EgoDuo-världen – medmänskligt i förhållande till medmänniskan

Jag läser hur Jan Björklund förespråkar individualism och ökad lönespridning – och faller in  i Milton Friedmantankar – för mig den stora ” skurken ” i hur en värld segregeras och vi skapar konflikter.

Det var någon som sade att den farligaste farsoten är en idé. Det stämmer.

Ja, den idé som Friedman skapat, är en värld som livnär sig på konflikter. Död, våld, sjukdomar, katastrofer är gott och bra.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/avskaffad-varnskatt-racker-inte_5819223.svd

Det är det enda sättet för den världen att överleva och det visar också upp den rovdjurslystnad och låga medvetenhet som är människans lägsta instinkt. För det är lätt i självförverkligandets värld att vi glömmer bort sammanhanget.

Som när jag hör Norges landslagsledare säga, att Sverige och Norge har förstått att handboll är ett lagspel – lagkänsla, vikänsla, delaktighet. Handboll är många gånger en grymt individuell sport och samtidigt ett av de svåraste lagspelen.

Och det är där någonstans Jan Björklund och de extrema nyliberalerna missar någonting på vägen. De blundar för de senaste fyrtio årens övergrepp som skett i demokratins namn och som bl.a. Wikileakas avslöjar. För i den demokratin har makten en känsla av hybris och skapar ett vi mot dem läge.

Att förstå hur SD vinner röster är inte svårt, eftersom de bejakar ett vi mot dem tänkande, och skapar en klyfta mellan människor. På samma sätt skapar Björklunds tankar ett segregerat samhälle där den starkare överlever och det får i sin tur andra konsekvenser – som han tyvärr inte är medveten om ( och om han är det, är han oerhört cyniskt maktfullkomlig man, med mindre värdefulla humanistiska värderingar ).

För det enda sättet att skapa en bra värld är genom humanism, medmänsklighet och medkänsla. En EgoDuo-värld – som likt legobitar har olika färger men om man sätter ihop dem blir till en helhet.

Hur kommer vi till en EgoDuo-värld och vad är det?

Ego är det individuella, Duo är det gemensamma vi har när vi möter en annan människa – oavsett religion, klass, kön, hudfärg och ser honom/henne för den hon/han är, utifrån ett medmänskligt perspektiv.

Mitt ego är medmänskligt i förhållande min medmänniska och det speglas i min medkänsla.

Det är en klar motsats till det nyliberala tänket som Ayn Rand och Milton Friedman lyckats sälja in – och som i olika experiment misslyckats världen över i fyrtio år. Vi råkar ut för det dagligen – utförsäljning av olika statliga bolag, avreglering av el ( det har ju blivit bättre för konsumenten, eller hur ), och en massa annat.  För deras egoistiska  världssyn kräver statlig kontroll i demokratins namn, och i vissa länder där experimenten misslyckats har det övergått till diktatur. Och det är en paradox, eftersom Friedman och Rand förespråkar extrem individualism och egoism och ingen statlig inblandning.

Se vad som händer med Wikileaks och vem/vilka som är skurkar för att information läcker och ger en bild av sanningen. Har ni hittills hört en ursäkt, förklaring, från politiker annat än att det är Wikileaks fel – att diskutera innehållet i papper och handlingar är tabu och etablissemanget håller varandra om ryggen – oavsett vilken färg de har på partiet.

Nej, istället är det anklagelser om våldtäkt – det finns ingenting som säger att någon som försöker förändra världen har en bra kvinnosyn – och att publiceringar skadar världen, som dominerar. Demokratier vill stoppa yttrande och pressfriheten.

Och att då läsa Jan Björklund och den världssyn han har, gör mig enbart ledsen. För det är en syn där människor har olika värde, där människor får skylla sig själva och där vissa människor är en belastning och som helst av allt inte borde finnas.

Nej, det är dags att vända bort superindividualismen och bejaka en mer humanistisk värld, där medmänsklighet bör vara i första rummet och medkänsla är någonting som har en självklar grund i vårt samhälle.

Och det kan du aldrig få genom superindividualism och totalt självförverkligande.

Att titta bakåt kan ibland vara det bästa sättet att blicka framåt

Extremister eller ensam förvirrad gärningsman?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/beskrivs-som-en-vanlig-kille_5805433.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nu-ger-s-sapo-ratt-att-signalspana_5806877.svd

http://www.expressen.se/nyheter/1.2253351/han-fick-hjalp-av-terrorgrupp-i-irak

Kanske är det en och samma?

