Föraktet vänder medborgaren ryggen

Så blir vi då med i Euron, utan omröstning.

http://www.dn.se/ekonomi/s-med-pa-europakt

Ja, nu är jag lite drastisk, jag vet men eftersom nu socialdemokraterna gör en kovändning om Europakten, är vi mer eller mindre på väg in i Euron. Det göms nu i det kaos som är runt ny ledare i S och hur media värderar nyheter. En otroligt stor nyhet egentligen som värderas ner.

http://www.dn.se/nyheter/politik/sa-tycker-nye-s-ledaren

http://www.dn.se/nyheter/politik/sa-ska-stefan-lofven-vanda-ett-parti-i-kris

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-ville-helst-ha-jamtin-som-ledare_6802091.svd

Så mycket för folkomröstningars betydelse.

Jag kommer aldrig glömma min lärare i Uppsala som bara skrattade åt oss unga studenter en gång, när vi trodde att det var folket som hade makten. Vi diskuterade demokrati.

Vi var massan, riksdagen var eliten. Vi hade ett val var tredje år då ( idag vart fjärde ) och sedan hade vi egentligen ingenting att säga till om.

Samma sak är det nog med folkomröstning om Euro. Om inte folk reagerar nu, kommer det ske en smyganpassning till Euron och omröstningen hade noll värde. Opinionsmätningar visar ett ökat motstånd men politiker driver sin egen agenda.

Men det här är ett symptom på de senaste årens beslut om FRA och Swift – försäkringskassan är ett annat ex. Det är bättre att snabbt försöka dra igenom beslut som är till gagn för staten och politiken och kanske inte lika bra för medborgaren. Politiken lärde sig att det inte går att lita på ( manipulera ) medborgaren att rösta som man ville.

För mig är det en slags arrogans mot vanliga människors betydelse. Det är också ett bevis för att makten sitter i knäet på varandra.

Distansen till den vanlige medborgaren är inte lika viktig som betydelsen att vinna politiska beslut. Och i mina ögon, skapar det ett större förakt. Det är ett sätt att tala om att majoriteten är dum i huvudet, att de inte förstår bättre. Och i förlängningen blir det också så att var och en blir sin egen lyckas smed – Grekland är ett bra ex.

Föraktet vänder medborgaren ryggen.

Föraktet skapar också ett misstroende.

http://www.svd.se/naringsliv/soros-oser-berom-over-sveriges-krishantering_6799673.svd

Och när misstroendet blir för stort, skapas en inre anarki. Kanske inte fullt synlig och den bubblar bara på ytan – det blir ingen storm – men under ytan kokar det. Det finns ingen kontroll och till slut blir vågorna allt större. Det är det vi ser mer av i vissa länder idag.

För historiskt visar alla sådana här sammanslutningar att det inte fungerar. Olikheten i synsätt är fortfarande för stor. Och det är vanliga människor medvetna om. Det handlar inte om nationalism, det handlar om rent förnuft. Det är en koloss som blir orörlig, stel coh när du till slut puttar på den, faller den bit för bit.

Men det förnuftet slänger politiker ut genom fönstret när de sitter i olika möten och målar framtid – för det blir svårt att vara förnuftig när man sitter i knäet på varandra och det blir till en slags vänskapskorruption. Då blir motsägelsen inte lika lätt och man böjer sig till slut för elitens vilja. Hur korkat det än kan vara.

Tugga samma limpa varje dag

Ibland kan det kännas som om det är nyhetstorka i Sverige.

Jag läser de stora nättidningarna och det känns som om det bara är en nyhet i taget som kan dominera. Just nu Socialdemokraterna – Juholtkris, möten, VU, Jämtin.

Händer det ingenting i övriga Sverige eller världen? För det här är faktiskt ett mönster.

