller inte. Det är lite så att man funderar vad allt betyder och vem som har rätt taktik.

Men det som skrämmer är ändå hur mycket vi litar till vår tro på framsteg.

Tron på framsteg kan göra oss fartblinda för att det finns faror med våra framsteg. Människan har genom alla tider velat ta sig framåt. Det ligger i vår natur. Vi har alla upptäckare, uppfinnare, vetenskapsmän, tänkare – alla som brutit nya marker. Och det har ibland varit höga priser som vissa fått betala. Urbefolkningar som nästan utrotats, katastrofer som uppstått. Men vi har fortsatt framåt. Och ju mer fartblinda vi blir, dessto farligare kan  framstegen bli.

Ett annat citat är:

Det system som är beroende av människans pålitlighet är opålitligt.

Den här olyckan visar att naturen är starkare än vad vi kan tro ibland men vi förlitar oss samtidigt på att människan ska lösa det. Och det fungerar inte. Vi får hoppas att det inte får för stora konsekvenser för alla de människor som kan bli påverkade för generationer framåt, i värsta fall.

 

Bright lights, big city

I spåren av den fruktansvärda jordbävningen i Japan, kommer rapporter från kärnkraftsverken i Fukushima. Nya explosioner, mer säkerhetsavstånd.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/tsunami-skrammer-mer-an-hardsmalta_6006051.svd

http://www.expressen.se/nyheter/1.2365846/ny-stor-explosion-i-karnkraftverket-i-fukushima

http://www.aftonbladet.se/nyheter/jordskalvetijapan/article8713365.ab

Nu är jag lekman, den vanlige medborgaren, som läser rapportering och funderar över flera saker.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/expert-det-som-hande-i-japans-reaktorer-kan-handa-ocksa-i-sverige

http://www.dn.se/nyheter/varlden/expert-narmaste-dagarna-avgorande

http://www.dn.se/nyheter/varlden/brand-i-reaktor-fick-stralningsnivaerna-att-stiga

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/anvant-karnbransle-under-reaktorer_6003847.svd

Dels självklart, säkerheten. Jag läste någonstans att de som är för kärnkraft ofta säger att det inte går att garantera att det inte händer olyckor. Men samtidigt lutar de sig hela tiden mot statistik och vill visa att sannolikheten för olyckor är si eller så. Jag har läst på bloggar, hemsidor, tidningar och experter som uttalar sig under de senaste dagarna. Och det jag uppfattar är en enorm mycket spekulation.

Ingen vet säkert.

Det finns säkert flera orsaker till det. En är självklart att företaget som äger reaktorerna inte vill berätta allt. För det handlar om pengar. Det finns en planerad utbyggnad i Japan som är ganska stor och då vill man självklart inte förlora pengar. Men det intressanta är att t.ex. det amerikanska hangarfartyget Ronald Reagan sjutton mil från Fukushima mätt höjda strålningsvärden och flyttat på sig.

Och då har man en zon som sträcker sig tre mil för befolkningen.

Men om det ska finnas en trovärdighet i förhållande till människor som bor i närheten, måste det finnas en öppenhet, så människor kan göra valet att stanna eller ge sig av.

Det andra jag funderar över är människans behov av energi. Hur ska vi kunna tillfredsställa det över det närmaste femtio åren? Befolkningsmängden ökar och den teknologiska utvecklingen likaså. Den kräver energi. Svaret är olika beroende på vem du frågar. Alla är överens om att försöka hitta nya sätt att skapa energi men samtidigt känns det lite som en utopi med den utvecklingstakt som är. Vindkraft, solpaneler, havets vågor, vattenkraft, kärnkraft. Alla har de för och nackdelar och så har vid det gamla hederliga som kol och olja, som ingen egentligen tycker är bra.

Kärnkraften har lyfts fram som ett säkert, bra alternativ.

Tills sådana här saker händer.

Nu kommer säkert förespråkare för kärnkraft säga att, titta så bra de jobbar, det finns en beredskap, det fanns säkert en del oförutsedda mekanismer som orsakade det här och att kärnkraft är den bästa energi vi kan få, om vi ska svara upp mot de behov vi har.  Motståndare kommer visa på det farliga, kraftbolagens jakt på vinst, att det är den farligaste energikällan vi har och om olyckan är framme får det stora konsekvenser.

För mig handlar det här mer än om den här reaktorn.