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/dodliga-tankar-1.1226562

http://www.dn.se/nyheter/sverige/bombexperter-fran-fbi-till-sverige-1.1226465

Jag har valt att inte kommentera förrän jag fått tänka och reflektera – kanske någonting som flera skulle tänkt på ( äntligen ). Reptilhjärnan går på ens inre instinkt och fördomar, och det kan vara bra att reflektera i förvåning och upprördhet.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2253236/manifestationer-mot-vald-efter-terrordadet

http://www.dn.se/nyheter/sverige/bombdadet-sparen-leder-till-engelska-luton-1.1226351

När jag var liten genomfördes ett antal terrordåd, gisslantagningar och flygkapningar. Det var Bulltofta, Västtyska ambassaden, Norrmalmstorg. Det var Baader Meinhof, Röda brigaderna, Ustaja.

Det var lite öst mot väst, kommunism mot kapitalism, frihetskamp mot imperialism.

Och det jag minns av retoriken, fanns liknande inslag som nu.

I en värld där man vill skapa motsättningar, finns alltid förvirrade, extrema människor eller ledare som samlar dessa runt sig, för att vinna makt. Det kan vi tyvärr aldrig komma ifrån – inte förrän den dag vårt medvetande är mindre primitivt. Vi har trots allt en närhet till det, igen, i vår svenska politik. För det mesta är det människor som håller sig till retoriken men ibland finns det människor som går över gränsen – och skapar mer smärta och blodsutgjutelse än vi förstår syftet till.

För det gagnar inte deras ” sak ”.

Vi lever i ett samhälle där människor med olika etniska, kulturella, religiösa bakgrunder möts. Det finns många som tycker det är bra – de flesta – och sedan finns några som inte tycker det är bra och ser mer till olikheter mer än likheter.

Det finns regnbågsmänniskor brukar jag säga, och så finns det människor som har fel på tapparna i ögonen och ser svart eller vitt. Som i enskilda händelser ser en sanning, som de rent av varit med att skapa.

Säkert är det så att man har en viss bild av världen och lever i sin verklighet då men om du ska se världen som den är, bör du inte tappa tapparna. Du måste fortsätta att sätta saker i ett sammanhang och ändå behålla ett perspektiv.

Som tur var är den här typen av extremism och vansinnesdåd ovanliga.

Och det beror på att de flesta människor ändå är regnbågsmänniskor – de flesta har empati och medkänsla och kan se det bästa i människor dem möter. Men tyvärr kan ytterligheter hetsa varandra till ett samhälle där vi polariserar och skapar vi och dem.

Det är en minoritet som gör så men minoritet kan ibland skapa rädsla – antingen genom att utmåla andra som fiender och frossa i våra fördomar eller som här, genomföra dåd som kastar mörka skuggor mot vanliga människor.

Oavsett, kan inget av det accepteras.

För det gäller aldrig att glömma av historien. Att titta bakåt kan ibland vara det bästa sättet att blicka framåt. För historien visar att så länge vi utmålar grupper som våra fiender, kulturer som annorlunda, religioner som extrema, ideologier som Satan – så länge kommer vi att kriga mot varandra. För vi är ett släkte som egentligen vill ha samma sak – kärlek.

Vi är ett släkte som består av samma sak – kött och blod och i det finns känslor, glädje och rädslor. Och därför finns det bara en sak, att fördöma dåd som det här men lika mycket inte lyssna och avvisa de som vill skapa murar mellan oss människor – som med ord och handling vill  skapa två olika sidor och det vi ser när vi tittar på varandra, är taggtråden på muren som skiljer oss åt.

Nej, jag väljer att se de ansikten, de möten, som berikar min vardag – för det är så vi till slut skapar ett samhälle där vi kan bemöta varandra med respekt och empati. Ett samhälle och värderingar som hela tiden måste återerövras.

 

Diktatur inom demokratin

Läser ett bra inlägg om vikten av att yttrande och pressfrihet är en grundstomme i en demokrati. Jag själv är inte så förvånad över den reaktion som kommit t.ex. från USA, eftersom landet och dess politiker som anser sig ha oinskränkt makt.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-fordoma-usas-overtramp_5801677.svd

En makt som sanktionerats av vissa länders bifall, andra länders tystnad. Att Palin likställer Assange och Bin Ladin, visar enbart vilken låg nivå hon själv befinner sig på och när folk applåderar det, visar det vilken okunskap de har om ett demokratiskt samhälle.

Men det som förvånar mig är precis som artikelförfattare skriver, att i Sverige finns det politiker som sanktionerar genom tystnad, ett bifall åt den typen av åsikter. Carl Bildt hade direkt reagerat om det varit Kina som gjort ett liknande utspel men nu kommer det från allierade och då är det mer politiskt korrekt att vara tyst.

Demokratiers politiker reagerar mer över att fredspristagaren inte får komma till utdelningar än de facto att de själva kränker demokratin ganska rejält.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/braka-med-kina-1.1225558

Men det gäller att se det här i ett sammanhang, i den ” nya ” teknologins möjligheter.

Camilla Lindberg, fd folkpartistisk riksdagskvinna, skrev häromdagen om FRA-lagen och den agenda som regeringen egentligen har, då det kommit fram att man ger information till främmande makt – någonting som skulle vara uteslutet när beslutet togs. Ett beslut som inte är långt borta.