Ibland känns det som om de här medierna snöar in på samma spår, istället för att försöka vara unika och lite mer egna. Det blir som ett slags följa John, lätt rädd att tappa bort de andra om man släpper taget. Och tänk om man då går vilse i nyhetsdjungeln och väljer fel väg.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2690363/lofven-pekas-ut-som-partiledare

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14269398.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lofven-pekas-ut-som-ny-s-ledare_6798753.svd

http://www.dn.se/nyheter/politik/partiledarfragan-kan-avgoras-redan-i-dag

http://www.dn.se/nyheter/politik/lofven-pekas-ut-som-ny-s-ledare

Jag surfade runt lite på andra tidningar som inte är svenska – det var nyheter om amerikanska valet, om Norge som vill stänga ute Kina från förhandlingar om Arktis och intressanta, fördjupade artiklar om SOPA. Ja, det fanns annat också. Men jag hittar inte mycket av det i svenska tidningar – det vore rätt intressant med en artikel om just Norge som utmanar den snabbast växande ekonomin.

Men det här är inte förstå gången vi ser Följa John leken bland de här större tidningarna.

Någon har velat kalla det drev.

Nyhetsvärdering är säkert svårt ibland. Men för att vara intressant måste man samtidigt försöka vara lite unik. För mig blir det en tråkig likriktning. Skillnaden är deras agendor. Den röda sidan vill ha bort kungahuset, ganska uppenbart och den blå sidan springer den sittande makten till bistånd.

Men det ska väl vara så, med tanke på deras politiska färger.

Men är det som Horace sade hos Skavlan när han fick frågan om den svenska intellektuella eliten – finns det verkligen en sådan? Jag är nog benägen att hålla med honom. Det känns otroligt torftigt och enahanda när man läser de artiklar som matas ut. Reflektioner är mer banala, triviala och man kan ibland förvänta sig mer. Det finns några krönikörer som lyfter sig ovanför mängden när de reflekterar. Några som faktiskt lyfter sig över det banala och inte nöjer sig med det enklaste.

Det kan vara lite som det här Steve Jobs citatet:

”When you’re a carpenter making a beautiful chest of drawers, you’re not going to use a piece of plywood on the back, even though it faces the wall and nobody will ever see it. You’ll know it’s there, so you’re going to use a beautiful piece of wood on the back. For you to sleep well at night, the aesthetic, the quality, has to be carried all the way through.”

 

Om det är redaktörerna och deras oförmåga att hitta andra vinklar eller om det är journalister/krönikörer som inte är tillräckligt skarpa, det vet jag inte. Men lite blir som att tugga samma limpa varje dag – the more of the same. Och som anställd eller ägare måste jag väl tänka på det när jag går till sängs på kvällen. Att gå hela vägen, som Jobs säger. Att våga det.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/visst-skulle-s-ha-tid-med-mer-oppenhet_6797923.svd

Det känns som om man vill fördumma läsaren och inte riktigt tror att den kan förstå tillräckligt. Och då skapar man en likriktning som blir tråkig, förutsägbar, torftig och enahanda. Visst, vi läser men ibland kan man faktiskt hoppas på någonting mer.

Ärligt beröm

Hur beroende är du av beröm?

När jag började arbeta så hände det att jag kände mig pinsam ibland. Det var när jag fick beröm. När någon kunde lyfta fram mina bra egenskaper eller någonting jag gjort. När jag var med om en övning i skolan, där man sitter i mitten och får beröm, ville jag försvinna. Det var jobbigt när klasskompisar sade bra saker som de normalt aldrig säger i ungdomsvärlden.

Idag kan jag undra över varför det kan vara svårt att ta beröm.

För jag kan inte säga att jag fick överdrivet beröm när jag var liten men jag fick också veta att jag skulle tro på den jag är. Anledningen till att jag funderar var någonting som sprang förbi mig förra veckan – att beröm skulle vara skadligt.

Och jag funderade lite på mig själv, tog jag skada av beröm? Tar jag skada av beröm?