Det handlar om människans outsinliga naiva tro på sin egen utveckling. Någonstans måste vi som människor faktiskt stanna upp och fundera över hur vi använder våra resurser. Idag är det enormt resursslöseri.

Bright lights, big city heter en film. Just titeln i sig kan bara var en symbol för hur vi ser på världen idag. Det finns många städer idag och ett enormt behov av energi och ljus ska lysa upp städerna. Och behovet av energi minskar inte. Hur långt är vi som människor beredda att gå i jakten på vår bekvämlighet och ställa det mot en urholkning av resurser som inte är oändliga? Det är en lekmans tankar, som inte har det som yrke – men som jag tycker de som har det som yrke, bör fundera över och få politiker att agera.

 

Facebook – en plats för den dåliga självkänslan?

Jag har Facebook. Jag är en i mängden som följer strömmen. Jag accepterar det sociala spelet. Jag funderar på att ta bort den.

De senaste veckorna har jag med förvåning kommit på mig själv att – ja, just, kanske ska jag kolla av Facebook. Jag har ju inte varit in och tittat. I början fanns den där nyfikenheten att följa det dagliga – som Hänt Extra och deras nyheter. Det är ett fönster in i någon annans liv. Vi människor har en naturlig nyfikenhet. Allt från vad som hänt med grannen till konspirationsteorier.

Jag trodde faktiskt inte jag skulle bli så att det var intressant som det var i början.

Jag kallade det socialporr – jag kallar det fortfarande socialporr.

Porr kan du bli beroende av, som mycket annat. Porr kan också ge en skev bild av verkligheten. Porr kan också förvrida din världsbild.

Men jag insåg också att Facebook kunde vara en bra miljö för kontakter.

Det fanns de som sade, att om du inte finns på Facebook är det någonting som inte stämmer – du försöker dölja saker om dig själv. Jag håller inte med men eftersom jag arbetar med sociala medier kände jag att jag borde finnas med på Facebook.

Det tillhör det sociala spelet att vara delaktig, det är ett grupptryck – och här finns också spelregler. Som att kommentera vissas status, att vissa lierar sig i åsikter, att det förekommer diskussioner om det vardagliga.

Men det som nu får mig att fundera på att stänga ner min egen Facebook, är alla de med sämre självkänsla som söker bekräftelse. Inte för att jag blir irriterad utan för att jag tycker det är sorgligt att man bakom en dator söker bekräftelse. Man vill ha gilla, kommentarer, medhåll, klappar på axeln – precis som vilken femåring som helst.

Men här är det vuxna människor vi pratar om. Vuxna människor.

Varför vill så många ha bekräftelse, genom ett klick eller kommentar?

Jag lägger enbart själv ut länkar som är kopplat till jobbet – som är en del av mitt jobb. Och det är inte ofta. Senast i november.

Jag funderar på samhället vi lever i – det som är ständigt uppkopplat? Är det en orsak? Vi hinner inte med att umgås, så då blir Facebook en del av det – och de som har dålig självkänsla vill ha bekräftelse när de mår dåligt, känner livet är pest, när de visar upp ny bild, ändrar status? Det blir som ett beroende, det blir socialporr.

För mig känns det lika sant som när människor ger komplimanger som bara är en del av det sociala spelet och man samtidigt vet att det finns en fasad bakom det, det tillhör våra liv?

Det var någon som sade att man kan göra en inställning, för att slippa se vissas kommentarer. Det kanske jag skulle kunna göra. Men, för mig känns det antagligen bättre att stänga ner  Facebook helt. Jag var en gång motståndare, som blev mer nyfiken än jag trodde men som nu känner mig sorgsen när jag ser alla dessa som söker bekräftelse.

Om det fanns en tumme ner, så trycker jag den nu. Och jag tryckte även på inaktivera mitt konto.

