Pöbeln går
Jag läser om den hemska dödsmisshandeln av en äldre kvinna i Landskrona. Det är fruktansvärt, för henne och hennes anhöriga.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/landskrona-reser-sig-mot-valdet-1.1072268
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hotbild-mot-23-aringen-i-landskrona_4521565.svd
Men det jag än mer blir skrämd av är den fega pöbeln som följer i spåren på Internet.
Det är andra gången på kort tid – förra veckan var det pojken som dömdes för våldtäkt som fick facebookgrupper mot sig ( och innan det jakten på flickan som blivit våldtagen ) och här är det nu en 23-åring och hans familj som hängs ut. Jag är för utvecklingen som sker på nätet men det måste även finnas lagar som följs här med. Internet kan inte vara sin egen värld, för den är numer vår värld. Nu är det Vilda Västern och de som lagstiftar – politiker – står handfallna inför det här.
Det är precis som de Västernfilmer där pöbeln står beväpnad utanför någons hem, saloonen och fängelset och väntar på att ta den skyldige eller oskyldige. Att ha sin rättegång utan lagar. Här hänger vi ut syskon, föräldrar, vänner och tänker inte på konsekvenser. För alla är ju lika skyldiga, bara vi hälsat eller umgåtts med någon som begått ett brott.
Internet har fört med sig en ny domstol och det är vissa bloggar och andra forum som dömer utan att veta.
I komrevolutionen så måste vi tänka efter före. Det måste finnas ett rättssystem som beivrar den här typ av pöbel som ger sig efter människor. För det är samma instinkter som finns i fikarum – det är dagens skvaller och man tänker inte hur mycket man sårar en annan människa med det.
Jag har alltid sagt att dessa som gör det, är de med svagast självkänsla.
Det tror jag fortfarande.
För att leva med sina egna tillkortakommanden måste man hitta andra som har ännu större. Lite så tror jag även det är med människor som måste hänga ut andra – skyldiga eller oskyldiga. Det finns ett behov av självbekräftelse – för sig själv och för den ideologi som gärna vill skapa skarpa gränser och murar.
Det är det vi ser just nu och det är för mig så långt från humanism vi kan komma. De som är skyldiga ska dömas i ett rättssystem och inte av en subjektiv massa.
Publicerat på april 4, 2010, i Funderingar och märkt aktuellt, allmänt, övrigt, blandat, debatt, filosofi, Funderingar, humanism, kärlek, livet, människan, möjligheter, media, medkänsla, nutid, personligt, politik, samhälle, samhället, Sverige, värderingar. Bokmärk permalänken. 11 kommentarer.
Otroligt det finns fortfarande vettiga svensons kvar.
Grattis!
Definerar du folk som inte gillar sånt här som pöbel – då får du det svårt…..
Snart har du hela folket i den kategorin. Ju mer ni PK-are förnekar problemen och stryker bovarna medhårs i st f att reagera och känna VEKRLIGT medlidande med dem som drabbas så fylls den s k pöbeln på.
”Det är precis som de Västernfilmer där pöbeln står beväpnad utanför någons hem, saloonen och fängelset och väntar på att ta den skyldige eller oskyldige. Att ha sin rättegång utan lagar. Här hänger vi ut syskon, föräldrar, vänner och tänker inte på konsekvenser. För alla är ju lika skyldiga, bara vi hälsat eller umgåtts med någon som begått ett brott.”
Knappast. Vet inte vilken värlsbild du lever i, men precis som i Västernfilmer är det DEFINITIVT INTE! Fakta är inte detsamma som fiction!
Välskrivet. Kent Ekeroth (SD, bla. har han rättsfrågor på sin agenda) valde ju som politiker att följa samma pöbel och publicerade namn och födelsedata på den misstänkte för att påvisa en poäng. En rutten poäng och ett lågvattenmärke för en politiker. Känns nästan som man vill ha ett nytt Salem. Politiker får gärna ta ställning för våld, men inte utnyttja hemska brott för sin egen politiska karriärs skull.
En pöbel gör ju det förhoppningsvis omedvetet, Kent funderar jag på hur han är funtad som verkar kalkylera med detta.
Är det detta rättssamhälle SD vill ha om de får möjlighet att styra?
Visst är det ett intressant fenomen att alla former av folkligt engagemang som vi inte sympatiserar med kallar vi för ”pöbel”? Därmed vill vi påvisa och ta avstånd från en i våra ögon obildad, okunnig och allmänt vedervärdig samling med individer som inte står på samma höga kunskaps- och moralnivå som vi själva. Skulle det däremot vara så att samma samling individer slår sig samman och protesterar mot ”islamofobi”, ”rasism” eller dylikt så uppfattar vi dem som ärofulla medborgare med såväl civilkurage som intellekt. På detta sätt speglar de samhälleliga paradigmen våra ställningstaganden; vad som är viktigt att förstå är dock att dessa paradigm förändras över tiden. Det som är ”politiskt korrekt” i en tid får ofta en annan betydelse i en annan kontext. För att ta ett exempel: de personer i New England som gjorde uppror mot den brittiska överhögheten var enligt samtidens gängse definition att betrakta som ”pöbel” – men skulle vi sätta detta epitet på dem nu?