Det känns lite konstigt att egentligen ha den tanken – för motsatsen blir att inte få beröm. Det kan vara allt från tystnad till negativ kritik. Är det bättre?

Jag tror nämligen att det handlar om beröm är ärligt eller inte.

För på något vis tror jag att vi människor intuitivt kan se igenom beröm för berömmets skull – smicker eller fjäsk – och riktigt, ärligt beröm. När jag surfade runt lite på ordet beröm och hur det kan påverka, blev det i vissa texter ordval som avgjorde om det var bra beröm eller inte. Det är säkert sant, för ord är viktiga men jag tror att kroppsspråket är lika viktigt som ordet självt. Det skapar vår genomskinlighet – vår äkthet – i det vi säger. Jag tror att vi känner det på oss intuitivt och ju äldre man blir, dess lättare blir det.

Jag kom ihåg hur en ungdom sade till mig förra året:

- Den där läraren, hon sade exakt samma sak till mig som hon sade till alla andra när vi pratade.

- Hur vet du det?

- Vi pratade med varandra.

Underförstått, ni vuxna är så korkade ibland. För där försvann berömmet i en slags massproduktion och blev istället kontraproduktivt. Och det blev inte äkta utan på ett sätt manipulativt.

Så kan beröm vara skadligt?

Ja, skadligt i det avseende att om det sker per automatik och det blir genomskinligt – då är det inte JAG som får beröm utan det blir nästan som varor på ett löpande band. Jag tror också att du vet när du är förtjänt av beröm men vissa gånger måste någon tala om för dig – för du kan faktiskt vara omedveten om saker du gör bra.

Det är det där överraskande berömmet som bara kommer och förvånar. Det är sånt beröm som stärker dig, för då blir det äkta och då växer du av det.

Äkta människor – Innovation och framsteg har alltid mot och med reaktion

Tittade på äkta människor, SVTs satsning om människor vs robotar igår.

http://svtplay.se/v/2683398/akta_manniskor

Det är egentligen ingenting nytt om man ser till andra manus men det kittlar fantasin. Framtiden är ju alltid intressant och ju mer vriden fantasi, desto mer intressant.

Vi har ju sett en annan version av robotar och framtid i Terminator. Självklart måste robotarna bli ett hot och på ett vis få ett eget liv om det ska bli en bra serie.

I Robot är ytterligare en utopi eller dystopi.

Känslor och tankar ska närma sig det som är  det mänskliga – det är ju samtidigt en spegling av våra goda och värre sidor, eftersom vi skapar till vår egen avbild. Jag tycker Eva Röse gör en skitbra tolkning av just det här.

När jag tittade på serien mindes jag  att jag för många år sedan skrev jag en dålig uppsats om Artificiell Intelligens när jag läste på universitet. Jag vet att jag fick en del att dra på smilbanden. Det lät väldigt utopiskt. Jag trodde på tanken, i min vilda fantasi.

Och idag närmar vi oss faktiskt det.

Jag kan tänka mig hur det är om ytterligare hundra år – det är 25 år sedan jag skrev min uppsats. Innovation och framsteg har alltid mot och med reaktion. Så kommer det alltid att vara. Det är bara backa till den industriella revolutionen och de förändringar som skedde då. Det är bara titta i vår närtid och hur t.ex. dataspel diskuteras. Allt som massan inte riktigt hänger med i, skapar med och mot reaktion.

Och därför är äkta människor intressant.

Om några hundra år kommer det här antagligen i någon variant vara verklighet. Och då kommer säkert också den etiska diskussionen följa i dess spår. Lite intressant med kvinnan som var kär i sin robot – bara för att den gav henne närhet. I den stressade vardagen blir roboten en avlastning – idag har vi RUT.

Ju mer vi stressar och samtidigt får mer tid över att tänka – visst är det egentligen en paradox men många gånger hänger den ihop – försöker vi förenkla vår vardag. Allt för att det som stressar oss ska få mer tid, allt för vår livskvalité. Och där har en robot sin plats – den blir en ersättning för det dåliga samvetet, för att tiden inte räcker till.