Alltså fanns det en hemlig agenda i det.

Nätet, internet, är en källa till information och desinformation. Internet öppnar demokratin på vid gavel, och skapar samtidigt diktatur inom demokratier. Rädslan för avslöjanden och obehagliga överraskningar skapar kontrollbehov. FRA är ett ex. när statens intressen är större än individens och är tvärtemot det som FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna säger. För individens rättigheter måste garanteras först, inte staten. Då är vi en skräckvision av 1984, vi är delvis redan där.

Staten, i Sverige Bildt och Reinfeldt, ställer sig utanför de mänskliga rättigheterna när de struntar i den enskildes rätt. Det är en del av det nyliberala ansiktet, precis som Janus i mytologin hade två ansikten. I Rom fanns ett tempel som hade stängda dörrar i fredstid och öppna i krig till hans ära.

Och när de inte vågar kritisera sina allierade på andra sidan vattnet, är det uppenbart att yttrandefrihet och pressfrihet sträcker sig enbart till en viss gräns.

Carl Bildt borde visa större ärlighet i det han egentligen menar – även om han påstår att han har en öppenhet i sin blogg.

Det är självklart en öppenhet som finns när det passar honom och hans syften. Man kan säga att han öppnat sina dörrar för sina allierade just nu, för det är ett informationskrig som nu genomförs. För om man nu börjar jaga Wikileaks som terrorister – som är en budbärare och förmedlare till hur en cynisk, demokratisk stormakt agerar likt en diktatur – vad händer sedan med bolag som Aftonbladet, DN, Rapport, om vi bara ska hålla oss till Sverige.

Blir dessa journalister också terrorister om de avslöjar och förmedlar saker som vår regering eller annan makt inte tycker om?

Det är en grymt farlig väg att vandra, som nu faktiskt på många olika plan sanktioneras av demokratiska politiker. Och allt för att man åsidosätter flera självklara fundament – yttrandefrihet, pressfrihet och de mänskliga rättigheterna.

 

Glöm inte glädjen

Måluppfyllelse är svårt i skolans värld.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hog-tid-att-lyfta-skolorna-i-sveriges-mest-utsatta-omraden_5782215.svd

Jag som är runt i skolvärlden inser att många lärare har inte den professionalitet som krävs för att arbeta med måluppfyllelse – och jag undrar vad det beror på. Det kanske är hårddraget men det finns en sanning i det.

I många år har Björklund pratat om att vi i Sverige halkar efter.

Ja, kanske är det så.

Men om man enbart fokuserar på en kunskapsinriktad skola, glömmer man ibland bort några viktiga saker. Varför ska jag som elev komma till skolan när kunskap bryts ner till små mål och hur hittar jag glädjen?

För mig handlar all inlärning – skola, idrott, yrkesliv – om att du känner någon typ av glädje i det du gör. Om du hittar den där glädjen, då kommer även resultaten.

Låter det för enkelt?

Jag har lyssnat till Anne Bamford ett antal gånger, som skrivit the Wow factor.

Hon påpekar vikten av estetiska lärprocesser i skolan och vinsten för individen i inlärning. När hon skrev rapporten the Wow factor, tyckte hennes son hon var tråkig och undrade varför hon var tvungen att skriva så mycket.

Hon förklarade som man gör till ett barn att hon försökte förklara varför det var bra med slöjd, bild, skrivande, dans och varför man lär sig genom det.

Då svarade sonen:

- Men mamma, det är för att det är roligt.

Och så enkelt kan det vara och vi glömmer ibland bort det.

Motiverade barn och ungdomar skapar resultat.

Anne Bamford är motsatsen ibland till det Björklund håller på att skapa. Där tror jag vi har en förklaring. Den skola vi är på väg in höjer inte måluppfyllelsen, den sänker den. Att ha en skola som enbart ska arbeta mot kunskapsmål, med en stelbent inlärning som är totalt förlegad, är att sänka skolan ytterligare. Och det av flera orsaker.

Jag arbetar idag inom en enhet som heter IDA, i Västerås stad. Skolor som har sämre måluppfyllelse kan dra nytta av IDA. Det handlar om att ta in beteendevetare och socionomer i skolan, kompetenser med annan etnisk bakgrund och specialpedagoger och att lyfta in kultur i skolan. I mitt fall skrivande och media.

Det har gett höjd måluppfyllelse på samtliga enheter vi varit in i och dessutom har t.ex. sjukfrånvaro minskat bland övrig personal. Vi försöker strukturera upp arbetet med elevhälsa och få skolor att arbeta mer målinriktat bl.a. i skolämnen.