 

Naturens krafter – och vår egen odödlighet

Jordbävningen och tsunamin i Japan påminner oss hur små vi är förhållande till naturens krafter. Människans bräcklighet är stor, lika stort som vårt ego och tanke på vår egen odödlighet. Samtidigt är jag imponerad över den innovation som tagit människan framåt när det gäller säkerhet och beredskap inför jordbävningar.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kraftigt-efterskalv-utanfor-japanska-kusten

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svd-rapporterar-minut-for-minut_6001491.svd

1923 dödades 143 000 människor i en stor jordbävning i Japan och det kan jämföras med dödstalet vid det här tillfället. Mycket av det handlar om hur tekniken att bygga hus, vägar och annat gått framåt. Hela tiden försöker vi slå naturen men i längden är det en lite lönlös kamp. Naturkrafter är enorma.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/annu-varre-skalv-kan-vanta-tokyo

Men trots teknikens framsteg förringar det ändå inte det lidande som uppstår nu. De människor som dött och deras anhöriga har ändå en sorgeprocess att gå igenom. Läste att dödstalet säkert kommer stiga och det finns mycket som ska byggas upp – både strukturellt och känslomässigt.

Sedan har vi den debatt som kommer att uppkomma om kärnkraftens vara eller icke. De gånger jag skrivit om kärnkraftens vara eller inte, är några av de gånger som varit intressantast att diskutera men när jag läser runt på olika bloggar, känns det som om det finns en kärnkraftsfundamentalism – på bägge sidor.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8701076.ab

http://www.expressen.se/nyheter/1.2362981/explosion-pa-karnkraftverket-i-japan

http://www.dn.se/nyheter/varlden/hardsmalta-befaras-i-japan

Debatten blir hetsig, personlig och ibland helt onyanserad.

Nu exploderade någonting i kärnkraftverket vid Fukushima och i skrivande stund vet vi inte så mycket. Självklart kommer kritiker direkt säga att det visar hur farlig kärnkraft kan vara och de som är för påpeka statistik som visar hur sällan det här inträffar och att säkerhetssystemen fungerar.

Vad ska man tro?

För mig handlar det om att inte lita på statistiken t.ex. Det finns ingenting som är helt säkert i livet – förutom att det förändras, varje dag.

Hos de som är motståndare till kärnkraft finns ett rött skynke när det gäller allt från användande till förvaring och hos de som är för, finns en övertro på på att kärnkraften är svaret på vårt energibehov. Jag tror inte att någon av sidorna egentligen har rätt.

Det är alltid nyanserna däri mellan som har svaret.

Men framförallt idag, har naturen återigen visat sig så där stark att den visar människans bräcklighet och slår hål på myten om vår egen odödlighet.

Motivation – att inte kissa ner sig

Hur motiverar man sig själv, när man blivit slagen i skallen så många gånger att man inte orkar resa sig? För ibland händer det. Andra gånger kan det vara så att jobbet eller skolan blir vanemässig eller att du inte ser en utmaning i det du gör – hur motiverar du dig själv då?

Jag gick ut och läste lite på nätet men egentligen fann jag ingenting – det var att allt från smartboards till att en bättre arbetsmiljö kan förbättra motivation.

Men var hittar vi egentligen MOTIVATION för oss själva när vi tröttnat?

I över tjugo år har jag arbetat med ungdomar och vuxna och någon typ av idé har vuxit fram. Jag tror det handlar om de tre ledorden som Jesper Juul en gång sade på en föreläsning, om självkänsla.

 

Jag vill!

Jag vill inte!

Nej!

 

Hur kan det hänga ihop med motivation?

Jo, när jag och Erik Johansson är ute och pratar ritar vi ibland Kissgubben.

Kissgubben handlar om motivation att hinna till toaletten innan du kissar på dig. En symbolik. För är motivationen tillräckligt stor och du VILL hitta en toalett, letar du och hinner. Men struntar du i det, kissar du på dig. Och så kan det vara i verkliga livet.

I början kan det vara varmt och skönt när du kissar på dig men till slut blir det kallt och det kanske börjar svida. Och så kan det vara när du är omotiverad. Du försöker hitta genvägar för just där och då är det enklare. Kanske börjar du skolka och det skapar genvägar men till slut hinner verkligheten ifatt dig och du tappar kunskaper och då blir det jobbigt.

Och då är vi tillbaka till vår egen motor. Vad jag själv vill. För motivation tror jag mycket handlar om att veta vad jag vill men också att veta vad jag inte vill.

Motivation handlar om att skapa energi runt det som jag tycker är viktigt.

Och om jag lär mig genom olika val vad jag vill, då blir det lättare. Från vad jag ska göra under dagen till det jag vill framåt i livet – att fånga mina drömmar; från vad jag ska ha på mig, äta för mat till lunch, till var vill jag befinna mig om tre eller fem år.
Det hänger ihop.

