GOTT NYTT ÅR – tänka efter före och följ din dröm

När jag tänkte på en nyårskrönika tänkte jag att den ska handla om hopp.

Är det inte så vi ska oss an det nya året?

Och jag är hoppfull – mitt synsätt är alltid en tro på det bästa – hos människan, i möten. Nyår är alltid ett avslut och en början men samtidigt kan vi hela tiden se oss själva som bara fortsätter. En del vill ge löften, andra ser bara nyår som en stoppunkt av många – ja, kanske mer som ett kommatecken i en lång mening.

Du kan andas lite extra och tänkta efter före. Ja, just det  - tänka efter före.

För ibland har vi en förmåga att bara rusa iväg. Det är faktiskt jäkligt skönt att ibland bara göra utan att tänka. Allt som oftast går det bra – ibland mindre bra. Men att just tänka efter före är en bra ledfyr. För mig. Och just nyår kan vara en sådan. Det var någon som sade att jag är så målinriktad. Kanske det men är vi inte alla det.

Såg en film om laxar som tar sig uppför en älv. Där kan vi prata om målinriktade. Undrar om det skulle göra det om det visste att det är en ändstation de kommer till? Det finns någonting hos alla människor som gör att vi har olika mål. Det är drömmar. Titta, nu är jag där igen. Drömmar. Ja, det vore konstigt att avsluta året och inte skriva om drömmar.

Dröm dig dit du vill och du kommer på ett eller annat vis få uppleva hela eller en del av din dröm under din livstid. För det hänger ihop med att tänka efter före – att drömma före du gör.  Du kan ha flera drömmar, bara du vågar säga dem och kanske låta folk skratta åt dem, det gör ingenting  - för annars kan du inte nå dit du vill. Du måste inse att folk inte kan förstå alla dina drömmar, för det just – ja DINA drömmar. Det är nämligen så att när du kraschar – det kommer du att göra – så är det ändå drömmen som gör att du kommer att resa dig igen. Och igen, och igen. Och om du gör det med ett leende, kommer ingen kunna säga till dig att DIN dröm är fel – för du reste dig och fortsatte framåt.

GOTT NYTT ÅR

Vi lever i teknologins babyålder

Det skrivs mycket just nu om de senaste tio åren, de största nyhetshändelserna – och det det känns som om man glömmer en av det större händelserna.

Vår förmåga att leva i realtid – i andras realtid. Men det är ingen nyhet som är en enskild händelse och den har integrerats i vår vardag och vi glömmer lätt. Media på Internet har ju exploderat och fortfarande lever vi i babyåldern när det gäller den här typen av media – i komrevolutionen.

Om jag tänker på den 11 september och hur nyheten om planen kablades ut över världen – och hur en sådan nyhet skulle hanteras idag. Det finns så många fler källor idag att vända sig till, så många mer kommentarer – seriösa och oseriösa.

Det är, tycker jag, en av det största förändringarna på tio år.

Mobiltelefonen har t.ex. blivit mycket mer än en telefon. Jag tog fram min gamla, började leta och det var tung och grå. Jag hade nämligen Nokia 3210 – den var hightech. Jag kunde till och med skicka sms. Den kunde faktiskt lista ut vilka ord du skulle skriva och du behövde inte längre skriva bokstav för bokstav.

Jag läste också att Samsung kom med den första mobilen med inbyggd teve 1999 – bara det att ingen kunde använda den ordentligt.

Idag är det en självklarhet med touchscreen, surfa på nätet, mms, sms, musik, blogga från mobil, se teve om det är så och en massa annat. Det har gett oss en inblick i andra människors liv, och vi är nåbara mer eller mindre hela tiden.

Är det någonting bra?

Jag vet inte. Det är en del av en utveckling som vi inte kan stoppa tror jag. Vi har närmat oss storebrorsamhället som beskrivs i 1984. Alla elektroniska impulser du skickar registreras. Det gör att om du tar ut pengar, messar, ringer, surfar på nätet lämnar du spår. Vi har fått FRA-lagen, som säkerligen kommer missbrukas – eller görs redan nu. Det är en del av den 11 septemberdyningarna som vi upplever.

En rädsla för att varje medborgare är en presumtiv terrorist.

Men det handlar om att göra den här typen av utveckling vänlig – att se till dess möjligheter istället för faror. Upproren i Iran är en del av just den här utvecklingen – så det kan användas i demokratins tjänst också. Sen använder självklart USA den teknologin för att skapa oro i Iran också, make no mistake.