För det är så att lärare idag känner sig alltmer stressade av måluppfyllelse men de vet inte hur de ska arbeta professionellt mot målen. Det finns många kockar i det här arbetet och man har svårt att bryta ner målen i reella mål. Låter jag elak? Tror inte det. Jag har sett det här i många olika sammanhang under de senaste åren och jag blir lika förvånad varje gång.

Kanske beror det på att den pedagogiska och metodiska diskussionen är obefintlig, för tiden finns inte.

Det andra är lärare idag blir alltmer administratörer istället för lärare. Det är en jäkla massa papper som ska fyllas i och planer som ska göras. Det är IUP, omdömen, arbetsgrupper.

Den tredje är att lärare i och med det här minskar den sociala elevtiden. Den ska inte underskattas. För om du inte möter ungdomar på deras egen arena utanför klassrummet – i korridorer eller cafeteria – kan du aldrig skapa ett bemötande. Och utan bemötande kan du aldrig fullt ut nå fram till en annan människa.

Det finns en naiv tro att lärare är någon slags supermänniska. Det som är glädjande är att under valet var skolan en av de viktigaste frågorna – men Björklund måste nog ändå fundera på, efter fyra års styre, om den skola han valt väg för är den bästa.

För glöm inte glädjen som alltid måste finnas med, den går inte att underskatta.

Och tänk om det fanns ett IDA i varje stad i Sverige.

 

Sanningens ögonvittne

Wikileaks publiceringar skapar svallvågor runt vårt lilla klot.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2242646/wikileaks-avslojar-ny-kanslig-lista

Var det inte någon som sade att ord är makt?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8232110.ab

http://www.expressen.se/nyheter/1.2243197/carl-bildt-samarbetet-med-usa-ar-nodvandigt

Men det jag fortfarande förvånas över är hur regeringar, maktens män och kvinnor, inte en sekund reflekterar över vad de själva gör – utan gör Wikileaks till problemet och fienden.

Vad säger det om förhållandet i världen, vilka ledare vi har?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bildt-jag-ar-ingen-pudel_5784601.svd

För var någonstans läser vi – vi kanske borde tänkt annorlunda, vi kanske sagt eller gjort fel? Ingenstans läser jag det.

Och där har vi en förklaring till den korrupta värld som finns i maktens korridorer.

Att erkänna fel är en omöjlighet.
I Sverige Beatrice Ask.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-kan-komma-krav-pa-asks-avgang_5783031.svd

Hon är egentligen ganska rökt, även om hon inte fattar det. Och det här handlar inte om Toblerone – här pratar vi om att sälja ut delar av sitt eget land. Om vi ska hårdra är det förräderi hon ägnar sig åt, om vi är snälla säger vi intriger som många människor med makt ägnar sig åt – och ofta kommer undan.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/regeringen-kande-till-usas-overvakning-1.1221784

http://www.dn.se/nyheter/politik/ask-tonar-ner-uppgifter-om-terrorinformation-1.1222227

Men överallt letar jag efter en ödmjukhet och ett erkännande att det som finns i alla dessa dokument faktiskt innehåller sanningar. Ingenstans ser jag politiker som kan stå upp och säga att det här har hänt. Carl Bildt, du vill ju alltid säga sanningar – säg som det är istället för att raljera.

Just nu skrivs en del av vår historia om och vi har många nakna kungar och drottningar, som pojken skriker åt:

Men han har ju inga kläder på sig.

För nu jagas Assange, alla som ens vågar tanken att kritisera eller leta material – och vi skapar en terror över hela vårt klot. Var det någon som sade att Orwells 1984 inte kunde bli sann, att Kafkas processen inte är möjlig i en demokrati? Vi är på god väg dit ( eller är vi redan där ), om vi faktisk inte tillåter granskning eller avslöja det som många egentligen vetat men som nu blir mer allmän kännedom.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/vitala-uppgifter-for-usa-slappta-1.12218

Jag läste också att Cantona vill att vi i morgon ska ta ut pengar från banker, för att visa de verkliga makthavarna på klotet att vi människor kan göra revolt. Lite naivt, med en god tanke – att visa att det är dessa Bankirer som håller den egentliga makten ( se tidigare inlägg på min blogg )

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/cantona-bankernas-fiende-nummer-ett_5783009.svd

För alla dessa människor måste ändå förstå en sak. De lever i den vanliga människans goda minne. Ju längre man låter staten och kapitalet ( visst är det en låt ), spela sitt spel – dessto närmare kommer ett uppror.

Det USA och andra stater ( Sovjetunionen, GB, Kina ) ägnat sig åt sedan andra världskriget är inte mindre än stora brott mot mänskligheten – och vi har just nu politiker i Sverige som accepterar de brotten i demokratins namn. Jag vet inte hur de tänkt, om de har tänkt överhuvudtaget. Det var en svensk statsminister som sade någonting om diktaturens kreatur mot regimen i Tjeckoslovakien och han gjorde även en liknelse med bombningar under Vietnamkriget.

