Digital analfabetism – skolans väg?

Vilket sätt lär du idag, och vilket sätt lär du i morgon?

Titta på länken innan du läser vidare:

http://www.youtube.com/watch?v=_A-ZVCjfWf8

En tankeställare eller är det ingen nyhet?

För vilken skola är det som vi har idag och vilken skola bör vi nå i morgon? Skolan är ärkekonservativ men den förändras – men är det tillräckligt snabbt för att vi  i Sverige ska kunna säga att vi är ledande? Jag har jobbat med att åka runt på skolor i Västerås nu i tre år och det är skrämmande hur långt efter i utvecklingen skolan ligger ( medan elever ligger ljusår fram – de kan idag vara lärarens lärare ). Det känns ibland som jag fortfarande läser om syskonen Hedenhös när jag är i vissa skolor.

I Västerås stad är vi på gång med en till en. Det är en början att få datorer  och en ingång i det digitala lärandet men sedan då? Det är när vi börjar använda det digitala mediet fullt ut som det blir ett verktyg. Jag tror faktiskt inte att det är rädsla för det digitala som gör att vi inte använder det nya medier som väller över oss utan okunskap.

Det är precis som den okunskap som leder till rasism eller andra kulturella skillnader i ett samhälle.

På ett vis är många digitala analfabeter idag och det är ren okunskap om möjligheter. Det finns de som säger att de inte har tid, att det inte har ork att lära sig allt det nya men samtidigt är det de som bromsar utvecklingen i t.ex. skolan.

Jag tror inte nämligen inte att man måste kunna allt.

Det finns faktiskt inte möjlighet till det, eftersom utvecklingen går så snabbt.

Men däremot kan du försöka ta till dig det du kan och sedan förmedla det – använda det – och utvecklas med det. När jag var liten sade min mamma att det var farligt att sitta vid teven för länge – du kunde få fel på synen, du fick huvudvärk och i vissa undersökningar så sades det att teven fördummade dig.

Jag lever fortfarande och tittar på teve – precis som mina barn och mina föräldrar.

Samma sak är det med det digitala som väller in över oss.

Jag kommer med stor sannolikhet var ännu mer digital när jag är sjuttiofem än jag är idag -  därför att samhället utvecklas åt det hållet. Idag kan jag höra hur folk säger att om jag ringer dit så ska jag trycka på en massa siffror hit och dit och det tar en evighet innan jag får ett svar.

Ja, och det kommer inte bli mindre av det.

För våra barn och mina barnbarn kommer det att vara en vardag.

Och där kommer lärandet in. Skolan ligger i bakvatten just nu, rejält. Vi som vill slå oss för bröstet och säga att vi har världens bästa skola. Nej, vi är inte där, men vi kan bli. Men det är någonting som måste bestämmas högt uppifrån – vilken väg vi ska gå och nästan peka med hela armen.

För utanför pekas det inte med hela armen, där springer hela kroppen mot den nya tiden. Vare sig du vill eller inte, vare sig skolan vill eller inte.

Dubai – sandslottet som rasar

För några år sedan var jag i Dubai. Vi har släktingar där.

Det var en upplevelse, ett arabiskt Las Vegas med glitter, neon och för folk med pengar; för folk med drömmar.

Jag såg maskinerna som arbetade med palmön, som skulle kunna ses från månen; jag såg hotellet Burj al arab, fina bilar och människor som levde ett lyxliv – även som Svenssons. Det var som en enorm Hollywoodproduktion. Jag mötte även den billiga arbetskraft som importeras från Sydostasien och som i vissa fall jobbar under sämre förhållanden än hundar har det i Sverige. Det är imperialismens ansikte, där du har din egen slav  som tar hand om din vardag.

Jag frågade om det fanns några människor som bodde fattigt men det fanns det inte. Men när vi åkte en bit ut fanns det människor som levde i plåtskjul och säsongarbetare som bodde i kartonger.

Men jag antar att dessa inte räknades som människor.

Och nu läser vi om Dubai, om ekonomisk kris.

Dubai är för mig som sandslottet du bygger vid havet men när det börja storma och vågorna rullar in finns det inte mycket kvar efter en stund.

Det finns en hysteri i allt byggande och ingen kultur – det som du byggde för fem år sedan river du och bygger nytt. Det blir som en människa utan personlighet. Du kan se människan men det finns ingenting innanför skalet.