Jag tycker serien var ovanligt bra för att vara svensk. Tonen med robotorna var suverän, och det fanns flera berättelser att följa. Visst blir det lite schablonbilder av människor vi möter men för att skapa spänningen måste de finnas.

Lite roligt att Harald Hamrell gör en Hitchcock och dyker upp där i en scen.

Jag kommer fortsätta titta.

 

 

Makten för maktens skull

Jaha, då var Cirkus Juholt över.

Jag träffade honom före jul, när han besökte det mediecenter jag driver.

Han gav ett oerhört sympatiskt intryck, lyssnade in och hade bra reflektioner. Han tog sig tid med elever som skulle göra en intervju, även om han hade flera andra punkter under dagen.

http://webnews.textalk.com/idasidan/skolan-ska-arbeta-sa-elever-och-familjer-tror-pa-skolan-tycker-hakan-juholt

Men, det var ohållbart i längden att sitta kvar. Läste någonstans att han uppfyllt 2 av 7 punkter som socialdemokraterna sökte hos en partiledare. Han blev valet som blev kvar, i en process med hemligheter.

http://www.dn.se/nyheter/politik/aven-vannerna-tycker-det-var-ratt-att-sluta

Och nu sjunger vissa begravningssång över partiet – speciellt krönikörer på den andra sidan. Det är nog mer ett önsketänkande än en realitet tror jag. Alla lag har upp och nedgångar, beroende på talang, ledarskap och spelplan. Det finns ett latent stöd för sossarna, som jag tror vilar på hanen. Speciellt som det segregerade samhället alltmer blir en realitet – 2/3- samhället där de viktiga är medelklassen men där 1/3 kommer växa – barnfattigdomen är en skam för ett demokratiskt samhälle.

När jag pratar om skolor, lag och företag är ledarskapet viktigt – en av de viktigaste punkterna. Där missade Sossarna den här gången. Men det som är ännu viktigare är en vision eller mål som man arbetar mot.

Det verkar också finnas en jantelag inom partiet som måste bort om man ska kunna växa. Det är så tydligt när de namn som är starkast för människor i gemen, inte ens vill eller är påtänkta. Istället är det grå-sossar som nämns – och då sker inte heller den nödvändiga reformeringen tror jag.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14249068.ab

http://www.dn.se/nyheter/politik/pressat-s-maste-snabbt-hitta-sin-nya-ledare

http://www.dn.se/nyheter/politik/distrikten-kraver-storre-oppenhet-i-valprocessen

I mina ögon måste nämligen klasskampsretoriken bort om man ska ha en möjlighet att locka till sig många väljare igen.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/det-blir-aldrig-som-forut-igen_6788185.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/karnvaljare-i-norr-flyr-s-for-v_6788099.svd

Att hela tiden prata om mitten och sedan ha upp till kamp som devis, känns lite patetiskt. Det är omodernt och förlegat. Att röra sig inåt mitten överhuvudtaget tror jag är förödande för alla partier utom moderaterna – lämna dem i mitten och skapa en egen fåra, om ni ska ha en chans. Det gäller egentligen alla partier, för annars marginaliseras ni. Det enda parti som faktiskt har en någorlunda egen fåra är miljöpartiet och det går ganska bra för dem.

Juholt då?

Som sagt, han gav ett sympatiskt intryck när jag träffade honom. Kanske han inte var uppgiften riktigt mogen men en sak måste jag säga – att stå i ringhörnan och bli pucklad på  som han har blivit och ändå resa sig flera gånger. Det visar ändå på någon typ av sluggertakter som är värda all heder. För jag håller med hans mamma en anings, en viss typ av mobbning har det varit – speciellt när man förlöjligar utseende och stil. Det tar bort värdighet hos vissa medier, som skiter i människan – än en gång. Lite blir det att visa makten för maktens skull – och ta heder och ära av en människa, utan tanke på konsekvens för just den människan. Det är inte första gången och tyvärr inte den sista. Internet har skapat ett slags realtidsdrev som är jäkligt olustigt. Källkritik och uppföljning är inte lika viktigt som att vara först – även om det är fel. Innebandypappan är ett annat ex på just det, där man driver på någonting som blir ett jordskred – utan att tänka på människan.