Men det ger oss snabbare kommunikation. Nästa totalitära land som kommer att falla på eget grepp är nog Kina. Men där finns en samhällsstruktur över tusentalet år som är svår att förändra och det kommer att ta längre tid. Men det kommer.

Jag pratade med en vän som varit på en ö i Stilla havet, där elektroniken inte finns. Det hade varit en märklig upplevelse sade han. Belysningen bestod av facklor, mobil och dator fungerade inte och på kvällen hade han fått en av sina märkligaste upplevelser – när han legat på stranden hade han faktiskt sett Vintergatan. Omkring honom hade det varit totalt mörker och han hade hört havets brus.

- Vi är bara en liten prick, om ens det, sade han. Och allt annat hade försvunnit.

Det finns vissa saker som teknologin trots allt inte kan ersätta.

2009

Det var året…

när det globala miljöarbetet klev tio år tillbaka i tiden

när USA fick fredspris och skickade ytterligare soldater till Afghanistan

när Fredrik Reinfeldt fick huvudrollen i Den osynliga mannen

när Mona Sahlin skulle tjänat på att få en ny Tobleroneskandal – så att någon i media hade tyckte hon var intressant

när Sverige inte gick till fotbolls-VM

Det var en tid….

av ekonomisk kris – ja, i alla fall enligt ekonomer…

när människor som var döende inte fick hjälp av försäkringskassan ( och de som jobbar där, svär sig fria från allt ansvar, precis som lägervakter under andra världskriget )

där främlingsfientlighet nästan blir rumsrent – vänta bara – det kommer att fiskas efter röster i riksdagen och kommunen när beslut ska igenom

när s.k. fria nyheter, demokratiska nyheter får spy ut rasism, antisemitism, ” sanna ” nyheter och det är tyst från högre makter – det blir en tid av gryende hat och fientlighet

När någon…

äntligen visade humanism om det ökande antalet hemlösa – som mannen i Uppsala som fick ett boende

Under året fick Västerås…

se Mikael Genberg montera ner stugorna, vilket är för jäkligt – men drömmen kan de inte ta….

se en ny landshövding ta plats

se en teaterchef komma och gå…eller var det två…eller tre….

inse att de inte är idrottsstaden nummer ett – MEN vi fick SM-GULD i Bandy

Jag…

träffade Emerich Roth och Patrik Pelosio, två män som pratar om kärlek och medmänslighet

började skriva på min första deckare

startade en blogg, minsann

blev lite mer gråhårig

Mina bästa…

böcker – Chockdoktrinen, Är slumpen en tillfällighet, Till minnet av Janet ( gammal bok men bra )

filmer – Avatar, Slumdog Millionaire, Inglorious basterds

Mest omtalade i media borde vara…

Svininfluensan – vilken otur för tidningarna att inte fler dog – vilket deras upplagor gör när de inte kan skrämma upp vanligt folk

Kungabröllop – vem är inte redan trött på det – med tanke på att det inte hänt än?

Susan Boyle – mest klickad på YouTube

Varje år bär sitt signum kan man tänka men är ändå väldigt kort i förhållande till den livstid som jorden finns. Vi kan enbart blicka tre generationer och därför kan vi inte se någon helhet – vi kan enbart se små klick, som stillbilder.

Men jag vill ändå påstå att den period vi lever i är komrevolutionens – den största förändringen sedan industriella revolutionen. Och det innebär att ismer försvinner och sakfrågor blir viktigare. Enbart i fattiga länder med stor brist på utbildning ( Afghanistan tex ) kan människor luras till att följa en tro som skapas av en tro på ett VI.

I länder där det finns en osynlig aristokrati p.g.a. av pengar ( USA, Ryssland ) skapas demokratier där staten kontrollerar den enskilda medborgaren rigoröst och om du avviker från patriotism, är du en lögnare eller i värsta fall en förrädare. Visst, lite överdrivet men det finns faktiskt ett korn av sanning i det. Dessa länder måste alltid ha yttre fiender för att deras ledare ska kunna få mandat att härska och då är intern kritik inte försvarbar.

Så vi lever i en tid av förändring men det har människan gjort sedan hon insåg att hon har ett övertag i naturen. Vi förändrar inte den balansen nu, det har vi gjort över många århundraden. Men det är med den moderna teknologin som vi SER och MÄRKER förändringarna.