Jag är inte förvånad att krisen slår mot just Dubai.

En människa kan inte stå utan skelett, lika lite kan en stad leva utan själ – den utplånar sig själv i sin intenhet. Det är verkligen ett konsumtionssamhälle  men istället för kläder, mat, bilar och parfym konsumeras byggnader och rivs när någon prins vill bygga någonting ännu större eller vackrare. Jag hörde om en prins som importerade sand från Karibien och skapade en helt ny strandtomt, för att han ville konkurrera ut en annan prins och bygga framför hans hus.

Det blir en hysteri, precis som när små barn kommer in i en leksaksaffär och bara vill peka på att allt de vill ha. I vårt fall så kan vi säga nej, för vi har inte den ekonomin men här kan du peka och få alla dina leksaker – hus, flygplan, hotell – och du tänker inte i konsekvenser. Dubai är ett slag intesamhälle där människan lever i egoismens skugga varje dag. Människor som lever i en låtsasvärld får till slut en omvärldssyn som är lite som medeltiden och kyrkans syn på jorden och solen. Det är självklart så att jorden är världens centrum.

För att ta en sista liknelse, så är Dubai som bilen man kan åka de raka vägarna man byggt utanför staden – trycker du tillräckligt hårt på gaspedalen på din Ferrari blir du fartblind och får tunnelseende. Då slipper du oroa dig tills du får bensinstopp. Då kommer någon att fylla på bensinen men till slut har du inte pengar att betala längre och då får du lämna bilen i öknen och ta kamelen istället.

Dubai kommer säkert att kunna fylla på med bensin igen men jag tror att det är bäst att kamelen finns kvar.

 

Frihet – regnbågens färger skapar nyanser

Vad är frihet?
Att ens påstå att jag skulle ha en bra förklaring vad det innebär är att ta mig vatten över huvudet. För frihet kan vara det vardagsfria till det utopiskt, filosofiskt fria och sedan har vi allt annat däremellan. När jag var liten tror jag att frihet var att kunna ta dagen som den kom. Det fanns inte samma hets i att finna måsten i allting, som idag.

Kanske ligger det i barndomen, att du på ett vis är mer fri i din tanke och samtidigt gör du allting till mer svart och vitt. Idag är det nog motsatsen, att all erfarenhet skapar fördomar men samtidigt vet jag att regnbågens färger skapar nyanser.

Men om jag skulle försöka, till mig själv säga vad frihet är, är det att kunna tänka mig själv som fri – att jag i tanke och handling skapar mig ett utrymme att manövrera mig genom de möjligheter och de hinder som uppstår i livet.

För så är livet, tycker jag.

Du kan dessutom bestämma dig för vilken inställning till frihet du har – är den en möjlighet för dig som människa att utvecklas och ta ansvar – eller, ja är den en begränsning för du bara ser viss frihet.

Ja, det finns ju faktiskt de som påstår att vi egentligen inte har någon frihet, inte ens en fri vilja, utan det finns hela tiden faktorer som påverkar oss. Jag håller både med och samtidigt inte. Den frihet som vi har, skapar vi oss – både som individer och samhälle.

Vi kan ta ANSVAR för den frihet vi har fått, oavsett vad den än står för.

Det betyder också att du i dig själv har ett ansvar att ta ansvar för dig själv, dina handlingar men även möta andras. Att möta överhuvudtaget. Oavsett vad, är det människan du möter. Och ser du den du möter som en möjlighet tror jag att du själv känner en större frihet.

En del av er som läser, kan nog tycka att det är lite naivt. Måhända. Men jag tror ändå på det. Jag har många gånger suttit med människor i kris och där jag efter lyssnat, pratat om möjligheter och att nyanser är mer än svart och vitt; just den där regnbågen. Och i de flesta fall, har det fungerat.

Visst, jag kan inte säga åt en människa som torterats, sett släktingar dödats, att livet bara har gott att erbjuda. Men jag tror, att när du upplevt ondska, kan du även uppskatta det goda – och det kan du enbart göra om du försöker sig dig själv som fri från t.ex. onda tankar eller hämndbegär.

För frihet handlar om ditt eget handlande – att du på ett vis kan slippa ha alltför stora begär eller hat. Begäret och avund begränsar din egen frihet – och till slut även andras.