Men nu är Cirkus Juholt över och vi får väl se vem som vågar stå upp till kamp.

En självklar del av samhället

Internet är idag en självklarhet.

Det är det största verktyget för marknadsföring, åtminstone om du är mindre eller mellanstor företagare och lite innovativ i att göra reklam för dig själv. Men det är också en möjlighet att möta, skapa och behålla kontakter i sociala nätverk.

Du kan även göra dig synlig om du har idéer och tankar som du vill nå ut med.

Och du kan självklart läsa tidningar, spela spel, se film och teve.

Internet är idag en självklarhet.

Och där är Facebook idag en gigant när det gäller sociala nätverk. Självklart vill de behålla positionen. Det handlar om pengar. Att tjäna pengar på människors behov av kontakt och viss mån att känna en viss självuppfyllelse när gilla-knappar trycks och man får kommentarer som är positiva. Jag har använt ordet socialporr om det – att det egentligen är ett substitut för den verkliga kontakten, precis som porr är. Och det fyller även sitt behov.

http://www.dn.se/ekonomi/sex-veckor-utan-svar-fran-facebook

Precis som det skrivs i artiklar kommer det alltid utmanare.

http://www.dn.se/ekonomi/facebook-utmanas-av-bade-google-och-hackare

Jag har fastnat för Google+. Jag tycker Google+ passar mig bättre egentligen. Det finns intressanta länkar, bra material som länkas upp och lite som en ny värld öppnas upp. Jag läste att FB står för det gamla, Google+ för det nya.

För mig stämmer det.

Jag läste en kommentar från någon som skrev om Google+ att det är pionjärerna som är där nu och upptäcker – snart kommer de som ” måste” vara där, för att alla andra är där och då kommer också annat in i Google+. För mig är det otroligt kul att se alla dessa professionella människor som länkar ut arbeten eller annat, som många gånger är intressant att läsa.

Och där kan vi känna hur det kan bli om SOPA och andra lagar slår igenom i USA. Överdrivet kan varje person och företag bli stämda på miljonbelopp om det går igenom, för att man länkar upp material man inte får. Som tur var har beslutsfattare börjat dra öronen åt sig, speciellt som någon senator jämfört hur bra det är när Kina och andra diktaturer har kontroll.

Internet är en del av jag brukar kalla ”komrevolutionen” – det är vår sköna nya värld – in facto även storebror ser dig. Vi lever i ett allt mer kontrollerat samhälle och ju mer samhället får kontroll, desto mer vill de behålla det. Företagen kan se köpmönster, staten kan få kontroll på medborgaren.

http://www.dn.se/ekonomi/facebook-en-snabbvaxande-jatte

Även om vi lever i ett demokratiskt samhälle har staten behovet att kontrollera – se FRA, SWIFT och nu SOPA. Det kommer ännu mer, eftersom det fria ordet är en fara – det är rent av omstörtande. Eliten – folkvalda – vill behålla den lilla makt de har – och banker och andra vill självklart inte ha insyn i sin verksamhet.

http://www.svd.se/kultur/usa-gar-langre-an-sverige_6707115.svd

http://www.svd.se/naringsliv/wikipedia-stangs-i-sopa-protest_6774483.svd

Men det ger också dig och mig möjlighet att nå ut mer än vad vi gjort förut – för i alla försök att tysta finns alltid ordet som blir fritt när du ropar tillräckligt högt – eller skriver tillräckligt intressant. Under senaste åren har vi sett flera ex. på hur enskilda bloggar eller bara tweets kan sätta igång saker.