Men vi måste alltid hoppas att det finns ett förnuft, bakom all retorik. Jag tror att det när när vi börjar ICKE-HANDLA som vi kommer se den stora förändringen.

Avund – slipp tävla mot någon annan

Det som slår mig ibland är avunden.

Kalla den avundsjuka. Om du slår upp det kan det bla. stå -  en (varaktig) känsla av avund och missunnsamhet. Se även svartsjuka. Normalt rör det sig om områden som innefattar något av följande: pengar, utseende, relationer, talanger och livsstilar. Avund är ju dessutom en av de sju dödssynderna.

Det är nog ett av de vanligaste instick du kan få som människa – om en annan människa. Små små signaler som talar om att det är någonting gör dig avundsjuk på den du talar om.

Jag har märkt det i alla världar jag varit i.

Och ibland har jag undrat över varför.

Jag själv är inget undantag, speciellt när jag var yngre. Jag kan falla i fällan idag med och då bita mig i tungan. Varför han och inte jag? Det blir som en slags tävling i att spendera mest, skaffa sig mest vänner eller ha en talang som jag själv inte har men önskar.

Ju äldre jag blivit har tävlingslusten försvunnit och jag kan istället uppskatta andras förmågor, talanger och vänner. Men tydligen kan inte alla det.

Titta på kommentatorsfält på bloggar. Jag blir förvånad över hur mycket skit, ilska och avund som människor kan vräka ut mot någon som du egentligen inte känner. Allt för att få såra. Istället för skolgården kan du sitta ensam framför en dator och vräka ur dig saker – för då slipper du se den du sårar. Det är ingenting nytt i det, det är någonting som har förekommit sen datorn kom till.

Eller som jag såg en kommentar om Avatar, där det finns nedsättande kommentarer som inte har med filmen att göra.

Jag kommer ihåg någon som sade till mig en gång – att det är rätt att skvallra och snacka skit om andra i personalrummet, bara för att de inte är där. Vad är det för ETIK? Eller brist på ETIK? Att ha ett system där du faktiskt ser det som en rättighet att snacka skit bakom folks rygg.

För jag läste också någon annanstans att de som försöker se livets möjligheter lever längre än andra. Det är nog sant. Alla de som fäller de avundsjuka kommentarerna på bloggar, i kafferum, i arbetsrum – titta på er själva först och inse hur ni förkortar era liv – om inte annat mentalt. Det handlar mer om er egen självbild än om den ni kommenterar – det är ju egentligen er själva ni slår tillbaka mot – utan att fatta det. Det finns någonting som kallas medkänsla – men för att nå dit måste du först skapa en bra självbild och självkänsla av dig själv – att du faktiskt är någon som kan stå på dina egna ben, med dina egna talanger och förmågor – utan att behöva tävla mot någon annan.

Avatar – arrogans över vår egen odödlighet

Är vi människor egentligen det värsta odjur som skapats i universum? Vi låter kortsiktiga, ekonomiska mål – om vi ser till hur länge den här planeten funnits – segra över förnuftet när världens ledare möttes i Köpenhamn. Vi lever i en slags arrogans över vår egen odödlighet.

Jag var och såg filmen Avatar.

http://www.avatarmovie.com/index.html

Och då insåg jag, ja, det är sant att vi lever i vår egen arrogans om vår odödlighet.

Jag var helt mållös efteråt.

Nu, flera timmar efteråt, har jag försökt sortera mina intryck. När någon i publiken spontant tar upp en applåd, när någon mer gör samma sak. Det är som om vi som satt där inte riktigt visste vad som träffade oss.

Först, det går att raljera och göra sig lustig över all fantasy eller sci-fi. Men det är som någon sade till mig, det jag såg på Star Trek, människor med små saker de pratade i, öronsnäckor att lyssna i, dataskärmar att peka på – det har vi idag. Vi har mobil, bluetooth och dator.

Men Avatar var någonting annat.

Det var en mäktig berättelse – en saga – som fyller hålen i vår egen historia.
Det är berättelsen om människan som cyniskt nog ska utnyttja ett naturfolk men inser att deras sätt att leva är det rätta sättet – för det bygger på det vi ibland kan sakna – medmänsklighet och en förståelse för vår egen värld. Det är självklart en berättelse om kärlek och oförstånd – om att vara rädd för det du inte förstår – och då måste du utrota det.