För minnen finns kvar, det är frågan vad du gör av dem.

Det är ju kul

Ibland kan man fundera över varför…

… hur drömmer den som är blind från födsel – genom dofter, ljud, känsel eller i bilder?

Jag tycker funderingar är intressanta, för ibland kan de mest självklara svaren inte vara så självklara. Och vem har bestämmanderätt över svaren? Jag råkade nämligen komma över en sida där barn har funderat lite runt olika saker.

Mamman heter höna, pappan hane, ungarna killingar och barnbarnen heter ägg.

Stefan 6 år

Hm, det är väl egentligen inte en så tokig tanke, eller hur? Sen att vi blandar och ger lite i naturen kan väl vara lite tillåtet när man är sex år.

Vi vuxna frågar oss ibland vilket som kom först, hönan eller ägget. Ja, lite som en symbolisk fråga när vi kan hamna i en diskussion om vad som är viktigast, vad som ska komma först och andra saker som vi försöker lyfta från i våra funderingar.

Som ett annat barn:

När man gifter sig så får man inte skratta. Och så får man inte säga nej.

Funderingar kan vara många när man är liten, eller hur?

Vad vill jag säga?

Jo, att nyfikenheten måste vara öppen och att det inte finns några fel i svaren – även om det kan komma ut fel. Ibland kan vi i vuxenvärlden sitta och fundera för mycket om det jag tänker säga är rätt eller fel – vi gör omedvetna konsekvensanalyser.

Ibland kan nämligen barns funderingar och svar vara klokare än vuxna. Det är var som när Anne Bamford satt och skrev The Wow Factor och hennes son frågade varför hon var tvungen att skriva. Hon förklarade tålmodigt att hon skulle förklara varför det var bra med dans, musik, bild i skolan. Då hade han tittat på henne och sagt:

- Men det är väl enkelt, mamma. Det är ju kul.

Så ibland är det komplexa vuxna svaren så enkla och självklara hos barnet.

Så risken finns att du missar det bästa av din tanke som vuxen genom att inte vara självklar – den som bara är så där oförfalskad som barnets. Jag har märkt att det bästa när jag skriver är att bara vara fri – att skriva det som faller mig in och sedan låta det vila i några minuter.

Funderandet skapar sig till slut ett sammanhang, även om det till en först kan komma ut lite konstigt. För varför skriver jag:

För att det är kul.

 

 

 

 

 

 

 

Tio ock en droppe – varför heter bloggen så?

Någon undrade varför bloggen heter Tio ock en droppe. Det kommer från berättelsen Tio ock en droppe af gyllne sken som jag lägger ut här som ljudbok. Men det finns även en annan orsak. Tio och en droppe är det som styr Tillvaron i berättelsen. De är droppar som är varandras motsatser och motsatser behöver varandra för att skapa en helhet. Om världen skulle vara likriktad skulle aldrig liv uppstått, för mångfalden ger upphov till nya vägar för Livet att fortplanta sig och leva vidare.

Till det finns en dikt som jag lägger här, så ni kan läsa. Den finns med i berättelsen och är en vägledning.

I denna enkla skrift jag mitt klena minne bevara

med ålderligt stift framtids ovisshet besvara.

Så I sköna Gilja minnas å dessa droppar tio och en

alla och envar de finnas i det som skapa tiden ren.

 

Alla haver di även sitt namn ock så motsats vän

i varje droppes tysta famn så olika styrka känn.

I sällskap bildar dessa pakt, av ont eller gott de så

frön till all denna makt som du ska försöka förstå.

 

Tid efter evighets dag de gömdes för var å en

så inte makten svag dess styrka kunna bekänn.

Längs stigar jag långväga begav, ensam jag var dess kall

jag allena nu vet så väg, till var du finner droppars hall.

 

Hos dessa droppar tio och en alla så råder mer i en än en

alla droppar är varandras vän, tillsammans styrkan känn.

Du ska i minnet ock så ha, vetskap om att droppars rätt

kan få vissa att allt bedra, ja, de glömmer löften alltför lätt.

 

Dessa är som sagt tio och en där var droppe livet kan

fånga upp här, nu och sen och dess skapelse är evigt sann;

i denna lilla enkla skrift jag ska ock så må försöka svara

vari varje droppes bedrift det finns det enkla ock det klara.