För Internet är en självklar del av ett (demokratiskt) samhälle.

Gynnar starkast och störst

 

Tonläget höjs om den stundande Europakten – där laget väljs precis som på gymnastiken förr i tiden – den som inte kan passa eller skjuta får inte vara med. Tyskland väljer först och skapar sitt lag.

Sverige får vara med men vill vi?

Jag kommer ihåg när vi skulle rösta om Euro eller inte. Argumenten för att skrämma oss som inte visste så mycket vara ganska klara. Sverige är ett litet land, vår ekonomi kan inte konkurrera och det kommer gå åt helvete, på ren svenska. Vi har inte råd att stå utanför

Vad hände?

Idag står vi med en väldigt stark ekonomi och runt oss brakar saker och ting.

Nu vill eliten att vi ska bidra och dessutom hör vi:

Vi är ett litet land

Vår ekonomi kan inte konkurrera

Det kommer gå åt helvete och vi har inte råd att stå utanför.

Känner vi igen argumenten? Jag tycker det är lite patetiskt att politiker inte förstår att ”vanliga” människor faktiskt kan förstå mer än den retorik de ägnar sig åt. Visa av erfarenhet kommer det självklart inte gå till en folkomröstning. Nej, det är bättre att göra som FRA och andra känsliga frågor, låt oss bestämma som vet bäst.

Ni har trots allt valt oss.

http://www.dn.se/ekonomi/goran-persson-sverige-ska-ga-med-i-europakten

Ibland kan jag leka med tanken om det inte hade blivit nej till Euro förra gången, vilken position hade vi befunnit oss idag? Jag tror inte det varit lika gynnsamt som det är idag. Och med ett ja till Europakten kommer vi ge upp den lilla autonoma möjlighet vi har att bestämma själva över ekonomin. Det kommer inte vara vårt väl och ve som kommer först utan helheten. Det är väl lite som Norrland, vem bryr sig om Norrland? De kan få lite glesbygdsstöd och lite andra bidrag men egentligen ger de ingenting tillbaka ekonomiskt. Den rollen kommer Sverige att ha. Vill vi det?

Vi inbillar oss att vi är en stormakt ibland men det var på Karl den tolftes tid. Men skillnaden mot Norrland, är att Sverige som helhet klarar sig jäkligt bra. Mycket tack vare den innovationsförmåga som skapats i Sverige.

Tacka flumskolan för det, Jan Björklund.

http://www.youtube.com/watch?v=TIPg8LBDkYY&feature=youtu.be

Jag tror inte heller att stora sammanslutningar gynnar alla. Det gynnar de starkaste och största. Makten centreras där pengarna finns. Och det är inte i Sverige. Det tråkiga är också hur vissa blir så allierade med makten och härligheten att de glömmer förnuftet. Tänker på herrar Åsbrink och Persson.

http://www.newsmill.se/node/42143

http://blog.svd.se/politikdirekt/2012/01/intern-kritik-mot-s-nej-till-europakt/

Jag tror att när man klivit över en tröskel där allianser delvis korrumperar själen, kan du inte vända tillbaka. Det finns för mycket du investerat av dig själv som person och du hamnar i en vänskapskorruption som gör dig blind

Du ser till det högre syftet och glömmer gräsroten. Du ser till härligheten och glömmer verklighetens folk.

http://www.dn.se/nyheter/politik/juholt-till-attack-mot-utforsaljningar-och-arbetsloshet

http://www.expressen.se/nyheter/1.2683318/juholt-missade-chansen-att-trycka-dit-regeringen

 

Nöjd – utan motgång känner du inte medgång

Ibland funderar jag på vad en nöjd människa är.

Vem är nöjd med sig själv?

Jag tror ingen jag känt genom livet är helt ut fullt nöjd med sig själv. Det finns alltid skorpor i vårt inre eller yttre som gör sig påminda, för att vi ska vara etthundra nöjda.