• De kommer från en planet som inte längre är grön, är en replik i filmen.

Vi kan se många paralleller i filmen till oss själva – hur européer erövrade Amerika och dödade en hel befolkning, i stort sett. Vi kan se liknelser i hur vi behandlar vissa människor som mindre vetande idag bara för att man själv har vapenmakt. Och vi kan se hur vissa människor utser fiender med en annan religion, bara för att man inte förstår den.

Men sedan suddar Avatar även ut gränser mellan animation och verklighet som du inte sett förut. I fantastiska scener får du uppleva någonting du inte sett förut och samtidigt får du en tankeställare.

Jag undrade igår om filmer kan förändra historien. Ja, men Avatar kommer inte vara den filmen. Men den urholkar stenen med en droppe av tankemylla och ger sitt bidrag i kampen för en bättre värld.

Inglourious basterds – gammaldags matiné i modern tappning

Kan film förändra historien – eller kan du i filmen förändra historiens gång? Självklart.

Jag har sett en Tarrantino-film, Ingloriuos Basterds med bla. Brad Pitt på Blue-Ray. Och som vanlig leker Tarrantino med filmgenren, utan att för den skulle bli helt pretto. Det är flera berättelser som vävs samman till en mötesplats – en biograf i Paris.
Vad jag tyckte om filmen?

Underbart bra. Jag kan ibland ha svårt med Tarrantino men den här gången lyckas han hela vägen hålla kvar mig i soffan. Det finns någonting långsamt som helt enkelt exploderar i våld – men med en slags gammaldags matinékänsla i sig. Det nya underhållningsvåldet möter den gamla tidens långsamma dialoger – och det känns som om när dialogen blir alldeles för lång, då kommer snart explosionen. Jag vet inte om han har ett syfte som sträcker sig längre men det klart det finns liknelser – du kommer aldrig undan din historia.

Den har du med dig, vart du än går – även om du inte bär uniformen så är dina handlingar alltid en del av dig. Och ibland finns inget annat sätt att stoppa ondskan än med våld. Viss ondska kan du inte prata tillrätta.  Det finns fantastiska prestationer av skådespelare men den som gör det bäst tycker jag är Christoph Waltz som nazist. Jag läste en intervju och han fick frågan hur det kändes att spela ond.

- Ond? Hur ska jag spela ond? Det går inte. Gör du det blir du en karikatyr. De här karaktärerna behöver blir tagna på allvar på samma sätt som någon du anser vara god.

Och det är självklart så, om man ser till filmen. Brad Pitts figur är inte god – det är vår tolkning som gör honom god. Han blir en hjälte men är det han gör bättre än någon annan som dödar människor? Vi rättfärdigar det med att våld måste ibland mötas med våld och då blir onda handlingar goda – vilket är en tolkningsfråga.

Som helhet tycker jag filmen är väldigt bra, och jag kan förstå att den fått bra recensioner. Invändningen är lekfullheten i Tarrantinos filmer men samtidigt är det en del av hans signum. Fotot är lysande och det blir till en gammaldags matiné.

Den sista föreläsningen – att gå genom tegelväggar

Jag fick boken Den sista föreläsningen som julklapp.

Nå, jag hittade den och gav den från tomten till mig själv.

Om du läser på baksidan handlar den om Randy Pauschs sista föreläsning – Konsten att förverkliga sina barndomsdrömmar. Randy Pausch får reda på att han inte har mer än ett halvår kvar att leva och väljer att kalla sin sista föreläsning Konsten att förverkliga sina barndomsdrömmar.

Jag vet att jag ibland brukar komma tillbaka till hur viktiga just drömmar är.

Och det finns stora män, som Einstein, som uttryckt sig om drömmar.

” Fantasi är viktigare än kunskap ”

För dagdrömmar är fantasi.

Jag vill inte föregripa föreläsningen, du får själv se den på nätet. Jag var tvungen att titta innan jag nu ska läsa boken och det jag såg var en man som i sin sista föreläsning försökte ge mig någonting att tänka på – utan att visa vägen med hela handen.

http://www.youtube.com/watch?v=ji5_MqicxSo

För det handlar om att jag som vuxen har rätt att följa mina drömmar, bara jag vågar övervinna mina hinder – precis som när jag var ett barn och vissa saker alltid var möjliga.

För just som liten är världen mer möjlig. Det tror jag alla kan hålla med om.