 

I Frukten och Kärnans droppe finns hon och han,

dessa som håller livet oppe och i varann tillit fann.

Stega smått längs ymnig bäck, fram till dess varma källa

och där invid i en liten säck, du finner droppen sälla.

 

I Helhetens och Elementens finns del och hel,

den som lika är tingens vän, och hela alltets mycel.

Följ den illusionens stig och genom trenne portar träd

ditt spiris härvid bestig sen raska dig härifrån härmed.

 

I Goda och Onda hjärtats finns både milt och ömt,

där finns det som svärtats, och det som är evigt gömt.

Möt här din egen längtan, och det du i stund vill ge,

famna din egen trängtan så kommer du droppen se.

 

I Sången och Tystnadens finns ton och stumhet,

här finns det som nämns å det vissa inte heller vet.

I det absolut ensligaste ögonblick du någonsin känt,

lyssna till det evigaste och droppen blir till dig sänt.

 

I Blomman och Humusens finns det som är och var,

ja, det som till livet erkänns å till det som var å en söker svar.

I andes bleka glömda ord du finner liv ock död i färd,

kanske i livet evigt smord och här gömd i alltets hädanfärd.

 

I Gryning och Skymningstimma möts här natt å dag,

du känna vid Isoldes grimma å alldeles intill Viras lag.

Du i denna upptäckts stund ser mer än svart och vitt,

kanske du finner ymnig lund för ty mer är mitt och ditt.

 

I Glädjen och Sorgen du finner det som känslan din yr,

det som fyller egna korgen, och som inom dig ger fyr.

Vid det som kan vara, din glädje och sorgs enkla källa,

du helt enkelt ska svara, det som i hjärtat ditt kan gälla.

 

Finn Stormen och Stillheten i den bleka nattens dyning,

alldeles invid den smeten som finns just denna gryning.

Där kommer du till slut att stå, för att stå emot klar bris,

och droppen då försöka nå, ta åter hjälp härvid av spiris.

 

I Nejden och Oceanens finns den fortsättnings skarv,

som kan ses som en gräns men mer är till fortsatt arv.

Där land och vatten möts, och livet ständigt återföds,

i dess mjuka sand som nöts, droppen till dig återförs.

 

Näst sisten är Frosten och Glöden som smeker din hud,

och i sin vind bär döden, för vissa den odödliges skrud.

När du fångat den vid skares topp, där sol och kyla möts,

du ser den lilla vattenkopp, den sjö där väna Gilja döpts.

 

I Ögonblicket och Tillståndet finns nära till nu och då,

precis som det är rummet och varats tankeberså.

Du finner i denna droppe ej ett förunderligt svar,

utan mer det som hålls oppe, och ger till alla och envar.

 

Till var och en av dessa tio och en finns även den sträng,

den som hörs som bara den, gömd vid Citras sköna äng.

Ja, den som viskar i sin blom om livets stora hemlighet

å i sin skönhet bär en dom, om icke varad evighet.

 

Du ska åter i minnet ock så ha, vetskap om att droppars rätt

kan få vissa att allt bedra, ja de glömmer löften alltför lätt.

Så ta dig i särdeles akt, i all dess Tillvaros dag och natt

att du är alen i denna jakt, i färd mot denna Tillvaros skatt.

 

Finn alla dessa tio och en, där alla råder mer i en än en,

men tänk så att var och en, är lika viktig som varenda en.

Du bör i lilla minnet ock ha, att till varje droppes egna rätt,

han vill alla dessa ta, och suga ur var uns av Livets skvätt.

Ta rygg på de som är positiva

” Ta rygg på de som är positiva ” sade en gång Tomas Fogdö. För de som inte vet vem det är, var han en av Sveriges bästa slalomåkare efter Stenmark-eran. Men vid en offpisttur bröt han ryggen och blev förlamad.

Han berättade vid ett föredrag om alla människor som belastade honom med negativa tankar och känslor efter olyckan. Och av det lärde han sig:

” Ta rygg på de som är positiva ”

Jag har arbetat med Appreciative Inquiry – AI -  i snart femton år. Vi kallade projektet AIDA, där de två viktigaste bokstäverna är just AI. Det är ett synsätt som tar tillvara styrkor, ser och skapar möjligheter och utvecklar en humanistisk människosyn.