Idag skulle jag önska det fanns en politiker som vågade säga:

Det som sker och har skett är en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det är ingenting annat än tusentals och åter tusentals brott som begåtts mot oskyldiga människor. Det finns inga ursäkter, bara förklaringar. Förklaringar som ska utredas och bestraffas, oavsett stat eller person. Det finns bara en väg, sanningens väg.

Vi kan inte som människor acceptera brott som görs i demokratins namn, oavsett om vi heter Karlsson, Smith, Clinton, Bush, Reinfeld eller Bildt – oavsett om vi bor i Sverige, USA, Kenya, Afghanistan.

Jag önskar det fanns någon politiker som hade det modet, att erkänna och ställa sig upp, att vara någon typ av sanningens ögonvittne. För då skulle vi slippa undanflykter, lögner, halvsanningar och döda budbäraren – och skapa ytterligare en sorglig del av mänsklighetens historia. För det handlar om vilket samhälle du och jag vill leva i, och vilket samhälle vi vill lämna över till våra barn och barnbarn. Även en supermakt ska kunna ställas inför rätta och inte kunna skydda sig bakom pengar, egna lagar och vapen.

Oinskränkt makt ger hybris

Historien om eller av Wikileaks påverkar många länder.

Jag tänkte på hur någon diplomat i USA sagt att ingen vill prata med oss. Lite lamt, nästan lite ursäktande. Fortfarande finns ingen ånger i det man håller på med och har gjort över en väldigt lång tid.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2242036/sverige-samarbetade-med-usa-om-terroristbekampning

http://www.dn.se/nyheter/varlden/regeringen-kande-till-usas-overvakning-1.1221784

http://www.dn.se/nyheter/varlden/pengaflode-till-wikileaks-stoppas-1.1221463

http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-diplomat-ingen-vill-tala-med-oss-1.1221648

http://www.expressen.se/nyheter/1.2241974/usa-diplomat-ingen-pratar-med-oss

För att förstå kan jag rekommendera att läsa Naomi Kleins Chockdoktrinen.

En bok som hon fick mycket kritik för men som nu visar sig alltmer sann. Det är en bok som avslöjar nyliberalismen och dess ansikte, ganska rejält. Hur det funnits en agenda som växte fram under det kalla kriget och som utvecklats och ” förfinats ” under åren.

Att människor som Ayn Rand och Milton Friedman påverkat tankesättet och hur tankesmedjor och kreditinstitut ( banker ) är det verkliga makthavarna i USA – världens största demokrati.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8230405.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bildt-ger-usa-problem_5780465.svd

För demokrati är endast så vid som kapitalet tillåter.

Och jag är på intet sätt vänstervriden, utan mer liberal – med de mer gammaldags värderingar. Men om makten blir oinskränkt, får den hybris. Och efter Sovjetunionens fall, blev USA tvungen att leta efter andra fiender.

Deras ekonomi är beroende av katastrofer, för att få näring.

Och hela den näringslivskedja som skapar dagens ekonomi, är beroende av våld och fiender. Vapenhandel och droger är maktmedel som används, eller som skapar kapital till makten.

WIkileaks dokument är ganska avslöjande. Bland annat att Sverige faktiskt i sin neutralitet samarbetar med USA, att vi vet mer än vad vi säger. De avslöjanden som sker visar hur även makten i Sverige tror på sin egen odödlighet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8230405.ab

Och om Wikileaks börjar publicera om bankerna, kan det blir än värre. Det är därför den här jakten intensifieras – den inre, osynliga makten vill inte avslöjas – det räcker med att den synliga ( politiker ) avslöjas som kungen i HC Andersens saga. ( Se gärna tidigare inlägg på bloggen. )

Jag publicerar här ett litet kort utdrag ur min berättelse Landet där stjärnorna regnar, ett kort utdrag till. Det är ett internetsamtal mellan Agnes von Dinkel och en man som kallar sig Räven, som hjälper henne med research:

 

 

 

- Ett multinationellt företags ekonomi är som Babosjkadockor, du vet.

Matrjosjkadockor heter de egentligen. Du har väl sett dem?

Små knubbiga ladies i glada färger.

Du har den där stora dockan, som gömmer nästa docka å som i sin tur gömmer nästa.

Hela tiden får du öppna nya dockor, för att upptäcka nästa.

Å så fungerar de största företagens ekonomi.

De gör allt för att gömma saker inom skalet, därför de vill ha makten, tjäna pengar och

slippa insyn. Och bankerna är som värstingar.

Det är dem som styr hela ekonomin och ser till att vi drunknar i kredithavet. Men det är ju ingenting nytt för dig förmodar jag men jag blir bara förbannad när jag förstod hur mycket.

Har du hört talas om en Amschel Rothschild, bankiren?

Det klart hon hade. Det var ju delvis hennes bransch, tänkte hon och det gällde att lära av de bästa – och värsta -  men hon avbröt honom inte.