Det är för att drömmar har större möjlighet att förverkligas – för ingen har sagt till dig att det är omöjligt – förhoppningsvis.

Och om någon gör det, så är det lätt strunta i dem.

För vuxna är ju ganska tråkiga med alla sina hinder.

Men jag tror att det är viktigt att du även som vuxen behåller dina drömmar, för det är då du har ännu större möjlighet att förverkliga dem.

För Randy Pausch har ett uttryck – att gå genom tegelväggen.

Om du vill någonting väldigt mycket, kan du gå genom tegelväggen för att nå dina drömmar. Och det är sant.

De osynliga tegelväggarna – människor, pengar, utbildning – är väggar som är där för att forceras – om du verkligen vill förverkliga dina drömmar.

Någon hade även bett honom att tala om att livet går ut på att ha kul.

Han kombinerade datateknik med animering ( virtual reallity ) – det gav en enorm kreativitet bland hans studenter och glädje. Jag tänkte på Anne Bamfords son, som helt enkelt konstaterade att varför man lär sig så mycket av estetiska ämnen – because it is fun.

Och när jag såg föreläsning kom tanken, om det är människan eller idén som är det som är viktigt – jag tror många gånger det är människan. För utan människan och hennes/hans drömmar kan ingenting förverkligas, oavsett hur bra idéer som finns.

Det är just människor som kan gå genom tegelväggarna som gör skillnaden.

Följ dina drömmar eller låt väggarna stoppa dem.

Jag hoppas du följer dina drömmar, hur tokiga de än må vara.

Föreläsningen var till hans barn men den var även till dig och mig.

Och nu ska jag läsa boken.

Juldikt – tänk en liten stund

Utanför gnistrar landskap vitt

barnen leker lekens skratt

de funnit en del av livets skatt

det är julens stora oslagbara hit

Under året vi sprungit hit och dit

stannar till när julen blir så vit

lyss till barndoms glömda iver

känn det värmen oss giver

För tänk en liten stund

jorden den är faktiskt rund

vi lever här ganska så många

stora, små och en del rätt långa

Hur håller vi vår värld sund

så den blir en grönskans lund

Jo, vi måste var möte fånga

då blir orden ej så trånga

Rädda människor skapar dåliga demokratiska medborgare

I höstas var jag på skolans dag och jag fastnade för en mening som Jerzy Zanecki sade:

- Rädda människor skapar dåliga demokratiska medborgare.

Tänkvärt.

Men vad ska du göra för att inte vara rädd? Jag såg även att Västerås stad instiftat ett civilkuragepris. Ett sätt att visa upp goda exempel.

För våld och hot är någonting är en del av oss människor. Kan vara olika orsaker. En som jag känner blev kidnappad och rånad under sin semester. Det finns undersökning som visar att varje år utsätts 12, 13 procent av befolkningen för våld.

Jag tänker även på det som Emerich Roth sade vid en föreläsning, att om folk inte varit tysta när Hitler kom till makten hade han inte kunnat skapa den terror som blev, det folkmord han genomförde.

Men man kan också vända lite på det, är våld rättfärdigat i demokratins namn?

Jag har läst en bok i sommar, Chockdoktrinen av Naomi Klein. En bok som förde mig från femtiotalet till idag och jag fick många tankevändor runt det som jag själv funderat på ibland.

För genom det ekonomiska system som bygger på Milton Friedmans idéer, ren kapitalism, blir det svårt att fullt ut ha en öppen demokratin( även om  Friedman och hans anhängare anser att det är den enda riktiga vägen mot demokrati och frihet ).

Det blir lättare att förstå varför människor – tankesmedjor – protesterar vilt mot Obamas sjukvårdsplan, när jag läst den här boken. Det är människor som cyniskt nog anser att de som inte har kontakter, makt eller pengar är tredje klassens medborgare. De ser sig själva även som en härskande elit.

Jag läste någon annanstans att människans strävan oftast är mot självkänsla men vi lever i motsatsen. Det är en daglig kamp mot ett system som befrämjar egoism. Kanske är det så i vissa delar, speciellt när det gäller politik och ekonomi.

Att leva i en ungdomsvärld är att ständigt försöka lära empati och medkänsla för de som är runtikring dig.

En ständig kamp för att göra alla synliga.

Och det är där vi lägger grunden, tror jag, för en god demokrati i våra arbeten, i vår vardag.

