För eller emot

Jag läser på två ställen uttalande från regeringen i Afghanistanfrågan.

” I utsatta stunder får vi inte svikta. ”

Det är Sven Tolgfors.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sten-tolgfors-i-utsatta-stunder-far-vi-inte-svikta-1.1190427

Och sedan har vi Carl Bildt.

” Det gäller att sluta upp bakom insatserna. ”

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ministrarna-om-tragedin_5521397.svd

För mig blir det lite, är ni inte med oss är ni emot oss.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2177928/reinfeldt-hoppas-pa-samarbete-med-s

Och jag känner igen den retoriken. Från George Bush. Kanske inte lika uttalat men det finns en känsla av att insatsen inte bör kritiseras, för vi gör någonting bra. Vi slåss för fred och frihet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7972057.ab

Som jag skrev tidigare beklagar jag förlusten av svenska liv.

Men det betyder inte att man inte kan funderade på vad ett engagemang i Afghanistan betyder. Visst finns det globala perspektivet, att vi bör vara solidariska och inte enbart prata insatser utan även göra.

Men samtidigt, för mig handlar Afghanistan om någonting mer än enbart en insats för freden. Lite är det som Karl XII som sprang vilse i Europa och blev fast i Turkiet till slut. Idag kan vi undra över alla dessa krig som svenska kungar drog in Sverige i, i en strävan efter makt.

Nu har vi en annan Carl och jag är lite rädd att även han hamnar lite vilse i sin vilja att vara fredsskipare i världen. Han vill i sin maktposition som utrikesminister visa sig handlingskraftig, för då får han även en starkare röst och mandat ute i världen.

Jag applåderar tanken att göra någonting men samtidigt ställer jag mig lite frågande, som nog ganska många gör, till det egentliga syftet med insatsen.

Och att då gå ut med uttalanden som liknar, är ni inte med oss är ni emot oss, får mig att dra öronen åt mig. Det är ingen bra retorik om man vill skapa ett fundament för förståelse. Jag skulle vilja att Sverige lägger fokus på utbildning, uppbyggnad, infrastruktur; där har vi faktiskt någonting vi kan erbjuda. Självklart är det svårt i ett land som slits sönder av strider men samtidigt är det än mer viktigt då – att inte ge upp hoppet om återuppbyggnad istället för att se oss som krigare eller korsriddare, där vi antingen är för eller emot.