- Den här Amschelsnubben sade:

Låt mig ge ut och kontrollera en nations pengar och jag bryr mig inte om vem som skriver lagarna.

Du vet säkert vem han va, eller hur?. Han va smart. Han starta banker i de största städernaå som låg utanför statens kontroll. Skicka sina söner dit.

Från början va de en kamp om banker skulle vara privata eller statliga och vem som skulle producera pengar. Tanken va att inte bara företagen utan även länder skulle skuldsätta sig.

Det ä en klassiker.

Pengar ger kontroll. Å det här har fortsatt, i mycket större skala.

Idag är det några få människor som styr vår ekonomi å de vill att vi ska hamna i skuld. I kredithavets vågor typ.

De kallas Bankirernas klubb å är en sluten organisation – du vet som Opus Dei typ – å som de mest insatta vet finns men de ä inget som någon pratar om. De har sin avbild från trollkarlen från Oz eller om det ä tvärtom. ”

 

Beroendet av den inre makten

Verkligheten tangerar ibland dikten.

I min berättelse Landet där stjärnorna regnar skriver jag följande:

”            Bernhard Josefsson hade inte skjutit bort det.

- Vi exporterar just det objektet till tredje land, sade han och vickade på stolen.

Jag har haft kontakt med huvudkontoret som du vet och dem tycker det är en bra idé.

Det skapas redan en fil tillsammans med myndigheter, där underrättelser om aktiviteter i anknytning till Patriot Act upprättas. Jag har varit i kontakt med SDU och de har varit snabba att hjälpa oss.

SDU var Surveillance Detection Unit, som samlade uppgifter om misstänka personer världen över och lade dem i en databas, SIMAS – Security Incident Management Analysis System. Inom SDU fanns folk som tidigare arbetat inom svensk säkerhetstjänst eller hade anställning inom USA:s ambassad och som samlade uppgifter i Sverige, om svenskar eller andra objekt av intresse. Allt det här skedde med den svenska regeringens goda minne, även om de självklart skulle förneka om det kom ut.

- Hon är muslim, och hon har varit behjälplig till Hawalanätverket som stöttar Al-Shabaab och andra muslimska organisationer med ekonomiska hjälp. Det finns fonder som hon styrt från Sverige, som medlemmar i den somaliska föreningen stöttat med insamlingar.

Dessa har sedan skickats vidare till en bank i Kenya, där en kontakt hämtat ut pengarna varje månad. Pengar som använts till vapen och sedan använts vid terrorattacker. Det sker underhandskontakter med den svenska säkerhetspolisens speciella antiterroristenhet och SDU för att lägga fram bevisen men den amerikanska sidan sätter redan press nu för att agera.

Innan någon hinner kolla alla data är objektet ur landet. ”

I berättelsen skapas en akt, som ser till att objektet stämplas som terrorist.

Och idag i flera tidningar läser vi om fångtransporter, som skett genom Sverige.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svensk-motstand-stoppade-cia-planen-1.1221610

http://www.expressen.se/nyheter/1.2241224/sverige-stoppade-usa.s-hemliga-fangflyg

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverige-satte-sig-i-respekt-hos-usa_5778235.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svensk-motstand-stoppade-cia-planen_5778299.svd

Dokument som visar att den här typen av händelser är mer vanliga än vad vi tror. Att det inte enbart är fiction, deckare eller film. Att den mänskliga integriteten och yttrandefriheten i vissa fall åsidosätts och mänskliga rättigheter inte följs. Att Sverige sedan satte stopp för transporer betyder inte att det inte förekommer.

Sånt här tar bara andra vägar.

Idag har vi massor med säkerhetsföretag som hjälper till och de har skjutit som svampar ur jorden en regnig höst. Även i Sverige. Make no mistake. Vissa säkerhetsföretag i Sverige har kontakter med sina amerikanska kollegor och får utbildning och annan hjälp.

I Landet där stjärnorna regnar berättas hur en somaliska pojke försvinner någonstans i Sverige och i det nystas en berättelse upp om makt och pengar upp. Den lilla människan som kommer i vägen betyder ingenting när makten – den osynliga makten – vill skydda sina intressen. Nu vill man se till att nätet blir mer formaliserat och i panik attackerar olika intressen Wikileaks möjligheter att publicera – eller försöker i alla fall.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/borjan-till-slutet-for-ett-fritt-internet-1.1221622

Makten – speciellt den osynliga – vill skydda sina intressen. Politiker är enbart språkrör för den maktapparat som ligger bakom. Titta på Carl Bild och Lundin Oil, vi har det ganska nära oss själva i Sverige. Tro inte att de som sitter på makten utåt, inte är beroende av den inre makten.

Och när Wikileaks deklarerat att de ska ge sig på bankerna, ger de verkligen sig på maktcentra som betyder någonting. Money makes the world go around, var det någon som sjöng en gång och det stämmer.