Att lära barn och ungdomar att våga, våga vara sig själv, för då tillåter de andra att vara sig själva. Sedan ska vuxna i skolan och politiker ge dem riktlinjer och instrument att lyckas. Det kan låta naivt och det är det men samtidigt finns ett korn av sanning i det.

För även jag är ett barn i det avseende, och jag försöker vara en god demokratisk medborgare med de instrument jag har.

För annars kan det bli som Zanecki säger, att rädda människor är dåliga demokratiska medborgare. Det finns en hemsk berättelse om en kvinna som våldtas och mördas i USA, på en innergård. Folk står i fönstren och iakttar men ingen ringer, av rädsla för att inte bli inblandad och för att det är säkert någon annan som gör det – ringer.

Där har demokratin förlorat, för tron att du själv inte kan göra någonting är djupt rotad och då har du överlåtit ditt eget och andras liv till övriga.

Mitt språks möjligheter, är min världs möjligheter

Det finns vissa uttryck som fastnar för dig själv genom livet. Små sanningar som du gör till dina egna. Jag har alltid varit intresserad av filosofi och en av mina favoriter är Wittgenstein. Det var någon som sade till mig för länge sedan att han var så svår att förstå och då var jag tvungen att läsa honom.

Och visst, han är inte lätt men eftersom språk alltid har varit ett av mina intressen kanske det obegripliga blev begripligt. Men det här ska inte bli en filosofisk avhandling utan enbart en tanke om hur jag vänt en av hans idéer till att bli min egen, nämligen:

Mitt språks begränsning, är min världs begränsning.

För visst kan det vara sant, det han skriver. Utifrån hans perspektiv blir det en tes som stämmer och jag skulle kunna hålla med honom. Men eftersom jag har arbetat med Appreciative Inquiry i snart femton år, har jag gjort en liten ( stor ) ändring.

Mitt språks möjligheter, är min världs möjligheter.

Kanske det kan te sig lite som hårklyveri men samtidigt är det en stor skillnad på hur du ser din värld.

I det begränsade finns en slags ram du faktiskt inte kan ta dig ur – utanför – och om du gör det kan det skapas ett utanförskap i den värld som var den ursprungliga tryggheten – för du är plötsligt inte som du alltid varit ( istället för att säga att du faktiskt utvecklats och sett nya möjligheter ).

Som ex. kan vi nämna människan som lever i sin by och sällan lämnar den. Den människan har av olika orsaker en omvärldsuppfattning som sträcker sig till närmaste grannbyar. Den kanske har hört talas om större städer och upplevelser men livet är begränsat.

Och med tiden kan det i sig bli lite protektionistiskt. Sannolikheten att det som är annorlunda, någonting nytt, kan bli farligt, ökar. Det sker i viss omfattning på små orter än idag. Många människor där lever med en världssyn som reagerar på det som inte är som dom. Sen om jag skulle kalla orterna Tillberga, Skultuna eller någonting annat, skulle många människor där nog säga att det inte alls är så. För jag är inte begränsad.

Genom det här synsättet kan vi också se hur Talibaner rekryterar människor i Afghanistan eller Pakistan, i små byar där människor är begränsade i språk och möjligheter. De som äger språket ( kunskapen ), styr de ovissa och får makten. Så visst, vi kan på det viset säga att Wittgenstein har rätt genom att se omvärlden på det viset. På mindre orter i Sverige har t.ex. SD  och ännu mer högerextrema större möjligheter att rekrytera än på större orter.

Och då handlar det om att välja synsätt. Vi gör det valet varje dag.

Och för mig blir det en sådant här synsätt viktigt:

Mitt språks möjligheter, är min världs möjligheter.

För om jag väljer att se språket som en möjlighet, då vinner jag över begränsningen.

För alla sätt där vi kan vinna över begränsningar är vinster för oss själva och vår omgivning. Världen ger oss oanade möjligheter bara vi ser bort från barriärer och språk är en av dessa.

Om vi ger människor möjlighet till redskapet, minskar vi fördomar, begränsningar, konflikter, stängda gränser. Titta på miljökonferensen. Där kanske inte språket var det största hindret men jag är övertygad om att det finns språkliga misstag även där som inte gav möjligheten en chans.

Men begränsningar hos dessa deltagare gav inte världen alla dess möjligheter. Så språket är även så en liknelse till alla de möjligheter du faktiskt har för dig, dina närmaste, dina vänner och bekanta och din omvärld. Ta tillvara på den.