I det kontext du sätter in saken är det intressant att fundera över ordet pöbel. Men det intressanta är faktiskt dessa som i ilska, raseri, följa John – som i sin omedvetenhet agerar utan att se konsekvens. Det handlar inte om att inte värdera deras åsikter, det handlar om oaktsamhet med frihet och ansvar.
Jag menar dessutom inte enbart det som händer i Landskrona – Internet ger osynliga ansikten att följa eller skapa och först efteråt förstå lite överallt.
Det var som de som skapade facebookgrupp om killen som våldtog flickan – de hade inte en aning vad de släppte lös ( vilket tydligen chockade dem ). Eller tvärtom, de som stödde pojken innan.
Men för mig handlar det om att stå för det man tycker utan att gömma sig bakom pseudonym och alias – och faktiskt stå det man tycker. Det är demokratiskt och för mig mer sant. Dessutom reflekterar det över vilken självkänsla människor har och vilka värderingar dessa vill stå för i ett modernt, öppet samhälle präglat av humanism och medmänsklighet.
Jag försvarar inte på något sätt en alltmer utbredd ”lynchmentalitet” som vi nu ser som en konsekvens av den anonymisering som Internet erbjuder. Jag kan däremot förstå att individer som – av en eller annan anledning – inte delar de åsikter som för tillfället är allmänt vedertagna och accepterade (eller möjligen politiskt korrekta) väljer anonymiteten för att kunna torgföra sina åsikter utan att offentligt behöva schavottera för detta. Ta mitt exempel med ”islamfobi” – för mig som ateist är det självklart att kunna kritiskt granska alla religioner utan att bli kallad det ena eller det andra, så länge som jag inte går till personangrepp. Som du också mycket väl vet finns det i samhället vissa åsikter som inte är ”rumsrena” att diskutera; jag tänker här inte närmare gå in på vilka. Jag anser att man inte kan se allt i svart eller vitt – det finns en mängd nyanser däremellan.
Dessutom kan det även vara ett moraliskt dilemma att ”uppfostra” individer att tänka rätt – alltså enligt de rådande normerna. Vad händer då med den fria viljan som vi eftersträvar i ett demokratiskt öppet samhälle?
Jag tycker du har intressanta tankar – vad som är acceptans i ett samhälle och vi skulle säkert kunna diskutera hur normsystem förändrats genom historien. Där kan jag förlika mig med din tanke att normsystemet sätts efter de värderingar samhället bär just nu och vad vi fyller olika begrepp med, som tex demokrati.
Jag håller också med att livet inte är svart eller vitt – jag brukar själv säga att det är en regnbåge av nyanser – och därför kan jag bli förvånad ( och samtidigt blir jag inte det ) över alla dessa förenklingar och grova påhopp som sker bakom alias – det mesta tror jag sker i det du beskriver ( svart och vitt ). Därför tror jag, om du läser många av mina inlägg, att det finns ganska mycket nyans i många av dem – men de genomsyras också av en tro på människan.
För mig är medmänsklighet och humanism ( dock inte naiv och undfallande ) viktigt, där vi idag drar många över en kam och polariserar människor – många gånger mot deras ( vår ) vilja. Den fria viljan är ju ett filosofiskt begrepp och bl.a. en av mina favoritfilosofer resonerar runt det här – ” är att hävda att en person handlar frivilligt endast när denne vill handlingen och skulle ha kunnat handla annorlunda, om den hade bestämt sig för det…”
Det finns mycket runt den fria viljan som är intressant och som vi säkert skulle kunna diskutera väldigt länge runt.
Att reagera och känna ilskan är mänskligt. Men ilskan som vi bevittnar nu i alla dess former är tyvärr ett omisskännligt tecken på ett folk som drabbats av identitetskris.
Det skulle vara intressant att höra vad du menar med att vi drabbats av en identitetskris.
En ilsken, fördomsfull avgränsning mot andra är ofta ett tecken på identitetskris. Den ilskan som får fritt utlopp nu har samlats länge. Inte konstigt med tanke på att vi lever i ett land som styrs av politisk handfallenhet och politiskt korrekthet. Det i sig är ett dåligt sätt att eftersträva ett demokratiskt öppet samhälle. Med andra ord, man eftersträvar jämställdhet på fel sätt, man eftersträvar mångfald på fel sätt och resultatet är många kluvna män, många kluvna svenskar, många kluvna invandrare …