Till sist ytterligare ett utdrag ur Landet där stjärnorna regnar:

” VD för Landscape var en man vid namn Martin van Burgen. Hans högra hand var en kvinna vid namn Patricia Hartnett. Agnes von Dinkel hade träffat både honom och henne vid ett flertal tillfällen, även om Landscape inte anlitat henne så ofta.

Och när hon började leta i all statistik Räven lyckats få fram, insåg hon att bägge bankernas utlåning till speciellt fem större säkerhetsföretag ökat med nästan 150 %  under ett år.

Och bägge bankernas omsättning hade ökat med ca 40 % på ett år.

Det är en rejäl ökning och hon var då förvånad att samtidigt se att aktien i bägge banker minskat i värde med 10 %.

Hon förvånades att marknaden inte reagerat än.

Men en del av dessa siffror var inte redovisade när kvartalsrapporna kommit utan med hjälp av bokföringen hade vinsterna flyttats fram. Om hon följde pengarna skulle hon säkert se att de fonderats. Hon undrade varför, varför de inte ville redovisa sina vinster än.

Hon såg också att stocken – värdet – ökat.

I finanskrisens dagar borde företagen visa upp sina vinster istället för att dölja dem men hon visste också att företag valde att skjuta på vinsten för att slippa beskattning när läget var ogynnsamt. Som nu.

Hon visste också att 2 % av världens samlade BNP bestod av vapenhandel men i koppling med trafficking och narkotika ännu mer.

Det fanns enorma summor med pengar att tjäna på vapenhandel, i vidareförsäljning och att stötta med medel, pengar. Den svarta marknaden var enorm och behövde även den finansieras. ”

Vem är fundamentalist?

När jag läser om Wikileaks, Assange, Clinton, Obama, stängda sajter, hetsjakt och en enorm hybris hos makten, tror jag de har läst mitt manus jag skriver – Landet där stjärnorna regnar. Och jag började le lite, när det nästa som ska avslöjas är bankerna. Det är en av de viktigaste punkterna i min berättelse – hur mycket makt bankerna sitter på.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/pengaflode-till-wikileaks-stoppas-1.1221463

Inte undra på att det har blivit ännu mer fart att få stopp på Wikileaks.

För de trampar allt mer in i minerat land.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/reporterorgan-fordomer-hetsjakt-pa-assange-1.1221451

Den synliga makten är den osynliga maktens marionetter. Det klart ni vet det. Det har alltid varit så, sedan har det funnits undantag men dessa är oftast drivna av en sak – någonting typ av rättvisa och kärlek – och de är det farligaste människor som kan finnas på jorden. För hur resonerar du med någon du inte kan köpa och som faktiskt har en idé om en bättre värld. Det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt. Och ofta dör de i förtid, av någon anledning.

Det finns de som förvånas över hur ledare försöker tysta yttrandefriheten och gör den till sin fiende – istället för att vi ska diskutera det verkliga problemet – maktens hybris. För makten kan aldrig göra fel. Jag har följt bl.a. Guardians rapportering och är fascinerad över hur mycket makten tror att den är odödlig.

Tittar på Urban Ahlin, som nog inte räknat med att stå med stjärten bar.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2240428/ahlin-sagade-sitt-eget-parti

En som lyfts fram som en stjärna och verkat i det osynliga och som visar upp en annan sida inåt. Men det är själklart. Att vara politiker från ett litet land är som att gå på basar och hoppas att du hittar någonting att köpa. Jas är ju som den där lampan du försöker hitta som har tre önskningar men tyvärr är det så att den finns inte – inte när en annan lampa kan ge mycket mer för den hittar den.

Yttrandefriheten?

http://www.expressen.se/nyheter/1.2240691/paypal-stanger-av-wikileaks-konto

Men kära ni, yttrandefriheten finns enbart så länge makten bestämmer att den finns. Oavsett om vi har ” demokratiska ” val. Yttrandefriheten är bra så länge du inte visar att kejsaren är naken. Det enda sättet att ha en äkta yttrandefrihet är när många ställer sig upp och säger att den är viktig – inte några fåtal. Och idag sträcker sig ibland yttrandefriheten till Kissies blogg, och sen räcker det. Vi tycker det räcker. För vi har ju så mycket med vårt eget. Wikileaks slåss egentligen ganska ensamt, hur gärna Assange vill tror någonting annat.

Visst, han har följare. Tro ingenting annat. Men titta på människor som kommit med sanningar förr. Du kan inte ifrågasätta makten. Inga liknelser i övrigt – jag tror nämligen att Assange är lika full av hybris som de han jagar – men Jesus är ett klockrent ex. på hur makten reagerar när någon vågar ifrågasätta det som är. Det finns ex. under vår historia, där människor som ifrågasatt makten ska svärtas ner och till slut måste dödas – för att makten måste få ro och ha en tro på sitt rättfärdigande. Och då menar jag inte alltid den synliga makten, utan den osynliga, riktiga makten.