Och det är precis som Fogdö säger – det är lättare att ta rygg på det positiva och hitta möjligheter än gräva i problem. Ja, det är inte bara lättare – det ger större vinster för dig själv och din omgivning.

Jag hittade en text jag skrev för ett tag sedan:

 

AIDA är livskunskap.

AIDA är självförverkligande.

Och AIDA är, någonting som kan utveckla en skola, ett företag eller ett helt bostadsområde och göra det till en positiv mötesplats.

Hur kan det vara så?

Att förklara det fullt ut blir en bok eller en föreläsning över några timmar men kortfattat:

AI lyfter fram styrkor, ser möjligheter och utvecklar människor och grupper. Genom att arbeta med AI bemöter du också människor med respekt och kan hitta vägar som löser gamla konflikter. Genom att se dina närmaste, de människor du möter som fullvärdiga individer, kan du alltid se bakom masken som vi alla bär. Någon säger kanske att det gör dem. Bra, fortsätt med det. För du behöver inte hitta fel i dem du möter, för felen är en spegelbild av dina egna värderingar och tillkortakommanden. Genom att istället lyssna till någon utan att värdera kan du lättare förstå den människan. Det är dina egna etiska negativa tankar som skapar en bild av din medmänniska.

Försök istället att se alla du möter, gammal som ung, som någon som är en del av det du ska lära dig i livet och att denna någon har någonting att lära dig – om honom/henne och dig själv. AI låter dig lyfta fram och faktiskt lyssna positivt gentemot en annan människa.

Det är kortfattat men om du vill läsa mer finns lite material på min hemsida – www.robertklavus.se

Och lyssna till Tomas Fogdös ord – ord som jag alltid har med mig.

Ta rygg på de som är positiva.

Du måste börja med dig själv

”Empati är ett väldigt viktigt verktyg för att göra gott…

Jag brukar istället säga att vi ska behandla andra människor som de behöver bli bemötta. Då frågar man sig, hur vet man hur en medmänniska vill bli bemött? Den frågan kan man bara besvara på två sätt. Det ena är att man frågar. Det andra är att man utvecklar och använder sig av sin empatiska förmåga, sin förmåga att känna in en annan människas inre värld.”

 

Så skriver Stefan Einhorn om empati.

Och han har rätt i stora delar i det han tänker. Empati är inte någonting kollektivt du känner – även om du kan känna för en grupp människor och bli upprörd – de lyfter fram dina etiska värderingar om att någonting är fel. Och i och för sig, du kan känna empati eller medkänsla med dem.

Men det är inte förrän du sitter öga mot öga, som empatin blir en del av dig själv.

För mig är empati kopplat till handling. Visst, jag kan sitta och känna empati med en annan människa – och många gånger är det faktiskt inte mer jag kan göra. Mer i den betydelse att du faktiskt är en lyssnare och det kan vara gott nog.

Men till slut kan empati gå över i handling och det är då du kan göra den verkliga förändringen. Men det är precis som Einhorn skriver – du kan fråga och möta den människans tankar och behov – här och nu. Det finns inget universalmedel som du kan gnugga in i dig själv och sen är du empatisk.

Det är faktiskt dina frågor och dina handlingar som avgör det.

” Jag kan inte känna empati med honom eller henne ” kan någon säga.

Det är ditt val.

Men det är också så att vi ibland kan undra över varför människor krigar, hittar fel hos andra och är egoistiska – och vi kan drömma om en värld utan krig. Jag tror att det mest universella vi önskar oss är fred på jorden – men hur ska vi komma dit utan empati. Men det är som någon sade inte för länge sedan – kan du inte älska dig själv, kan du inte älska någon annan. Och till det vill jag göra ett tillägg, att kan du inte omfatta många i din kärlek kan inte heller världen bli till det bättre. Men du måste börja med dig själv.

Det här jävla samhället – den universella livserfarenheten

Egentligen hade jag tänkt skriva om handboll men så fick jag ett samtal när jag satt mig ner – och det fick mig att tänka på generationsskillnader.

Skapas generationsskillnader genom livstempot och den universella erfarenheten och inte i uppväxten – din miljö?

Hm, vad menar jag?

Jo, samtalet sade – det här jävla samhället, glöm inte bort oss som gått i pension, man kan inte låta bli att engagera sig i miljö och annat, och så det här jävla internet men glöm inte bort oss.