Men är det egentligen meningen att vi ska känna oss så nöjda?

Blir vi egentligen inte ganska likgiltiga då?

Och för mig är likgiltighet en av de sämre tillstånden i livet.

Jag tror nämligen vi behöver lite skorpor för att känna oss hela som människor. Jag läste en sak för några månader sedan, att de behöver motgångar i livet för att till slut känna dig någorlunda nöjd.

För utan motgång känner du inte medgång och kan inte komma till den där känslan när du känner dig nöjd. Lagom nöjd. För en kort stund. För känslan av total nöjdhet är oftast övergående, ungefär som när du smakar på någonting du längtat efter men när du ätit för mycket smakar det inte lika bra.

Då uppstår till slut likgiltighet. En mättnad. Människans strävan att utforska tar över.

För mig är nöjd ett tillstånd som är någonting att sträva mot och ibland i korta ögonblick når du du dit men är du nöjd för länge försvinner gnistan. Nöjd är lite som Platons idévärld, som i sig är helt orealistisk men ändå blir det som är perfektion. Den är på sitt vis oföränderlig och vår önskan dit är lika overklig.

Men det är ändå det ideal som vi strävar mot.

Det där som driver dig framåt och det som också kan ge dig sår som blir till skorpor.

Och du behöver dina skorpor för att närma dig ditt eget idealtillstånd – din egen idévärld – där du till slut för ett ögonblick känner dig – nöjd.  Men stanna inte där för länge, för då finns risken att likgiltigheten tar dig.

Silly season på politiska arenan

Jag såg en reklam häromdagen om rekrytering – eller om felrekrytering. Alla vill ha ett vinnande lag men samtidigt måste man ha jag som är individualister och kan göra det där lilla extra. Slå det där öppnande passet, göra dribblingen och sätta öppna lägen.

http://www.youtube.com/watch?v=YrwEWz5pwe4

Jag tänker på att olika partier är i processen med rekryteringar och värvningar. Det har varit lite silly season på den politiska marknaden. Centern, miljöpartiet, sossarna och nu Vänsterpartiet har alla gjort lite förvärv och tagit upp en del unga lovande förmågor och erfarna rävar. Undrar om de gjorde lämplighetstestet som också finns på Poolia eller om det mer går på känsla?

 

http://www.tidernasrekrytering.se/

 

Ett lite roligt test att göra om man tar det med en nypa salt.

Idag kommer den senaste opinionsmätningen – det är rejäl inflation där.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-fortsatter-att-backa_6772113.svd

http://www.dn.se/nyheter/politik/juholt-jag-har-inte-ljugit

Självklart är Juholt i blickpunkten. Hur han än trixar med bollen, går det inte vidare bra. Överstegsfint, snurra, skjuta – ingenting verkar funka än. Träningslägret i Mexiko gav kanske inte önskat resultat än.

KD håller på med sin process och verkar köra på rutin hur det än blir, trots att man ligger under nedflyttningsstrecket. I klar serieledning är moderaterna, där Reinfeldt sitter säkert som mittfältare och Borg säkrar bakåt.

Sossarna är väl inte under nedflyttning men från ett topplag till ett mittenlag i den politiska serien. Man diskuterar spelsystem och har problem i laget när jaget just går före laget. Det kan vara lite jobbigt när lagets stjärnor inte riktigt kan vara på planen samtidigt eller skriver biografier som sågar hur man försöker få in nyförvärv och även själva spelsystemet.

Kanske de måste ha lite starkare yttrar för att komma upp i banan och skapa mer målchanser.

Centern och Miljöpartiet satsar på unga lag. Talangutveckling. Miljöpartiet har fått en bra start på säsongen och rycker lite. Kanske det är bra att köra med två anfallare istället för en. Vi får se hur de kan komplettera varandra under säsongen som kommer.