Min berättelse då? Ja, den beskriver liknande händelser – från Irak till maktens korridorer – allt utifrån en liten människas perspektiv. I berättelsen möter de som letar efter en sanning en krigsveteran.

Läs gärna utdraget nertill som jag skrev för över ett år sedan:

- Jag har en kontakt, kan man säga, sade Brian Brick. Men sanningen om kriget är ingen vacker läsning. Det är en vardag som ingen vill befatta sig med. Vad hände med krigsveteranerna från Vietnam, från Dessertstorm? Egentligen vill ingen höra deras historier, speciellt politiker som tagit besluten. De vill ha hjältar att dekorera, hjältar som sitter på teve, hjältar som skriver böcker och berättar om bragder. De vill inte ha mord, oskyldiga civila, barn som bränns inne, gasas, DU-vapen som skapar cancer, oskyldiga som fängslas och hålls utan rättegång och blir illegala kombattanter. De vill inte visa upp en vardag där unga män och kvinnor skjuter först och frågar sedan och de vill inte ha svarta rubriker i tidningar. De vill inte visa upp sadistiska fångvaktare i Abu Greib eller på Guantanamo.

Och går du emot och säger att du inte håller med om den sockrade bilden om nödvändigheten av ett krig mot terrorism och Usama, är du inte patriot. Är du inte patriot, då är du emot. Fråga George Bush, fråga Rumsfeld, fråga alla dessa tankesmedjor som stöttar och som ser det här som den enda sanna vägen. Ibland kan jag undra vem som är fundamentalist och inte.

Det var som orden rasade ur munnen på Brian Brick. Agnes von Dinkel tittade på den härjade mannen med det stora skägget och det fanns plötsligt ett sympatiskt, tragiskt drag över honom. Någonstans på vägen hade han förvandlats till ett monster han inte vill vara i förhållande till sin fru, till sina barn. Han var en dröm som blivit en mardröm för sina föräldrar och han var någon som till slut stod utanför samhället.

Han var någon inte togs på allvar och som dragit sig undan långt in i vildmarken.

Och han ville på något vis ställa någon till svars.

Hon bläddrade i mappen med filer. Det var oöverskådligt. Hon läste en rapport om barn som dödats i en attack i Mosul, Irak. Hon visste att Mosul var en stad, inte riktigt var i Irak. Hon mindes namnet från rapporteringen när invasionen skedde. Två pojkar som lekt bakom ett staket, sprungit ikapp med pansarbilen som svängt in på vägen och där soldater från ett privat säkerhetsföretag uppfattat det som ett hot. De hade skjutit och pojkarna dött. Bilderna visade hur de genomborrats av kulor. Ingen av dem hade haft vapen.

Rapporten var hemligstämplad och de privata soldaterna gick fria.

Det fanns liknande beskrivningar, papper efter papper. Det fanns underrättelserapporter om väpnat motstånd, om terrorceller och som sedan visat sig vara falskt.

Ett angiverisystem hittade alltid skyldiga, tänkte hon. Allt beror på priset.

Brian Brick tog fram en rapport om DU-vapen. Den visade att det inte fanns bevis som kunde bevisa motsatsen, att DU-vapen inte orsakade cancer.

Provtagningar hade visat att viss ökad radioaktivitet hade kunnat spårats i bakgrundsstrålningen på platser där DU-vapen använts och att flera barn som fötts hade missbildningar eller att missfallen ökat.

Det fanns papper på att flera oberoende forskare nekats möjlighet att göra undersökningar om DU-vapnens verkningar men att forskare med kopplingar till militären i sitt material visade att det inte säkert kunde sägas att DU-vapen och radioaktiviteten runt dessa var ofarliga.

- Varför visar du oss det här? frågade Agnes von Dinkel. Tänk om vi inte är de vi säger?

Brian Brick lutade sig tillbaka.

- Jag är inte den ende som har kopior numer, sade han.

Om ni skulle vara från regeringen eller någon annan, då vet ni att jag har information som skulle kunna vara komprometterande, rent av farlig för verksamheten och då kommer det bli en helvetes aktivitet att spåra dokumenten. Bara där har jag gjort en vinst. För ni kan inte tysta det

länge till.

Och när ni inte får tag i alla filer, inser ni att det är en tidsfråga innan bomben briserar.

Men jag har inte lång tid kvar att leva och vem skulle tro bara mig? Jag vet att de vet att jag har  viss information, de har övervakat mig länge men samtidigt ser dem mig som en idiot.

De vet att jag kontaktat media men inget mediabolag vågar ta i det här med tång. Kanske tycker de att det är överdrifter.

Det är samtidigt självmord för vissa medier att inte vara patriotiska.

Det är antagligen därför jag lever. Jag är en idiot som ingen tar på allvar och som bor i ingenstans.