Och det hänger ihop med vad jag inte vill. För jag tror inte människor väljer en negativ väg, om du har möjlighet att göra positiva val. Det är som några vänner jag har säger, det viktigaste i livet är den där medmänskliga kärleken.

Och får vi den, tror jag också att motivation och valen blir lättare.

 

Jag har en dröm

Internationella kvinnodagen idag.

En dag för kvinnan. Jag har tre stycken kvinnor här hemma. Här är det fettisdagen, inte kvinnodagen som är mest intressant. Och där undrar jag lite, för vem är kvinnodagen till för? Ibland tror jag att den är för en klick. Jag läste lite skämtsamma kommentarer på Facebook om kvinnodagen.

Så vilken roll har en dag? Är den nödvändig?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/man-med-makt-ett-stort-hot-i-sig_5991249.svd

Rent historiskt och idag i vissa länder, är och har kvinnans roll varit en bifigurs. Det är ju bara kolla gamla testamentet och leta efter antalet kvinnor som nämns. Inte är det många. Rent historiskt har kvinnan haft svårt att hävda sig. Jag tror jag läste någon gång att kvinnans längd under stenålder var i samma medel som idag. Men i vissa kulturer under den tidsperioden hade kvinnan då en stark roll att spela. Sånt kan vara intressant att reflektera över.

Men spelar en enskild dag någon roll?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/handfast-feminism-i-simrishamn

http://www.dn.se/nyheter/sverige/man-hor-bara-det-som-handlar-om-kvinnors-rattigheter

Jag tror att den varit viktig men har inte samma roll idag. Det finns ett visst elititistiskt feministiskt perspektiv på det här, där kvinnodagen har fortfarande känns stark – som på vissa tidningssidor. Men under senare år känns det här engagemanget – som många andra politiska engagemang – som om det har svalnat. Det är Facebook och annat digitalt media som sprider våra åsikter eller tankar – och det handlar mer om vardagen. Sedan har ju faktiskt kvinnans roll stärkts – och bör stärkas ännu mer ( t.ex. när det gäller lön och förmåner på arbetsmarknaden ).

http://www.dn.se/ekonomi/kvinnliga-pensioner-narmar-sig-mannens

Och jag vill att mina döttrar ska växa upp i en värld där jämlikhet och likvärdighet är ord som faktiskt betyder någonting mer än själva ordet – att det kopplas till handling.

Men jag tror inte en kvinnodag är avgörande.

För mig handlar det om vilken människosyn du har har varje dag. Det handlar om vad vi MÄNNISKOR TILLSAMMANS vill skapa – och där vi som människor ser varandra för vilka vi är – oavsett kön.

Jag har en dröm där vi oavsett kön, hudfärg, religion betraktas som lika mycket värda.

Ja, jag snodde det. Och jag tror inte det är någonting vi kan ta för självklart – och vi måste tro på det varje dag. Men vi kan inte se fiender i ett kön, vi kan enbart se vänskap och kärlek – då kommer vi långt och längst.

 

Tio ock en droppe af gyllne sken

Finns det liv i rymden?

http://www.expressen.se/nyheter/1.2356053/forskare-det-finns-liv-utanfor-var-planet

Ja, det klart det finns. Sen hur vi definierar liv kan diskuteras.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8671266.ab

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskare-hittar-liv-i-stenar-fran-rymden

Vår fascination för liv i rymden hänger ihop med människans lust och vilja att upptäcka nytt. Vi talar ibland om mänskliga egenskaper. Om vi tittar på historien kan vi se hur vi över den period vi kan överblicka hela tiden gjort upptäcktsresor. Från Marco Polo ( ja ännu tidigare egentligen, tänk på Alexander den store ), Vespucci, Columbus och Darwin. Alla med olika mål och syfte men upptäckare på sitt vis.

För på ett vis är vi sällan nöjda med svaren vi hittar. Det finns alltid någonting mer att upptäcka. Därför vill vi upptäcka mer, som vad rymden kan ge. Avstånden är enorma och möjligheterna oändliga.

Jag läste någonstans att vi bör vara oroade om vi träffar på intelligent liv i rymden. Tror det var Stephen Hawking. Vi inbillar oss att de ska vara vänliga. Om de upptäcker oss och kan ta sig hit, har de antagligen kommit längre i sin utveckling än vi. Och tittar vi på oss människor vill vi inte ha konkurrens. Så fort vi erövrat har lokalbefolkning och urinnevånare dödats och näst intill utrotats.