Sant, glöm inte bort dem.

De som faktiskt sitter med en kunskap över tiden, som kan se skillnader och nyanser i tiden och som levt ett liv – det liv som du lever nu.

I gamla kulturer var de äldre de visa, de som rådfrågades men i och med att klockan snurrar snabbare kan man säga:

De hänger inte med, de förstår inte, det är nya tider.

Ja, det är alltid nya tider men en sak förändras inte – den inre människan. Jag tror vi är samma människa som levde på den gamla grekernas tid, det är livstempot som förändras.

För vi lever hela tiden i samma dilemman – familj, kärlek, barn, gamla föräldrar – för att nämna några saker. Det är den universella erfarenheten – den som alla kommer uppleva. Det förändras inte med internet, längre arbetsdagar och stress. Se gamla grekiska dramer, se Shakespeare. Läs Coelho. Det finns universella erfarenheter du kommer att gå igenom – oavsett tid och rum.

Och där kommer livstempot in.

För det finns någonting hetsigt i det vi gör – och det behöver inte betyda bra bara för att vi gör mer eller tar in mer information. Det blir kvantitet istället för kvalitet kanhända.

Och vi kan glömma bort grunden inom oss själva.

Kärleken till dig själv och andra.

Och där tror jag den äldre kan vara en sanningssägare, jag tror det behövs – för att vi inte ska förlora oss i vansinnig storhet om tiden vi lever i.

Det är universellt att bli kär, känna kärlek, vara avundsjuk och ledsen.

Jag tror det är mer livstempot som skiljer oss åt idag än andra skillnader – i alla fall när det gäller generationer. Hur uppfattar vi tiden?

Jag kan känna skillnaden när jag kommer hem till mina föräldrar.

Tempot är lugnare – men det har det alltid varit, även när jag växte upp. Och det var ännu långsammare när jag som tonåring bodde hos min morföräldar i Norrland under några månader när jag skulle bli stor författare.

När jag satt på övervåningen av deras hus hörde jag hur tiden tickade genom den stora köksklockan, dess pendel som spred ljudet genom huset.

Nej, låt dem berätta – och lyssna till det du kan ta till dig av den universella erfarenheten.

För DEM har levt det liv du lever idag – sedan måste du alltid göra ditt VAL.

Icke handlande

Hur kan du förändra någonting du känner är viktigt?
Återigen kommer jag tillbaka till Gandhi. Han levde i en tid där imperialismen var mer tydlig än den är idag – den finns i andra former idag. Men han ville förändra den värld han och andra levde med genom samarbete men samtidigt använde han icke-våld.
Att inte handla är ändå att handla. Se diskussioner om våld och mobbning. Där måste du handla för att stoppa det som andra utsätts för. Men du – vi – kan även använda ett icke handlande till någonting positivt – ett val att inte stödja, att inte välja någonting som är fel för moder jord.

Vilken är den största frågan som mänskligheten har att ta itu med idag?

Som jag ser det är det klimatet och det vi gör med vår egen miljö. Hela tiden kommer nya rapporter, senast idag om antalet minskande fjärilar i södra Sverige.

Kan vi använda oss av Gandhis tankar där?

Jag tror det.

Han insåg att det som är varje stor stats och varje stort företags gemensamma språk är – pengar. Det är inte ideologier eller idéer utan känslan att tjäna pengar. Han om någon hade förstått Hobbes tanke om att människan ser till egennyttan och han utnyttjade det.

För de som känner igen Gandhi valde han att ha spinnrocken som symbol men den var även ett vapen. På hundratalet år hade produktionen av tyg förändrats för Indien. Indien hade exporterat tyg men fick under början av nittionhundratalet importera – främst från England.

En av imperialismen idéer är att tjäna pengar och skapa ett beroende för en fattigare stat. Så är det även idag fast med mer förfinade metoder som tex kallas handelsavtal.

Gandhi ville att indierna skulle börja producera eget tyg och bli självförsörjande igen. Han visade sig själv som exempel, genom att sitta vid spinnrocken några timmar varje dag och han valde även att klä sig enkelt. Ni känner säkert igen bilderna.