Vänstern kör med ett ganska beprövat kort. Någon som absolut inte är kommunist men som är vänster och bor i fin våning i Stockholm.

http://www.dn.se/nyheter/politik/sjostedt-utmanar-socialdemokraterna

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/analys-brant-backe-nar-v-ska-ta-over-mp-roll_6755547.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/chatt-med-sjostedt_6759231.svd

Ren otur, lite stolpe ut där. Men man valde snabbt att sätta samma pris på alla spelare, och samma lön. Kollektivet och lagkänslan är det viktigaste.

Oddsen just nu är ganska höga på Juholt och Hägglund till slut hamnar på bänken medan Reinfeldt håller ner sina odds och får styra på mittfältet. Om jag skulle spela så kanske vänstern och miljöpartiet har ganska bra odds att avancera i tabellen.

Det beror säkert på om det blir frågor som välfärd och klimat som kommer på agendan.  Men som varning, jag är en usel tippare….

Ytterligheten är alltid en avvikelse av normen

Jag såg på Skavlan häromkvällen och en kort diskussion om män och kvinnor och om vi behöver varandra. Lite raljerade Horace Engdahl över kvinnors frihetsbehov, att kvinnor till det yttre inte ser män som en nödvändighet och lite beklagande tyckte jag mig höra i rösten. Att i vissa fall är vi faktiskt någonting som katten släpat in.

http://svtplay.se/t/102974/skavlan

Jag tycker det är lite roligt med tanke på att han är ihop med Ebba Bratt Wittström, som verkligen är feministisk ikon. För han kommer också fram till att utan bindningar i livet, så dör vi. Jag har funderat lite på det han sade.

Och jag tror det är en generationsfråga. I den ålder han och jag är, så finns fortfarande den ”gamla” feminismen kvar i generationen och hos vissa är den stark. Kvinnor kan och kvinnor kan använda just den attityden, att vi kan klara oss utan er män. Speciellt i intellektuella kretsar.

Det var en oerhört stark rörelse på sjuttiotalet och en liten bit in på åttiotalet men sedan kom en lite mer glättig period, där samhällsengagemang avtog. Där vi numer är jag. Jag kom ihåg alla diskussioner än idag som var i klassrummet när jag var femton år och i det som kallas den förhatliga flumskolan.

För i den yngre generationen tror jag att det finns en annan syn idag. Mycket av det som äldre kvinnor slagits för, kanske vissa yngre tar för givet idag. Och att vila sin lagrar, kan vara farligt, för då svänger oftast pendeln. Samma diskussioner förs inte i t.ex. skolan idag och det kan jag tycka är lite synd. När jag tänker tillbaka så var det några av de mer roliga och hätska diskussioner som var – oftast väldigt svart eller vitt.

Men det är väl så när man är ung.

Vi pratade lite om det här över en matbit med några vänner igår. Att dagens ungdomar har anammat det amerikanska dejtingsystemet t.ex. Att du helt enkelt har ett slags romantiskt skimmer över förhållandet man och kvinna. Och det finns någonting av att man är man och kvinna är kvinna. Visst ger jag en schablonbild men lite undrar jag över styrkeförhållandet mellan killar och tjejer idag.

För mig handlar det egentligen inte om en kamp mellan kön, för ytterligheten är alltid en avvikelse av normen. Den kan behövas ibland, ungefär som den obegripliga kulturen har sin plats i samhället, även om de flesta inte förstår den – kanske knappt den som skapat den.

Lite kan det vara så i ”kampen” mellan man och kvinna. Vi behöver ytterligheten – råfeminist vs macho – för att inse att egentligen befinner de flesta av oss inte i den kampen utan vill ha bindningar som är av respekt, kärlek och vänskap.

För jag tror på det viktiga som Horace säger, att utan bindningar så dör vi. Människans behov av olika bindningar är egentligen outtörstlig och vi söker kontakter från det vi föds till vi dör.

Vi har olika källor vi måste dricka ur, och att mötas som man och kvinna är en av dessa källor.