Vi är otroligt aggressiva mot det som inte passar i vårt eget normsystem när det gäller kultur, religion, språk. Vad skulle vara skillnaden med liv från rymden? Och om vi skulle vara den överlägsna arten, hur skulle vi agera?

Intressant fråga tycker jag.

För vi vill ibland tro att vi alla är del av Gandhis, Mandelas eller Buddhas tankar men i oss alla bor en liten George Bush, Stalin eller Hitler. Vi vill försvara det som är vårt och värna det som tycker är rätt. Det är en del av den kultur vi växer upp i. Människans medvetande är oerhört lågt och det kommer ta lång tid innan vi har förstått vår sanna kapacitet. Det som Emerich Roth brukar säga;

Det finns bara en ras och det är människan. Det finns bara en religion och det är kärleken. När vi kommer dit och förstår hur sant det är, då kan vi se varandra ( och liv från yttre rymden ) med andra ögon.

Läs gärna min sci-fi/fantasy Tio ock en droppe af gyllne sken som ligger på min hemsida:

www.robertklavus.se

 

 

Du sköna nya värld

Du sköna nya värld, var det någon som skrev en gång. Med ett stort mått av ironi kan vi använda den meningen och fundera lite över vilken värld vi lever och som vi skapar. Man kan undra vad de gamla grekerna skulle tänkt.

http://www.dn.se/vart-internet/vart-internet—hem/snar-revolution-av-uppkopplade-prylar

För det finns många aspekter på vår sköna nya värld.

http://www.dn.se/vart-internet/vart-internet—hem/sensorer-i-marken-skvallrar-om-ledig-p-plats

Dels har vi den praktiska, som rent krasst handlar om ekonomi. Visst tar företagen fram olika produkter för att det ska underlätta men det handlar till sist om att göra vinster. Företag tar fram produkter för att vi ska konsumera. Visst, vi kan säkert styra vårt kylskåp, sätta på bastun eller aktivera larmet hemma – men alla vill ha en vinst.

Den andra delen är den mer etiska. Hur mycket övervakning ska vara tillåtet innan integriteten kränks? Det är en oerhört viktig fråga. Redan idag är vi övervakade i en utsträckning som vi inte tänker på – när jag använder dator, mobil, tar ut pengar, handlar med kortet.

http://www.dn.se/vart-internet/vart-internet—hem/sa-kartlaggs-vi-pa-natet

Om staten vill kan den kartlägga våra liv i detalj, nästan. Och där kommer etiken in – vem har rätt att kika in i vårt privata?

http://www.dn.se/vart-internet/vart-internet—hem/hemmet-ingen-trygg-zon

Det skapas lagar – FRA, Swift och annat – där myndigheter tar sig rätt att spana. Det motiveras med terroristhot eller organiserad brottslighet inte ska hota våra liv. Men, ett stort men, alla som värderar materialet är människor. Jag ser i mitt inre en bild som liknar Kafkas processen och vem som helst kan bli Josef K. För det avgörs av staten.

Som han som läckt till Wikileaks ( kanske ) och som nu suttit fängslad i åtta månader och som det verkar förnedras – av den största demokratin i världen. http://www.dn.se/nyheter/varlden/assange-misstankte-kallan-en-hjalte

Och samtidigt är man en röst som säger åt andra man inte får kränka mänskliga rättigheter, t.ex. Libyen.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/senaste-nytt-om-laget-i-libyen-4-3_5984051.svd

Helt klart är att det just nu sker det som kan liknas folkmord i Libyen och vi ska reagera – men – det blir att tala med kluven tunga och information får olika värde.

Lagar blir olika beroende på vem som tolkar och vem som använder den nya tekniken.

Det är en del av vår sköna nya värld.

Sedan har vi den rent filosofiska aspekten på den nya världen. Blir vi bättre människor, får vi högre livskvalité, vem är jag i allt det här? Det är ganska stora frågor att besvara och där tror jag inte det är någon större skillnad på den gamla greken och jag som svensk 2000-tals människa. Vissa saker är en del av den mentala utveckling vi alla går igenom och det avgörs inte av uppfinningar och ny teknik. Det är existensiella frågor som vi alltid letar svar på, även om förutsättningar förändras.

Ja, ack du nya sköna värld.