Vad skulle hända om vi började anamma Gandhis idéer i ett slags icke-handlande. Att inte handla det som påverkar miljön. Och att inte handla – göra handlingar – som påverkar miljön negativt. Men ett handlande som svider i storföretagens och de stora staternas plånböcker. Att vi väljer bort vad vi inte vill ha, även om det produceras och på så sätt påverkar ekonomin.

Jag tror att det vore möjligt i väldigt stor utsträckning. Vi har ju redan börjat med valet av ekologiska varor. Men jag tror vi skulle kunna ta ännu längre steg och påverka storföretag.

För deras enda intresse är vinst, pengar, profit. Om det skulle bli en rörelse av pengar och handlande som ifrågasatte hur viss produktion t.ex. av kött sker, tror jag det skulle kunna påverka miljön.

Vi skulle säkert kunna sträcka oss ännu längre. Varför inte bilfria söndagar om man inte behöver åka, varför inte stänga ner alla reklamskyltar som lyser upp natthimlen klockan tre på natten när folk sover, varför inte ha en Earth Hour en gång månaden?

Då säger någon, att världsekonomin är viktig för vår välfärd. Om vi gör så här, äventyrar vi faktiskt vår egen välfärd. Motfrågan är ganska naturlig, äventyrar vi inte vår egen välfärd om vi fortsätter som vi gör nu. Jo, det är ännu mer självklart.

Jag tycker Gandhi med stor tydlighet visade att man kan påverka med icke handlande.
Men ett icke handlande innebär andra vinnare – ja, det är som energi – den finns kvar men den fördelas annorlunda. Och jag tror den stora rädslan ligger hos multinationella företag och ledande nationer, att de skulle förlora kontrollen.

Jag tror inte det skulle påverka vårt välmående, för välmående består inte i pengar utan i den livskvalité du kan uppnå.

Och jag tror att de idéer som Gandhi hade, kan överföras på många plan.

Jag läste en sak Carolina…

… Gynning skrev för ett bra tag sedan, att utan rädsla kan hon känna magin i livet. Det fick mig att tänka.

Vad gör rädsla med oss?

En synonym med rädsla är feghet och ängslan. Den som kan sin historia vet att rädsla är ett

maktinstrument. Jag har själv inte alltid varit modig – ja, ibland är jag fortfarande rädd eller feg och ängslig. Och det kan begränsa mig. Jag vet det.

Visst, viss rädsla tror jag är bra.

Det finns någonting inom oss som säger till oss att det här är inte bra, du kan känna en viss rädsla inför en situation, och det gör att du kanske inte kastar dig in i vissa saker du inte  kan hantera. Det är det intuitiva.

Men annars.

Jag tror att hon har helt rätt.

För att fullt ut känna magin i livet, så måste du minska din rädsla.

Jag vet hur många gånger jag suttit med människor som inte vågat. Och sett hur det har begränsat dem. Det kan vara rädsla inför personer eller saker som ska hända.

Det kan vara den enklaste sak som att lyfte telefonen och ringa någon du inte känner. Jag

vet inte hur många gånger det varit elever som sagt när jag arbetat med AIDA eller skoltidning:

Men Robert, kan inte du ringa?

Och när jag vägrat och de själva gjort det, så kan de vara så jäkla stolta och glada över det.

Det är bara en liten sak men det är en rädsla som begränsar men när du övervinner kan det bli några sekunders glädje och stolthet.

Och där tror jag det magiska kommer in.

För får du den där känslan att våga, då infinner sig också magin.

För magin i livet är viktigt.

Just de där ögonblicken som gör dagen till det där lilla extra. Det där mötet, den där

lösningen, den där känslan av att faktiskt vara synlig.

Det kan vara magi. Magi för mig har många gånger varit att se någon annan lyckas, och den glädje som sprider sig i hela kroppen och själen. Det där ansiktet som spricker upp i ett leende.

Det är även den känsla jag kan få när jag känner det där lilla extra för mig själv, och det

är bara just jag som kan känna det just då. För ibland tvekar jag och när jag tar steget då kan jag känna mig otroligt nöjd.

Som när jag såg på en Hällbymusikal och en liten tjej som sjöng om att vara utanför.

Hennes känsla – det var magiskt.

Alla har vi olika ögonblick som vi kan ta fram.

Och det är för mig viktigt. Just de där magiska stunderna. För livet innehåller många gånger magi, vardagsmagi.

Ta tillvara på den. Och låt inte rädslan styra.